Folkbiblioteken i Sverige är landets mest besökta kulturinstitution, som i dag – utöver lån av böcker och e-böcker – erbjuder en mängd olika tjänster, exempelvis lån av datorer, möjlighet till utskrift och kopiering, samt en bred programverksamhet (Sveriges Kommuner och Regioner, 2021). Folkbiblioteken har även en betydelsefull funktion som mötesplats i lokalsamhället (Svensk biblioteksförening, u.å) och tillsammans med övriga typer av bibliotek spelar de en central roll för det demokratiska samhället. I Sverige omfattas alla bibliotek av bibliotekslagen, som bland annat säger att biblioteken ska ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning” och att folkbiblioteken specifikt har i uppgift att anpassa verksamheten efter användarnas behov samt vara tillgängliga för alla (Bibliotekslag, 2013).
Under det gångna året har folkbibliotekens verksamheter tillsammans med samhället i stort utmanats i och med spridningen av SARS-CoV-2 världen över, fortsättningsvis benämnt som covid-19, coronaviruset eller coronapandemin. I skrivande stund är coronapandemin fortfarande aktiv och samhället är anpassat efter rådande restriktioner. Kravet på social distansering för att undvika kontakt med andra människor påverkar hur vi umgås, hur vi handlar mat, hur vi tar oss till arbetet och om vi besöker biblioteken. Coronapandemin begränsar bland annat folkbibliotekens möjlighet till att vara den mötesplats som är så betydelsefull för många människor (t.ex. Aabø & Audunson, 2012), samt verksamheternas arbete med att vara just det som bibliotekslagen säger att de ska vara: ”tillgängliga för alla och anpassade till användarnas behov” (Bibliotekslag, 2013). Sittplatser, läsesalar och grupprum har tagits bort och stängts av vilket innebär att besökarna inte längre kan använda biblioteken som studieplats eller mötesplats (Kungliga biblioteket, 2021). Datorerna är färre och begränsade till snabba ärenden utan möjlighet till hjälp från personalen. I ett försök att nå de användare som tillhör riskgrupp eller som på andra sätt stöter på svårigheter med att ta sig till biblioteken lanserade folkbiblioteken i bland annat Mjölby, Habo, Gävle, Karlstad och Göteborg under våren 2020 konceptet take away-kassar med litteratur som antingen levereras till låntagarens hem eller plockas upp utanför biblioteken (Biblioteksbladet, 2020; Domellöf-Wik, 2020a). Enligt Kungliga biblioteket (2021) erbjuds denna service nu i mer än hälften av landets kommuner. Folkbiblioteken har även satsat på att marknadsföra sitt digitala utbud där användarna kan ta del av både böcker, dagstidningar och filmer (Kungliga biblioteket, 2021).
Personalen inom biblioteksväsendet i Sverige har arbetat hårt för hitta lösningar för att biblioteken ska kunna vara en säker plats att vistas på, samt för att nå ut till alla användare, oavsett behov. Detta arbete uppmärksammades i samband med att fackföreningen DIK tillkännagav att de i år inte skulle utse ett bibliotek till Årets bibliotek; i stället gick priset till alla Sveriges bibliotekarier (DIK, 2020). Förbundsordförande Anna Troberg konstaterade att ”aldrig tidigare har bibliotekens – och framför allt bibliotekariernas – betydelse i kristider varit så uppenbar” (Troberg, 2020). Bibliotekspersonalens arbete har tidigare innan coronavirusets spridning uppmärksammats i studier gjorda av Svensk biblioteksförening (2011; 2018). I rapporten Olika syn på saken – folkbiblioteket bland användare, icke-användare och personal (Svensk biblioteksförening,
5
2011) framkom att besökarna värdesätter kunnig personal, ett gott bemötande och en välkomnande miljö. Studien från 2018 visade liknande resultat;
bibliotekspersonalen och deras kompetens ansågs värdefull för besökarna, likaså bibliotekens funktion som mötesplats (Svensk biblioteksförening, 2018).
