MASTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP AKADEMIN FÖR BIBLIOTEK, INFORMATION, PEDAGOGIK OCH IT
”Jag gör så gott jag kan utifrån dom omständigheterna”
En intervjustudie av folkbiblioteksarbetet under covid-19
LINN LJUNGBLAD
© Linn Ljungblad
Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats – helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.
Svensk titel: ”Jag gör så gott jag kan utifrån dom omständigheterna”: en intervjustudie av folkbiblioteksarbetet under covid-19.
Engelsk titel: ”I do as good as I can under those circumstances”: a study of public library work during covid-19.
Författare: Linn Ljungblad
Färdigställt: 2021
Abstract: The aim of this master’s thesis is to develop knowledge on librarians’ perceptions and experiences of working at a public library during the covid-19 pandemic. The lack of research in this area motivates this thesis. Six librarians from four different public libraries in Gothenburg were interviewed through semi-structured interviews. The empirical data was analyzed through a practice theoretical framework comprising three dimensions of practice referred to as the cultural-discursive, the social-political, and the material-economic dimensions. The result of the study shows that the librarians’ perceptions and experiences of working during the pandemic was that it was difficult, challenging, and that it contributed new knowledge. The difficulties and challenges are based on the fact that the librarians, due to the restrictions, no longer can help the visitors like they used to. In addition, the library as an open space is no longer available for the visitors, which is a problem since many people rely on the libraries offering computers and a place where one can study or just spend time. To be forced to deny the visitors help is the biggest difference according to the librarians.
Further, the result shows that the pandemic enabled new ways of working and contributed to highlight the importance of public libraries.
Nyckelord: Biblioteksarbete, folkbibliotek, folkbibliotekarier, coronapandemin, covid-19, praktikteori
Förord
Arbetet med denna masteruppsats har varit en lång och lärorik process. Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Ola Pilerot som har bistått med stöd, feedback och hejarop under terminens gång. Vårt samarbete har varit mycket givande och värdefullt – tack!
Vidare vill jag tacka min familj och mina vänner för ert stora tålamod och oändliga stöd under min studietid.
Sist men inte minst vill jag rikta uppmärksamheten mot de folkbibliotekarier som deltog i studien. Utan er hade studien inte kunnat genomföras. Att ta del av era tankar och upplevelser var givande, roligt och mycket intressant. Jag önskar er allt gott, stort tack!
Göteborg, juni 2021 Linn Ljungblad
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 4
1.1 Problemformulering ... 6
1.2 Syfte och forskningsfrågor ... 7
2 Litteraturöversikt ... 8
2.1 Folkbibliotek under krig och social oro ... 8
2.2 Folkbibliotek under naturkatastrofer ... 10
2.3 Folkbibliotek under ekonomisk kris ... 11
2.4 Folkbibliotek under covid-19 ... 12
2.5 Sammanfattning ... 14
3 Teoretiskt ramverk ... 16
3.1 Praktikteori ... 16
3.2 Praktikteori inom B&I ... 17
3.3 Praktikens dimensioner ... 18
3.3.1 Kulturell-diskursiv dimension ... 18
3.3.2 Social-politisk dimension ... 19
3.3.3 Materiell-ekonomisk dimension... 19
3.4 Sammanfattning ... 19
4 Metod ... 20
4.1 Motiv för valt studieområde ... 20
4.1.1 Empirisk kontext ... 21
4.2 Kvalitativ forskningsintervju ... 21
4.3 Urval och rekrytering ... 22
4.4 Genomförande av intervjuer och bearbetning av empiriskt material .... 23
4.5 Analysmetod ... 24
4.6 Studiens deltagare ... 25
4.7 Etiska överväganden ... 26
5 Analys och resultat ... 28
5.1 Förändrade arbetsuppgifter ... 28
5.2 Förändringar i biblioteksrummet... 30
5.3 Beslut, makt och hierarkier ... 33
5.3.1 Vikten av kommunikation och tydliga direktiv ... 35
5.4 (Icke)mötet med besökarna ... 38
5.4.1 Anpassad verksamhet för besökarnas skull... 42
5.5 Bibliotekens betydelse ... 43
6 Diskussion ... 45
6.1 Forskningsfrågorna besvaras ... 45
6.2 Studiens resultat i relation till relaterad litteratur ... 46
6.3 Reflektion över genomförandet och förslag på framtida forskning ... 49
7 Slutsatser ... 51
8 Sammanfattning ... 52
Källförteckning ... 54 Bilaga 1: intervjuguide ...
Bilaga 2: rekryteringsbrev ...
Bilaga 3: samtyckesblankett ...
4
1 Inledning
Folkbiblioteken i Sverige är landets mest besökta kulturinstitution, som i dag – utöver lån av böcker och e-böcker – erbjuder en mängd olika tjänster, exempelvis lån av datorer, möjlighet till utskrift och kopiering, samt en bred programverksamhet (Sveriges Kommuner och Regioner, 2021). Folkbiblioteken har även en betydelsefull funktion som mötesplats i lokalsamhället (Svensk biblioteksförening, u.å) och tillsammans med övriga typer av bibliotek spelar de en central roll för det demokratiska samhället. I Sverige omfattas alla bibliotek av bibliotekslagen, som bland annat säger att biblioteken ska ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning” och att folkbiblioteken specifikt har i uppgift att anpassa verksamheten efter användarnas behov samt vara tillgängliga för alla (Bibliotekslag, 2013).
Under det gångna året har folkbibliotekens verksamheter tillsammans med samhället i stort utmanats i och med spridningen av SARS-CoV-2 världen över, fortsättningsvis benämnt som covid-19, coronaviruset eller coronapandemin. I skrivande stund är coronapandemin fortfarande aktiv och samhället är anpassat efter rådande restriktioner. Kravet på social distansering för att undvika kontakt med andra människor påverkar hur vi umgås, hur vi handlar mat, hur vi tar oss till arbetet och om vi besöker biblioteken. Coronapandemin begränsar bland annat folkbibliotekens möjlighet till att vara den mötesplats som är så betydelsefull för många människor (t.ex. Aabø & Audunson, 2012), samt verksamheternas arbete med att vara just det som bibliotekslagen säger att de ska vara: ”tillgängliga för alla och anpassade till användarnas behov” (Bibliotekslag, 2013). Sittplatser, läsesalar och grupprum har tagits bort och stängts av vilket innebär att besökarna inte längre kan använda biblioteken som studieplats eller mötesplats (Kungliga biblioteket, 2021). Datorerna är färre och begränsade till snabba ärenden utan möjlighet till hjälp från personalen. I ett försök att nå de användare som tillhör riskgrupp eller som på andra sätt stöter på svårigheter med att ta sig till biblioteken lanserade folkbiblioteken i bland annat Mjölby, Habo, Gävle, Karlstad och Göteborg under våren 2020 konceptet take away-kassar med litteratur som antingen levereras till låntagarens hem eller plockas upp utanför biblioteken (Biblioteksbladet, 2020; Domellöf-Wik, 2020a). Enligt Kungliga biblioteket (2021) erbjuds denna service nu i mer än hälften av landets kommuner. Folkbiblioteken har även satsat på att marknadsföra sitt digitala utbud där användarna kan ta del av både böcker, dagstidningar och filmer (Kungliga biblioteket, 2021).
Personalen inom biblioteksväsendet i Sverige har arbetat hårt för hitta lösningar för att biblioteken ska kunna vara en säker plats att vistas på, samt för att nå ut till alla användare, oavsett behov. Detta arbete uppmärksammades i samband med att fackföreningen DIK tillkännagav att de i år inte skulle utse ett bibliotek till Årets bibliotek; i stället gick priset till alla Sveriges bibliotekarier (DIK, 2020). Förbundsordförande Anna Troberg konstaterade att ”aldrig tidigare har bibliotekens – och framför allt bibliotekariernas – betydelse i kristider varit så uppenbar” (Troberg, 2020). Bibliotekspersonalens arbete har tidigare innan coronavirusets spridning uppmärksammats i studier gjorda av Svensk biblioteksförening (2011; 2018). I rapporten Olika syn på saken – folkbiblioteket bland användare, icke-användare och personal (Svensk biblioteksförening,
5
2011) framkom att besökarna värdesätter kunnig personal, ett gott bemötande och en välkomnande miljö. Studien från 2018 visade liknande resultat;
bibliotekspersonalen och deras kompetens ansågs värdefull för besökarna, likaså bibliotekens funktion som mötesplats (Svensk biblioteksförening, 2018).
