Jämförande analys och resultat

Nu har vi redogjort för var och en av alla tidningars huvudserier och framsidor. Nedan försöker vi se mönster i vad vi har kommit fram till och genom det svara på våra frågeställningar samt försöka göra teoretiska generaliseringar.

För enkelhetens skull har vi delat upp detta kapitel i ett antal mindre avsnitt. Tanken är att det ska bli lättare att förstå och överblicka de resultat som varje fråga i vår analysmall har

genererat. Vi avslutar sedan kapitlet med en sammanfattning av resultaten inför slutdiskussionen.

5.2.1. Tidningarnas framsidor

Gemensamt för flicktidningarnas framsidor är att de är statiska. Det är ingen aktivitet eller fartfylld rörelse i bilderna och de kan nästan kallas rena porträtt. Det finns bara en person i huvudmotivet. Det är oftast en kvinna och hon är omringad av ganska mycket text med mjuka typsnitt. Ljusa färger är vanliga på framsidorna, och på två av dem är rosa starkt dominerande, den tredje hade naturliga, bruna nyanser. Ord som "glittrig" och "fina” används för att

beskriva tidningens innehåll och leksaker. Med två av tidningarna följde leksaker; en rosa sminkväska och glittriga ringar och tatueringar. Bilderna på framsidan skulle kunna passa till vilket nummer som helst av tidningen, eftersom det inte finns något speciellt som knyter an till just detta numrets innehåll.

På pojkarnas framsidor är personerna aktiva. Spider-man slåss och Micro-Ice spelar fotboll. Polisbilen på framsidan av Bilar står still, däremot så tänker vi på fart och höga hastigheter när vi ser den, vilket man inte gör om man jämför med till exempel Barbie. Det är bara en person i fokus i huvudmotiven, men vi kan skymta andra personer i omgivningen. Mycket text och puffar för vad som finns inne i tidningen gör att sidorna ser klottriga ut. Typsnitten är ofta kantiga och spretiga. Färgerna domineras på två av tidningarna av blått och rött, och på den tredje av blått, grönt och svart. Adjektiv tidningen använder för att beskriva innehållet är till exempel ”cool” och ”häftig”. Pojktidningarna hade alla en leksak med tidningen; En blå och röd pistol, en blå fotbollsspelargubbe och en liten polisbil.

Tidningarna som inte säger sig rikta sig till ett visst kön har rena framsidor om man jämför med de andra tidningarna. Bara någon puff för en serie eller tävling finns på varje tidning som

lika stor plats. Alla är män. De befinner sig i situationer som vi kan förknippa med figurerna, men aktiviteterna skulle inte vara desamma i varje nummer. För att peka på ett exempel är Bamse inte musketör, men han är ofta på äventyr med sina vänner. De icke-könsinriktade serierna har både kantiga och mjuka typsnitt och färgerna är gula, blåa, gråa och röda. Texterna innehåller få adjektiv eller inga alls. Endast en av tidningarna har en medföljande leksak; en oljefärgad pistol. Tidningen beskriver pistolen som en pickadoll och detta ord anser vi är neutralt, det förknippas mer med humor än något speciellt kön.

5.2.2. Seriens utseende

I flicktidningarna är konturerna och formerna mjuka. Knappt några skuggor är markerande i ansikten eller i bakgrunden, och de skuggor som syns är mjuka, förutom på hästarna i Min häst. Samtliga serier innehåller ljusa och lättsamma färger. Rosa och lila är absolut

övervägande förekommande i två av dem, och i samma serier är varje ruta omgiven av ramar, glitter eller blommor. Typsnitten i flickserierna är varierade. Både Barbie och Min häst hade en egen prägel på texterna.

Serierna som riktar sig till pojkar har tjockare och mer markerade konturer. Färgerna är djupa och mörka och kontrasterna starka. Vi lade märke till hårda skuggor som fälls över ansikten och omgivning, detta gör att ansiktsuttrycken och kroppsformen förstärks på ett sätt som till exempel framhäver muskler och känslouttryck. Detta fenomen är typiskt för serier i

äventyrsgenren enligt Jansson och Knutsson (2001). Typsnitten som används är de i serier klassiska versalerna.

I serierna som inte riktar sig till något kön är färgerna mörkare än i flickornas men liksom i flickserierna används knappt några skuggor alls och kontrasterna är inte påtagliga. Rutorna är ganska små, jämnstora och går inte in i varandra. De icke-könsinriktade serierna är mer färgglada än både flick-, och pojktidningarna och har inte en speciell färgton i sina serier. Typsnitten i Bamse, Kalle Anka och Tom & Jerry var alla raka och neutrala, men skiftade mellan versaler och gemener.

