K ÖN OCH GENUS I JOURNALISTIK OM FORSKNING

Medan feministiska och genusinriktade vetenskapsstudier har varit relativt vanliga de senaste decennierna, är forskning med genusperspektiv på vetenskaps-journalistik och forskningsanknuten vetenskaps-journalistik svårare att finna. Här tar jag upp ett par exempel på studier som teoretiskt, metodiskt eller resultatmässigt har relevans för min egen undersökning.

Genusforskning i pressen

Under slutarbetet med denna studie publicerade Nationella sekretariatet för genusforskning hösten 2007 rapporten Genusforskning i pressen. En undersökning av hur svensk press bevakat genusforskning under åren 1997-2006, skriven av Jimmy Sand. Undersökningen tar sin utgångspunkt i den debatt som blossade upp efter TV-dokumentären Könskriget våren 2005, i vilken enskilda genusforskares tro-värdighet ifrågasattes. I den efterföljande debatten, som till stor del fördes i medierna, ”generaliserades bilden av en enhetlig och tvivelaktig forskning, som vem som helst kunde tycka vad som helst om”³⁹. Även utvecklingen och tillväxten av forskning inom genusvetenskapen nämns som en viktig anledning att undersöka mediebilden av genusforskning. ”Hur genusforskningen bevakas, vilka aspekter som lyfts fram ur ett brett fält, kan få konsekvenser för allmänhetens och makthavares uppfattning om ämnet” (Sand 2007:30).

De frågor som rapporten försöker besvara har dock endast att göra med mediebilden av genusforskning, inte med effekter, det vill säga pressens eventuella roll i vad som av många har beskrivits som en backlash för jämställdhetspolitik och genusforskning (Sand 2007:6). Det som undersöks är utvecklingen när det gäller mängden artiklar om genusforskning, inom vilka

ministerrådets skrift Tema Nord (1995:628). För problematiserande kommentarer angående forskares deltagande på kultursidorna, se Thure Stenströms bidrag i Massmedierna och humaniora (red Helander 1996: 37ff) samt Forser (2002).

39 Ur rapportens förord, skrivet av sekretariatets föreståndare Anne-Marie Morhed.

sakområden forskningen har uppmärksammats och om sakområdena skiljer sig åt mellan ledare och debattartiklar kontra nyhetsjournalistik.

Dessa frågor liknar några av dem jag ställer i min studie, men i genussekretariatets rapport rör det sig om ett mer avgränsat material, utifrån sökorden genusforskare, genusforskning eller genusvetenskap, och om en längre tidsperiod. Undersökningen är också mer översiktlig och kvantitativ i sin inriktning. En delstudie har dock ett mer kvalitativt angreppssätt. Det är den där materialet ur de tre tidningar år 2004 och fem tidningar år 2006 som publicerat mest om genusforskning, analyseras. Åren är valda för att de ligger före respektive efter det år, 2005, som utmärker sig i antal artiklar på grund av två stora mediehändelser: SVT-dokumentären Könskriget och bildandet av det politiska partiet Feministiskt initiativ. I den delen undersöks i anslutning till vilka sakområden tidningarna omtalar genusforskning samt om intrycket som ges är positivt, negativt eller neutralt.

I korthet är resultaten av studien att andelen artiklar som berör genus-forskning ökar i arkiven för varje år, och att mängden artiklar inte skiljer sig nämnvärt åt mellan åren 2004 och 2006. Däremot är en stor skillnad mellan åren att det 2004 är fler tidningar som har åtminstone någon artikel som berör genusforskning, medan det är några tidningar som skriver mer om genus-forskning år 2006 (Sand 2007:31). På nyhetsplats är bevakningen i stort sett konstant från 2004-2006, men debattartiklarna är betydligt färre det sista året.

Bilden av genusforskning är i nyhetsrapporteringen mest positiv eller neutral, medan den i ledare och debattmaterial oftare är negativ.

Forskning om genus i vetenskapsjournalistik och populärvetenskap

Dorothy Nelkin (1987/1995) är en av de mest kända forskarna med inriktning på vetenskapsjournalistik och har bland annat genomfört en större studie av amerikansk forskningsjournalistik. I kapitlet ”The scientific mystique” (ibid:14ff) tar hon bland annat upp hur kvinnliga forskare beskrivs på andra sätt och får andra typer av frågor än manliga dito, på ett sätt som skapar stereotypa representationer av femininitet. Den del av kapitlet och Nelkins undersökning som är mest relevant i relation till min studie, är dock den hon ägnar åt vetenskapliga teoriers auktoritet i medierna. Hon visar hur beteendeteorier som bygger på sociala stereotyper tycks mer attraktiva och bevakas mer än

•

vetenskaplig teori i stort. Därmed får teorier om evolutionsbiologi och naturligt urval, använda för att förklara mänskligt beteende, stort utrymme i pressen. Och särskilt dras pressen till sociobiologins kontroversiella förklaringar av könsskillnader (Nelkin 1987/1995:22).