Samma år publicerades även rapporten ”Sen går jag hem när det stänger” – en studie av nyanländas biblioteksanvändning (Pilerot & Lindberg, 2018a) vars primära syfte var att undersöka folkbibliotekets betydelse för människor som är nya i Sverige. Även här blev det tydligt att folkbiblioteket som rum med personal är mycket viktigt och uppskattat.
Sveriges folkbibliotek har – utöver vård, skola och omsorg – varit en av få offentliga verksamheter som till stor del upprätthållit sin verksamhet under pandemin, vilket Svensk biblioteksförenings rapport Biblioteken och pandemin (Gemmel, 2021) visar. I rapporten, som presenterar resultatet av rundabordssamtal med chefer inom region- och folkbibliotek, framkommer dock att biblioteksservicen varierat stort över landet och att folkbiblioteken har behandlats olika i kommuner och regioner. Det finns skillnader i huruvida bibliotekslokalerna haft öppet eller stängt, vilken roll de haft i krisorganisationen samt i hur stödet från högre chefer sett ut. Gemensamt för folkbiblioteken är att samtliga har begränsat möjligheten att uppehålla sig på biblioteket, vilket har spätt på ojämlikheten i och med att de som drabbats hårdast är de som saknar platser att gå till eller inte kan studera hemma. Att stänga av datorerna har också bidragit till en ökad ojämlikhet eftersom många invånare då förlorade möjligheten att uträtta ärenden på internet, exempelvis bankärenden och socialförsäkringsärenden (Gemmel, 2021). Den ojämlika tillgången till folkbiblioteken under pandemin är enligt Svensk biblioteksförening oacceptabel.
Folkbiblioteken i Sverige måste, konstateras det, ”ingå i kommunernas krisorganisation och utses till en samhällsviktig verksamhet” (Gemmel, 2021, s.
6). Olikheterna inom biblioteksbranschen under pandemin belyses även i Biblioteksbladets temanummer som publicerades i februari 2021 och som fick namnet Coronanumret (Eriksson, 2021). Där diskuteras det gångna året ur olika perspektiv; bibliotekarier, bibliotekschefer och besökare får komma till tals i olika format i ett försök att ringa in erfarenheterna efter ett år med pandemin (Eriksson, 2021). Även bibliotekstidningen Noll27, som publiceras i Västra Götalandsregionen, gav ut ett nummer på temat coronapandemin, med syfte att belysa de utmaningar som biblioteken ställts inför under det gånga året, samt för att lyfta det arbete som utförts (Andersson, 2021). I numret, som fått namnet Bibliotek i en föränderlig tid, framkommer hur bibliotekschefer runt om i landet upplevt brist i stödet från kommunen beträffande att skapa smittskyddande arbetsplatser. Flera av bibliotekscheferna berättar hur personalen upplever en slags etisk press eftersom de tvingas säga nej till att hjälpa besökarna, något som har varit svårt att säga nej till. Vidare vittnar flera bibliotekarier om den psykiska påfrestningen det innebär att inte kunna ställa upp för besökarna (Isaksson, 2021).
Den här uppsatsen presenterar en studie av folkbiblioteksarbete i Göteborgs stad under coronapandemin. Valet att studera folkbiblioteksarbete i Göteborgs stad baseras på hur situationen för folkbiblioteken sett ut där under det gångna året, och framför allt under hösten och vintern 2020 som kantades av en ökad smittspridning och totalt två stängningar på kort tid (t.ex. Grill et al., 2020;
Domellöf-Wik, 2020b; Farran-Lee, 2020). Motivet för valet av just Göteborgs
6
folkbibliotek som studieområde utvecklas i avsnitt 4.1, tillsammans med den empiriska kontexten i avsnitt 4.1.1.
1.1 Problemformulering
De studier som hittills har publicerats på ämnet bibliotek och pandemier är få, vilket torde bero på att coronapandemin är pågående sedan lite mer än ett år tillbaka. Ett av de få bidrag som publicerats utgörs av studentuppsatsen Folkbibliotek under kris – en intervjustudie om coronakrisens påverkan på folkbibliotek och bibliotekens motståndskraft (Hänninen, 2020) där författaren undersökte hur folkbiblioteken berörts av coronakrisen genom att intervjua bibliotekschefer runt om i Sverige. Studien motiverades av den generella kunskapslucka som Hänninen (2020) beskriver när det kommer till studier av bibliotek under pandemier. Vidare föreslår författaren att det är relevant att i framtida studier rikta fokus mot bibliotekspersonalen och deras upplevelser av coronakrisen (Hänninen, 2020). Behovet av studier uttrycks även på andra håll.
I juni 2020 publicerade den vetenskapliga tidskriften Nordic Journal of Library and Information Studies (NJLIS) en efterfrågan av studier och artiklar som relaterar till ämnet information i kriser och pandemier (Nordic Journal of Library and Information Studies, 2020). Bland annat efterfrågades studier om spridning och delning av information, men också om bibliotekens och andra informationsverksamheters roller i kris. NJLIS poängterar att de förändringar som coronapandemin orsakar innebär forskningsmöjligheter inom biblioteks- och informationsvetenskapen och i relaterade fält och tidskriften planerar ett temanummer som ska publiceras i juni 2021 (Nordic Journal of Library and Information Studies, 2020).
Att bibliotekarierna är betydelsefulla för biblioteken och – inte minst – för besökarna synliggörs exempelvis i vetenskapliga artiklar (t.ex. Aabø &
Audunson, 2012), studier av Svensk biblioteksförening (2011; 2018) och rapporter (Pilerot & Lindberg, 2018a). I den debatt som förts i dagstidningar och fackpress kring folkbibliotekens roll under pandemin (t.ex. Domellöf-Wik, 2020b; Gemmel, 2021) saknas redogörelser kring bibliotekspersonalens uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin. Undantaget är de temanummer som Biblioteksbladet (Eriksson, 2021) och Noll27 (Andersson, 2021) publicerat där det tydligt framkommer att biblioteksarbetet under coronapandemin har inneburit stora utmaningar för både chefer och bibliotekarier. Fackföreningen DIK:s val att prisa bibliotekariekåren belyser visserligen hur pass väsentligt DIK anser att bibliotekariernas arbete är och har varit under coronapandemin (Troberg, 2020), men detta behöver studeras vidare.
Mot bakgrund av tidigare artiklar, studier, rapporter, den debatt som förs i dagstidningar och fackpress samt den efterfrågan på ytterligare forskning som uttrycks (Hänninen, 2020; Nordic Journal of Library and Information Studies, 2020) synliggörs således en kunskapslucka kring folkbibliotekariers uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin, vilket därmed framstår som angeläget att belysa.
7
1.2 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om folkbibliotekariers uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin. För att uppfylla syftet ställs följande forskningsfrågor:
• Vilka uppfattningar av att arbeta på folkbibliotek under coronapandemin framträder bland deltagarna i studien?
• Hur uppfattar deltagarna i studien att biblioteksarbetet har förändrats under coronapandemin första år (mars 2020 - april 2021)?
• Vad har bidragit till att forma biblioteksarbetet under coronapandemin?
De två första forskningsfrågorna fokuserar på deltagarnas uppfattningar av biblioteksarbetet under det gångna året, såsom de framträder i det empiriska materialet. Den tredje frågan kommer att besvaras med hjälp av det praktikteoretiska perspektiv som presenteras i kapitel 3. Genom att med stöd i det empiriska materialet och det praktikteoretiska ramverket besvara ovanstående forskningsfrågor bidrar studien med kunskap om folkbibliotekariers uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin.
8
2 Litteraturöversikt
I det här kapitlet presenteras den litteratur som på olika sätt anknyter till ämnet för denna uppsats. Litteraturen är av blandad karaktär; dels forskning i form av historiska och empiriska studier, dels litteratur i form av rapporter, utvärderingar och en studentuppsats. Gemensamt för litteraturen är att den på olika sätt diskuterar folkbibliotek under externt genererade kriser. Litteraturen har delats in tematiskt i fyra olika avsnitt med syftet att skapa en överblick och presentera den litteratur som anknyter till studien. Det inledande avsnittet presenterar studier av historisk karaktär samt en samtida empirisk studie, vilka behandlar folkbibliotek under krig och social oro. Vidare följer ett avsnitt om naturkatastrofer som är ett annat exempel på kris som årligen drabbar stora delar av världen och där folkbiblioteken har en viktig funktion. Ett ytterligare exempel är ekonomisk kris som diskuteras i avsnitt tre. I det fjärde och avslutande avsnittet presenteras litteratur av olika karaktär som på ett eller annat sätt rör folkbiblioteken och den rådande coronapandemin. Med anledning av att coronapandemin är en pågående kris har litteratur på detta tema eftersökts kontinuerligt under arbetets gång, eftersom rapporter, utvärderingar och artiklar publiceras löpande.
