5. Empirisk genomgång: Föreställningar om medicinsk fosterfördrivningstradition och dess
5.2 Medicinsk fosterfördrivning och dess nyanser: 1870–1875
Den tidiga nedslagsperioden kräver en diskussion om dess koppling till den medicinska läran
humoralpatologin. Syftet med denna lära är att bibehålla balansen mellan de fyra
kroppsvätskorna gul galla, slem, svart galla och blod. Det fanns därför en uppfattning om att menstruationen inte borde utebli då det kunde vara skadligt för kvinnan. Balansen i kroppen ansågs rubbas vid ett uteblivande av månadsblödningen. Humoralpatologin hade haft en stark ställning inom medicinen under 1600- och 1700-talen.125 Även under 1800-talets början kopplades de tidiga fosterfördrivningar till ett återställande av kvinnans menstruation. Med tidigare fosterfördrivningar menas som tidigare har beskrivits ett avbrytande av ett
havandeskap i tidigt skede av graviditeten. En sen fosterfördrivning utfördes i samband med förlossningen. Humoralpatologin förlorade mark under den första delen av 1800-talet när den moderna medicinska läran trädde i kraft. Tidigare forskning visar att månadsreglering och abortmetoder samexisterade under 1870-talet.126 Tidpunkten kan emellertid ses som sent förekommande av humoralpatologins läror inom den medicinska vetenskapen. Frågan är om det går att finna en liknande koppling mellan de medicinska fosterfördrivningarna och humoralpatologin under denna tidsperiod. Nedan visas ett fall som inte har någon koppling till ett återställande av menstruationen men det finns uppenbara kopplingar till kvinnans hälsotillstånd.
Allt oaktadt sjönko krafterna med en högst betänklig hastighet […] så att jag började befara en snart förestående letal utgång.127
Läkaren började alltså bli orolig för kvinnans liv. Fallet rör sig om en 47-årig kvinna på resa med ärende till Stockholm. Kvinnan hade tidigare befunnit sig i både London och Paris och där tagit hjälp av läkare för sina kräkningar. Varken kvinnan eller hennes make misstänkte ett havandeskap men den svenska läkaren menade att hon var gravid i tredje månaden. Efter att ha prövat flera metoder för att minska kvinnans kräkningar togs det slutligen ett beslut om att avbryta graviditeten. Läkaren konsulterade en läkare innan beslutet togs. Det visar att ett beslut om en tidig fosterfördrivning inte togs lättvindigt. De båda läkarna beslutade om att en abort skulle utföras vilket både kvinnan och hennes make var positiva till.
125 Nationalencyklopedin, ”humoralpatologi”,
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/humoralpatologi, (hämtad: 2019-11-19).
126 Öberg 1996, 56.
40
Sonderingen förorsakade inga smärtor icke heller afgång af något fluidum. Inom andra dygnet derpå afgick, efter ett lätt förlossningsarbete, ägget helt, utvisande ett 3 månaders
hafvandeskap.128
Det utförs alltså en tidig fosterfördrivning med anledning av att kvinnans hälsotillstånd är hotat. Kvinnans hälsotillstånd förbättrades sedan nästan direkt efter fosterfördrivningen.129 Vidare förklarar läkaren att det inte är helt självklart var denna gräns går för när en abort bör utföras eller inte.
Att nöjaktigt rättfärdiga framkallandet af abort på grund af kräkningar är, såsom väl bekant, en alltför vansklig uppgift. Ty om man också är berättigad att ej lemna åsido den erfarenheten, att dessa kräkningar någongång leda till en dödlig utgång, måste man ju erkänna, att sådana fall utgöra mycket sällsynta undantag och att ingen erfarenhet räcker till för att afgöra, om ett sådant är förhanden eller utstaka den gräns, till hvilken exspektationen bör utsträckas.130
Läkaren framhåller att tidig fosterfördrivning är en ovanlig åtgärd som inte är helt lätt att förhålla sig till. Avbrytandet av ett havandeskap sker med en sådan sällsynthet att gränserna för en tidig fosterfördrivning därför inte är lätta att dra. Vid denna händelse används termen abort och inte fosterfördrivning. Det kan innebära att den medicinska vetenskapen såg det som ett missfall och inte som ett fördrivande av ett foster. Fostrets ålder kan i så fall ha betydelse för den medicinska vetenskapen föreställning om fosterfördrivning. Något som lagstiftningen emellertid inte gjorde någon skillnad på.
