Intervjuer med fristående huvudmän

Så gott som samtliga intervjuade uppgav att det finns behov av ett bidrags-system som är förutsägbart, öppet, tydligt, enkelt och hållbart över tid.

Resultatet visar att inte någon av de fristående skolorna anser sig veta på vil-ka grunder bidraget har beräknats. Flertalet har viss insyn i resursfördelnings-systemen, men dessa upplevs som svårtydda och ogenomträngliga. Samtliga

fristående huvudmän använde spontant begreppet ”rättslöshet” när de beskrev detta. Flera uppgav att de jämförs med en viss skola i kommunen och inte betraktas som huvudmän, vilket innebär att de upplever att ingen ersättning lämnas för kostnader förknippade med huvudmannaansvaret.

Kommunernas representanter beskrev, med differentierad tydlighet, att resursfördelningssystemen är tillgängliga och i stort sett transparenta. De upp-gav vidare att de gärna ställer sina ekonomer till förfogande för den fristående huvudmannen och går igenom hur bidragen beräknas. Nedan följer några översiktliga exempel på hur ett antal av de intervjuade beskrev sina ersättnings-system:

En kommunal tjänsteman beskrev att bidraget består av tre delar: ett grund-bidrag per elev och årskurs, ett tilläggsgrund-bidrag för modersmål, svenska som andraspråk (antal elever rapporteras till kommunen) och ett tilläggsbidrag för vissa sociala faktorer (delar av SALSA²). För elever i omfattande behov av särskilt stöd kan såväl de kommunala som de fristående skolorna begära extra bidrag. Momsbidrag om 4 procent lämnas. För lokaler beräknas bidraget dels på den faktiska hyran (45 procent), dels utgår vissa särskilt beräknade tillägg.

I en annan kommun följer en schablon (skolpeng) eleven till vald skola.

Lokaler ingår, liksom elever i behov av särskilt stöd. För elever i omfattande behov av särskilt stöd finns dock en särskild pott ur vilken skolorna kan begära medel. Som likvärdighetsgaranti görs beräkningar enligt faktorerna i SALSA.

Momsersättning om 6 procent utgår.

I en tredje kommun tillämpas en ”dialogmodell” där resursfördelningen bestäms gemensamt i rektorsgruppen. Den fristående skolan finns inte med i första steget, men dialog förs även med denna.

Ett par kommuner jämför med den interkommunala ersättningen när det gäller gymnasieskolorna och ger den fristående skolan samma belopp.

Ytterligare en kommunal huvudman beskrev att samma resursfördelnings-system används för kommunens skolor, fristående skolor och interkommunala ersättningar. Särskilt stöd ingår delvis. Är behovet särskilt stort krävs bl.a. en diagnos som underlag för extra ersättning. Beräkningssystemet är inte detalje-rat. Kompensation för mervärdesskatt om 6 procent lämnas. Lokalkostnader beräknas på utfall och läggs in i ersättningsbeloppet.

I det sista exemplet läggs under mars månad fram vad utbildningen i kom-munen som helhet får kosta nästkommande år. I juni finns en budgetram hos förvaltningen och budgeten bryts då ned på verksamheter. I september antas budgeten och delas upp på kostnadsslag och fördelas ”i en påse” per program

2 Skolverkets verktyg för lokala sambandsanalyser.

och elev. Viss ersättning för huvudmannaskap utgår, men exempelvis uppfölj-ning och utvärdering samt myndighetsutövuppfölj-ning dras bort.

Samtliga intervjuade, såväl fristående som kommunala huvudmän, uppgav att kommunen inte tar särskild hänsyn till skolans åtagande. Samtliga vittnade om att det är svårt att veta vad som avses och resultatet visar lika många defini-tioner som antal intervjuer.

Skollagens skrivning om att ta hänsyn till elevens behov beaktas inte heller, eftersom vare sig de kommunala eller fristående huvudmän som intervjuades är säkra på vad som avses. De flesta kommuner tar dock hänsyn till elever i behov av särskilt stöd och extra bidrag kan utgå vid behov. Ofta begär den fristående skolan sådan ersättning i särskild ordning. Två fristående skolor uppgav emellertid att man i kommunen sagt att det är möjligt att ansöka om extra medel för elever i behov av särskilt stöd, men att detta känns menings-löst. Ibland åberopas att skollagen medger att man säger nej till extra bidrag beroende på organisatoriska eller ekonomiska svårigheter (jfr s. 46). Det hand-lar dock sällan om ombyggnationer av lokaler eller liknande, vilket är avsikten med begränsningen i lagstiftningen.

Fem av sju kommuner gör inga avdrag för skolplikts-/ansvarskostnader, eftersom medel för eventuellt tillkommande elever inte ingår i de resurser som fördelas till skolorna. Där avdrag görs är beloppet 500 kr respektive 1 000 kr per elev och år. En kommunal representant är dock osäker när denne beskriver att vissa overheadkostnader dras bort från bidragsbeloppet.

Momsersättningen är vanligen 6 procent. I ett par fall är den 4 procent.

