Infiltration av privatlivet

Som redogjorts för under avsnitt 2.2.1 saknas en legaldefinition av infiltrationsbegreppet, och i litteraturen varierar uppfattningen om vad metoden innebär. En gemensam nämnare för vad metoden innebär, som kan utläsas från försöken att definiera metoden, torde emellertid vara att polisen, utan att avslöja sitt syfte, med hjälp av ett aktivt vilseledande tar sig in i en brottslig verksamhet och träffar samt bekantar sig med en eller flera misstänkta personer för att erhålla information som kan bidra till att utreda brott och användas som bevisning. För att det ska anses röra sig om en infiltrationsoperation bör även vilseledandet ha en viss varaktighet över tid. Inom ramen för uppsatsen används således denna definition av infiltrationsmetoden.

I detta avsnitt utreds huruvida polisens användning av infiltrationsmetoden utgör ett intrång i den enskildes rätt till privatliv enligt art. 8 EKMR. Inledningsvis bör klargöras att sedan slutet av 1980-talet har polisens intresse för och användande av infiltrationsmetoden kommit att öka.¹⁰⁴ I samband med införandet av lagen om kvalificerade skyddsidentiteter framhöll regeringen att svensk polis sedan länge deltar i både internationella och nationella infiltrationsoperationer, och att sådana operationer har ett stort värde för bekämpningen av brott.105 Vidare noterades att den information och de resultat som infiltrationsmetoden leder till används både i det brottsförebyggande och det brottsutredande arbetet.¹⁰⁶ Det står således klart att infiltration idag är en accepterad och vedertagen arbetsmetod för polisen.¹⁰⁷ Det saknas däremot statistik som klargör hur ofta metoden tillämpas. Vid införandet av just lagen om kvalificerade skyddsidentiteter klargjordes emellertid att infiltration tillämpas av polisen i ett tiotal kvalificerade fall varje år, men att den siffran förväntades öka i samband med införandet av lagen. Med kvalificerade fall förstås fall där det är fråga om misstanke om brott med mycket höga straffvärden. Vidare noterades att infiltration av mindre ”djupgående” karaktär används i en hel del fall varje år, ofta i samband med provokationsåtgärder.¹⁰⁸ Det får antas att antalet fall per år där polisen använder sig av infiltrationsmetoden idag har ökat, detta särskilt eftersom lagen om kvalificerade skyddsidentiteter trätt i kraft.

104 SOU 2010:103, s. 88. 105 Prop. 2005/06:149, s. 23. 106 SOU 2003:74, s. 136. 107 SOU 2010:103, s. 111. 108 SOU 2003:74, s. 180.

Det är vidare sannolikt att siffrorna ökat mot bakgrund av den tilltagande organiserade brottsligheten samt polisens ökade internationella samarbete.

När polisen använder sig av infiltration där en polis är infiltratör bedrivs operationen av särskilt inrättade spaningsorganisationer inom polisen¹⁰⁹, och operationen föregås av noggrann planering där bl.a. de rättsliga förhållandena bedöms.¹¹⁰ En sådan operation kan vara olika långtgående och variera i karaktär. Som exempel kan polisen använda en förtäckt yrkesroll för att insamla information om brottslig verksamhet. Det kan även röra sig om mer djupgående infiltration där polisen under längre tid deltar i en verksamhet tillsammans med en eller flera personer som misstänks för någon form av brottslighet.¹¹¹ Oavsett hur avancerad eller långtgående en infiltrationsoperation är så är den allmänna grundidén bakom användandet av metoden att polisen ska vilseleda den eller de misstänkta som är föremål för infiltrationsoperationen. En lyckad operation förutsätter således att polisen hemlighåller både sin identitet som polis och syftet med sitt agerande. För en lyckad operation, innebärandes att brottsutredande information och bevisning kan insamlas, krävs vidare att det skapas ett förtroende mellan den misstänkte och infiltratören. Att den misstänkte känner förtroende för infiltratören är typiskt sett en förutsättning för att denne ska dela med sig av värdefull information och avslöja bevisning.112 Endast det faktum att en polis vid en sådan infiltrationsoperation uppträder dolt och inte avslöjar syftet med sitt agerade torde inte utgöra en kränkning av skyddet för privatlivet i art. 8. Tvärtom är ett sådant dolt arbete i flertalet fall nödvändigt för att polisen ska ha möjlighet att utreda och förebygga brottslighet, särskilt vid utredning av grov och organiserad brottslighet. Användandet av infiltrationsmetoden innebär möjligheter att erhålla information om exempelvis brottsplaner som inte kan inhämtas på annat sätt.¹¹³ För att särskilt grov brottslighet ska kunna bekämpas effektivt är det således nödvändigt att polisen har möjlighet att använda sig av sådan dold spaning som infiltrationsmetoden innebär. Ett visst mått av dolt och vilseledande polisarbete måste följaktligen kunna godtas för att polisen ska ha möjlighet att förebygga, förhindra och upptäcka brott. Vidare har Åklagarmyndigheten uttalat att det skydd mot statens

