Även om den järnväg mellan det jämtländska Östersund och kuststaden Sundsvall som togs i bruk 1879 bara löpte genom en liten andel av Jämtlands socknar fick den en mycket stor regional betydelse, inte minst från det att hela sträckningen till Trondheim stod färdig 1882. Då länet hade begåvats med utfartsvägar till såväl Bottenhavet som Atlanten var förväntningarna högt ställda5, förväntningar som i hög grad också skulle komma att in-frias. Så stor inverkan på samhället i Jämtlands län hade denna järnväg
3 Sörlin 1988, passim; Christer Nordlund, Det upphöjda landet. Vetenskapen, landshöj-ningsfrågan och kartläggningen av Sveriges förflutna, 1860–1930, Umeå 2001, 99f, 147f.
4 Första häftet av Svenska Turistföreningens årsskrift gavs ut 1886. Av det fyrtiotalet artiklar som analyserats är flertalet signerade, ofta med namn men inte sällan med signaturer i form av förkortningar eller anagram, vilket gör att en del av dessa artiklar svåra att härleda till en person. Resterande texter är information från styrelsen, och dessa är antingen rubricerade som ”Meddelanden från styrelsen” eller är osignerade artiklar och notiser.
5 Peter Selin, ”Järnvägen och drömmen om framtiden”, Jämten 2000. Länsmuseets och Heimbygdas årsbok, Östersund 1999, 101 ff.
att forskare ansett att den bildar en gräns i den historiska utvecklingen mellan en självhushålls- och bytesinriktad bondeekonomi och en framväx-ande marknadsekonomi med ett mer differentierat näringsliv. Under dess första två decennier, fram till sekelskiftet 1900, var samhällsomvandlingen tydligast i vissa mer centralt liggande delar av länet, vilka så smått började industrialiseras och/eller fick tätortskaraktär. Samma process kan emellertid också iakttas i länets jordbruks- och skogssocknar, om än i något lägre grad.6
Järnvägen hade inte bara reella effekter på samhällslivet. Som antyddes ovan fungerade den som symbol för det nya framväxande samhället. På ett ideologiskt plan ackompanjerade järnvägen den pågående objektiva omstöp-ningen av samhället genom att förkroppsliga många av de förväntningar och den optimism som mot 1800-talets slut gjorde sig allt mer gällande.7 Både i bokstavlig och bildlig bemärkelse blev det nya transportmedlet bärare av moderniteten i Sverige och medverkade starkt till att synen på den svenska nationen förändrades.8 Men det var inte bara i ett ekonomiskt och socialt hänseende som Sverige vid denna tid genomgick en förnyelse. I och med att fasta och med dåtidens mått mätt snabba förbindelser kopplade sam-man allt fler orter i landets södra delar, så förändrades också den nationella självbilden. Om det kunde upplevas som om avstånden krympte i söder, så motsvarades detta av en successivt växande insikt om att nationen även rymde enorma, oexploaterade landområden i norr. Med den ökade tillgäng-ligheten, de förbättrade kunskaperna och det växande intresset för landets norra delar fick nationsuppfattningen en mer nordlig riktning än tidigare.9
Att den svenska allmänheten under 1880-talet fick upp ögonen för Jämt-land berodde inte enbart på att det sedan 1879 hade gått att ta tåget dit. Det behövdes såväl incitament för att uppmärksamma just Jämtland som det behövdes uttolkare av landskapet på en offentlig scen. Detta tillhandahöll STF, bildad 1885. Föreningen hade år 1895 över 10 000 medlemmar, vilka i hög grad var koncentrerade till landets södra delar, och förfogade över 11 turisthyddor, 3 utsiktstorn och 15 roddbåtar, flertalet placerade i fjällområ-dena i landets norra delar. Av STF:s två grundläggande målsättningar, den vetenskapliga och den folkbildande, var det bildningsverksamheten som expanderade mest under föreningens första decennium.10 Bara en bråkdel av medlemmarna utnyttjade hyddorna, utsiktstornen och båtarna. Trots det
6 Rolén, 21, 28–182; Björklund, ”Företagande och försörjning”, 22f.
7 Kilander 2008, 15 ff.
8 Peter Selin, Inlandsbanan – Idé och historia, Ås & Östersund 1996, 9–17 passim.
9 Gunnar Eriksson, 138f.
10 Lena Eskilsson, ”Svenska Turistföreningen från fjäll till friluftsliv: från den vetenskap-liga vildmarksmannen till den cyklande husmodern”, Historisk tidskrift 1996:2 263;
STF:å 1986, 306.
kunde de uppleva fjällen; alla medlemmar fick årsskriften, ännu fler läste den. Därför är det ingen överdrift att påstå att det var STF som lade grun-den till grun-den nationella ryktbarhet som Jämtland fick i slutet av 1800-talet.
