När vi skrev vår jämförande analys lade vi märke till upprepningar i många av våra analysfrågor. Samma saker dök upp flera gånger (exempelvis aktivitet/passivitet och karaktärsuppdelning) och vi kunde urskönja ett mönster.
Vi kunde se ett mönster i seriernas och framsidornas innehåll beroende på vilket kön de riktade sig till. I en flickserie fann vi inte någon konflikt alls. Tempot i serierna och
huvudkaraktärernas sätt att bete sig liknar varandra. Budskapet är att flickor ska vara lugna och inte vara ute på farliga äventyr. Bamse sammanfattar attityden bra när han säger "Kan vi inte hälsa på dem (musketörerna, egen anm.) i tidsmaskinen? Brummelisa och Nina är ju bortresta med ungarna." (Bamse, 2008, nr 15, s 18).
Vi finner det allvarligt att framställningen av kvinnor och män i serier inte är mer varierad. Som Møhl och Schack (1981) skriver identifierar barn sig undermedvetet med karaktärer, oftast huvudkaraktären, i berättelser. Genom identifikation efterliknar man sin förebild och när serier bara visar upp en viss stereotyp, vad gäller bland annat karaktärsdrag och utseende, finns det få valmöjligheter för barnen. Wahlström (2003) menar att om barn matas med historier där män har starka karaktärer och kvinnor biroller, bidrar det till att pojkar och flickor antar dessa karaktärer även i det verkliga livet. De resultaten vi har fått fram i vår studie är ett typiskt exempel på hur pojkar uppmuntras till att ta huvudrollen.
Kvinnor i serier är passiva och män är aktiva. Inte ens i flickserierna tog kvinnorna rollen som huvudkaraktär i sin egen historia. Vi fick istället tilldela dem den, trots att de egentligen inte förtjänat den. Med dessa fakta presenterade tycker vi att det bör läggas större vikt vid att visa flickor starka kvinnor i serierna samt att visa pojkar att män inte alltid har kravet på sig att vara superhjältar. Flickor kan visserligen identifiera sig med en manlig huvudperson, men samtidigt ges ingen möjlighet för pojkar att identifiera sig med en stark kvinnlig huvudperson.
Y. Hirdman (2007) skriver om ett genuskontrakt där mannen och hans egenskaper är det som är önskvärt i samhället. Vår undersökning bekräftar flera gånger att detta genuskontrakt är fast förankrat även i medier för barn. Vi tycker att dagens medieproducenter och journalister har ett stort ansvar att medvetet välja nya sätt att gestalta karaktärer och bryta invanda mönster. Framförallt är denna medvetenhet viktig i medier för barn eftersom deras kritiska tänkande inte är utvecklat i lika hög grad som vuxnas. Om barnen får en annan bild i tidig ålder
kommer förmodligen inte genuskontraktet att vara lika självklart för dem när de växer upp. Genom att göra denna förändring tror vi att arbetet med jämställning av könen kommer att underlättas.
Det är inte bara tidningarnas innehåll som upprätthåller könsföreställningarna. Även de medföljande leksakerna föreslår i de icke-könsinriktade serierna och pojkseriernas fall aktivitet (ibland innehållande våld) och i flickseriernas fall stillasittande lek som går ut på att göra sig vacker. Eftersom leksakerna är ett verktyg till lek försämras barnets möjligheter till att prova olika roller som förknippas med det andra könet. Vi förstår att leksakerna ska följa tidningens tema, men varför skulle man inte kunna ge prinsens svärd till de som läser
Prinsessan, istället för smycken? Leken är ett sätt för barnet att utveckla personlighet och de roller som antas i leken påverkar i deras skapande av kön. Därför tycker vi att tidningsbolagen bör tänka på vad för leksak se sänder med tidningen och hur det kan komma att forma barnen i ett längre perspektiv.