Sökandet efter tidigare forskning har framför allt skett i databasen Library &
Information Science Abstracts (LISA). Huvudsakligen har söktermer som
”public library”, ”public librarians”, ”covid-19”, ”roles”, ”crises”, ”pandemic”
och ”corona” använts i varierade kombinationer. Utgångspunkten var att söka efter forskning som redogör för folkbibliotekariers uppfattningar av att arbeta under coronapandemin, men till slut föll valet på att även inkludera forskning som behandlar folkbiblioteksarbete under andra typer av kriser av sådana slag som nämnts i det ovanstående. Vidare grundar sig sökstrategin i att det råder brist på forskning om folkbibliotek i relation till coronapandemin och i att den forskning som behandlar biblioteksarbete under andra typer av kriser kan bidra med kunskap och perspektiv utan att nödvändigtvis knyta an till pandemier.
Huvuddelen av den forskning som presenteras i översikten är genomförd i Nordamerika men dess resultat och resonemang är ändå relevanta för föreliggande studie. Den forskning som inkluderas studerar, likt denna uppsats, biblioteksarbete under kris orsakad av yttre faktorer, det vill säga kris som sker utanför biblioteksorganisationen och som påverkar samhället i stort och därmed också biblioteken.
2.1 Folkbibliotek under krig och social oro
Coronapandemin är varken den första eller sista krisen som folkbiblioteken ställts inför. Genom att ta del av historiska studier kan kunskapen om folkbibliotekens funktion under tidigare kriser breddas. Detta avsnitt presenterar ett urval av sådana studier (t.ex. Kimball, 2007; Shaw, 2007; Mäkinen, 2007).
Under första världskriget (1914–1918) fungerade folkbiblioteken i USA som
”medborgarrum”, en plats dit invånarna kunde gå för att få tag i information eller för att fly verkligheten med hjälp av litteratur (Kimball, 2007). Både barn och vuxna såg folkbiblioteken som en tillflykt, en plats att vara på när invånarna hade behov av något annat än verklighet och krig. När spanska sjukan år 1918 började spridas i landet tvingades folkbiblioteken och annan verksamhet – exempelvis
9
skolor – att stänga, vilket innebar att biblioteken inte längre kunde upprätthålla funktionen som mötesplats eller fristad för människor. Nu blev biblioteken plötsligt en osäker plats där människor riskerade att bli smittade (Kimball, 2007).
När San Diego år 1940 rustade för andra världskriget axlade folkbiblioteken rollen som informationscentrum i ett försök att bibehålla någon slags normalitet i en osäker värld (Shaw, 2007). Shaw (2007) förklarar att folkbibliotekens uppgift bland annat var att sprida information till alla invånare i samhället, såväl till civila som till militären. Genom att upprätthålla dessa informationscentrum hade allmänheten en plats att vända sig till för att söka information om exempelvis det pågående kriget. Bibliotekarierna arbetade hårt för att kunna besvara de frågor de fick – frågorna kunde bland annat handla om ransoneringskort eller hur man fick arbete i militären (Shaw, 2007). Under samma krigs- och tidsperiod arbetade sjuksköterskor i Finland med att integrera biblioteksverksamheten i militärsjukhusen (Mäkinen, 2007). Syftet var bland annat att upprätthålla den biblioteksverksamhet som Finland hade arbetat fram under tiden innan kriget, samt att tillgängliggöra litteratur till de soldater som vårdades på sjukhusen (Mäkinen, 2007).
Den sociala oro som infinner sig i ett samhälle under krig belyses även i samtida empiriska studier. Alajmi (2016) förklarar att social oro är ett exempel på ett element som var närvarande under andra världskriget men som också går att finna i dagens USA. I artikeln When the Nation is in crisis: libraries respond (Alajmi, 2016) presenteras en studie som tar avstamp i en händelse från 2014 och som resulterade i stor social oro bland invånarna i staden Ferguson i Missouri. I augusti 2014 sköts den artonåriga Michael Brown till döds av polis i staden, och de oklara omständigheterna kring dödskjutningen innebar att tiden därefter kom att präglas av protester, upplopp och plundringar. Studien genomfördes på Ferguson Municipal Public Library (FMPL) 18 månader efter händelsen, eftersom biblioteken kom att ha en viktig funktion under den tid när staden kantades av social oro. Den sociala oron i staden bidrog till att skolor och andra kommunala verksamheter valde att stänga, men biblioteken valde i stället att hålla öppet. Biblioteken fungerade som en välbehövlig fristad för stadens invånare genom att bland annat erbjuda en plats för lärare och studenter att mötas på, i ett försök till att bibehålla någon slags normalitet. Många sökte sig till biblioteken för att få hjälp och biblioteken blev ett centrum för samhällsstöd.
Syftet med studien var att belysa hur bibliotekspersonalen på FMPL upplevde och hanterade den sociala krisen samt vilka erfarenheter krisen genererat (Alajmi, 2016).
Resultatet visar på en vilja hos bibliotekarierna att göra det bästa av situationen;
trots att det var bibliotekschefens beslut att hålla öppet anslöt sig personalen utan protester (Alajmi, 2016). En bibliotekarie förklarar att det i grund och botten handlade om att bibehålla någon slags normalitet i en situation där många kände sig rädda. Studien visar vilken funktion ett bibliotek kan ha under en pågående katastrof eller kris och den belyser även vikten av att ha kunskap gällande krishantering när krisen väl kommer. Den huvudsakliga slutsatsen är att formell träning och förberedelse är nyckeln till att kunna erbjuda bra service under kris (Alajmi, 2016).
10
2.2 Folkbibliotek under naturkatastrofer
Naturkatastrofer i form av stormar, tornador och orkaner är på en del platser en vanligt förekommande orsak till kris. Ett flertal studier från USA – ett land som årligen drabbas hårt av detta – visar att folkbiblioteken har stor betydelse i både förberedelserna och efterspelet av kriser av sådant slag (t.ex. Bishop & Veil, 2013; Hamilton, 2011; Jaeger et al., 2008). Bradley Wade Bishop och Shari R.
Veil presenterar resultatet av en studie om folkbibliotekens arbete i tolv olika områden som drabbades hårt av tornador år 2011 och 2012. De områden som studerats ligger i Alabama, Kentucky, Missouri och Indiana. Bishop och Veil (2013) studerar biblioteksarbetet och kommer med förslag på nödvändiga förbättringar. De kommer bland annat fram till att biblioteken har en viktig funktion i kris men att de, tillsammans med andra myndigheter eller verksamheter, bör arbeta på en slags handlingsplan för hur arbetet ska gå till när krisen väl är ett faktum (Bishop & Veil, 2013). Författarna framhäver att detta kommer att bidra till bättre service för de drabbade invånarna. Vidare hänvisar de till en tidigare studie (Bertot et al., 2012 i Bishop & Veil, 2013) som visar att folkbibliotek generellt är den enda plats som erbjuder gratis tillgång till internet och datorer, och att biblioteken ofta hjälper till med ärenden som rör detta.
Antalet människor som söker sig till biblioteken med frågor av detta slag ökar dessutom efter att exempelvis en tornado ägt rum (Mandel et al., 2010).
Bishop och Veils (2013) resonemang kring att en genomarbetad handlingsplan möjliggör bättre service från biblioteken går i linje med vad Hamilton (2011) presenterar. Hamilton (2011) har studerat hur arbetet med handlingsplanen sett ut på stadsbiblioteket i Louisiana. När Louisiana år 2005 drabbades av två orkaner på kort tid – Katrina, som anses vara en av de värsta orkanerna som någonsin drabbat USA (Gibbens, 2019) och Rita – var stadsbiblioteket mycket viktigt för områdets invånare (Hamilton, 2011). Stadsbiblioteket i Louisiana hade haft en viktig funktion i samband med Katrina och när orkanen Rita kom var biblioteket, tillsammans med resten av samhället, just i färd med att försöka återhämta sig; bland annat befann sig evakuerade invånare på biblioteket (Hamilton, 2011). I samband med Katrina och Rita konstaterades bibliotekets handlingsplan vara otillräcklig och fick därmed uppdateras. Endast tre år senare sattes stadsbibliotekets nya plan på prov i samband med orkanerna Gustav och Ika och den här gången var biblioteket med personal bättre rustade vilket underlättade arbetet. Den här gången lyckades biblioteket bland annat – till skillnad från andra myndigheter – undvika strömavbrott och personalen hittade kreativa lösningar för att upprätthålla internetåtkomst, tack vare gedigen planering och förberedelse (Hamilton, 2011).