109 Sektionen för särskilda insatser.

110 SOU 2010:103, s. 105.

111 SOU 2003:74, s. 180.

112 RättsPM 2016:5, s. 47.

inblandning som garanteras i art. 8 inte heller utgör något hinder för en polisinfiltratör att bekanta sig med andra människor i syfte att insamla brottsutredande information.¹¹⁴ Enligt Åklagarmyndigheten tycks det således stå klart att enbart polisens dolda arbete inte utgör ett intrång i art. 8. Rättsläget kan emellertid förändras om infiltrationen pågår under en längre tidsperiod eller är av mer djupgående karaktär. I propositionen till lag om kvalificerade skyddsidentiteter höll regeringen med om den slutsats som Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU) kommit fram till i sitt delbetänkande, nämligen att skyddet i art. 8 kränks när polisen bekantar sig med en enskild individ och på ett omfattande sätt följer och noterar dennes personliga aktiviteter med målet att på ett systematiskt sätt kartlägga individens liv.¹¹⁵ Samma slutsats har nåtts av Europakommissionen som menar att skyddet i art. 8 kränks om polisen noterar och följer en enskilds personliga aktiviteter i syfte att på ett organiserat sätt kartlägga dennes liv.¹¹⁶ Uppfattningen är i enlighet med regeringens resonemang bakom införandet av det utvidgade grundlagsskyddet för den personliga integriteten i 2 kap. 6 § 2 st. RF. I propositionen till lagrummet anfördes att skyddet enbart aktualiseras vid de mest ingripande intrången, vilket utgörs av åtgärder som innebär kartläggning eller övervakning av den enskildes personliga förhållanden.¹¹⁷ Ett intrång i art. 8 torde således äga rum om polisens dolda arbete innebär att den enskildes liv kartläggs. Åklagarmyndigheten menade dock i sin RättsPM att tämligen omfattande kartläggning av en misstänkt kan godtas utan att ett intrång i den enskildes rättigheter enligt art. 8 sker. I stället anfördes att skyddet i art. 8 urholkas först när kartläggningen av den enskildes liv sker på ett mer systematiskt sätt.¹¹⁸ Myndigheten hänvisade även till JO:s granskning av det ovan nämnda RH-fallet, där JO menade att lagstöd krävdes för de vidtagna infiltrationsåtgärderna, och noterade att JO:s bedömning bör ses i ljuset av att det var fråga om en mycket långvarig kartläggning i det aktuella fallet. Mot bakgrund av det anförda torde skyddet i art. 8 kränkas om det rör sig om omfattande kartläggning av en persons liv som sker på ett systematiskt sätt eller om det är fråga om mycket långvarig kartläggning av personens liv.