Tidigare forskning visar att dessa aborter tycks ha varit allmänt accepterade, något som händelsen ovan ger sken av att de inte var. Snarare var dess legitimitet ifrågasatt och osäkerheten bland läkare var stor för när det livshotande tillståndet var uppnått. Vid denna typ av fosterfördrivning rör det sig inte om något akut livshotande tillstånd för modern, men det finns en uppfattning om att det i förlängningen kan leda till döden för henne. Det
framkommer inte heller att denna typ av fosterfördrivning har någon koppling till
humoralpatologins lära. Det är även få tidiga fosterfördrivningar som har utförts vid denna tidpunkt. Materialet som har blivit undersökt för denna undersökning visar endast ett par fall.
128 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Svenska Läkare-Sällskapets anteckningar”,1871, 50. 129 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Svenska Läkare-Sällskapets anteckningar”,1871, 50. 130 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Svenska Läkare-Sällskapets anteckningar”, 1871, 50.
41
Den andra typen av fosterfördrivning, det vill säga den som sker i samband med en förlossning skildras med nästkommande fall. Fallet rör en 42-årig kvinna som är havande för sjunde gången. Av hennes graviditeter är det endast ett foster som har fötts fram vid liv. De andra fem gångerna har hon blivit förlöst operativt och inget av fostren överlevde.131 Det framkommer även att kvinnan har ett rakitiskt bäcken. Det foster som överlevde föddes för tidigt vilket troligt haft betydelse för att det kunde födas fram vaginalt. Kvinnans bakgrund visar att hon har haft svårighet att förlösas. Läkaren som nu uppsöker henne anser till en början att värkarna är bra och att fostret ligger i kronbjudning vilket är ett av de vanligaste förlossningslägena.132 Förutsättningarna ansågs således finnas för att förlossningen skulle gå vägen och läkaren avvaktade därför. Dagen efter lyckades läkaren lägga tången om fostret men denna glider av flertalet gånger. Förlossningen börjar nu bli svår för kvinnan då kloroformen vid ett par tillfällen tog slut och det eftersändes därför efter mer. Vid denna tidpunkt fanns det fortfarande förhoppningar om att fostret ska födas fram levande. I läkarens beskrivning av händelseförloppet framkommer det att fostret hade svårigheter att ta sig förbi den ”barriär” som hindrade den. Det framkommer även att kvinnans tillstånd försämrades hela tiden.
Qvinnan började uppgifva höga jemmerrop, hennes krafter voro i sjunkande och – fostret ännu lefvande. Situationen var nu långt ifrån behaglig. Med hänseende dertill att qvinnan en gång födt lefvande barn och att de förra förlossningarna oftast genom ogynsamma fosterlägen gått olyckligt, hade man hoppats att vid godt läge och temligen förmånlig tångfattning vinna ett bättre resultat och derföre försökt tången till det yttersta – kanske alltför länge ; tidpunkten för kejsarsnitt var försuten […] och hade i alla fall icke medgifvits af man och hustru, vilka hela tiden yrkat en snar ”borrning”, hvilken erfarenheten lärt dem vara enda utvägen till räddning.133
Det finns flera intressanta aspekter att utläsa ur ovanstående utdrag. Situationen börjar bli svår att hantera, inte specifikt bara för kvinnan då läkaren skriver ”situationen var nu långt ifrån behaglig”. Det visar att de inblandade börjar känna en viss uppgivenhet inför
situationen. Läkaren framhåller även att det fanns en stor förhoppning om att denna förlossning skulle få ett positivt avslut, bland annat för att fostret låg i rätt position denna
131 Förtydligande: Operativt i denna undersökning menas både kejsarsnitt och medicinska fosterfördrivningar.
Detta bygger på att det i materialet framkommer att läkarna själv förklarar exempelvis en perforation av ett foster som en operation. Se exempel: Hygiea, 1872, 629.
132 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Perforation af lefvande foster”, 1872, 627.
Medicinsk ordbok, ”Kronbjudning”, ”barnet föds med hjässan först”,
http://medicinskordbok.se/component/content/article/9-b/54200-kronbjudning, (hämtad 2020-01-10).