En kommun ger dessutom möjlighet för fristående skolor att få faktisk moms-kompensation. En företrädare för en fristående skola uppgav vid intervjun att skolan får mindre kompensation än den kompensation kommunen i sin tur får tillbaka från staten och resultatet av ytterligare några intervjuer visar att detta förekommer, även om det inte är särskilt vanligt. Någon kommunal företräda-re påpekade emellertid att den kompensation kommunen får från staten gäller hela kommunens verksamhet, varför det är ologiskt att endast koppla denna till skolverksamheten och att någon direkt jämförelse mellan den fristående skolans och kommunens kompensation inte kan göras.

Hur bidragsbeloppet för lokaler bestäms varierar. I ett par fall upplever fristående skolor att det är med denna ersättning man ”kan laborera”. En del kommuner lägger bl.a. in driftskostnader, andra inte. Flertalet upplever inte lokalbidraget som något större problem, medan det i några fall är ett stort bekymmer.

Ersättning för måltider i gymnasieskolan uppgavs vara ett problem. Om måltider tillhandahålls i den fristående skolan bör enligt några av de intervjua-de bidrag ges, unintervjua-der förutsättning att kommunen tillhandahåller kostnadsfria

måltider till sina elever. Det upplevs som problematiskt om en fristående skola får ersättning för måltider, mot bakgrund av att kommunen tillhandahåller avgiftsfria måltider till sina elever, samtidigt som den fristående skolan tar ut avgifter och använder ersättningen till annat. Det konstaterades dock vid inter-vjuerna att detta är ett problem som är svårt att lösa, eftersom den fristående skolan själv avgör hur bidraget från kommunen skall användas.

Det är sällsynt att dialog förekommer innan ett bidragsbelopp fastställs.

Detta beror enligt de intervjuade bl.a. på att det ofta handlar om att en kom-mun har elever i ett stort antal fristående skolor, vilket innebär att det är orimligt att föra dialog med alla. Det kan dock konstateras att dialog sällan förekommer även om det handlar om få relationer.

Som tidigare nämnts bygger dock bidragsbeloppet i en av de kommuner där intervjuer genomförts på dialog och överenskommelse. Dialog förs först med de kommunala skolorna och därefter med de fristående.

Bidragsbeloppen följs sällan upp i efterhand och endast i något fall beräknas över- eller underskott för den fristående skolan. Flertalet av de kommunala representanterna uppgav dessutom att förändringar i resurstilldelningen till de egna och/eller de fristående skolorna inte görs under pågående budgetår.

Administrationen kring ersättningar upplevs inte vara något problem.

Endast en av de intervjuade (fristående huvudman) uppgav att detta tar för mycket tid. I något fall framhålls att administrationen kring ersättningar till fristående skolor bidragit till att få ordning på den egna skolförvaltningens ekonomiska redogörelser och fördelningsprinciper.

Trots ovanstående problem vill de flesta kommunala och fristående huvud-män behålla de grundläggande principerna i nuvarande bidragssystem dvs. så att ersättningen bestäms på samma grunder som till kommunens egna skolor.

Resultatet visar emellertid att det behövs förtydliganden och att bidragen måste bli förutsägbara.

Skall begrepp som skolans åtagande och elevens behov finnas kvar i regle-ringen menade flertalet att dessa måste definieras – i annat fall är det bättre att ta bort dem. Så gott som samtliga uppgav att avdraget för skolplikts-/ansvars-kostnad kan tas bort.

Två fristående skolor skulle vilja att ett system med riksprislistor för samt-liga skolformer införs. Två förespråkade en riksprislista för gymnasiala ut-bildningar, men ansåg att nuvarande system för grundskoleutbildningar och motsvarande kan behållas. En förespråkade en riksprislista för utbildningar som motsvarar särskolan. En av kommunerna förespråkade en riksprislista i ny tappning. Den skulle bygga på skatteväxling, dvs. staten skulle helt ta ansvar för de fristående skolorna. En annan lyfte fram olika alternativ bl.a. att staten

årligen skulle kunna hålla inne pengar motsvarande bidrag till fristående skolor i respektive kommun och sedan fördela dessa.

Ett alternativ till riksprislista, som framkom från några av ovan nämnda fristående skolor, är att behålla nuvarande system, men förtydliga till vilka kostnadsslag bidrag skall ges. Dessa menade att detta trots allt är rimligare än ett statligt fastställt bidragsbelopp, med tanke på nuvarande samhällsekono-miska ansvarsfördelning. Även några kommuner framhöll en precisering i form av kostnadsslag som ett möjligt alternativ ur likvärdighetssynpunkt, dvs. alla elever får likvärdiga resurser till sin utbildning oavsett val av skola.

Om bidraget skall fördelas ”på samma grunder” uppgav några av de inter-vjuade (både kommunala och fristående huvudmän) att det bör bygga på budget, fastställas och publiceras för ett kalenderår så att det blir förutsägbart.

Med vissa små skillnader, t.ex. kostnader för huvudmannaskap, bör det i prin-cip handla om samma belopp till kommunala och fristående skolor. Andra ansåg att beloppet bör utgå från faktiska kostnader och årligen räknas upp med någon form av index. Ingen av de intervjuade ansåg att det skulle vara någon administrativ eller kostsam börda att redovisa bidragsbelopp eller kostnader till Skolverket, som sedan skulle kunna publicera beloppen.

En fristående skola anser att det för gymnasieskolans del vore bra med en regional prislista, dvs. ett medelvärde av bidragsbeloppen inom regionen. På så sätt skulle man minska skillnaderna i ersättning från olika kommuner för samma program till eleverna i samma fristående skola.