Hur förklarar man fenomenet regionalitet som medel för integration? Ett sätt att närma sig problemet är att ställa sig frågan vad integration betyder i ett socialt och politiskt sammanhang.88 Den förklaringsmodell rörande integration och regionalitet som kommer att tillämpas i avhandlingen har sin grund i socialisationsteori.
Inledningsvis kan konstateras, att de senaste åren har uttrycket inte-gration använts mycket flitigt i våra massmedier och gärna i kombination med dess motsats, segregation, det ord med vilket politiker med skiftande partitillhörighet försökt beskriva en verklighet som integrationspolitiken ska komma till rätta med. Offentligt har uttrycket fått beteckna de processer genom vilka minoriteter, till exempel invandrade etniska grupper, slussas in och blir delaktiga i ett nytt samhälle.89 Den så kallade integrationsfrågan har i Sverige under en tid varit politiskt laddad. Debatten har i stort tagit fasta på orsakerna till och de negativa konsekvenserna av att stora grup-per saknar förankring i det svenska samhället. Å ena sidan har debatten ibland förts i termer av att det finns minoriteter som betraktar verkligheten på ett sätt som inte är förenligt med svenska demokratiska normer och värderingar, och det har i vissa fall lett till att en identitet i sin helhet har stigmatiserats offentligt. Å den andra har svensk integrationspolitik, enligt en statlig utredning, misslyckats eftersom den skett på ojämlika villkor.
Integrationsfrågans behandling har i sig bidragit till diskriminering, då man gjort åtskillnad mellan ”vi” som integrerar, alltså de etniska svenskarna, och
”de” som ska integreras, invandrarna. Ett hierarkiskt, ojämlikt maktförhål-lande har därmed reproducerats eller till och med förstärkts.90
Integration definieras i vanliga uppslagsverk som en process som leder till att skilda enheter förenas eller som en process genom vilken ett samhälle bildas och bevaras genom att inlemma befolkningens identiteter. Inom den klassiska samhällsvetenskapen finns två förklaringar till hur och varför ett samhälles olika delar är och förblir förenade. Enligt den ena bygger integrerade samhällen på att dess medlemmar har gemensamma värden, i första hand förmedlade genom skola, religion och massmedier. Enligt den andra är integration en effekt av arbetsfördelning eller specialisering, som
88 Se Anders Berge, ”’Säg mig vem jag är…’. Om identitetsordning och makt”, Historisk tidskrift 1998: 4, 616 ff.
89 Paulina de los Reyes & Masoud Kamali (red.), Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering, SOU 2005:41, 7 ff.
Arbetet ingår som delrapport i Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, som regeringen tillsatte den 22 april 2004.
90 Det blågula glashuset, SOU 2005:56, 143 ff. Se även de los Reyes & Kamali 2005.
medför ökat beroende av någon annans produktion. Differentiering och integration utesluter därför inte varandra utan är två sidor av samma mynt.91
Integration innebär således ett visst mått av ideologisk homogenitet, att det finns en värdegemenskap, och förutsätter därför även socialisation.
Begreppet socialisation brukar användas för att beskriva hur en individ genom påverkan från en social grupp integreras med denna genom att tillägna sig dess attityder och värderingar. Enligt sociologen Émile Durk-heim (1858–1917) förvärvar individen genom socialisationen ett personligt intresse av att underordna sig samhällets lagar och värderingar, vilket både garanterar individens frihet och en ordnad samhällsutveckling. Integration är i detta fall ett resultat av att den sociala gruppen (samhället) är något utöver summan av individerna, ett väsen för sig som uppenbarar sig i ett samhälles normsystem och föreställningssätt och som av individen upplevs som imperativa tanke- och handlingsregler. Tillsammans bildar dessa det kollektiva medvetandet.92
I ett sådant sammanhang är också litteraturvetaren och genusforskaren Nina Björks maktanalys av feministiska idéer intressant. Hon för fram tan-ken att frihet och politisk delaktighet för underordnade grupper handlar om att göra den överordnades blick till sin egen. Detta gällde inte bara för 1800-talets kvinnor utan för flertalet diskriminerade grupper. Det är först när den underordnade i denna bemärkelse liknar den överordnade – då hon har socialiserats för att använda sociologisk terminologi – som hon också får njuta frihetens frukter och ges politisk makt. Att då ge henne inflytande förändrar nämligen ingenting.93 I detta fall handlar integration mer om assimilation än om en förening av likvärdiga delar.