5.2.3. Val av innehåll

I flickornas serier är tempot lugnt och det handlar inte om några dramatiska äventyr. Det finns inga fysiska kamper eller slagsmål, men däremot utgörs ofta huvudkaraktärernas kamp av psykologiska konflikter. Historierna utspelar sig under dagtid, ofta i närheten av

bostaden. Huvudkaraktärernas motståndare är ibland svåra att hitta. Två gånger av tre finns det ingen fysisk, levande motståndare, utan en dold, inre sådan i form av tid, vilja och pengar. Det kan tolkas som att flickorna har sina egna mål att kämpa för.

I pojkarnas serier är de fysiska kamperna påtagliga, problemen löses med

muskler, snabbhet och intellekt (och genom intellektet bildas en plan som får fysisk form). Här finns motståndare som är mer påtagliga än i flickornas serier. De är levande och har en aktiv vilja. De är inte sällan skräckinjagande och kusliga. Här tar männen tag i yttre problem istället för inre. Ofta kämpar de i par eller i grupp och för någon annans skull. Tempot är högt.

I de icke-könsinriktade serierna ligger fokusen på äventyr och oärliga skurkar. Skurkarna och historien är humoristiska och vi tror inte att det är meningen att de ska vara läskiga eller skrämmande. Problemen löser sig med vad vi kallar ”låtsas slagsmål”. Slagen verkar ”studsa” av offren och de blir aldrig skadade, bara besegrade. Läsaren känner ingen oro över att

karaktärernas vapen kan göra allvarlig skada. Även i dessa serier jobbar karaktärerna oftast i par eller grupp för någon annans skull. Tempot är högt även här.

5.2.4. Könsmönster i uppdelning av karaktärer

De stora och betydelsefulla rollerna är av kvinnligt kön i de tre flickserierna. I två av dem förekommer män som biroller och i den tredje förekommer inga män alls. Den drivande karaktären är av olika slag i alla tre serierna, men är den av mänskligt slag är det en kvinna. Bara i ett fall är hon illvillig. I de fall det förekommer en hjälte är det lika ofta en kvinna som en man.

Hjälten är den karaktär som oftast tar störst plats i pojkserierna, och i samtliga fall är de män. I vissa fall är den hopslagen med huvudkaraktären. Huvudkaraktären är i två av fallen en man och i den tredje serien är huvudkaraktären en grupp som mestadels består av män. Alla de drivande karaktärerna i pojkserierna framställs som elaka. I samtliga fall är de män och i två av fallen är de dessutom i en grupp. I pojkserierna representeras birollerna av lika många kvinnor som män.

I alla tre av de icke-könsinriktade serierna slås huvudkaraktären ihop med hjälten och i samtliga fall är det män som har dessa roller. Det finns dock exempel på en kvinnlig karaktär

samtliga fall av någon form av grupp där ledaren är en man. I endast ett fall finns en kvinna med i den drivande gruppen. I Kalle Anka & Co förekommer inga kvinnor alls.

5.4.5 Könsmönster i passivitet och aktivitet

Som vi skrev ovan medverkar inte så många män i flickserierna, därför är deras små roller heller inte så aktiva. I Min häst är dock de manliga mindre rollerna auktoriteter som Kristina är beroende av. Kristina är mycket handlingskraftig. I Prinsessan är männen mycket passiva tillsammans med Törnrosa. Trots att Törnrosa är i centrum agerar hon inte självständigt och kan inte kallas aktiv enligt våra kriterier. I Törnrosa liksom i Barbie är det andra kvinnor i närheten som står för initiativtagandet.

I Bilar är alla karaktärer män och dessa har därför både aktiva och passiva roller. De viktiga karaktärerna är aktiva och det finns ingen större roll som är passiv. I Kick-it är det männen som är mest aktiva och handlingskraftiga. Trots att en av kvinnorna pratar rätt mycket är hon passiv i handling och väntar på order för att känna sig trygg. I Spider-man kidz har männen de stora rollerna och de är mycket aktiva. Det finns flera kvinnliga mindre roller som visserligen har en väsentlig del i historien, men som inte tar tag i situationen själva och därför inte kan kallas aktiva. Generellt kan vi konstatera att männen som har huvudrollen tar tag i problemen själva.

I de icke-könsinriktade serierna hittar vi endast ett fåtal aktiva kvinnor och dessa hittade vi i Tom & Jerry och Bamse. De aktiva kvinnorna har inte huvudrollen men deras självständiga handlingar påverkar historien i hög grad. I samma tidningar har männen de största och mest aktiva rollerna, de är dessutom många fler aktiva män. Passiva män finns med i form av större grupper och statister. I Kalle Anka & Co finns inte en enda kvinna med, alltså utgörs både de aktiva och de passiva rollerna av män. Mönstret är att stora roller är aktiva och små roller är passiva.