Hur mycket av vår identitet väljer vi själva? När vi läst om människans identitetsskapande och omgivning förstår vi att det är en mycket liten del. Föräldrar, uppväxtort, dagis med medföljande värderingar och roller. Allt detta, och mycket mer, väljs åt oss. Medier står måhända inte själva för all uppfostring av den eftersträvansvärda människan, men om vi fortsätter uppmärksamma de skeva bild som visas idag så är det en typ av bekräftelse att det är vad samhället förväntar sig av oss. För som Gripsrud (1999) beskriver det speglar medierna ju bara samhällets faktiska förhållanden.
Innan vi började vår undersökning var vi beredda på att det skulle finnas stora skillnader i utformningen mellan flicktidningar och pojktidningar. Detta stämde till det yttre, samtidigt som utformningen av karaktärerna var lika. Vad vi inte hade samma föraning om var att de icke-könsinriktade tidningarna i så stor utsträckning var lika pojktidningarna till yttre utformning och att även de använde sig av samma mall till karaktärer. Det är en viktig upptäckt som vi tycker att föräldrar och lärare som väljer icke-könsinriktade tidningar till barnen ska ha i åtanke, särskilt om det är i syfte att välja en tidning utan tydlig indelning av könsroller.
reagerar vi starkare på den sneda framställningen av kön. I till exempel de fantastiska äventyrsserierna accepterar man dessa på ett annat sätt eftersom själva genren har andra förväntningar på sig.
Delar av den kritik som vi har tagit upp i detta kapitel debatterades redan på 1950-talet. Trots att debatten då mest handlade om våldet i serierna fanns det också de som talade om att kvinnan förlorade mannens respekt genom den bild serietidningar gav henne. Problemet ter sig troligtvis annorlunda nu jämfört med för 50 år sedan, men vi anser att risken för att kvinnan förlorar respekt genom serierna fortfarande finns kvar. Den respekt vi talar om är att ge sina medmänniskor utrymme, och som vi tidigare nämnt är det just här snedfördelningen i tidningarna ligger.
6.1 Vikten av undersökningens resultat
Resultatet av vår studie pekar på något som vi anser vara ett problem, nämligen en ensidig framställning av kvinnor och män i serierna. De verkar skapas efter en gemensam mall som ramar in hur kvinnor och män ser ut och är. Detta skulle enligt Hirdman (2007) vara ett
exempel på hur det genuskontrakt som ligger till grund för vårt skapande av kön. Vi förstår att detta endast är en del av alla genusöverenskommelser som omger oss, men varför vi tycker att detta är speciellt viktigt beror på att budskapet i det här fallet riktar sig till barn. För att
undvika det omedvetna godkännandet av genuskontraktet önskar vi att serietecknarna istället medvetet hade arbetat för att bygga en varierad bild av kvinnor och män när det gäller initiativförmåga, utseende, personlighetsdrag och utrymme i serierna.
Vi tycker att våra resultat främst kan användas i medvetandegörande syfte. Fritidspedagoger och personer som arbetar med medier för barn är exempel på yrkesgrupper som vi tycker bör ha dessa kunskaper i baktanke. Innehållet i sagor och serier inspirerar barnens lekar och som tidigare nämnt använder barn sin lek för identitetsskapande (Wahlström, 2003). Kunskaperna kan underlätta för pedagoger och personer som arbetar med medier för barn att skapa innehåll i barnens vardag med mer varierade bilder av kvinnor och män, vilket vi tycker är
eftersträvansvärt.
6.2 Förslag på fortsatt forskning
Vi har undersökt vilken bild de som läser serietidningar för barn i 6-10-årsåldern får av kvinnor och män. Vårt förslag på fortsatt forskning är att med samma serier och samma
teorier undersöka vilka karaktärer de identifierar sig med, på vilket sätt barnen påverkas vid läsning av serierna samt vad de tänker om dem. Ett annat alternativ är att applicera våra frågeställningar på ett annat medium, exempelvis barnfilm eftersom det anses påverka barnen mer än andra medier gör.
Vi har också lagt märke till stora kulturella skillnader beroende på var serierna författas. Det skulle vara intressant att göra en undersökning som behandlar det internationella ägandets inflytande på svensk kultur.