Samma år publicerades även rapporten ”Sen går jag hem när det stänger” – en studie av nyanländas biblioteksanvändning (Pilerot & Lindberg, 2018a) vars primära syfte var att undersöka folkbibliotekets betydelse för människor som är nya i Sverige. Även här blev det tydligt att folkbiblioteket som rum med personal är mycket viktigt och uppskattat.
Sveriges folkbibliotek har – utöver vård, skola och omsorg – varit en av få offentliga verksamheter som till stor del upprätthållit sin verksamhet under pandemin, vilket Svensk biblioteksförenings rapport Biblioteken och pandemin (Gemmel, 2021) visar. I rapporten, som presenterar resultatet av rundabordssamtal med chefer inom region- och folkbibliotek, framkommer dock att biblioteksservicen varierat stort över landet och att folkbiblioteken har behandlats olika i kommuner och regioner. Det finns skillnader i huruvida bibliotekslokalerna haft öppet eller stängt, vilken roll de haft i krisorganisationen samt i hur stödet från högre chefer sett ut. Gemensamt för folkbiblioteken är att samtliga har begränsat möjligheten att uppehålla sig på biblioteket, vilket har spätt på ojämlikheten i och med att de som drabbats hårdast är de som saknar platser att gå till eller inte kan studera hemma. Att stänga av datorerna har också bidragit till en ökad ojämlikhet eftersom många invånare då förlorade möjligheten att uträtta ärenden på internet, exempelvis bankärenden och socialförsäkringsärenden (Gemmel, 2021). Den ojämlika tillgången till folkbiblioteken under pandemin är enligt Svensk biblioteksförening oacceptabel.
Folkbiblioteken i Sverige måste, konstateras det, ”ingå i kommunernas krisorganisation och utses till en samhällsviktig verksamhet” (Gemmel, 2021, s.
6). Olikheterna inom biblioteksbranschen under pandemin belyses även i Biblioteksbladets temanummer som publicerades i februari 2021 och som fick namnet Coronanumret (Eriksson, 2021). Där diskuteras det gångna året ur olika perspektiv; bibliotekarier, bibliotekschefer och besökare får komma till tals i olika format i ett försök att ringa in erfarenheterna efter ett år med pandemin (Eriksson, 2021). Även bibliotekstidningen Noll27, som publiceras i Västra Götalandsregionen, gav ut ett nummer på temat coronapandemin, med syfte att belysa de utmaningar som biblioteken ställts inför under det gånga året, samt för att lyfta det arbete som utförts (Andersson, 2021). I numret, som fått namnet Bibliotek i en föränderlig tid, framkommer hur bibliotekschefer runt om i landet upplevt brist i stödet från kommunen beträffande att skapa smittskyddande arbetsplatser. Flera av bibliotekscheferna berättar hur personalen upplever en slags etisk press eftersom de tvingas säga nej till att hjälpa besökarna, något som har varit svårt att säga nej till. Vidare vittnar flera bibliotekarier om den psykiska påfrestningen det innebär att inte kunna ställa upp för besökarna (Isaksson, 2021).
Den här uppsatsen presenterar en studie av folkbiblioteksarbete i Göteborgs stad under coronapandemin. Valet att studera folkbiblioteksarbete i Göteborgs stad baseras på hur situationen för folkbiblioteken sett ut där under det gångna året, och framför allt under hösten och vintern 2020 som kantades av en ökad smittspridning och totalt två stängningar på kort tid (t.ex. Grill et al., 2020;
Domellöf-Wik, 2020b; Farran-Lee, 2020). Motivet för valet av just Göteborgs
6
folkbibliotek som studieområde utvecklas i avsnitt 4.1, tillsammans med den empiriska kontexten i avsnitt 4.1.1.
