Det femte temat kretsar kring den pedagogiska rollen och hur den går ihop med det traditionella servicetänkandet i folkbibliotekarieyrket. Alla sju informanterna tycker att pedagogik är en del av arbetet som bibliotekarie. Bibliotekarie 4 anser att det är ett mycket viktigt inslag eftersom arbetet handlar mycket om att förklara, visa och lära ut saker. Man behöver kunna förklara på ett bra sätt så att folk förstår hur bibliotekssystemet fungerar. Det är inte lätt att förstå hur allt hänger ihop, till exempel hur man vet var boken som man hittade i katalogen står på hyllan, menar hon. Men det är inte alla bibliotekarier som har förmågan att vara pedagogiska och att arbeta pedagogiskt handlar också om tid, påpekar hon. ”Ibland hinner man ju inte vara pedagogisk”, säger hon och menar att när man har tidsbrist tar man oftast bara fram det låntagaren vill ha utan att förklara hur man hittade det. I många situ-ationer är det inte heller på sin plats att tala om för personen varför en bok står där den gör, om de inte är intresserade av det.182
Att det är när man träffar barn eller ungdomar och i synnerhet skolelever som man behöver vara som mest pedagogisk, är de flesta informanterna överens om.
Bibliotekarie 4 tycker till exempel att högskolestudenter brukar kunna en del själ-va och därför inte kräver lika mycket av bibliotekarien som till exempel högsta-dieelever. Bibliotekarie 1 tycker dock att grundskoleeleverna i hennes kommun ofta har mer konkreta frågor eftersom de är så ”insatta i att plugga” i jämförelse med till exempel vuxenstuderande, som ofta har börjat studera nyligen.183
Den pedagogiska rollen är alltså nära förknippad med skolelever. Det kan ha att göra med att det, liksom Lena Lundgrens undersökning visade, finns en upp-fattning bland bibliotekarierna att eleverna ska lära sig att söka själva och att man
180 Kuhlthau (2004), s. 122 f.
181 Kuhlthau (2004), s. 108.
182 Bibliotekarie 4.
183 Bibliotekarie 1.
inte får ”servera dem” något.184 Att bidra till att elevernas vana att söka själva ökar ses som pedagogiskt arbete. Bibliotekarie 3 tycker att man självklart inte ska leta fram svaret på något som uppenbarligen är en ålagd fråga:
Nej men det är klart att jag inte letar fram svaret så. Jag öppnar ofta en bok och visar på inne-hållsförteckningen och jag visar på registret. Och det är ju tyvärr också en aha-upplevelse för många [skrattar].185
Men hon tycker också att det kan vara svårt att avgöra hur mycket man ska hjälpa till som bibliotekarie. Dock tycker hon inte att hon kan ta tag i problem som att många högstadieelever inte vet hur man använder ett uppslagsverk. ”Det är otro-ligt sorgotro-ligt och tyvärr inget jag kan ta tag i där och då.”186 Även bibliotekarie 7 har erfarenhet av att ungdomar inte kan slå i uppslagsverk, men hon tycker att man då måste förklara för dem hur det fungerar och inte bara säga vilket band de ska ta. Hon tror att åsikten att man inte har en uppgift att arbeta pedagogiskt på folk-bibliotek kommer av att man har lärt sig från början att det är en ”serviceinrätt-ning”. Personligen tycker hon att man ändå har en pedagogisk uppgift eftersom man vet hur mycket eleverna kan få med sig av att man arbetar så, att de lär sig något till nästa gång.187 Även bibliotekarie 5 kan känna att skolans krav på elever-na ”krockar” med folkbibliotekariens uppgift att stå till tjänst och ge service. Hon menar att man i skolan kan leda eleverna på ett mer auktoritärt sett mot de mål man har, medan man som folkbibliotekarie måste känna av vad varje människa vill ha ut av mötet.188 Det finns alltså en sådan motsättning, som Malin Berglind berör i sin artikel, mellan tanken att man ska arbeta på ett visst sätt med skolelever och att de samtidigt har rätt till samma service som alla andra användare. Det blir, som Berglind skriver, en ”balansgång” mellan att ge service och att vara ett stöd i elevernas eget arbete med att lösa en uppgift.189
Bibliotekarie 4 tycker att man kan visa eleverna, men inte göra för mycket:
[…] man kan ju visa hur, men sedan är ju meningen att de ska söka själva, inte att man ska göra jobbet åt dem, vilket jag har lite problem med ibland. Jag gör nog för mycket för då lär de sig inte till nästa gång. […] Men det är en svår avvägning där, för man ska hjälpa till men man ska inte göra för mycket.190
Att man gör för mycket kan bero på att man själv blir så engagerad och intresserad av frågan att man inte kan låta bli att hjälpa till att söka, men det kan också ha att göra med att man är stressad, påpekar hon. Det går snabbare för bibliotekarien att
