Tid

Analystemat utgår från följande inriktning:

- Hur uppfattas vikten av tid, och vilka tidsaspekter uppfattas relatera till kvalitet i operationsplanering?

Sida 30 (63) En central utgångspunkt för respondenterna i detta tema är synen på tid som sätts i relation till motståndaren i konflikten. Flera respondenter menar att en naturlig del av beslutsmiljön utgörs av att motståndarens aktiviteter kommer styra vilken tid som finns för egna beslut och åtgärder.

I bakgrunden finns också en strävan att vara snabbare än sin motståndare i planering och genomförande. Ett citat från R10 kan här utgöra en sammanfattning:

”... i grunden så tror jag, vi kommer aldrig att äga tiden. Det är en motståndare som kommer äga tiden. Och då kan man börja definiera: hur snabb måste man då vara så här? Hur gott om tid får man? Exakt det kommer man aldrig få veta så för mig är det ju alltid då ont om tid, du kommer alltid ha ont om tid.”

Tidsaspekten av operationsplanering har haft stor uppmärksamhet bland respondenterna och efter bearbetning resulterade tre sub-tema: Tid och kvalitet, Tidspress som katalysator, Nyttja tiden. De två första är på olika sätt kopplade till Thunholms teori om en snabb beslutsprocess, medan sub-temat Nyttja tiden mer relaterar till hur tempo kan skapas och hur tid skall nyttjas.

Tid och kvalitet. Det finns en samstämmighet bland respondenterna att tidsaspekten är en ytterst central del i operationsplanering relaterat till kvalitet. R8 med flera relaterar tid till underställdas tid och sätter detta som en viktig aspekt. ”En bra planering för mig där en planering som blir klar i tid. Och det kan ju låta lite så där halvkonstigt egentligen, men en planering får aldrig påverka genomförandet i den formen att man tar bort tiden för underställda.” R10 förlänger detta resonemang och menar att en snabb beslutsprocess som genererar ett tidigt agerande är ett sätt att påverka motståndaren: ” …en bra plan gör man på kort tid, man får ut sådana orderprodukter som behövs, man får ut de styrningar som behövs för att DUC² ska börja agera, och därav börjar man påverka motståndarnas ingångsvärde.” En annan aspekt inom sub-temat är hur kvalitet skapas där en respondent lyfter vikten av att känna till tidsförhållanden för egna åtgärder för olika förbandstyper, men också hur lång tid det tar för motståndaren. Utan denna kunskap i beaktande menar R9 att planen inte blir genomförbar eller att man till exempel riskerar att hamna helt fel i förhållande till fiendens hårda tät.

Några andra respondenter kopplar tidsförbrukning i planeringen till den stridens oförutsägbarhet och menar att det kan vara bortkastat med för nogsam planering i ett tidigt skede. ”Även om vi har tid så förändras ju inte dynamiken sen i själva genomförandet, så det

2 Direkt underställda chefer

Sida 31 (63) spelar ju ingen roll egentligen hur mycket vi planerar för att vi kan fortfarande inte förutse alla olika händelseutvecklingar som kan ske” (R7). Denna tid bör i stället läggas på att skapa handlingsutrymme i genomförandet anser R3.

Om det finns mer tid för planering menar R6 att om denna tid nyttjas till rätt saker kan den höja kvaliteten. Här lyfter respondenten analys och rekognosering av terrängen samt analys av motståndaren generellt som de två viktigaste delarna i bedömandet, men också de som genererar effekt om de genomförs mer grundligt. R1 anser också att mer tid ger utrymme för noggrannare planering, men säger samtidigt: ”Man ska vara försiktig med att likställa tiden man äger och resultatet av den planering att det nödvändigtvis är ökande kurva.”

Samtliga respondenter är samstämmiga i att det finns en risk med att för mycket tid till planering kan påverka planen negativt, vilket leder till nästa sub-tema: Tidspress som katalysator.

Problemet som målas upp med för mycket tid till planering beskrivs på ett par olika sätt, där graden av detaljstyrning av underställda kan bli osunt hög. Det kan också rendera i att operationsplanen blir för omfattande informationsmässigt, eller att för många moment läggs in. Detta kan bidra till informationsförlust och utebliven förståelse. R2 beskriver det på följande sätt:

”Generellt när vi har mycket tid till en planering på bataljonsnivå, så då blir det en detaljerad plan med jättemånga produkter som är jättefina att titta på men som inte levererar särskilt mycket, utan den blir i stället den här trögrörliga, detaljerade plan som jag beskrev.”

R4 lägger till att det snarare kan skapa friktioner än att minimera dessa. R5 menar att detta även kan leda till planen går fel och att helhetsperspektivet förloras samt att chefer förivras att lösa problem på fel nivå.

Flertalet respondenter anser att planering under viss tidspress resulterar i en bättre operationsplan, och sträcker sig till och med att till att de föredrar att planera med denna press.

En respondent svarade direkt på frågan vad en bra planering är på följande sätt: ”En bra planering, höll jag på att säga sker under tidspress, faktiskt”. (R9) Resonemanget utvecklas av R3 vilket är signifikativt för gruppens uppfattning: ”… för mycket tid till planering det är inte alltid bra, utan man ska ha svenskt lagom mycket tid till att planera […] för då kommer man att lägga kraft på det som är viktigt.” R2 menar att tidspressen tvingar fram en enkelhet och ett

Sida 32 (63) utökat handlingsutrymme hos underställda chefer vilket gynnar uppdragstaktiken. Vad som uppfattas som viktigast under denna tidspress nämns av flera respondenter planens mer inriktande delar så som syfte och genomförandeidé. R7 menar att fokus förskjuts från orderverket som produkt till de budskap som förmedlas muntligt vid stark tidspress.

Sammanfattning

Empirin visar att tiden är ett centralt tema i operationsplanering. En aspekt som framträder kopplat till kvalitet är, vikten av en snabb och tidseffektiv planeringsprocess. Här relateras tiden ytterst till en motståndare, men även internt där underställdas tid till förberedelser ses som viktigt. Nästa aspekt som lyfts fram i analystemat är faran med en allt för tidsomfattande planering där risken är att planen blir för detaljerad och utformas på ett sätt som inte är önskvärt.

Tid och kvalitet har således inte något linjärt samband där mer tid skulle ge högre kvalitet.

Respondenterna förespråkar i stället en viss tidspress i planeringsarbetet för att nå en högre kvalitet.