Att upprätthålla just elektricitet och internetuppkoppling är enligt Bishop och Veil (2013) mycket viktigt då detta ofta begränsas eller försvinner helt när ett område drabbas av exempelvis en orkan. Människor är i stort behov av detta för att kunna leta efter förvunna familjemedlemmar, hantera försäkringsärenden och för att så småningom kunna bygga upp sina liv igen (Bishop & Veil, 2013). När USA:s sydkust år 2004 och 2005 drabbades hårt av orkaner var folkbiblioteken i vissa områden den enda plats med tillgång till internet (Jaeger et al., 2008).
Under denna tidsperiod hade folkbiblioteken flera viktiga funktioner både innan, under och efter orkanernas framfart. Biblioteken hjälpte bland annat samhällen att förbereda sig inför orkansäsongen genom att erbjuda information online och via broschyrer. När orkanerna väl slagit till försåg biblioteken dessutom
11
invånarna med information om katastrofen via telefon, e-post och chatt.
Biblioteken, tillsammans med andra byggnader, erbjöd tak över huvudet till de som inte hade någonstans att ta vägen, försåg människor med mat, vatten och möjlighet till att ladda telefoner och datorer. Folkbiblioteken blev genom detta direkt livsviktiga för många människor (Jaeger et al., 2008). I Louisiana fortsatte människor att söka sig till biblioteken efter att Katrina och Rita dragit fram – både vana besökare och människor som vanligtvis inte brukade besöka biblioteken (Hamilton, 2011). Hamilton (2011) resonerar kring att detta eventuellt kan bero på att människor har fått lära sig att biblioteken är en säker plats och därför associerar biblioteken med trygghet och en plats att få hjälp på.
2.3 Folkbibliotek under ekonomisk kris
Jaeger och hans medförfattare (2008) och Hamilton (2011) visade hur bibliotekens fysiska rum blev en livsviktig plats när orkanen Katrina med flera drabbade USA; Bishop och Veil (2013) redogjorde för en liknande situation.
Forskning visar även att folkbiblioteken kan hjälpa individer och samhällen att överleva ekonomiska kriser (Rooney-Browne, 2009; Child & Goulding, 2012).
Under hösten 2008 upplevde världen den största finanskrisen sedan den stora depressionen under 1930-talet. Krisen uppstod i USA men spred sig och blev snabbt ett världsomfattande problem, med global lågkonjunktur som följd. Detta innebar bland annat att arbetslösheten ökade (Child & Goulding, 2012).
År 2009, när krisen var ett faktum, presenterade Christine Rooney-Browne (2009) en studie av de amerikanska och brittiska folkbibliotekens funktion under den rådande lågkonjunkturen. De data som analyserades härstammar från studier gjorda under tidigare ekonomiska kriser, eftersom det vid tidpunkten inte hade hunnit publiceras tillräckligt mycket aktuell forskning. Utöver dessa data använder sig Rooney-Browne (2009) av information hämtad från dagstidningar, bloggar och samtal med besökare och bibliotekarier för att ge en bild av bibliotekens funktion under ekonomisk kris. Materialet som samlats in under tidigare ekonomiska kriser visar att det finns ett samband mellan det ekonomiska läget och antal besök på biblioteken (Lynch, 2002 i Rooney-Browne, 2009). The American Library Association (ALA) påbörjade insamling av data under sommaren 2008 med syfte att belysa den funktion som folkbiblioteken hade under den ekonomiska krisen. Redan i detta tidiga skede av krisen gick det att se en ökning av biblioteksbesöken (ALA, 2008a i Rooney-Browne, 2009). Rooney- Browne (2009) resonerar kring att de ökade besöken under kris eventuellt kan bero på det faktum att biblioteken är ett av få ställen där alla invånare oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund och social status är välkomna och har möjlighet att ta del av kvalitetsgranskad information. Att en stor del av bibliotekens tjänster är gratis kan eventuellt också vara en av anledningarna till att biblioteksbesöken ökar (Rooney-Browne, 2009). Ytterligare en anledning tycks vara att biblioteken möjliggör ett miljöombyte; dit kan människor som exempelvis förlorat sina arbeten söka sig i stället för att endast sitta hemma (Rooney-Browne, 2009).
Reetu Child och Anne Goulding (2012) presenterar en studie som genomfördes efter finanskrisens värsta period och bekräftar det som Rooney-Browne (2009) förutspådde angående en ökad användning av biblioteken. Child och Goulding (2012) kommer fram till att invånarna i Storbritannien använde biblioteken mer under den ekonomiska krisen 2008–2009, exempelvis för att söka jobb och få
12
tips och råd från personalen. Biblioteken upplevde i sin tur att krisen gav dem en möjlighet till att marknadsföra de aktiviteter som är gratis eller kostar mindre, samt att de kunde anpassa sina tjänster efter de behov som fanns hos användarna till följd av lågkonjunkturen. En av de bibliotekarier som deltog i studien föreslog att finanskrisen kan ha påmint människor om att biblioteken finns, och att det skulle kunna vara en anledning till att användandet av biblioteken ökade (Child & Goulding, 2012). Child och Gouldings (2012) huvudsakliga slutsats är att biblioteken har kapacitet att vara en viktig funktion för de som drabbas av svårigheter till följd av en lågkonjunktur.
2.4 Folkbibliotek under covid-19
I skrivande stund har coronapandemin pågått i över ett år. Kravet på social distansering påverkar det vardagliga livet, och likaså folkbibliotekens funktion som en öppen och säker plats i samhället (Jones, 2020). Under tidigare kriser i anslutning till exempelvis orkaner och social oro har folkbiblioteken fortsatt vara öppna (t.ex. Alajmi, 2016; Bishop & Veil, 2013; Jaeger et al., 2008), men coronapandemin har tvingat många bibliotek att stänga, vilket är något nytt (Jones, 2020; Hänninen, 2020). Precis som när spanska sjukan spreds (Kimball, 2007) har folkbiblioteken nu blivit en plats som innebär en risk för de som arbetar där och för de som besöker dem, vilket har tvingat biblioteken att begränsa sina publika utrymmen (Hänninen, 2020). Förutom den hälsorisk som coronapandemin innebär, har den också konsekvenser för människors arbetsliv och ekonomi (Jones, 2020). När pandemin bröt ut förlorade över 24 miljoner människor i USA sina jobb under en treveckorsperiod (Jones, 2020). Även den svenska arbetsmarknaden påverkades av coronapandemin på så vis att arbetslösheten ökade under 2020 (Statistiska centralbyrån, 2021). Statistik framtagen av Statistiska centralbyrån (2021) visar att arbetslösheten i Sverige inte har varit så hög sedan finanskrisen 2010. Child och Gouldings (2012) studie visar att biblioteken har varit en plats dit människor sökt sig när de varit i behov av att söka jobb, men coronapandemin innebär alltså att biblioteken just nu inte kan erbjuda den typen av stöd.
Den forskning som presenteras i ovanstående avsnitt vittnar om att en av bibliotekens främsta funktioner under en kris är att förse människor med tillförlitlig information (Shaw, 2007; Kimball, 2007; Alajmi, 2016; Hamilton, 2011; Jaeger et al., 2008; Rooney-Browne, 2009). Coronapandemin skiljer sig visserligen från krig, naturkatastrofer och ekonomiska kriser då den i första hand är en hälsorelaterad kris, men behovet av tillförlitlig information under kriser i form av en pandemi är lika stort (Zach, 2011). Forskning visar att människor under tidigare hälsorelaterade kriser – exempelvis SARS- och H1N1-viruset – har uttryckt ett behov av konkret, exakt och konsekvent information för att kunna ta hand om sig själva och sina familjer (t.ex. Wray et al., 2008). Människor känner sig trygga av att få inblick i den rådande situationen även om det nödvändigtvis inte är vad de vill höra (Golan, 2003 i Zach, 2011).