De här forskningsresultaten stämmer väl med andra forskares och debattörers iakttagelser. Den biologiska forskning som hittills fått mest uppmärksamhet i medier, framför allt på den populärvetenskapliga arenan och i veckopress och populärpress av olika slag, tycks vara den som använder forskningsrön om exempelvis hjärnbalkens struktur, hormoners förekomst och funktioner eller någon nyfunnen gen för att dra slutsatser om mänskliga egenskaper och beteenden, ofta kopplade till könsskillnader. Fausto-Sterling (2000:124) beskriver till exempel hur kulturellt och könspolitiskt färgade tolkningar av hjärnforskningens resultat ”valsade runt” (”tangoed”) i populär-pressen på ungefär samma sätt under 1930-talet som idag. I en studie av fem engelskspråkiga vetenskapliga tidskrifters artiklar om genforskning 1980-1997 visar Alan Petersen att genforskningen beskrivits på ett sätt som implicerar att de gener som är ansvariga för skillnader i kön och sexuell orientering kommer att kunna hittas, och att genetiker kan lösa gamla mysterier om beteendemässiga och fysiska skillnader mellan män och kvinnor, mellan homosexuella och hetero-sexuella (Petersen1999:178).

De här mönstren kan delvis ha att göra med att dagstidningar och populärpress hämtar sina uppslag och inspiration från vetenskapliga tidskrifter.

Dessa i sin tur tenderar att hellre publicera undersökningar som påvisat positiva resultat (förekomst av könsskillnader) än de som inte kunnat visa på några signifikanta skillnader (Hamberg 2000). Möjligen är det också så att forskare själva ser frånvaron av skillnader som icke-resultat och väljer att inte publicera.

Men förutom dessa möjliga förklaringar, tror jag det finns en som kan relateras till journalistikens egen logik.

Jag har tidigare beskrivit hur journalistikforskare har sett paralleller mellan ett nyhetsparadigm och det positivistiska vetenskapsparadigmet. Det som gäller i dessa är det synligt observerbara, det som kan ge standardiserade, entydiga och icke problematiserande beskrivningar. Jag föreställer mig att forskning som strävar efter grundläggande och slutgiltiga förklaringar av könsegenskaper, sexualitet etc, appellerar till aktualitetsjournalistikens paradigm. Det handlar om det igenkännbara. Tillspetsat, och utan att räkna med variationer mellan olika

nyhetsredaktioner, kan man säga att de båda diskursiva praktikernas verklighets-uppfattningar går ihop och resultatredovisningarna från positivistisk forskning upplevs av journalisterna som konsonanta⁴⁰ med redaktionens och allmänhetens världsbild.

Det finns dock forskning som visar variationer i populärvetenskapliga diskursers föreställningar om kön och genus. I sin studie av vetenskapliga och populärvetenskapliga tidskrifter analyserar Cecilia Åsberg (2005) de diskursiva kunskaps-, fantasi- och föreställningslandskap som uppstått kring ”det genetiska”

i gränszonen mellan vetenskap och populärvetenskap. I korthet kommer hon fram till att populär/vetenskapens framställningar av gener både reproducerar för givet tagna föreställningar kring reproduktion, heterosexualitet och kön, och innebär en potential för förskjutningar av betydelser t ex kring vad som är natur respektive kultur.

Till sist: I mitt material finns en mängd forskningsrelaterad kultur-journalistik, exempelvis recensioner av avhandlingar och annan forsknings-litteratur, kulturessäer med vetenskaplig grund, etc. Någon forskning om denna typ av journalistik betraktad just som forskningsjournalistik har jag inte kunnat finna⁴¹.

40 Nyhetsforskarna Galtung & Ruge (1962) använder begreppet konsonans (medljudande) för att tala om hur journalistikens urval leder till att de händelser mediepubliken får ta del av visserligen ofta är avvikande från det vardagliga, men ändå överensstämmande med den kulturellt dominerande uppfattningen om världens beskaffenhet.

41 Jag kommer däremot att behandla formaspekter och genrekonventioner hos såväl nyhets-journalistik som kulturnyhets-journalistik i kapitel 7.

•

Kapitel 5

Metoder, material och