Medlet för detta var framför allt den stora mängd artiklar och bilder på jämtländska teman som föreningen lät publicera i sin egen årsskrift och i sina resehandböcker. På så vis spreds både kunskapen om och ökades intres-set för landskapet i landets övriga delar, men också inom själva Jämtland.
En analys av STF:s representationer av Jämtland är motiverad av flera skäl. För det första gör helhetsbilden av innehållet i föreningens publika-tioner det befogat att beteckna STF som ett tidigt (och framgångsrikt) exempel på en institutionalisering på nationell nivå av den regionala särarts-tanken. I föreningens årsskrift och resehandböcker, där landet uttolkas och gestaltas bit för bit i form av reseberättelser, naturbeskrivningar och råd till läsaren om vandringsleder och sevärdheter, ligger fokus på det som för varje landskap uppfattas som partikulärt. Nationellt symbolvärde är här mindre en fråga om den förmedlade naturens allmängiltighet än om dess variation, vilket bland annat kommer till uttryck i föreningens fascination för fjäll.
Framme vid 1915 hade nära en tredjedel av årsskriftens samtliga artiklar handlat om Jämtland och Lappland.11
Ett annat skäl att undersöka STF:s representationer av Jämtland är föreningens stora publika genomslagskraft. År 1889 hade föreningen 2 000 medlemmar och 1894 var antalet uppe i över 10 000, ett medlemsantal som hade fördubblats vid sekelskiftet 1900. Årsskriften hade redan 1889 en upplaga på över 3 000 exemplar. Det stora och växande intresset för årsskriften framgår också av att upplagorna varje år tycks ha överskridit medlemsantalet och att äldre årgångar trycktes i ständigt nya upplagor.
Upplagorna räcker dock inte som mått på publikationens spridning, ef-tersom årsskriften snabbt blev ett pedagogiskt redskap i folkbildningens tjänst, bland annat i skolorna. Därtill kommer att folkskollärarna i början av 1900-talet var en av föreningens enskilt största medlemskategorier.12
Vad kännetecknar då de personer som fick sina Jämtlandsbeskrivningar publicerade i STF:s årsskrift? Den typiske beskrivaren kan här identifieras
11 Olof Thaning, ”Hundra år med årsskriften”, STF:å 1986, 81–86; Tore Abrahamsson,
”Färdas i eget land. 2 250 publikationer till turistens vägledning”, STF:å 1986, 112 ff;
Halvar Sehlin, Känn ditt land. STF:s roll i den svenska turismens historia, Stockholm 1998, 69–77.
12 ”En STF-krönika”, STF:å 1986, 306. Thaning, 81–86; Halvar Sehlin, 1998, 69–77.
Enligt Sehlins beräkningar uppgick folkskollärarnas medlemsantal till 9 577 år 1932.
Thaning anger siffran 10 000, eller 8 % av hela medlemskåren. I litteraturen finns inga uppgifter för den föregående fyrtioårsperioden, bara att folkskollärarnas andel var liten de första verksamhetsåren men att den sedan växte mycket snabbt.
via de uppgifter om föreningsmedlemmar och styrelseledamöter som står till förfogande i litteratur om föreningens verksamhet och i STF:s egna publikationer.13 Den slutsats som kan dras är att denne fram till cirka år 1900 var en medelålders man, vars hemort var en syd- eller mellansvensk stad.
Socialt hade han en borgerlig över- eller medelklasstillhörighet. Till yrket var flertalet akademiker och högre ämbetsmän – i ett par fall militärer – eller hade en annan intellektuell profession, såsom författare, journalist, lärare av olika slag etcetera.14 Om klasstillhörigheten beaktas och om vi bortser från att det i årsskriften under perioden saknas Jämtlandsbeskrivningar förfat-tade av kvinnor – ingen av artiklarna är signerad med kvinnonamn15 – var de som beskrev Jämtland också tämligen representativa för hela gruppen Jämtlandsresenärer.16 STF var en utpräglat akademisk och manlig samman-slutning, och produktionen av Jämtlandsbeskrivningar tycks fram till år 1900 följa samma mönster. Manligheten, den akademiska dominansen och den borgerliga medel- eller överklassprägeln bör också ha påverkat den bild av Jämtland som förmedlades i föreningens årsskrift.