Wang och Lund (2020) relaterar coronapandemin till krisen som följde efter orkanen Katrina och konstaterar precis som Jaeger et al. (2008) att folkbiblioteken då fungerade som en plats att samlas på men också som informationsförmedlare. Just funktionen som informationsförmedlare är viktig att upprätthålla när bibliotekens fysiska rum är stängt för allmänheten (Wang &
13
Lund, 2020). Samma författare säger också att coronapandemin kan vara en möjlighet för biblioteken att använda de styrkor som de utvecklat under tidigare kriser. Några av styrkorna är att samla, utvärdera och organisera pålitlig information till allmänheten. Detta kan leda till att folkbiblioteken bidrar till att bromsa spridningen av coronaviruset genom att förhindra fortsatt spridning av opålitlig information och i stället förse invånarna med tillförlitlig information (Wang & Lund, 2020). Naeem och Bhatti (2020, s. 233) är inne på samma spår när de säger att det med coronapandemin följde en ”infodemic” i och med den massvisa informationsspridningen. World Health Organization (WHO) förklarar begreppet ”infodemic” som ett tillstånd där en stor mängd information – både korrekt och inkorrekt – delas under ett sjukdomsutbrott, vilket kan skapa förvirring hos människor (World Health Organization, u.å). Naeem och Bhatti (2020) konstaterar att problemet ligger i att en stor mängd av den information som sprids är vilseledande. I dag tenderar människor att tro på det som faller dem i smaken i stället för att vara källkritiska vilket utgör en global risk och ett hot mot folkhälsan (Maoret, 2017 i Naeem & Bhatti, 2020).
Ur ett nordamerikanskt perspektiv har den pågående coronapandemin relaterats till tidigare kriser som drabbat USA i syfte att jämföra hur biblioteken och dess service tidigare har påverkats och eventuellt kommer att påverkas framåt (Jones, 2020). Jones anammar delvis ett ekonomiskt perspektiv och konstaterar att coronapandemin är en annan typ av kris än vad samhället stött på innan eftersom det handlar om ett virus och inte exempelvis en lågkonjunktur eller förödande orkan. Coronaviruset har inneburit att biblioteken tvingats stänga, vilket är mycket ovanligt. Artikeln betonar det faktum att biblioteken – genom kriser generellt – har lyckats anpassa sig och hantera situationen med hjälp av kreativitet, vilket andra studier också visar (t.ex. Alajmi, 2016; Yuvaraj, 2020), men att coronapandemin har utmanat biblioteken på ett annat, nytt sätt. Jones (2020) lägger stort fokus vid att belysa hur biblioteken och dess personal har anpassat sig, exempelvis genom att ha tillgängliggjort sitt utbud online. Mayank Yuvaraj (2020) fokuserar till skillnad från Jones (2020) på bibliotekarierna, mer specifikt de bibliotekarier som arbetar inom en medicinsk disciplin. Gemensamt för Yuvaraj (2020) och Jones (2020) är att de poängterar att bibliotekariernas arbete har förändrats och att bibliotekarierna har hanterat detta väl genom att vara kreativa och anpassningsbara, ett resonemang som även återfinns i Hänninens (2020) kandidatuppsats som studerar coronakrisens inverkan på svenska folkbibliotek. Muhammad Yousuf Ali och Peter Gatiti (2020) för ett liknande resonemang när de i sin artikel diskuterar bibliotekariers roll under pandemin i Pakistan. De definierar tre nyckelroller som bibliotekarierna kan anamma under en pandemi, där de säger att bibliotekarierna – utöver att möta de vanliga behoven hos besökarna – bör främja folkhälsan genom att dela korrekt information om Covid-19 samt stödja forskningsteam genom att tillhandahålla den senaste forskningen (Ali & Gatiti, 2020).
Folkbibliotekens roll i kris har framför allt diskuterats i relation till andra typer av kriser och det har konstaterats att coronapandemin är en ny, annorlunda typ av kris, vilket framkommer i de studier som hittills publicerats (t.ex. Jones, 2020;
Wang & Lund, 2020; Hänninen, 2020). En av de studier som specifikt berör folkbibliotekarier och arbetet på folkbibliotek under coronapandemin är en skotsk studie som publicerades i mars 2021, drygt ett år efter att spridningen av coronaviruset bekräftats vara en pandemi (Reid & Bloice, 2021). Studien bygger på intervjuer med bibliotekspersonal samt data från folkbibliotekens sociala
14
medier och webbplatser. Resultatet belyser bland annat de svårigheter som biblioteksverksamheten tvingats hantera till följd av att det skotska samhället stängdes ner. Det finns en mängd lärdomar att ta med sig från det gångna året, bland annat från arbetet med att stänga ned fysiska verksamheter och förflytta dem till digitala plattformar. Vidare betonas i studien bibliotekens samhällsbärande funktion, vikten av att upprätthålla en balans mellan fysisk och digital biblioteksservice och processen av att återöppna verksamheter (Reid &
Bloice, 2021). Att bibliotekarierna var de som möjliggjorde arbetet på biblioteken framgår; det var de som åstadkom alternativa, digitala bibliotekstjänster och det var de som hittade lösningar på problem som aldrig tidigare hade uppstått. Reid och Bloices (2021) resonemang går i linje med andra studier beträffande folkbibliotek under coronapandemin såtillvida att folkbibliotekariernas kreativitet och förmåga att anpassa sig efter rådande omständigheter åskådliggörs (Jones, 2020; Yuvaraj, 2020; Hänninen, 2020).
Resultatet i Hänninens (2020) studie visar exempelvis att en av bibliotekens prioriteringar under pandemin var att utveckla den ursprungliga servicen för att hitta nya sätt att nå besökarna på. Vad ovanstående studier tillsammans konstaterar är att biblioteksverksamheten inte hade kunnat existera utan folkbibliotekarierna; ”[s]ervices only exist because people make them happen”
(Reid & Bloice, 2021, s. 4). Bibliotekariernas roll och kompetens i krissituationer bedöms utifrån ovanstående studier vara avgörande för bibliotekens fortsatta arbete under utmanande omständigheter.
2.5 Sammanfattning
Det aktuella kapitlet redogör för forskning som relaterar till folkbibliotek under kris orsakad av krig, naturkatastrofer, lågkonjunktur och den aktuella coronapandemin. Gemensamt för de studier som presenterats är att de belyser hur folkbiblioteken är tillgängliga och behjälpliga i kris; efter en naturkatastrof kan bibliotekens fysiska rum rent av vara livsviktigt för de människor som drabbats (t.ex. Jaeger et al., 2008). Vidare konstateras att biblioteken, oavsett orsaken till krisen, har agerat och fungerat som en välkomnande och trygg plats för människor att söka sig till (t.ex. Alajmi, 2016; Jaeger et al., 2008; Child &
Goulding, 2012). Titeln på Bibi Alajmis (2016) artikel – When the Nation is in crisis: libraries respond – kan sägas rymma den gemensamma nämnaren för resultaten i den tidigare forskningen: när ett land befinner sig i kris agerar biblioteken. Reid och Bloices (2021) studie adderar ytterligare en aspekt vilken är att folkbibliotekariernas arbete under kris i grund och botten är det som gör att biblioteken fortfarande kan erbjuda sin service.
Olika slags kriser ställer olika krav på biblioteken men till stor del handlar det om att tillgängliggöra information för allmänheten, eftersom en kris många gånger innebär att behovet av pålitlig information ökar (t.ex. Shaw, 2007; Jaeger et al., 2008; Zach, 2011; Wang & Lund, 2020). De studier som presenterats visar att många kriser har effekter som är diametralt motsatta de som uppstår i och med den kris vi nu befinner oss i. Under krig och social oro, under och efter en naturkatastrof och i samband med ekonomisk kris söker sig människor till biblioteken. Coronapandemin är däremot en kris som innebär att människor inte kan göra just det. Därvidlag kan konstateras att den kris som orsakats av coronapandemin, i jämförelse med kriser orsakade av naturkatastrofer eller lågkonjunktur, är en annan typ av kris (Jones, 2020) som innebär att
15
folkbiblioteken måste förändra och anpassa sin verksamhet (t.ex. Reid & Bloice, 2021).
16
3 Teoretiskt ramverk
I det här kapitlet presenteras studiens praktikteoretiska ramverk. Inledningsvis förs ett övergripande resonemang om praktikteori. Därefter följer en redogörelse för de tre praktikdimensioner som ramverket inkluderar och som det empiriska materialet kommer att analyseras utifrån. Det praktikteoretiska perspektivet kommer genom analysen att möjliggöra en djupare förståelse av det empiriska materialet.