184 Lundgren (2000), s. 41.
185 Bibliotekarie 3.
186 Bibliotekarie 3.
187 Bibliotekarie 7.
188 Bibliotekarie 5.
189 Berglind (1999), s. 14.
190 Bibliotekarie 4.
söka själv än att visa någon hur man gör det. Handledning är mer tidskrävande än service. Men det är inte bara bibliotekarien som kan ha bråttom. Eleverna är ofta otåliga själva och förstår inte riktigt att det kan ta tid att söka information, eller hur avancerad processen är, menar bibliotekarie 4.191
Ofta vill de ju bara gå hit snabbt, få sitt material med den informationen de behöver och sedan gå härifrån med den boken som handlar om det ämnet de har tänkt sig. Ofta tänker de sig inte att man kanske måste plocka ihop från olika ämnesområden, från olika hyllor […]192
Att många elever vill och tror att det ska finnas en bok som handlar om just den fråga de är intresserade av är något som även bibliotekarie 1 upplever:
Om de ska skriva om hur barn klädde sig på 1800-talet, då vill de att det ska finnas en mycket lättläst, lättfattlig bok som heter ”Hur barn klädde sig på 1800-talet”. Så de är ofta missnöjda för de orkar liksom inte bläddra igenom […] fast det handlar ju mer om en vana att läsa och att på något sätt korta ner det de har läst och sådär.193
Bibliotekarie 4 säger att de flesta elever heller inte är så intresserade av att lära sig söka utan tycker att det är väldigt bekvämt om bibliotekarien tar fram materialet åt dem.194 Det är något som även bibliotekarie 6 har upplevt. Hon försöker att arbeta pedagogiskt när hon får en fråga från till exempel en gymnasieelev. Det är något som hon menar är den ”officiella linjen” på bibliotek 6, att man ska hjälpa dem att söka själva, men alla elever reagerar inte positivt på det. Många blir förvånade eftersom de förväntar sig att bibliotekarien ska föreslå några passande böcker för deras ämne. Bibliotekariens förväntade roll motsvarar då alltså den som identifier eller advisor i Levels of mediation.195 Bibliotekarie 6 nämner ett tillfälle när två elever till och med blev arga, vilket fick henne att gå till en kollega för att försäkra sig om att hon verkligen gjort ”rätt”. Andra elever blir i stället mer intresserade och tycker det är roligt när de får arbeta själva och i sådana fall tycker biblioteka-rie 6 att det är roligt att få skolfrågor. Till dem som blir missnöjda brukar hon säga att det står i läroplanen att de ska söka själva och att det är en del av arbetet eller processen. ”De har ju ingen nytta av att man bara plockar fram böckerna”, menar hon.196
Bibliotekarie 7 är av samma uppfattning och påpekar att det kan handla om en så grundläggande sak som att lära sig att de flesta bibliotek använder sig av sam-ma system, vilket även en del äldre elever inte vet. ”Det är aldrig någon som har förklarat att det här systemet finns på det biblioteket också. Och då måste det bli helt obegripligt varför man ska lära sig det då, hur böckerna står.” Eleverna kan ha stor nytta av att lära sig att hitta på ett bibliotek, eftersom det då blir lättare att