42
gång och att verkarna fungerade bra. Det fanns även en önskan om att fostret skulle överleva så att kvinnan skulle få ett levande barn. Slutligen visar utdraget att en del av makten låg hos patienten, det vill säga kvinnan och hennes make. De båda vägrade ett kejsarsnitt och
förespråkar själv en perforation av fostret om förlossningen inte fortlöpte som den skulle, vilket slutligen också sker.
Att perforera ett lefvande foster i dylika fall medgifves af obstetrici, t. ex. Naegele, och så skedde äfven nu. Sedan kloroform ännu en gång blifvit hemtad och tången anlagd, skedde perforation och excerebration lätt, men extraktionen (fortfarande med tången) gick likväl så långsamt.134
I utdraget framkommer det att denna typ av fosterförgöring är legitim inom obstetriken. Fallet visar även att även kvinnan och hennes make vet att metoden existerar som ett alternativ om förlossningen blir komplicerad.135 Perforationerna av fostret utfördes när det uppstod ett livshotande tillstånd för kvinnan och förgörandet av fostret diskuterades då inte. I
framställningen fokuseras det istället på räddandet av kvinnans liv vilket är något som kan kopplas till veterinärmedicinens nuvarande föreställning om moderdjuret som huvudpatient.
Ett annat fall är när en tumör i kvinnans underliv gjorde det omöjligt för fostret att födas fram vaginalt. Det beslutades i det fallet efter flera timmars försök till en vaginal förlossning att fosterhuvudet skulle perforeras.136 Materialet för denna undersökning visar att det var få perforationer av ett levande foster som utfördes vid denna tidpunkt. Det var alltså inte vanligt förekommande.
Vid denna nedslagsperiod skrivs det även om en illegal fosterfördrivning som har ägt rum. Denna har då inte utförts inom den medicinska vetenskapen. Kvinnan ifråga avled efter fosterfördrivningen och det framkommer i rättsutredningen att hon har sökt upp en ”backstugesittare” för att få hjälp att fördriva sitt foster. Att fallet analyserar för denna undersökning beror på att läkarvetenskapen lyfter fram fallet inom sin medicinska diskurs. Nedan ses ett utdrag ur läkarens redogörelse av händelsen.
134 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Perforation af lefvande foster”, 1872, 629. 135 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Perforation af lefvande foster”, 1872, 629.
136 Nordiskt medicinskt arkiv, ”Dermoidcysta i fossa Douglasii, tvingade till perforation af fosterhufvudet vid
förlossningen”, 1870, Det som sker vid en perforation är att hjärnan sugs ut och huvudet pressas sedan samman för att det ska vara lättare att extrahera fostret, 39–40.
43
Så långt protokollen om ett mot naturens och samhällets lagar begånget brott, hvarigenom, enligt all sannolikhet, två menniskolif gingo förlorade; ty att komma till bestämd visshet är icke möjligt, och domstolen har i följd af bristande bevisning ej heller kunnat fälla S. till något ansvar.137
Förutom att framhålla att det är ett brott mot naturens och samhällets lagar så skriver läkaren att det är två liv som har gått förlorat. Vanligtvis i samband med en medicinsk
fosterfördrivning lägger således läkaren sitt fokus på det liv som har räddats, det vill säga moderns. Om artikeln ska ses i kontexten om de pågående förgiftningarna som var aktualiserade i riksdagen vid denna tidpunkt eller om den bör ses i relation till
läkarvetenskapens professionaliserande är inte helt klart.138 Men tydligt är att synen på
fostrets livsförlust avviker från den egna medicinska diskursens vanligt förekommande uttryckta föreställning om fostret.
Det var inte ovanligt att läkaren satte igång en förtidig förlossning i de fall då kvinnan hade ett trångt eller deformerat bäcken. Dessa klassades emellertid enligt lagstiftningen som en fosterfördrivning vare sig om barnet överlevde eller inte. Igångsättningen innebar att fostret i vissa fall överlevde, oftast dog emellertid fostret antingen i samband med
förlossningen eller strax därefter. Kvinnan överlevde oftast och klarade sig utan några fysiska men. Tidigare forskning visar att dessa igångsättningar flyttade gränserna för vad som kunde kallas för en abort. Nedan syns emellertid ett fall i Finland där både moder och barn
överlevde.