Några av dem som skrev om Jämtland i årsskriften förtjänar ett särskilt omnämnande. Svenska Turistföreningens pionjärer var en kader av natur-vetenskapliga forskare med ett professionellt intresse för och betydande erfarenheter av norra Sveriges geologi, flora och fauna. Arvid Högbom har redan nämnts. En annan är Fredrik Svenonius (1852–1928), också han geolog men även ledamot i STF:s första styrelse.17 Han skulle sedermera få titeln statsgeolog och bli en av förgrundsgestalterna inom SGU. Jämtlands-skildrare för årsskriften och ledamot i föreningens styrelse var också Axel Lundström, professor i växtbiologi i Uppsala. Liksom Högbom kom han att
13 Den litteratur som åsyftas är Eskilsson; Sehlin 1998; Halvar Sehlin, ”Hur det började”, STF:å 1986; Olof Thaning, ”Medlemmarna”, STF:å 1986.
14 Eskilsson, 257. Hon skriver att i föreningens barndom var den idealtypiske turisten
”en man ur medel- eller överklassen med fjällen som självklart resmål”. Här värdera-des styrka, disciplin och målmedvetenhet högst och det som inte passade in i värdera-dessa kategorier marginaliserades.
15 Det är inte osannolikt att det döljer sig kvinnor bakom någon eller några av de åtta artiklar som signerats med initialer.
16 Rolén, 163 ff, 168f. De första turister som besökte jämtlandsfjällen var, konstaterar Rolén, välsituerade och högutbildade stadsbor som hörde hemma i ett elitskikt av affärsmän, storföretagare, höga ämbetsmän och akademiker. Flertalet kom från södra Sverige. Den lokala turismen dominerades av välbeställda Östersundsfamiljer.
17 Fredrik Svenonius var liksom Hjalmar Sjögren och Torben Fegræus, båda två styrel-seledamöter och grundare av STF, geolog till yrket. Sedermera blev han statsgeolog vid Sveriges Geologiska Undersökning. Svenonius hade tillhört Norrlands nation i Uppsala och var STF:s mest fjällkunnige styrelseledamot. Se Halvar Sehlin, 1998, 42f.
vara aktiv på skogsbolagens sida i debatten i Norrlandsfrågan.18 Ytterligare tre personer bör omnämnas, dock utan att vara naturvetenskapligt skolade:
hovrättsnotarien Louis Améen, bosatt i Östersund, även han ledamot i STF:s styrelse (dessutom sekreterare i Norrlandskommittén); Johan Lind-ström Saxon, vänsterradikal författare, tidningsredaktör och tidningsägare i Östersund på 1880- och 1890-talen och som sådan kritiker av den svenska högern, militarismen och storkapitalet, däribland de norrländska skogs-bolagen; journalisten och författaren Jonas Stadling, den i sammanhanget ende infödde jämtlänningen, som också han deltog i debatten i Norrlands-frågan, på den sida som argumenterade för förbudslagstiftning, då han fäste uppmärksamheten på de negativa sociala följderna av bolagens obegränsade uppköpsrätt av skogsegendomar.19
Trots de divergerande sätten att se på den ekonomiska och sociala utvecklingen i norra Sverige gick det att enas omkring uppfattningen att Jämtland borde upprättas som turistland och dyrkas som nationallandskap.
Författarna i årsskriften försåg Svenska Turistföreningen med textalster som den läsande allmänheten kunde ha konkret nytta av inför egna resor, men texterna lästes även i underhållningssyfte samt användes i olika undervis-ningssammanhang. Samtliga uppsatser och reseberättelser om Jämtland innehåller värderande element och många av dem har ett påtagligt mo-raliserande och fostrande innehåll. Med Jämtlandsbeskrivningarna följde ett borgerligt kodat perspektiv och en landskapsmoral. Vad läsarna, STF:s medlemmar och andra, så att säga fick på köpet var ett normativt rum.