191 Bibliotekarie 4.
192 Bibliotekarie 4.
193 Bibliotekarie 1.
194 Bibliotekarie 4.
195 Kuhlthau (2004), s. 116 ff.
196 Bibliotekarie 6.
hitta även på andra, till exempel om de går vidare till att studera på högskola.197 Men hon tycker också att det är svårt att veta vilken roll man har när skolelever ställer frågor. Hon skulle gärna vilja sätta sig ner med eleven och söka tillsam-mans, mer som på ett skolbibliotek. Men på folkbiblioteket har man inte riktigt den tiden och man kan fundera över om det är ens uppdrag att lära elever att söka, menar bibliotekarie 7. Man hjälper dem ofta att hitta en bok på hyllan och så har de fått sitt material, men de har inte lärt sig söka själva. Bibliotekarie 7 brukar ändå försöka förklara vad hon gör på ett trevligt och lättsamt sätt och diskutera till exempel söktermer med eleven. Hon tycker också att eleverna ofta är positiva och intresserade av att lära sig och menar att det oftare är vuxna som är stressade och vill att bibliotekarien ska ta fram det de behöver åt dem.198
Bibliotekarie 5 upplever en förväntan från skolans sida att eleverna inte ska få för mycket hjälp på biblioteket, något som hon ”har i bakhuvudet” när hon träffar dem. Det är skillnad om de kommer på fritiden:
Men är det någon som kommer privat på fritiden då kan jag gå så långt som att jag tar fram ett svar färdigt åt dem, om det är det de vill ha […] Så att det är just det där att med eleverna ska det vara fokus på processen, sökbiten där och inte på… Jag ska inte hitta svaret till dem.
[Fråga]: Även fast det är på ett folkbibliotek?
Ja, jag tänker så ändå och det är ju ur ett skolperspektiv egentligen. Men jag är medveten om att lärarna vill att det ska vara så när de kommer.199
Bibliotekarie 4 har erfarenheten att elevernas frågor ofta är breda, vilket gör att man måste vara pedagogisk och diskutera med dem vad de egentligen vill skriva om och hur de ska smalna av ämnet. Men det åtagandet, att förklara och specifice-ra uppgiften, hör egentligen till läspecifice-rarens roll, tycker hon.200 Även bibliotekarie 5 har synpunkter på elevernas ålagda frågor:
Det är en sådan sak som jag reagerar på när det gäller skolan, att lärarna är ganska dåliga på att formulera frågor till eleverna och det är inte alltid de har kollat upp att det ens finns mate-rial om den här frågan. De lämnar liksom över en öppen fråga mer eller mindre till eleven och så ska de försöka begränsa sig, och det är ganska svårt när man går i sexan eller sjuan.201
Bibliotekarie 7, som har arbetat som skolbibliotekarie tidigare, saknar vetskapen om vad som är lärarens syfte med en viss uppgift, vilket var lättare att ta reda på när hon arbetade på skolan. ”Det är nackdelen här, när man står i informationsdis-ken. Man vet ju aldrig vad det blir för frågor, man kan ju aldrig vara förberedd”,
197 Bibliotekarie 7.
198 Bibliotekarie 7.
199 Bibliotekarie 5.
200 Bibliotekarie 4.
201 Bibliotekarie 5.
säger hon.202 På bibliotek 2 har man också lärt sig med åren att när barn kommer med sina frågor måste man ofta hjälpa dem att ringa in vad det är de vill veta. Bib-liotekarie 2 och hennes kollegor anser att de måste vara pedagogiska, men att det egentligen inte handlar så mycket om ifall det är en skolelev eller ett barn som frågar av eget intresse:
Egentligen tycker jag inte det är någon skillnad på det barnet som kommer och vill ha hjälp till något faktaarbete i skolan eller något barn som kommer och vill veta någonting om någon-ting annat, om det handlar om en faktafråga till exempel. Det är en slags pedagogisk inställ-ning där också, tycker jag väl. Pedagogik är ett väldigt vitt begrepp också. Det här med att vara en pedagog och ha undervisning det är ju en sak men sedan att vara pedagogisk i sitt sätt att informera och hjälpa en enskild individ, det är ju också pedagogik på något sätt.203
En annan aspekt av att vara pedagogisk tycker hon är att man informerar om att när man söker fakta så kan man göra det på olika sätt, och visar olika exempel.