I och för inledandet af partus infördes en gummikateter i lifmodern och lemnades där i 11 timmar. Därefter injicerades i uterinkaviteten genom katetern 140 gm. vatten innehållande en ringa kvantitet fenylsyra. Kvinnan framfödde ett 5 ½ skålpunds lefvande foster, […].139
Metoden som används vid denna igångsättning är en kateter som injiceras vatten och fenylsyra. I detta fall sattes förlossningen igång sex veckor innan fullgången graviditet. Det framkommer av redogörelsen att kvinnan tidigare hade fött ett barn som under förlossning fått ett tryck om hjässan. Därefter hade ett trångt bäcken konstaterats på kvinnan.
137 Hygiea: Medicinsk och Farmaceutisk månadsskrift, ”Fosterfördrifning. Död. Arsenik i uterus”, 1873, (min
kursiv), 80–81.
138Staffan Nilsson, ”Inte bara eld: Vådan vid produktion och missbruk av fosfortändstickor. Fosfornekros,
aborter och självmord under 1800-talets senare hälft”, Nordisk Medicinhistorisk Årsbok, Uppsala: 1995; Ling 2004; Elöf 2000.
44
Ett annat fall där det gick väl för både kvinnan och barnet skildras i utdraget nedan. Orsaken till att det skedde en igångsättning berodde på att kvinnans förra förlossning avslutades med en perforation. Hon blev denna gång uppmanad att inställa sig två månader före beräknad förlossningsdag men hon väntade ändå tills hon var i nionde månaden innan hon besökte läkaren.
Förlossningsarbetet skulle inledas genom press-svampar och i uterus uppförda bougier,
hvarförutom gjordes injektioner af vatten i vagina och i uterus. Ännu på fjärde dygnet kunde inga värkar förmärkas, men sedan barnvattnet denna dag af sig sjelf afgått, uppkommo värkar, och ett lefvande foster framföddes spontant efter ett dygns förlossningsarbete. Modern och barnet tillfrisknade.140
Det är inte helt tydligt vad som föranledde denna förlossning. Kanske påverkade metoden som användes, kanske hade förlossningen startat av sig själv ändå då kvinnan antogs vara i nionde månaden. Metoden skiljer sig även åt från det tidigare nämnda fallet där en kateter fördes in i livmodern. Mekaniska fosterfördrivningar var en metod som även användes vid illegal fosterfördrivning under 1800-talet enligt tidigare forskning.141
Beträffande de prematura förlossningarna så tycks det ha funnits vissa riktlinjer som den medicinska vetenskapen förväntades förhålla sig till. Nedan visas en författares åsikter beträffande dessa.
Såsom vilkor för operationen uppställer förf., att fostret bör vara lefvande och hafva uppnått 28:e hafvandeskapsveckan, men han anser äfven att den bör göras om fostret är dödt, men modern till följd af en annan sjukdom sväfvar i ögonskenlig lifsfara. Moderns tilllstånd får dock icke vara sådant, att döden omedelbart förestår. […]142
Det framkommer en uppfattning om att fostret måste vara en viss ålder för att en prematur förlossning ska ske. Det indikerar att gränsen går runt 28 veckor för när fostret ansågs kunna överleva. Likaså framkom i Handbok i rättsmedicinen där ett foster ansågs vara livligt först efter sjunde graviditetsmånaden.143 Generellt sett så rör sig reglerna annars om moderns
140 Nordiskt medicinskt arkiv, ”Bäckenförträngning. Partus Praematurus”, 1872, 25.
141 Elgán 1994, Elgán hänvisar till Edward Shorters studie från 1982 i vilken han visar att det skedde en teknisk
revolution under slutet av 1800-talet som kom att möjliggöra användandet av medicinska instrument vid illegala aborter, 39.
142 Nordiskt medicinskt arkiv, ”Om Partus arte praematurus”, 1875, 40. 143 Wistrand och Wistrand 1869, 341.
45
tillstånd. Att hon svävar i livsfara eller har en sjukdom som komplicerar förlossningen gör igångsättandet legitimt. Vidare förklaras prognosen vid en prematur förlossningen.
