En fråga som hänger samman med den om folkbibliotekets uppdrag, är vad som egentligen är viktigast för folkbibliotekarier att förmedla till skolelever – kunskap
166 Bibliotekarie 6.
167 Bibliotekarie 6.
168 Torgnysdotter Sundblad (2007), s. 73.
169 Limberg (1992), s. 6.
170 Hansson & Ögland (2009b), s. 35.
i informationssökningsprocessen eller skönlitterära upplevelser. Denna fråga bil-dar det fjärde temat i undersökningen. I flera av kommunerna upplever folkbiblio-tekarierna att det inte finns något större intresse från skolorna att använda folkbib-lioteket och bibliotekariernas kompetens till lektioner i informationssökning. På bibliotek 6 har man tidigare arbetat mer med sådant, men numera handlar det mest om läsfrämjande arbete. Det är just på grund av att det är sådant skolorna efterfrå-gar, inte informationssökning.171 Även bibliotekarie 2 och bibliotekarie 4 tycker att det är synd att skolorna inte är intresserade av detta. Det bör dock påpekas att på bibliotek 2 ingår inte lektioner i informationssökning i grundutbudet av service som skolorna betalar för, utan sker till en extra kostnad. Detta kan vara en anled-ning till att det inte efterfrågas. Bibliotekarie 4 berättar också att folkbiblioteket inte bara erbjuder visningar av själva biblioteket utan även genomgångar av kata-logen och informationssökning på olika nivåer, men att skolorna inte ”nappar” på detta. Hon är bekymrad över hur detta kan påverka elevernas framtida utbildning:
Så att vi tycker det är synd, vi tycker de borde boka in oss mer för att lära sig hur man hittar på bibliotek. För sedan kommer de när de pluggar på universitet och vet inte hur man söker och hur det är upplagt, systemet. Det måste man ju börja med mycket tidigare, så att det är lite synd.172
Samtidigt som hon menar att undervisning i informationssökning borde vara skol-bibliotekens ansvar, är det svårt att avgöra vad folkbiblioteket ska fokusera på:
Man kanske inte bara kan lämpa över det ansvaret på oss, vi är ju ändå ett fritidsbibliotek.
Men där är jag lite mer tveksam, faktiskt, till hur mycket man ska göra. Ja, det är en svår av-vägning där, om vi ska jobba med lässtimulans eller informationssökning, vilken bit man ska lägga mest tyngd på. För det är ju viktigt båda två. Men vi, vilket ansvar har vi mest? Ja, det är en intressant fråga.173
Bibliotekarie 7 upplever att informationssökning är något som kan vara känsligt att som bibliotekarie komma in och undervisa i, eftersom det kan uppfattas som att man ”klampar in” på lärarens område.174 Detta är något som även bibliotekarie 6 har erfarenhet av. Bibliotek 6 har tidigare ordnat kurser i informationssökning för lärare, men det är ett svårt område att ge sig in på:
[…] jag uppfattar det som att informationssökning är provocerande för skolan. Det är ett helt annat sätt än att jobba med läsfrämjande, det är något helt annat, bokprat och så. Det hänger de jättegärna med på, att läsa böcker och få boktips och det är toppen. Men informationssök-ning är en helt annan sak. […] det är ju lite det här att, åtminstone var det det förr, att man går in på lärarens område på något sätt och deras kompetens, som de tror själva att de ska stå för,
171 Bibliotekarie 6.
172 Bibliotekarie 4.
173 Bibliotekarie 4.
174 Bibliotekarie 7.
alltså innehållet i ett ämne. Det är de som ska förmedla. Jag tror att saker och ting förändras så långsamt, och på det området har det inte hänt speciellt mycket.175
Att folkbibliotekariers arbete gentemot barn och ungdomar är starkt förknippat med läsfrämjande arbete, både av skolan och av andra utomstående, men även av bibliotekarierna själva, framkom av alla intervjuerna. Samtalen kom lätt in på bokprat och liknande aktiviteter, trots att det egentligen inte var ämnet för under-sökningen.
Bibliotekarie 1 kan tänka sig att många inte skulle tycka att det egentligen hör till bibliotekets uppdrag eller bibliotekariernas arbete att ha så mycket undervis-ning som de har i hennes kommun, utan att det är något som lärare borde sköta.
Men hon menar att deras argument för sitt arbete är att de alltid utgår från böcker och ”stöttar upp läsning”. ”Alltså det här med bokprat och läsfrämjande åtgärder är ju ändå ett traditionellt bibliotekariejobb”, säger hon.176 Det är intressant att hon därmed använder, eller påpekar att man måste använda, den traditionella bibliote-karierollen för att legitimera sin involvering i skolan. Även med informationssök-ning menar hon att bibliotekarierna arbetar från sitt perspektiv, med andra saker än lärarna gör.
[…] så vi utgår hela tiden från böckerna, att man ska hitta i biblioteket, man ska hitta i böck-erna och man ska skriva en egen text. Så vi tycker ändå att vi får med oss våra perspektiv hela tiden. Vi går ju inte och tar någon bit av undervisningen utan vi hoppas ju i alla fall att vi ska tillföra någonting för att vi tar med vårt perspektiv in i det vi gör. Och som förhoppningsvis berikar undervisningen, alltså att det tillför någonting som eleverna har nytta av i annan un-dervisning. Det är vår förhoppning i alla fall. Det är liksom själva grundtanken.177
Men hon tror också att förhållandet att de flesta av folkbibliotekarierna på biblio-tek 1 även är villiga att arbeta på skolbibliobiblio-teken ”glatt och villigt” är något ”helt unikt”.178 Jag tolkar det som att hon menar att de flesta folkbibliotekarier inte skul-le vilja arbeta på skolbibliotek. Detta går också att koppla samman med folkbib-liotekariens traditionella roll som den som tipsar om böcker, får barn att vilja läsa och engagerar sig i deras fritid. Att arbeta på skolbibliotek ses som ett helt annat arbete som har med formell utbildning och formellt lärande att göra. Informations-sökning och undervisning är förknippat med skolbiblioteken, medan läsfrämjande arbete är det man traditionellt fokuserar på som folkbibliotekarie.
För att återknyta till bibliotekariens möjliga pedagogiska roller som beskrivs i Kuhlthaus Levels of education, finns det ju ingen möjlighet för folkbibliotekarier-na att komma längre än till den första nivån, organizer, om de aldrig undervisar.179 Av mina informanter är det endast bibliotekarie 1 som regelbundet undervisar i
informationssökning. En del av de andra folkbibliotekarierna kommer dock ibland upp till den andra nivån, där de har rollen som lecturer. Detta är den pedagogiska rollen i de traditionella biblioteksvisningarna.180
Att lärarna inte vänder sig till folkbibliotekarierna när det gäller undervisning i informationssökning kan förklaras med att bibliotekarien, enligt Kuhlthau ges liten betydelse som formell mediator.181 Bibliotekarien ses som den som organise-rar och tillhandahåller litteratur och annan information, inte som den som ingriper i elevernas lärande eller håller lektioner. Enligt flera av mina informanters beskriv-ningar ser lärarna hellre sig själva som elevernas viktigaste formella mediatorer.