Om hon märker att eleven vill att hon bara ska ta fram någonting, brukar hon säga att det kan vara bra för honom eller henne att veta till nästa gång och att det är mycket bättre för deras skolarbete att de kan visa att de vet hur man gör vid sök-ningen. Då hoppas hon också att barnen ska känna sig kompetenta och att de är bra på något. Hon tycker att det är mycket viktigt att man söker tillsammans och att man går ut i biblioteket med barnet i stället för att själv gå och hämta något, för
”då har man ju ingen pedagogik i det alls”. Det gäller oavsett om man arbetar på ett folkbibliotek eller skolbibliotek och om det är barn eller vuxna man arbetar med, anser hon.204
Bibliotekarie 1 anser dock att det är stor skillnad på hennes roll gentemot skolelever när hon arbetar i informationsdisken på folkbiblioteket och när hon är på ett skolbibliotek. Det beror till stor del på att eleverna ställer olika typer av frå-gor på de olika typerna av bibliotek, menar hon. I skolbiblioteket är eleverna ofta under lektionstid och då får hon ofta frågor som handlar om hur man kan formule-ra något, vilka frågor man kan ha med i ett arbete eller hur man går vidare när man inte hittar vad man söker. Hon beskriver det så att man diskuterar elevernas arbe-ten mycket mer ingående och ställer motfrågor för att få eleverna att tänka själva.
Man ”rör sig mycket mer in och ut ur deras arbeten” på skolbiblioteket och får rollen som ”ytterligare en pedagog”.205 De frågor eleverna ställer till sina lärare ställer de även till bibliotekarien. När eleverna kommer till folkbiblioteket har de däremot oftast en ren referensfråga som bibliotekarien besvarar genom att hjälpa dem att hitta en viss källa om ett visst ämne och därför behöver man inte vara mer pedagogisk mot dem än mot andra användare:
202 Bibliotekarie 7.
203 Bibliotekarie 2.
204 Bibliotekarie 2.
205 Bibliotekarie 1.
[…] vem som helst som kommer in och frågar efter en film om Dagen D får ju samma hjälp, oavsett om det är en skolungdom som ska skriva ett skolarbete eller om det är en vuxen som kommer in och frågar. Så att jag tror att man har nog väldigt olika roller. Vi går ju in och job-bar väldigt mycket pedagogiskt på skolbiblioteken överlag. Vi står inte job-bara och lånar ut böcker utan vi har verksamhet hela tiden så jag tror att det blir stor skillnad.206
Bibliotekarie 1 tror också att skillnaden har att göra med den grad av service man ger på folkbiblioteket. Hon menar att på folkbiblioteket talar man inte om för nå-gon att ”det här får du göra själv”, till exempel om det gäller att slå i ett register, utan man hjälper till med sådana saker.207 Detta stämmer överens med det bibliote-karie 4 säger om att det också handlar om hur svårt det är att hitta på bibliotek –
”det är bara bibliotekarier som hittar på bibliotek”, säger bibliotekarie 1. Även om eleverna har varit där tidigare behöver de oftast hjälp med att hitta. Det är också en anledning till att hon blir ”mindre pedagogisk” på folkbiblioteket.208
I kommunen där bibliotekarie 1 arbetar kan man alltså säga att de komplicera-de skolfrågorna till stor komplicera-del sköts på skolbiblioteken, vilket gör att komplicera-det inte blir några större problem när eleverna ber om hjälp på folkbiblioteket. Hon menar att verksamheterna är så olika att man också får olika roller som bibliotekarie. På folkbib-lioteket ger man service till alla användare och på skolbibfolkbib-lioteket är man pedagog.209
I teoriavsnittet framhölls att bibliotekarier har en pedagogisk roll både i refe-rensarbete och i användarundervisning. Informanterna har dock lättare för att as-sociera undervisning än referensarbete med pedagogik. Bibliotekarie 4 säger att det ingår väldigt mycket pedagogik när man håller lektioner i informationssökning men även vid visningar då man ska gå igenom hur böckerna står i biblioteket.
