Nuvarande lagstiftning och förarbeten

I skollagen (1985:1100 ändr. 2001:799, 2004:1368) anges att för varje elev som genomgår utbildning motsvarande den som ges i grundskolan, den obligatoriska särskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan lämnas bidrag av hemkommunen.

Bidraget skall för samtliga skolformer utom gymnasiesärskolan bestämmas med hänsyn till skolans åtagande och elevens behov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna skolorna. Om en elev har ett omfattande behov av stöd är kommunen inte skyldig att lämna bidrag för detta om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. Motsvarande bestämmelse finns för gymnasiesärsko-lan. För denna skolform gäller emellertid det belopp som regeringen beslutat om den fristående skolan och elevernas hemkommuner inte kommer överens om annat.

Om en fristående skolas gymnasieutbildning i bidragshänseende hänförts till ett sådant program som elevens hemkommun anordnar skall bidraget bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till programmet i den egna gymnasieskolan.

I andra fall skall elevens hemkommun betala det belopp som Skolverket har fastställt. Inriktningen musik inom det estetiska programmet skall räknas upp

med faktorn 1,26. För de elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd skall kommunen lämna extra bidrag om inte betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. När det gäller gymnasiesär-skolan finns ingen anknytning mellan program och bidragsregler.

Bidragen skall beräknas för ett bidragsår i sänder med början den 1 januari.

Detta framgår i klartext för de frivilliga skolformerna. I förordningen om fri-stående skolor anges att bidragen skall betalas ut med en tolftedel varje månad.

I båda fallen kan skolan och kommunen komma överens om andra rutiner.

Utbetalningarna för juli till september skall avpassas efter ett beräknat antal elever och regleras vid utbetalningen i oktober (1996:1206 ändr. 2004:996).

För enskild verksamhet som motsvarar förskoleklassen skall kommunen lämna ett bidrag per barn som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad per barn i motsvarande utbildning. Om förskoleklassen bedrivs i en fristående grund- eller särskola skall bidraget bestämmas med hänsyn till skolans åtagan-de och elevens behov efter samma grunåtagan-der som kommunen tillämpar vid för-delningen av resurser till den egna förskoleklassen. Kommunen är inte skyldig att lämna bidrag för den del av verksamheten som överskrider 15 timmar per vecka eller 525 timmar om året, eller för den elev som tas emot före hösttermi-nen det år eleven fyller sex år. I dessa fall får skäliga avgifter tas ut. Liksom för övriga skolformer är kommunen inte skyldig att lämna bidrag för särskilt stöd om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kom-munen.

I regeringens proposition Fristående skolor (prop. 2001/02:35) anges, liksom i propositionen Fristående skolor m.m. (prop. 1995/96:200), att ersättningen till samtliga fristående skolor (utom gymnasiesärskolan) skall fördelas efter samma grunder som till kommunens egna skolor och att hänsyn skall tas till den fristående skolans åtagande och elevens behov. Hur bidraget har beräknats skall enligt propositionen vara öppet och transparent och kunna redovisas för den fristående skolan.

Som exempel på samma grunder anger regeringen många kommuners re-sursfördelningssystem med grundbidrag och tilläggsbidrag, där grundbidraget är avsett för att täcka de normala kostnaderna för verksamheten, medan till-läggsbidraget t.ex. kan avse elever med funktionshinder.

Regeringen förklarar inte begreppen skolans åtagande och elevens behov närmare och detta gjordes knappast heller i tidigare förarbeten. I specialmoti-veringen till den föreslagna bestämmelsen anges beträffande skolans åtagande att fristående skolor utifrån sina kostnader skall få ersättning för den utbild-ning de erbjuder och vad som hör till utbildutbild-ningen. Vilken utbildutbild-ning som erbjuds fastställs genom att Skolverket hänför en gymnasial utbildning till ett

nationellt program. Eftersom utbildningar som motsvarar grund- och obliga-toriska särskolan är sammanhållna utbildningar fastställs endast årskurser där.

Angående elevens behov anges att detta kan gälla elever med funktionshin-der, elever som behöver stödundervisning och elever som har rätt till hem-språksundervisning. Av utbildningsutskottets betänkande Fristående skolor (2001/02:UbU7) framgår dock att en kommun inte behöver lämna bidrag till det särskilda stödet om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. Med detta avses exempelvis ombyggnad av skollokaler.

Även när det gäller lokalkostnader bör ersättningen, enligt propositionen Fristående skolor (prop. 2001/02:35) beräknas efter samma grunder som inom kommunen.

Regeringen föreslår i propositionen att skollagen bör kompletteras med en bestämmelse om att kommunen skall ta hänsyn till det kommunala ansvaret för att bereda utbildning, den så kallade skolplikts- eller ansvarskostnaden, vid beräkning av det bidrag som kommunen skall betala för en elev i en fristående skola. Om detta inte regleras särskilt, utan inkluderas i grunderna för bidraget till den fristående skolan utan hänsyn tagen till vad den fristående skolans åtagande innebär, kan det enligt regeringen medföra att den fristående skolan överkompenseras. Utbildningsutskottet avstyrkte dock denna del av förslaget i betänkandet Fristående skolor (2001/02:UbU7) med motiveringen att en sådan reglering skulle bidra till att denna kostnad schabloniserades alltför mycket.

Utbildningsutskottet anser i de båda betänkandena Fristående skolor (2001/02:UbU7, 2004/05:UbU8) att bestämmelserna om gymnasieskolan ge-nom den senaste lagstiftningen blev bättre och mer rättvisande än den tidigare riksprislistan, eftersom förutsättningarna för skolverksamheten är skiftande mellan kommuner och att hänsyn nu i första hand tas till faktiska kostnader.

I betänkandet Fristående gymnasieskolor (SOU 1995:113) påpekas att bidragen till de fristående gymnasieskolorna skall ge eleverna i dessa skolor villkor som är ekonomiskt likvärdiga de som elever i kommunala skolor har. Det innebär en-ligt utredningen att fristående skolor inte bör tilldelas högre ersättning än vad liknande utbildningar i kommunala skolor får. Dock bör särskild hänsyn tas till en enskild huvudmans kostnader för bl.a. mervärdesskatt. Tidigare betonades att det nuvarande systemet inbjöd till samråd mellan kommunen och den fri-stående skolan. Många frifri-stående skolor anger dock enligt betänkandet Fristå-ende gymnasieskolor – hot eller tillgång (SOU 2001:12) att detta sällan sker.

Som nämns i skollagen (jfr s. 45) skall en fristående skolas utbildning i bi-dragshänseende föras till ett visst program. I regeringens proposition Fristående skolor (prop. 2001/02:35) anges att vid beslut om bidragshänförande av en utbildning till ett visst nationellt program skall hänsyn tas till både de mål och arbetsformer som huvudmannen redovisar i sin ansökan.

I budgetpropositionen (prop. 2004/05:1 utg.omr. 16) konstateras att det nuvarande systemet för bidrag till fristående gymnasieskolor är svåröverskåd-ligt och svårt att tillämpa.