Skolverkets förslag: Nuvarande system med en frivillig kostnadsredovisning per program kvarstår. Skolverket förtydligar anvisningarna inför 2007 års redovisningar av kommunernas kostnader för olika gymnasieprogram i syfte att redovisningarna skall bli mer enhetliga.
6.1 Lagstiftning och förarbeten
Skolverket har föreskriftsrätt om skyldighet för skolhuvudmän att för uppfölj-ning och utvärdering av skolväsendet lämna uppgifter till Skolverket om sin skolverksamhet (1992:1083). Av Skolverkets författningssamling (SKOLFS 2004:24) framgår att en kommun är skyldig att lämna vissa uppgifter på huvudmannanivå. Någon skyldighet för en kommun att lämna uppgifter på programnivå i gymnasieskolan finns däremot inte.
I regeringens proposition Fristående skolor (prop. 2001/02:35) förutsätts dock att kommunerna har redovisningssystem för sin resursfördelning som visar kostnaderna per gymnasieprogram och att elevernas hemkommuner kan få del av lägeskommunernas kostnadsuppgifter. Vidare menar regeringen att Skolverket bör öka sina ansträngningar för att åstadkomma en högre svarsfrek-vens beträffande kostnadsredovisningen per program. Utbildningsutskottet ut-talar i betänkandet Fristående skolor (2001/02:UbU7) behovet av att ett system utarbetas för redovisning av kostnaderna för olika program vid kommunala gymnasieskolor.
6.2 Skolverkets nuvarande system för redovisning av kostnader Skolverket fick ett uppdrag av regeringen (U2002/2504/G) att utarbeta ett system för redovisning av kostnader per gymnasieprogram. Systemet innehål-ler information om kostnader per kommun och program i form av efterkalkyl för det senast redovisade kalenderåret och budgeterade värden för bidragsåret.
Efterkalkylen samordnas med det så kallade räkenskapssammandraget (jfr s.
62). Kommunen bryter ned totalkostnaden för gymnasieskolan till kostnader per program. En del kostnader bokförs direkt på gymnasieskolan och andra kostnader fördelas på andra verksamheter i kommunen. Av rapporten System för redovisning av kostnader för olika program vid kommunala gymnasieskolor (Skolverket, 2002) framgår att kommunen själv fördelar kostnaderna på olika verksamheter i räkenskapssammandraget alternativt med hjälp av de fördel-ningsnycklar Statistiska centralbyrån (SCB) angett i förväg.
Kommunerna avgör således själva hur lokalkostnader, undervisningskostna-der m.m. skall fördelas mellan olika program. Detta leundervisningskostna-der till att det skapas en stor variation i kostnader för samma program mellan olika kommuner.
Om kommunen anser sig ha kostnader för ansvaret att bereda alla ung-domar i kommunen gymnasieutbildning skall dessa preciseras i efterkalkylen.
I dessa fall reduceras kostnaden per program.
I anvisningarna till kostnadsredovisningen ombeds kommunen även att redovisa den ersättning per program och elev som kommunen kommer att lämna till den fristående skolan. Som framgår ovan är kommunen dock inte skyldig att lämna dessa uppgifter. Om kommunen väljer att lämna uppgifterna anges bidragsbeloppet per elev och hur stor del av bidraget som är kostnader för lokaler respektive mervärdesskatt. I anvisningarna till kommunen betonas att bidragsbeloppet skall bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelningen av resurser till motsvarande program i den egna gymnasieskolan och att elevens hemkommun skall ta hänsyn till den fristående skolans åtagande och elevens behov.
SCB ansvarar för insamlingen och uppgifterna publiceras sedan på Skolver-kets webbplats.
Uppgifterna ligger för närvarande bl.a. till grund för den så kallade rikspris-listan.
I Skolverkets rapport Översyn av systemet för redovisning av kostnader för olika program vid kommunala gymnasieskolor (Skolverket, 2004 c) uppmärk-sammas att avsaknaden av tydliga anvisningar vid fördelning av kostnader för olika gymnasieprogram gör att kommunerna har stor frihet att efter eget önske-mål fördela den totala kostnaden för gymnasieskolan på olika program och kostnadsslag.
6.3 Intervjuer med fristående och kommunala huvudmän samt ett seminarium med kommunala företrädare
Samtliga intervjuade uppgav att de har möjlighet att redovisa kostnader för olika gymnasieprogram. Ett flertal lyfte emellertid fram att Skolverkets an-visningar bör förbättras så att beloppen i redovisningen blir mer jämförbara.
Blanketten upplevs som krånglig och svårhanterlig.
De kommunala företrädarna upplever det svårt att veta hur de ska fördela olika kostnadsslag mellan olika program. Exempelvis fördelar en del kommu-ner lokalkostnader exakt mellan de olika programmen vid en gymnasieskola, medan man i andra kommuner fördelar kostnaden mer schablonmässigt.
Denna variation gäller vid fördelning av alla kostnadsslag, även vid fördelning av så kallade overheadkostnader. Av en del kommuner fördelas dessa kostnader på de olika programmen, medan andra exkluderar dessa kostnader, vilka
där-med inte belastar programmen och heller inte syns som programkostnader i redovisningen.
Vid intervjuerna med de kommunala huvudmännen framkom att rikspris-listan ligger på en alltför hög ekonomisk nivå, vilket innebär att verket bör se över hur denna räknas fram. Några fristående huvudmän gav uttryck för att bidraget enligt riksprislistan är generöst.
Flera kommunala representanter uppgav att det är en självklarhet att kost-naderna skall redovisas öppet och tydligt, eftersom det handlar om en offentlig förvaltning. Dessutom kan eventuell misstro mot en kommun undanröjas genom öppenhet.
Många uppgav att de har förståelse för att inte samma öppenhet råder för den fristående skolan och menade att samma öppenhet inte heller skall råda.
Några av de intervjuade ansåg att hur en fristående huvudman använder sitt bidrag bör vara helt upp till denne att avgöra och är inget som kommunen behöver följa upp.
6.4 Skäl för Skolverkets förslag
Som anges på s. 72 har Skolverket inget författningsstöd för att samla in kom-muners programkostnader för gymnasieskolan. Skolverket har emellertid enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken rätt att besluta om stati-stikens innehåll och omfattning inom sitt statistikområde om inte något annat följer av ett särskilt beslut av regeringen.
De kostnader som på frivillig väg redovisas per program är inte enhetliga.
Bl.a. leder avsaknaden av anvisningar för fördelning av kostnader till osäkerhet vid redovisningen (jfr s. 73). Detta leder i sin tur till att de redovisade kostna-derna varierar stort mellan olika kommuner. Det är därför svårt att göra jäm-förelser mellan samma program i olika kommuner.
Som framgår ovan anser samtliga intervjuade att det är viktigt med öppen-het i den offentliga förvaltningen. Genom en sådan kan eventuell misstänk-samhet mot den kommunala huvudmannen och dennes bidragsberäkning undanröjas. Detta kräver dock enhetliga redovisningar som utgår från samma principer.
Enligt Skolverkets förslag skall all beräkning av bidrag till fristående skolor, även beräkningen av riksprislistan, framdeles bygga på fastställda bidrags-belopp som bygger på budget och utgår från samma grunder som kommunen fördelar resurser till de egna skolorna. Därför finns det inte skäl att ändra bestämmelserna så att alla kommuner blir skyldiga att redovisa sina kostnader.
Skolverket vill dock understryka vikten av öppenhet och möjligheten att göra jämförelser mellan kommuners kostnader. För att redovisningen skall bli mer enhetlig avser verket förbättra anvisningarna till kostnadsredovisningen.