3.1 Praktikteori
Vad en forskare lyckas se och studera beror på de teoretiska verktyg som används. Detta innebär att det teoretiska ramverket bör konstrueras utifrån vad forskaren hoppas på att hitta i sin studie, och det teoretiska ramverket är därmed starkt kopplat till studiens syfte och forskningsfrågor, samt till valet av metod för insamlingen av data (Pilerot, 2014). Det teoretiska ramverket möjliggör i någon mening vad forskaren ser och inte ser, vilket innebär att teorin bör ses som en del av studien och inte som en mellanhand mellan forskaren och det som studeras (Pilerot, 2014). Som framhålls av Pilerot (2014) fungerar praktikteori väl i studier med fokus på sociala aktiviteter, men dessa måste med nödvändighet även relateras till materiella omständigheter, då praktikteorin ser sociala aktiviteter och materialitet som oskiljaktiga (Orlikowski, 2007, s. 1437; Nicolini, 2013).
Det finns ingen enhetlig definition av vad praktikteori är. Det är snarare en familj av teoretiska resonemang och tillvägagångssätt med historiska och begreppsliga likheter (Nicolini, 2013). Skillnaderna mellan praktikteorier grundar sig i att teorierna har utvecklats ur olika vetenskapliga discipliner (Nicolini, 2013) och på så vis influerats av en mängd olika teoretiker och filosofer (Mahon et al., 2017). Detta innebär att den praktikteoretiska terrängen är komplex och ojämn och att den praktikteoretiska ansatsen ser olika ut beroende på den disciplin som teorin används inom (Nicolini, 2013; Mahon et al., 2017). Hur praktiker definieras och vad som räknas som en praktik varierar därför beroende på vilken utgångspunkt en forskare har (Nicolini, 2013). Forskaren kan exempelvis vara intresserad av att undersöka det diskursiva, makt och politik eller ett historiskt perspektiv och då krävs en praktikteori som fungerar i just den kontexten (Mahon et al., 2017). Vidare kan praktikteorier exempelvis användas i undersökningar av det sociala livet och sociala fenomen (Nicolini, 2013), men forskaren kan även välja att lägga fokus på materiella ting eller materiella artefakter som existerar inom praktiker (Mahon et al., 2017). Generellt har praktikteoretiker ett intresse för det vardagliga livet och de delar den grundläggande principen om att praktiker är situerade, sociala och relationella (Mahon et al., 2017). Vidare förkastar praktikteori dualismer, som exempelvis kropp-medvetande, subjekt-objekt och mikro-makro, eftersom en av praktikteorins grundläggande idéer ”är att detta slags tudelning inte bara är analytiskt fruktlös utan också kontraintuitiv” (Pilerot & Hultgren, 2017, s. 22).
Det centrala inom praktikteori är begreppet praktik, vilket kan definieras och förstås på olika sätt. I denna uppsats förstås begreppet praktik i enlighet med det
17
sätt på vilket Pilerot och Hultgren (2017) förklarar det. De föreslår att en praktik utgörs
av en uppsättning interrelaterade och ofta rutinmässiga göranden (allehanda handlingar inklusive språkliga utsagor), mer eller mindre etablerade sätt att förstå omvärlden, mer eller mindre uttalade regler (”man måste”), normer (”man bör”) och konventioner (”man brukar”), samt de saker och ting som människor använder då de genomför sina handlingar (inklusive de platser de befinner sig på). (Pilerot & Hultgren, 2017, s. 22)
Detta sätt att förstå begreppet praktik kommer i avsnitt 3.3 att relateras till ett resonemang om att praktiken vidare kan beskrivas som att den rymmer en uppsättning dimensioner. Praktikteorin är som sagt en rikt förgrenad teoribildning som erbjuder forskaren möjligheten att antingen betona ett ontologiskt eller ett epistemologiskt perspektiv (Mahon et al., 2017).
Föreliggande studie syftar till att studera praktiken biblioteksarbete, specifikt under coronapandemin, genom att ta del av folkbibliotekariers uppfattningar av detta arbete. Detta innebär att ett ontologiskt praktikteoretiskt perspektiv är att föredra. Genom detta perspektiv fokuserar forskaren på det specifika innehållet i samt upprättandet av en praktik, dess organisation och de dimensioner som möjliggör praktiken, snarare än på hur människor lär sig att bli kompetenta praktiker (Mahon et al., 2017).
Den praktik som denna studie ämnar studera utgörs av aktiviteter som äger rum i ett specifikt sammanhang. Praktiken som studeras är biblioteksarbete, specifikt biblioteksarbete utfört under coronapandemin. Under insamlingen av det empiriska material som ligger till grund för analysen gav deltagarna flera exempel på aktiviteter som ingår i praktiken biblioteksarbete och som i det empiriska materialet förklaras som de ”vanliga rutinerna”, exempelvis att utföra arbetsuppgifter i biblioteksrummet, såsom att sätta upp böcker, göra reservationer och hantera media, hjälpa besökarna med ärenden vid dator och kopiator, hjälpa besökare att hitta de medier de söker och svara på de frågor som besökarna har, vilka kan vara antingen biblioteksrelaterade eller handla om något annat. Dessa aktiviteter skulle kunna begreppsliggöras som egna, specifika praktiker, men i enlighet med idén om praktiken biblioteksarbete ses de som just aktiviteter som ingår i den praktiken. Pilerot och Hultgren (2017) konstaterar att när förutsättningar och element förändras inom en praktik måste aktiviteterna inom praktiken anpassas och ändras för att på så sätt möta förändringarna. I denna studie identifieras coronapandemin som en sådan förändring som har tvingat praktiken (biblioteksarbetet) att anpassa aktiviteterna (exempelvis arbetet i biblioteksrummet, hantering av media och hur besökarna bemöts och får hjälp). Den aktuella studien studerar alltså praktiken biblioteksarbete under coronapandemin.
3.2 Praktikteori inom B&I
Som tidigare nämnts har praktikteori utvecklats ur olika vetenskapliga discipliner vilket innebär att den praktikteoretiska ansatsen ser olika ut beroende på vilken disciplin som praktikteorin används inom (Nicolini, 2013). Pilerot, Hammarfelt och Moring (2017) konstaterar att det praktikteoretiska fältet är brett och spänner över olika discipliner såsom filosofi, sociologi, kulturteori, vetenskap- och teknikstudier, studier av organisationer samt studier inom
18
utbildning och lärande. Inom det biblioteks- och informationsvetenskapliga fältet har praktikteori förekommit i bland annat ett antal översiktsartiklar som introducerar och beskriver teorins potential och användning inom biblioteks- och informationsvetenskap (t.ex. Huizing & Cavanagh, 2011; Cox, 2012; Pilerot et al., 2017). Praktikteori har även använts för att studera högskolebibliotekariers informationsanvändning (Pilerot & Lindberg, 2018b), informationsutbyte kring videospelande (Sköld, 2018) och flyktingars informationspraktiker (Lloyd, 2017). Vidare har Pilerot och Hultgren (2017) använt praktikteori för att studera biblioteksarbete med och för nyanlända, en studie som bidragit med inspiration och kunskap till föreliggande uppsats.
3.3 Praktikens dimensioner
Enligt Pilerot och Hultgrens (2017) praktikbegrepp kan en praktik förstås som att den utgörs av en konstellation av interrelaterade handlingar och uttryck vilka är förankrade i olika element som hänger samman i tid och rum. Praktikteorier beskriver dessa element på olika sätt och erbjuder således olika förslag på vad som håller samman en praktik. Inom teorin om praktikarkitekturer föreslås att en praktik kan beskrivas och förstås utifrån tre dimensioner (Kemmis &
Grootenboer, 2008). Dessa har beskrivits som en kulturell-diskursiv, en social- politisk och en materiell-ekonomisk dimension (Kemmis & Grootenboer, 2008).
Att en praktik förstås som att den rymmer tre dimensioner möjliggör analys av vad som faktiskt kan sägas och göras av, med och för vem (Kemmis &
Grootenboer, 2008). Analysen av det empiriska materialet utifrån dessa tre dimensioner syftar till att kunna se hur praktiken biblioteksarbete har omformats under coronapandemin. Dimensionerna är analytiska konstruktioner som i realiteten är överlappande och ibland svåra att åtskilja. Vad som närmare kännetecknar respektive praktikdimension presenteras i de följande avsnitten.