Ett annat sätt att förhålla sig till integration är att, som den tyske so-cialfilosofen Axel Honneth, betrakta den som ett resultat av bekräftelse.
Själva samhället blir till genom det erkännande som samhällsmedlemmarna
91 ”Integration”, Nationalencyklopedin: nionde bandet, Höganäs 1992. Det bör under-strykas att de båda förklaringarna, värdegemenskap och arbetsspecialisering, på intet sätt utesluter varandra. Banbrytande för kunskapen om arbetsspecialiseringens och -fördelningens betydelse för integration i det industrikapitalistiska samhället har den franske sociologen Émile Durkheim varit. Se Émile Durkheim, The Division of Labour in Society, New York 1953 (1893).
92 För en översiktlig behandling av Durkheims samhällsteoretiska tankar, se Anthony Giddens, ”Introduction: Durkheim’s Writings in Sociology and Social Philosophy”, i Anthony Giddens (red.), Émile Durkheim. Selected Writings, Cambridge 1972. I nämnda arbete, se även sid. 66 ff, 123 ff, 141 ff, 213–218. Centrala utbildningssociolo-giska texter finns samlade i Émile Durkheim, Moral Education, Mineola, New York 2002. För biografiska data, se Konrad Marc-Wogau, Filosofisk uppslagsbok, Bodafors 1984, 72.
93 Dagens Nyheter, 24/9 2006.
får och ger varandra. Erkännandet, som kan beskrivas som en samhällelig solidaritet som bygger på frivillighet, är helt grundläggande för ett samhälle.
Honneth talar också om en erkännandets dialektik och syftar då på en relation präglad av lika delar kamp och ömsesidigt beroende. Ett samhälle är genomsyrat av en mångfald av konflikter, exempelvis mellan könen och mel-lan minoriteter och majoritetssamhället. Dessa konflikter bottnar i de flesta fall i en brist på erkännande.94 Honneth knyter i sitt sätt att se på samhälle och integration an till John Deweys (1859–1952), den filosofiska pragmatis-mens och den amerikanska progressiva pedagogikens demokratisyn. Enligt denna är demokrati inte bara en juridisk-politisk teknikalitet utan den har även en normativ och moralisk sida då den föreskriver ett socialt ideal: in-tegration av alla medborgare i ett självorganiserande samhälle, i betydelsen frivillig underordning. En demokrati kan då bara fungera om medborgarna har förmåga till reflexivitet, kan tillägna sig en samhällsanda eller ett slags demokratiskt sinnelag. En sådan anda kan bara uppstå om sociala grupper kan relatera till varandra kooperativt, något som i sin tur står och faller med att organiseringen av arbetsfördelningen upplevs som rättvis.95 Det är upp-levelsen av underordning som ligger bakom jämlikhetsvisionen, framhåller den politiske filosofen Michael Walzer. Det förhållandet att den enskilde jämför sitt eget liv med andras existensvillkor utgör, menar Walzer, själva grunden för medborgarskapstanken i det industrikapitalistiska samhället.96
Enligt den förklaringsmodell som kommer att användas i denna studie är integration och ett samhälles differentiering av produktionen (till exempel i form av individers, gruppers eller regioners arbetsspecialisering) två sidor av samma process. Den finländske kulturgeografen Anssi Paasi har byggt in detta förhållande i sin teori om institutionaliseringen av regioner: När arbetsfördelningen blir mer uttalad, så överförs i högre grad informations-ansvar och kontroll över socialisationsprocessen från lokala gemenskaper till mer anonyma sociala institutioner. Det betyder att makten fjärmas och att de ideologiska relationerna blir mindre genomskinliga, vilket också inne-bär en ny strukturerande roll för regioner. Individens rumsliga förankring
94 Axel Honneth, ”Integrity and Disrespect. Principles of a Conception of Morality based on the Theory of Recognition”, Political Theory 1992:2 (vol. 20).