Frågan är då om en infiltrationsoperation innebär att polisen följer och noterar den enskildes personliga aktiviteter och kartlägger dennes liv på ett sådant sätt att skyddet i

114 RättsPM 2016:5, s. 46. Se även Helmius, s. 180.

115 Prop. 2005/06:149, s. 30, SOU 2003:74, s. 137.

116 Tsavachidis mot Grekland, Comm. App. 28802/95, Beslut den 21 januari 1995.

117 Prop. 2009/10:80, s. 182.

art. 8 kränks. Trots att infiltration kan variera i karaktär och vara olika långtgående innefattar en sådan operation sällan endast ett kortfattat dolt arbete med ett begränsat mått av vilseledande. Tvärtom, vilket framgår av redogörelsen ovan under avsnitt 2.2.1, innebär en infiltrationsoperation i regel att polisen bekantar sig med och lär känna den eller de personer som är föremål för operationen och med viss varaktighet vilseleder dessa personer för att erhålla information. För att operationen ska lyckas och för att få den misstänkte att avslöja värdefull information krävs, typiskt sett, att den misstänkte känner förtroende för polisinfiltratören. Uppdraget består därför till stor del av att polisinfiltratören ska skapa en personlig relation till den misstänkte och målet är ofta att bli vän med personen.¹¹⁹ Det är uppenbart att det krävs att polisen lägger ner mycket tid på att följa samt notera den misstänktes personliga aktiviteter och i viss mån även kartlägga dennes liv för att infiltratören överhuvudtaget ska ha möjlighet att skapa en sådan personlig relation till den misstänkte och få det förtroende som krävs för att denne ska vilja avslöja värdefull information. Det är således tydligt att en infiltrationsoperation ofta behöver pågå under en längre tid då det i regel är nödvändigt för att skapa det förtroende som en lyckad operation förutsätter. Uppfattningen styrks av det ovan nämnda RH-fallet som illustrerar hur infiltrationsoperationer ofta innebär ett varaktigt vilseledande just eftersom det typiskt sett krävs för att den misstänkte ska vilja dela med sig av information. Mot bakgrund av det sagda framstår det därför som att infiltrationsmetoden många gånger innebär sådan omfattande och systematiskt notering och kartläggning av en enskilds personliga aktiviteter som utgör en kränkning av art. 8, och därmed aktualiserar kravet på lagstöd i art. 8.2. Slutsatsen, vilken är i enlighet med JO:s uttalanden i sin granskning av RH-fallet, är således att åtminstone långvariga infiltrationsoperationer som innebär att polisen på ett omfattande sätt kartlägger en persons liv och följer dennes personliga aktiviteter sannolikt utgör en kränkning av skyddet för privatlivet i art. 8. Slutsatsen tycks rimlig mot bakgrund av att rätten till privatliv inte är begränsad till en persons ”inre cirkel” och dennes hem. Tvärtom, vilket Europadomstolen har slagit fast, sträcker sig privatlivet även utanför hemmet och innefattar också en rätt att utan statens inblandning etablera och utveckla förhållanden till andra människor.¹²⁰

Ytterligare en situation som kort bör beröras där ett intrång i art. 8 kan aktualiseras är om polisinfiltratören intar en förtroenderoll. För att skapa det förtroende hos den

119 Wierup, 2015.

misstänkte som krävs för att få denne att avslöja bevisning kan infiltratören uppträda som exempelvis ett juridiskt ombud, präst, psykolog eller liknande. I en sådan situation kan infiltratören hänvisa till yrkets tystnadsplikt. Vidare är ett sådant yrke ofta i grunden mer eller mindre automatiskt förtroendeskapande. Det är troligt att ett sådant vilseledande utgör ett intrång i art. 8 eftersom den misstänkte vilseleds till att prata med en person som utger sig för att tillhöra en yrkeskategori där privata ämnen ofta berörs. Åklagarmyndigheten bedömde att en sådan åtgärd utgör en överträdelse av den misstänktes rätt enligt art. 8 och följaktligen inte kan accepteras.¹²¹