3.3.1 Kulturell-diskursiv dimension
Den kulturell-diskursiva dimensionen innefattar det som inom biblioteksarbete anknyter till den kultur som råder på arbetsplatsen och sådant som görs för att det alltid har gjorts, det vill säga att agera ”i enlighet med vissa särskilda, historiskt och socialt formade sätt att göra saker på” (Pilerot & Hultgren, 2017, s. 23). Vidare innefattar dimensionen hur de som befinner sig i praktiken – i detta fall bibliotekarierna – pratar om praktiken. Pilerot och Hultgren (2017) talar om detta som normer (”man bör”) och konventioner (”man brukar”) samt handlingar som ger uttryck för dessa och som genomsyrar en praktik. Bibliotekslagen uppfattas i sammanhanget som ett exempel på en kulturellt formad, diskursiv resurs som bidrar till att forma bibliotekspraktiken, vilket grundar sig i uppfattningen om att bibliotekslagen bidrar till att sätta sin prägel på hur de som befinner sig i praktiken utför sitt arbete. Kemmis (2010) framhåller att praktiken inom den kulturell-diskursiva dimensionen ges mening och signifikans, och att det här skapas en slags förståelse för det som görs och sägs inom den specifika praktiken i ett särskilt sammanhang, på en särskild plats vid en särskild tidpunkt.
19
3.3.2 Social-politisk dimension
Den social-politiska dimensionen anknyter till hur människor inom praktiken interagerar med varandra och formar relationer (Pilerot & Hultgren, 2017;
Kemmis, 2010). Även sådant som har att göra med identitetsskapande och känslan av tillhörighet inkluderas i denna dimension (Pilerot & Hultgren, 2017).
Genom att studera detta kan forskaren dels observera individernas interaktioner med andra grupper, exempelvis biblioteksbesökarna och utomstående aktörer, dels kan forskaren ”identifiera hur olika praktiker tenderar att gå in i varandra, exempelvis då förutsättningar förändras för en viss verksamhet” (Pilerot &
Hultgren, 2017, s. 24). I föreliggande studie förstås den politiska aspekten av dimensionen som det som berör hur beslut om biblioteksverksamheten tas inom praktiken. Vidare föreslår Pilerot och Hultgren (2017) att forskaren genom den social-politiska dimensionen kan ”identifiera frågor som har att göra med besluts- och informationsgångar” (Pilerot & Hultgren, 2017, s. 24).
3.3.3 Materiell-ekonomisk dimension
Den materiell-ekonomiska dimensionen anknyter till materiella ting och fysiska platser. Pilerot och Hultgren (2017) förklarar att denna dimension exempelvis omfattar informations- och kommunikationsteknologier, möblemang, utformningen och placeringen av byggnader samt ekonomiska arrangemang och finansieringsformer. I enlighet med Pilerot och Hultgren (2017) ligger intresset i denna studie i att studera hur de materiella tingen spelar in och lägger sig i praktiken, och i någon mening hur dessa ting påverkar formandet av praktiken.
I föreliggande studie betraktas coronaviruset som materia vilket förstås ha påverkat praktiken biblioteksarbete.
3.4 Sammanfattning
De tre praktikdimensioner som har presenterats – kulturell-diskursiv, social- politisk och materiell-ekonomisk dimension – ska förstås som ett teoretiskt ramverk vars syfte är att fungera som ett verktyg vid analysen av den empiri som samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Biblioteksarbete ses i denna kontext som en enskild praktik som utgörs av en rad olika aktiviteter, vilka med nödvändighet har förändrats under coronapandemin. Förståelsen är att aktiviteterna inom en praktik måste anpassas och ändras när en praktiks förutsättningar och element förändras (Pilerot & Hultgren, 2017). I följande kapitel presenteras valet av metod samt genomförandet av insamlingen av de data som senare i uppsatsen analyseras utifrån det ovan presenterade teoretiska ramverket.
20
4 Metod
I det här kapitlet presenteras och motiveras metoden för datainsamling till den aktuella studien. På ett övergripande plan kan alla metoder som syftar till att samla in data som handlar om människor sägas innebära att forskaren antingen genomför observationer av deltagarna eller ställer frågor till dem (Tenopir, 2003). Utifrån ett praktikteoretiskt perspektiv förefaller observationer vara en lämplig metod för insamling av data eftersom det inom praktikteori är eftersträvansvärt att befinna sig i praktiken som studeras, vilket möjliggörs i samband med observationer (Schatzki, 2012). Poängen med observationer är att forskaren tillåts umgås och interagera med samt iaktta de personer som befinner sig i och utövar praktiken, vilket är nödvändigt när en praktik studeras (Schatzki, 2012). På grund av coronapandemin har observationer inte varit möjligt att genomföra. I stället genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex folkbibliotekarier i Göteborg. Intervjuer möjliggör visserligen inte för forskaren att se samma saker som vid en observation, men är ett komplement som kan fungera vid praktikteoretiska studier (Schatzki, 2012). Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer tillåts forskaren se världens genom deltagarens ögon (Bryman, 2018), vilket rimmar väl med uppsatsens syfte och teoretiska ramverk.
Motiv för val av studieområde presenteras i avsnittet nedan tillsammans med den empiriska kontexten. Därefter förklaras insamlingsmetoden av materialet varpå urvals- och rekryteringsprocessen presenteras. Bearbetningen av det insamlade materialet och analysmetoden redovisas sedan, följt av en introduktion av studiens deltagare. Kapitlet avslutas med en reflektion om etiska överväganden.
4.1 Motiv för valt studieområde
I november 2020 beslutade fackföreningen Vision att lägga in ett skyddsstopp som innebar att alla folkbibliotek i Göteborgs stad tvingades stänga (Domellöf- Wik, 2020b). Smittspridningen av coronaviruset hade under hösten ökat (Grill et al., 2020) och Vision ansåg att det fanns en stor smittorisk på folkbiblioteken;
dels besökare emellan, dels mellan besökare och personal (Domellöf-Wik, 2020b). Stängningen av folkbiblioteken innebar att arbetsgivare och fackliga representanter möttes i ett samtal om hur skyddsnivån på biblioteken skulle höjas. Två dagar senare öppnade biblioteken igen med förstärkta skyddsåtgärder i form av ytterligare skyddsutrustning och förändrade öppettider (Risenfors, 2020). Den 18 december förändrades situationen igen efter att statsminister Stefan Löfven på en presskonferens meddelat att all statlig, regional och kommunal verksamhet som inte anses nödvändig bör stänga fram till 24 januari 2021 (Eriksson, 2020b). Folkhälsomyndigheten nämnde därefter bibliotek som ett exempel på en sådan verksamhet och dagen därpå stängde återigen folkbiblioteken i Göteborg tillsammans med resterande bibliotek i staden, följt av resten av landets bibliotek (TT, 2020). Rekommendationen drogs tillbaka redan efter ett par dagar med hänvisning till bibliotekslagen vilket skapade förvirring (Lindström, 2020; Eriksson, 2020a). Strax efter jul öppnade biblioteken i Göteborg igen för snabba och förberedda ärenden (Farran-Lee &
Wrede, 2021).
21
Valet att i föreliggande uppsats studera folkbiblioteken i Göteborg grundar sig i att situationen för biblioteken under tiden för pandemin har varit ytterst föränderlig vilket gör att biblioteken i detta område utgör ett intressant och fruktbart studieområde. I Göteborgs stad finns det totalt 25 folkbibliotek (Göteborgs Stad, u.åa) vilket bidrar till en rik och mångfacetterad kontext.
Vidare grundar sig intresset för Göteborgs folkbibliotek i att uppsatsförfattaren har följt händelseutvecklingen på nära håll under det gångna året. Därför anses valet av att i föreliggande uppsats begränsa studieområdet till folkbiblioteken i Göteborgs stad som rimligt och relevant. En praktikteoretisk ansats förstås sträva efter att upptäcka uttryck och variationer i det empiriska materialet snarare än att kunna generalisera de resultat som framträder. Med hänvisning till den praktikteoretiska ansatsen och rådande tidsram föreföll det således rimligt att ytterligare avgränsa studieområdet genom att fokusera på ett bestämt antal folkbibliotek i staden. Den empiriska kontexten presenteras i nedanstående avsnitt.
4.1.1 Empirisk kontext
Göteborg är indelat i fyra övergripande stadsområden med tillhörande mellanområden, vilka kallas Nordost, Centrum, Sydväst och Hisingen (Göteborgs Stad, u.åb). Ett bibliotek från varje område valdes slumpmässigt ut till studien, med målet att intervjua två personer från varje bibliotek. Urvals- och rekryteringsprocessen redovisas ytterligare i avsnitt 4.3. Syftet att välja ett bibliotek i varje stadsområde grundar sig i en strävan efter variation vad gäller deltagarnas erfarenheter av biblioteksarbete. I Göteborg finns stora socioekonomiska skillnader, vilket gör att stadsområdena ser olika ut. I tre av de fyra stadsområdena (Nordost, Sydväst och Hisingen) ligger några av Göteborgs mest socioekonomiskt resurssvaga områden (Göteborgs Stad, 2017, s. 246).