”Det kräver ju sin pedagog att förklara det.”210 För bibliotekarie 1 som har mycket undervisning, speciellt på kommunens högstadieskola, är det tydligt vilken roll man har i det sammanhanget. ”När man går in i en undervisningssituation då är man ju pedagog”, menar hon. Hon tycker att det är lite annorlunda när man arbetar med en enskild elev. Då är man mindre benägen att säga till eleven att ta reda på något själv, utan man visar mer. När man har hand om en grupp handlar det om att det finns en övning där eleverna ska hitta fram till något själva, säger hon.211
Karlsson och Steen kom i sin undersökning av folkbibliotekariers pedagogiska roll i läsfrämjande arbete fram till att de inte var medvetna om den rollen.212 Min undersökning visar dock att folkbibliotekarierna, liksom i Haqvinssons och Kris-terssons och Kolleruds studier, anser att pedagogik är en del av yrket.213 De är
213 Haqvinsson & Kristersson (2003), s. 58; Kollerud (2001), s. 41 ff.
osäkra på hur den rollen borde se ut. I vilken grad folkbibliotekarierna verkligen har möjlighet att arbeta pedagogiskt med eleverna påverkas också, som tidigare nämnts, av många olika faktorer. Vilken av de möjliga pedagogiska rollerna i Kuhlthaus taxonomier som bibliotekarierna intar kan bero på exempelvis tids-press. Det kan vara svårt att hinna med något annat än att lokalisera specifika ef-terfrågade källor, som en locator på nivå två i Levels of mediation, eller möjligen rekommendera en viss källa i ett visst ämne som identifier på nivå tre, när man har en hel klass att ta hand om på kort tid.214
Bibliotekariernas uppfattning att man ska hjälpa eleverna att söka själva snara-re än att ta fram material åt dem, stämmer väl övesnara-rens med den femte och högsta nivån i Kuhlthaus taxonomi över pedagogiska roller i referensarbetet. På denna nivå, där bibliotekarien har en tydlig pedagogisk roll, arbetar man processoriente-rat snarare än käll- eller produktorienteprocessoriente-rat som på de mindre kvalificerade nivåer-na.215 Folkbibliotekarierna poängterar att det handlar om att förbereda eleverna för framtiden genom att de lär sig att själva söka och använda information, vilket de kommer ha nytta av i fortsättningen. Detta är det främsta målet för bibliotekarien som counselor i Levels of education – att förbereda användarna för framtida lä-rande genom att de utvecklar kunskap om och färdigheter i informationssöknings-processen.216 Bibliotekarierna i undersökningen visar en hög medvetenhet om det-ta, men att arbeta på detta sätt i praktiken försvåras av att man som folkbiblioteka-rie traditionellt intar någon av de mer produktofolkbiblioteka-rienterade, det vill säga servicein-riktade rollerna som är mindre pedagogiskt kvalificerade. Bibliotekarie 7 reflekte-rar över att folkbibliotekarier har lärt sig att de har ett serviceyrke och att det inte riktigt går ihop med att arbeta pedagogiskt med elever. Det är just detta problem som Elmborg diskuterar i sin artikel om pedagogik i referensarbetet. Han menar att det är naturligt att bibliotekarier vill ge service genom den traditionella refe-rensintervjun, eftersom denna ses som den professionella modellen man ska rätta sig efter.217 Bibliotekarier får lära sig att deras arbete går ut på att besvara frågor.
Men för att kunna undervisa i referensarbetet måste man, enligt Elmborg, lära sig av med den definitionen av yrket och i stället se uppgiften som att hjälpa elever att besvara sina egna frågor.
As librarians, whenever we answer a student´s question without teaching the student how we answered it or why we answered it as we did, we are essentially taking the question away from the student, thereby creating a dependency in that student that undermines rather than streng-thens the learning process.218
214 Kuhlthau (2004), s. 116 f.
215 Kuhlthau (2004), s. 118 ff.
216 Kuhlthau (2004), s. 124.
217 Elmborg (2002), s. 462.
218 Elmborg (2002), s. 459.
Informanterna ger uttryck för samma synsätt som Elmborg när de talar om att det är meningen att eleverna ska söka själva och att de inte har någon nytta av att
Informanterna ger uttryck för samma synsätt som Elmborg när de talar om att det är meningen att eleverna ska söka själva och att de inte har någon nytta av att