95 Honneth ansluter sig till Deweys demokratisyn och kritiserar samtidigt Jürgen Ha-bermas för att denne försummar de moraliska och normativa aspekterna av demo-kratibegreppet i sin kommunikationsteori: Axel Honneth, ”Democracy as Reflexive Cooperation: John Dewey and the Theory of Democracy Today”, Political Theory 1998:6 (vol. 26) , 765, 780. Jfr. Jürgen Habermas, Diskurs, rätt och demokrati. Politisk-filosofiska texter i urval av Erik Oddvar Eriksen och Anders Molander, Göteborg 1995, 151 ff, 160–182.
96 Michael Walzer, Pluralism och jämlikhet, Göteborg 1992.
vidgas och manifesteras främst i det offentliga samtalet, det vill säga publika arenor där den rumsliga dimensionen är framträdande, vilket kan vara TV, radio, tidningar, böcker med mera.97
Integrationsbegreppet rymmer också ett moment av ömsesidigt bero-ende och erkännande. Det handlar för det första om hur ett samhälle ger legitimitet åt och inkorporerar en befolknings identiteter, för det andra hur olika sociala grupper relaterar till varandra, för det tredje hur samhällets invånare tillägnar sig samhällets normer och erkänner den övergripande samhällsordningen. Viktigt i sammanhanget är även att grupper kan ex-kluderas, om införlivandet av dem anses hota samhällsordningen, om deras
”blick” inte är förenlig med det dominerande sättet att se på världen. En viktig aspekt av integration är alltså formandet av ett tankekollektiv.
Noteras bör därför även den personliga reflexiviteten, det självdiscipli-nerande momentet, som innebär att individer och grupper så att säga ”väljer att” inordna sig eller underordna sig, om eller när de kan identifiera sig med andra grupper i samhället och med samhället som helhet. Integra-tion förutsätter en tydlig rollfördelning, att samhällets funkIntegra-tioner renodlas.
Denna rollfördelning behöver på något sätt legitimeras med en särartsteori, där olika gruppers samhällsuppgifter rationaliseras, och denna teori måste läras ut till och förvärvas av ett samhälles befolkning.
Det som behöver utredas i det följande är således hur denna teori såg ut i Sverige kring sekelskiftet 1900 och med vilka diskursiva medel och peda-gogiska verktyg som man tänkte sig kunna visa hur det individuella, i detta sammanhang det regionalt särartade och partikulära, var förenligt med det allmängiltiga.98 I nästa kapitel kommer diskussionen att föras ned på en lägre teoretisk nivå och samtidigt utvecklas metodologiskt. Ambitionen är att förankra regionalitet i en vidare historisk kontext: den diskurs- och identitetsordning som växte fram kring sekelskiftet 1900, och som innebar såväl en förändrad kunskapssyn som ett historiskt specifikt sätt att språkligt konstruera kön, medborgarskap och samhälle. Men först ska några anmärk-ningar avseende källor och avhandlingens disposition göras.
97 Paasi 1991, 246.
98 Jfr. Sven-Eric Liedman, I skuggan av framtiden. Modernitetens idéhistoria, Stockholm 1997, 153 ff. Liedman menar att verklighetsuppfattningen allt sedan 1700-pendlat mellan två dominerande och mot varandra stående tankeströmningar: partikularis-men som strävar efter analys, kategorisering och klassificering av verkligheten och universalismen som strävar efter att se samband, helhet och det allmängiltiga. Mot detta kan ställas socialisationsteorins tolkning av begreppet samhälle, dvs. att sam-hällshelheten/det universella förutsätter det partikulära och vice versa.