1.1 Problemformulering
De studier som hittills har publicerats på ämnet bibliotek och pandemier är få, vilket torde bero på att coronapandemin är pågående sedan lite mer än ett år tillbaka. Ett av de få bidrag som publicerats utgörs av studentuppsatsen Folkbibliotek under kris – en intervjustudie om coronakrisens påverkan på folkbibliotek och bibliotekens motståndskraft (Hänninen, 2020) där författaren undersökte hur folkbiblioteken berörts av coronakrisen genom att intervjua bibliotekschefer runt om i Sverige. Studien motiverades av den generella kunskapslucka som Hänninen (2020) beskriver när det kommer till studier av bibliotek under pandemier. Vidare föreslår författaren att det är relevant att i framtida studier rikta fokus mot bibliotekspersonalen och deras upplevelser av coronakrisen (Hänninen, 2020). Behovet av studier uttrycks även på andra håll.
I juni 2020 publicerade den vetenskapliga tidskriften Nordic Journal of Library and Information Studies (NJLIS) en efterfrågan av studier och artiklar som relaterar till ämnet information i kriser och pandemier (Nordic Journal of Library and Information Studies, 2020). Bland annat efterfrågades studier om spridning och delning av information, men också om bibliotekens och andra informationsverksamheters roller i kris. NJLIS poängterar att de förändringar som coronapandemin orsakar innebär forskningsmöjligheter inom biblioteks- och informationsvetenskapen och i relaterade fält och tidskriften planerar ett temanummer som ska publiceras i juni 2021 (Nordic Journal of Library and Information Studies, 2020).
Att bibliotekarierna är betydelsefulla för biblioteken och – inte minst – för besökarna synliggörs exempelvis i vetenskapliga artiklar (t.ex. Aabø &
Audunson, 2012), studier av Svensk biblioteksförening (2011; 2018) och rapporter (Pilerot & Lindberg, 2018a). I den debatt som förts i dagstidningar och fackpress kring folkbibliotekens roll under pandemin (t.ex. Domellöf-Wik, 2020b; Gemmel, 2021) saknas redogörelser kring bibliotekspersonalens uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin. Undantaget är de temanummer som Biblioteksbladet (Eriksson, 2021) och Noll27 (Andersson, 2021) publicerat där det tydligt framkommer att biblioteksarbetet under coronapandemin har inneburit stora utmaningar för både chefer och bibliotekarier. Fackföreningen DIK:s val att prisa bibliotekariekåren belyser visserligen hur pass väsentligt DIK anser att bibliotekariernas arbete är och har varit under coronapandemin (Troberg, 2020), men detta behöver studeras vidare.
Mot bakgrund av tidigare artiklar, studier, rapporter, den debatt som förs i dagstidningar och fackpress samt den efterfrågan på ytterligare forskning som uttrycks (Hänninen, 2020; Nordic Journal of Library and Information Studies, 2020) synliggörs således en kunskapslucka kring folkbibliotekariers uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin, vilket därmed framstår som angeläget att belysa.
7
1.2 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om folkbibliotekariers uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin. För att uppfylla syftet ställs följande forskningsfrågor:
• Vilka uppfattningar av att arbeta på folkbibliotek under coronapandemin framträder bland deltagarna i studien?
• Hur uppfattar deltagarna i studien att biblioteksarbetet har förändrats under coronapandemin första år (mars 2020 - april 2021)?
• Vad har bidragit till att forma biblioteksarbetet under coronapandemin?
De två första forskningsfrågorna fokuserar på deltagarnas uppfattningar av biblioteksarbetet under det gångna året, såsom de framträder i det empiriska materialet. Den tredje frågan kommer att besvaras med hjälp av det praktikteoretiska perspektiv som presenteras i kapitel 3. Genom att med stöd i det empiriska materialet och det praktikteoretiska ramverket besvara ovanstående forskningsfrågor bidrar studien med kunskap om folkbibliotekariers uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin.
8