Prognosen för modern är i allmänhet god, om indikationen blifvit noga uppgjord och operationen utförd efter god metod. För fostret ställer sig prognosen vida sämre. Den blir bättre, ju längre hafvandeskapet har kunnat tillåtas fortfara […].144
För kvinnan är utsikterna goda, desto sämre är det för fostret. Vilket strider mot den bild som målas upp i Handbok i rättsmedicinen där en igångsättning förklaras som ”intet annan än en artificiel förtidsbörd, som på en gång lemnar gynsamma utsigter för både mor och barn”.145
Att sätta igång en tidig förlossning är således en metod som vid tidpunkten användes för att rädda kvinnan. Det fanns emellertid en klar medvetenhet om att prognosen för fostret inte var god och en vetskap om att prognosen för fostret blir bättre ju längre graviditeten får fortgå. Den tidiga undersökningsperioden visar att det är möjligt att ringa in en
fosterfördrivningsdiskurs inom medicinen. Det utförs fosterfördrivningar med hänvisning till medicinska skäl såsom rakitiskt bäcken, men även ett försämrat allmäntillstånd. Tidpunkten visar att det skedde två typer av fosterfördrivningar, en tidig och en sen. Den tidiga
fosterfördrivningen benämns som abort av läkarna vilket kan tyda på olika föreställningar om fostret beroende på ålder. Lagstiftningen gör emellertid inte denna skillnad vid en
fosterfördrivning, där spelar inte längden på graviditeten någon roll för straffet. Vid en jämförelse av de olika typerna av fosterfördrivning visas att den tidiga fosterfördrivningen kopplad till kvinnans allmänna hälsotillstånd ifrågasätts av läkaren själv medan den sena och akuta anses vara fullt berättigad, om än inte något som en läkare önskade att utföra.
En tredje fosterfördrivning som framkommer i materialet är den som framställs av läkaren som illegal. Den fosterfördrivningen utfördes inte inom den medicinska diskursen och läkaren framhåller att det är ett brott mot både naturen och samhällets lagar. Diskursen visar att det finns en stor osäkerhet beträffande vem som får göra vad och varför. En del berör frågan om det är legitimt att utföra en medicinsk fosterfördrivning när kvinnan inte befinner sig i ett livshotande tillstånd. En annan att läkaren avfärdar en fosterfördrivning som skett utanför den medicinska diskursen vilket kan kopplas till läkarvetenskapens
professionaliseringsprocess. Tidigare forskning visar att det under den andra hälften av 1800- talet pågick en kamp om vem som hade rätt att avgöra vad som skulle klassas som medicinsk
144 Nordiskt medicinskt arkiv, ”Om Partus arte praematurus”, 1875, 40. 145 Wistrand och Wistrand 1869, 341.
46
vetenskap. Men det rörde sig även om att få ett socialt erkännande.146 Definitionen av läkare
har alltså förändrats över tid och det är relevant att studera vem som har haft auktoritet att avgöra vilka som kan definieras som läkare. Läkaren själv är med och påverkar bilden av yrkesutövaren men denne ingår även i en samhällsdiskurs med kulturella föreställningar. Läkaren verkar alltså inte oberoende av den samhälleliga kontext som denne omges av.147
Den institutionella medikaliseringen som innebär att medicinen formar ett medicinskt problem och legitimerar det inom en medicinsk diskurs. Lagstiftningen vid tidpunkten
motsatte sig all form av fosterfördrivningen även om den medicinska inte lyfts fram specifikt. Detta visar att läkarvetenskapen inte sökte sin legitimitet i lagstiftningen beträffade detta medicinska problem. Det är läkaren som avgör när situationen har nått den gräns då kvinnans livstillstånd är hotat vare sig om det rör sig om kräkningar eller för att en förlossning inte fortlöper som den förväntas. Det är läkaren som besitter den medicinska kompetensen och det är därför denna som avgör vilka metoder som är möjliga att utföra och vilka som bör utföras.
Att läkarvetenskapen berättar vid denna tidpunkt berättar om de medicinska
fosterfördrivningarna utan omskrivning kan tyda på att det inte var vanligt förekommande att de blev ifrågasatta för sitt handlande av utomstående diskurser. Om det fanns ett
ifrågasättande kom det troligt ifrån den egna medicinska diskursen vilket blir tydligt med fallet då läkaren poängterar vanskligheten med att utföra de tidiga fosterfördrivningarna. Här sker det en diskussion beträffande svårigheten för läkarna att dra gränsen för när det farliga hälsotillståndet är uppnått. Det finns heller inget som indikerar att läkarvetenskapen för någon diskussion gällande de medicinska fosterfördrivningarnas legitimitet i förhållande till rådande lagstiftning. Något som kan tyda på att de medicinska fosterfördrivningarna inte var