5.2.6. Tidningarnas framställning av kvinnor respektive män

I flickserierna är majoriteten av alla medverkande kvinnor långa och smala. I två av serierna, i vilka utseendet framställs som viktigt, ser kvinnorna till och med underviktiga ut. I samma tidningar verkar alla medverkande ha rikligt med pengar. Endast i en av serierna förekom överviktiga män och kvinnor, men de framställs då inte som unga och vackra utan istället som snälla, hjälpsamma och äldre. De överviktiga personerna är ofta också korta. Kvinnorna i

samtliga serier bär oftast rosa eller lila kläder (i Barbie även korta kjolar och byxor) som är hela och rena. I Prinsessan blir Törnrosas klänning smutsig och det framställs som en

katastrof. Kvinnorna som står i fokus i serierna har alla långt, blont hår och två av dem har det dessutom utsläppt och stylat. Samtliga tycker under någon period i serien synd om sig själva och två av dem har kvinnor i sin närhet som baktalar dem. Som vi nämnt tidigare är inte alla kvinnorna som står i centrum handlingskraftiga, men i de fallen finns det kvinnor i deras närhet som är det. Männen framställs som ståtliga och snygga vid kvinnornas sida, men denna typ av man förekommer endast i Prinsessan. I Min häst framställs männen som auktoriteter och det tolkar vi beror på att de är äldre eftersom även kvinnor som framställs med auktoritet är äldre.

Utseendet på kvinnorna i pojkserierna är varierat men alla är långa och smala och klär sig i rosa och lila färger (undantaget kvinnorna i Kick-it som bär matchkläder). En tendens bland de medverkande kvinnorna är att de är oroliga och behöver hjälp av andra. De mänskliga manliga karaktärerna i serierna är vältränade, muskulösa och klär sig ofta i blått och rött. De slits fysiskt av kampen men reser sig själva upp igen. De män som bestämmer över andra framställs med mer muskler än de övriga och att vara äldre innebär i pojkserierna inte sämre fysik. I Bilar framställs männens karaktär med hjälp av detaljer som bilmodell, lack, stripes, vingar och ansiktsuttryck. Istället för muskler mäts kraft i motorer och snabbhet. De som inte är lika snabba är istället snälla och smarta. I alla pojkserier får vi se både goda och onda män, men ingen ond kvinna. Trenden i pojkserierna är också att männen tar hand om kvinnorna som behöver stöd.

I de könsneutrala serierna är det svårare tolka utseende eftersom samtliga karaktärer är djur. Men vad vi kan se är inte männen muskulösa i någon av serierna. De karaktärer som tar störst plats är av normalvikt och det finns några överviktiga män i mindre roller. De överviktiga männen befinner sig ofta i en position som är underordnad. Kvinnorna i de icke-könsinriktade serierna är av normalvikt eller smalare och klär sig i lila eller rosa. Klädernas färg på männen är mycket varierande. Även i dessa serier finns det, liksom i pojkserierna, en klar skillnad mellan onda och goda karaktärer.

5.2.7. Tilltal och ordval i serierna

dem. Kvinnorna är heller inte sena att uttrycka sina oro- eller lyckokänslor. I Min häst är männen bestämda i sitt tilltal till kvinnorna medan kvinnorna istället för order ger förslag.

I pojktidningarna är språket betydligt hårdare. Konversationerna mellan männen har en tuff och nonchalant stil, men tilltalet blir mjukare när det riktas till kvinnorna. I alla pojkserierna användes ofta öknamn såsom "snorvalp", "vekling" och "äckliga lilla krypet" på männen och av männen. Kvinnorna tilltalas med sina vanliga namn.

Även i de serier som riktar sig till båda könen förekommer användandet av öknamn mellan män, exempelvis "dumskalle" och "dåre". Kvinnorna tilltalas inte ofta av männen, men när det händer används namn som "farmor" eller "sötnos". Språket är ofta fyllt av beskyllningar och aggressivitet riktad mot någon annan. I speciellt Tom & Jerry och Kalle Anka är tonen så överdrivet aggressiv att den troligtvis ska tolkas som komisk.

5.2.8 Seriernas slutsatser

Flickseriernas slutsatser består ofta av en moralisk uppmaning. Alla vill på något plan förmedla att snällhet leder till lycka och framgång. I en av serierna är det speciellt tydligt då den elaka straffas i slutet och går i sina egna fällor. En serie uppmanar också till att inte ge upp sina drömmar.

Pojkseriernas slutsatser säger att det lönar sig att sätta hårt mot hårt. Listighet, våld och strategier är lösningen på problemen som motståndarna skapar. I slutändan är dock budskapet att bråk inte är bra och att man inte ska starta dem. I de serier vi får följa till slutet vinner den goda sidan.

I samtliga av de icke-könsinriktade serierna vinner de goda kampen mot de onda. I två av serierna blir de onda straffade på grund av sitt misslyckande, det vill säga att brott lönar sig inte. Slutsatserna är istället att god vilja och samarbete ger framgång.