Eventuellt kan skillnader på grund av var biblioteken är placerade framträda i bibliotekariernas utsagor. Trots att detta inte är vad studien avser undersöka ses det som relevant om det bidrar till att besvara forskningsfrågorna.
4.2 Kvalitativ forskningsintervju
I studien har ett kvalitativt angreppssätt använts för att besvara forskningsfrågorna. Syftet med studien är att bidra med kunskap om folkbibliotekariers uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin.
För att uppfylla syftet och för att kunna besvara studiens forskningsfrågor krävs det att deltagarnas perspektiv är utgångspunkten vid insamlingen av data, vilket kännetecknar kvalitativa studier över lag (Bryman, 2018). En kvalitativ studie innebär dessutom en strävan efter förståelse och nära kontakt mellan forskaren och deltagarna i studien då detta möjliggör för forskaren att se världen genom deras ögon (Bryman, 2018). Fokus i den här studien ligger på att förstå deltagarnas uppfattningar av biblioteksarbetet under coronapandemin, och där igenom utforska den praktik som deltagarna är engagerade i, vilket innebär att insamlingen av data anpassas därefter.
Den metod som tillämpats för datainsamling är semistrukturerande intervjuer.
Kvalitativa intervjuer innebär generellt att tyngdpunkten ligger på deltagarnas egna uppfattningar och synsätt, samt fokuserar på deltagarnas ståndpunkter
22
(Bryman, 2018), något som går i linje med de forskningsfrågor som det insamlade materialet har för avsikt att besvara vid analysen. En intervjuguide med frågor utifrån olika teman formulerades på förhand för att ge intervjuerna en riktning (se bilaga 1), vilket är ett vanligt förfarande vid semistrukturerade intervjuer (Wildemuth, 2017). Skapandet av intervjuguiden baserades på studiens forskningsfrågor för att säkerställa att de frågor som ställdes skulle generera material som kunde besvara forskningsfrågorna (Bryman, 2018).
Kvalitativa intervjuer tenderar att vara flexibla och följsamma vilket innebär att fokus kan anpassas efter det som framkommer under intervjun (Bryman, 2018).
Just semistrukturerade intervjuer innebär att den som intervjuar har möjlighet att anpassa frågorna under intervjuns gång (Wildemuth, 2017). På så vis kan den som intervjuar fånga upp intressanta resonemang i deltagarens svar och ställa följdfrågor kring detta. Vid skapandet av intervjuguiden eftersträvades att formulera frågor som innebar att deltagarna fick förklara sin syn på saken, i stället för att frågorna skulle kunna besvaras med ett jakande eller nekande svar.
Detta för att öppna upp för eventuella följdfrågor och uppmuntra deltagarna till reflektion.
4.3 Urval och rekrytering
Det huvudsakliga fokusområdet i urvalsprocessen var att hitta deltagare som hade möjlighet att bidra med information som anknyter till det som den aktuella uppsatsen har som mål att studera. I rekryteringsprocessen eftersträvades således att nå deltagare som arbetar som folkbibliotekarier i Göteborg och som har gjort det både innan och under coronapandemin. Detta krav baserades på den önskan om att deltagarna skulle kunna diskutera de förändringar som skett på respektive deltagares arbetsplats under pandemin och därefter kunna reflektera över hur den egna arbetssituationen eventuellt har påverkats av detta. Detta är i linje med det Bryman (2018) kallar för ett målstyrt urval, vilket handlar om att välja ut deltagare på ett strategiskt sätt så att deltagarna är relevanta för den aktuella studien med tillhörande forskningsfrågor.
Att endast intervjua folkbibliotekarier grundar sig i intresset för praktiken biblioteksarbete. Studiens praktikteoretiska ansats innebär en strävan efter att interagera och prata med de personer som befinner sig i praktiken (Schatzki, 2012) för att på så vis komma närmare praktiken. Att inkludera exempelvis bibliotekschefer ansågs därmed inte relevant eftersom syftet med studien är att bidra med kunskap om biblioteksarbetet under coronapandemin. Därför ansågs det mer relevant att intervjua de som vanligtvis befinner sig i biblioteksrummet och i mötet med de som besöker biblioteken, det vill säga folkbibliotekarierna.
Vidare betonar Bryman (2018) att forskaren ofta vill att urvalet ska kunna spegla den variation som finns i ursprungsgruppen genom att rekrytera deltagare som skiljer sig från varandra beträffande specifika aspekter eller egenskaper. Strävan efter variation var närvarande i både urvalet och i rekryteringsprocessen i den bemärkelsen att målet var att ett bibliotek per stadsområde med tillhörande mellanområden – Nordost, Centrum, Sydväst och Hisingen – skulle representeras i studien. Efter att ett bibliotek från varje stadsområde valts ut kontaktades bibliotekschefen för varje bibliotek via den e-postadress som fanns angiven på respektive biblioteks hemsida. Målet var att intervjua två deltagare från varje bibliotek, vilket skulle innebära två intervjuer per stadsområde och
23
total åtta intervjuer. Utifrån den tidsram som studien ämnades genomföras inom samt utifrån att varje intervju beräknades till en timme ansågs åtta intervjuer vara tillräckligt. I den e-post som skickades ut till bibliotekscheferna presenterades således en förfrågan om att intervjua två personer på bibliotekschefens arbetsplats. Ett rekryteringsbrev (se bilaga 2) med ytterligare information bifogades samt en förfrågan om att detta skulle vidarebefordras till bibliotekets anställda. I rekryteringsbrevet presenterades studien och dess syfte, ett krav om att den som vill delta ska ha arbetat både innan och under coronapandemin samt kontaktuppgifter till uppsatsens författare och dennes handledare. Vidare uttrycktes en önskan om att nå bibliotekarier vars ansvarsområden exempelvis handlar om uppsökande verksamhet eller liknande och som därmed har drabbats extra hårt av restriktionerna till följd av coronapandemin. Detta var dock inte ett krav, men flera av de bibliotekarier som kom att delta i studien visade sig arbeta med områden som drabbats extra hårt av pandemin. Responsen från de bibliotek som kontaktades var relativt ojämn vilket innebar att en påminnelse skickades ut, följt av att ytterligare bibliotek fick kontaktas – ett från Sydväst och två från Hisingen – då antalet deltagare ansågs vara för få. De folkbibliotekarier som var intresserade av att delta bokades för intervju och fick i samband med detta ta del av en samtyckesblankett (se bilaga 3). Till slut genomfördes totalt sex intervjuer.
4.4 Genomförande av intervjuer och bearbetning av empiriskt material
Innan intervjuerna ägde rum fick deltagarna ta del av intervjuguiden för att kunna förbereda sig och för att få möjlighet att redan innan intervjun avgöra om det fanns något som de inte ville prata om eller svara på. Inför varje intervju informerades deltagaren om möjligheten att när som helst avbryta intervjun eller avböja att svara på frågor. För att kunna praktisera social distansering togs beslutet om att alla intervjuer skulle genomföras på distans, antingen via det digitala verktyget Zoom eller över telefon, beroende på vad respektive deltagare föredrog. Samtliga deltagare intervjuades via Zoom och varje intervju spelades in, både ljud och bild, för att sedan transkriberas. Intervjuerna genomfördes mellan den 22:e mars och 22:e april 2021. En timme avsattes per intervju men ingen av intervjuerna tog längre än 40 minuter. Fem av intervjuerna översteg 30 minuter, den sjätte tog 24 minuter.
Att intervjuerna genomfördes via Zoom och inte via telefon betraktas som positivt, eftersom Zoom möjliggjorde för båda parter att se varandra trots att intervjun genomfördes i digitalt format. På så vis kunde deltagarnas kroppsspråk och ansiktsuttryck observeras. Att ta del av deltagarnas minspel och gester under intervjuer kan bidra med ytterligare information eftersom den som intervjuar kan upptäcka eventuell förvirring eller obehag hos deltagaren under intervjuns gång (Bryman, 2018). En oro för att tekniska problem skulle uppstå var närvarande, vilket generellt är en begränsning vid digitala intervjuer (Bryman, 2018).
Situationen krävde således att uppsatsförfattarens uppmärksamhet delvis riktades mot ljudet och bildens kvalité för att så tidigt som möjligt kunna upptäcka eventuella störningar eller liknande.
Vidare kan det konstateras att både telefonintervju och intervju över Zoom skiljer sig från direkta eller personliga intervjuer på så vis att en digital intervju
