Kammarrätten i Göteborg, mål nr 911–15, meddelad 2015-09-30

BA hade blivit uppsagd från en tolvårig anställning hos företaget Zooma by Semcon i januari 2013 och ansökte om arbetslöshetsersättning från Unionens Arbetslöshetskassa från och med 23 oktober 2013. BA hade mellan februari och oktober tagit ett antal kortare uppdrag, dels från sin gamla arbetsgivare och dels från ett företag vid namn Vitrolife som han arbetat tillsammans med under sin tidigare anställning. För att kunna utföra uppdragen hade han använt sig av egenanställningsföretaget Frilans Finans. BA nekades arbetslöshetsersättning från Unionens Arbetslöshetskassa då han enligt deras bedömning under den aktuella perioden varit att betrakta som en självständig uppdragstagare och därmed företagare enligt ALF. BA överklagade till förvaltningsrätten och yrkade att han

48

i första hand skulle ses som en vanlig anställd med visstidsanställning och i andra hand

som en osjälvständig uppdragstagare, i båda fallen arbetstagare i ALF:s mening.¹⁴⁷

Förvaltningsrätten inledde sin bedömning med att konstatera att egenanställningsföretag likt Frilans Finans enligt Z-fallet och MA-fallet inte kunde jämställas med vanliga arbetsgivare. Detta efter att ha redogjort för innehållet i de anställningsavtal som BA ingått med Frilans Finans samt separata skrivelser och intyg från nämnda bolag, som BA åberopade som bevis på att han varit anställd. I intygen från Frilans Finans skrev bolaget att man som arbetsgivare till BA tagit såväl avtalsmässigt som lagstadgat arbetsgivaransvar och utövat kontroll över såväl BA som uppdragsgivaren. Frilans Finans hade även kontrollerat arbetsförhållandena, arbetad tid och ansvarat för utbetalning av lön. Av intygen framgick att bolaget tecknat ansvars-, liv- och olycksfallsförsäkringar för

BA och att lagen om sjuklön skulle tillämpas vid eventuell sjukdom.148 Förvaltningsrätten

gjorde dock ingen ny bedömning utifrån bevisningen kring hur Frilans Finans och dess arbetsgivaransvar tog sig uttryck, utan anslöt sig istället till hur bedömningen av

Bolagsbolagets struktur sett ut fem år tidigare.149 Efter en uppräkning av alla

omständigheter i fallet kom man ändå fram till att BA varit att betrakta som osjälvständig.¹⁵⁰

Kassan överklagade till kammarrätten och medgav där att det likt vad förvaltningsrätten anfört fanns vissa omständigheter som talade för osjälvständighet. Kassan ansåg dock att det även fanns omständigheter som ”med styrka” talat för att Frilans Finans i huvudsak fungerat som en administratör mellan BA och uppdragsgivarna. Detta eftersom BA själv initierat uppdragen, använt sin egen kamera och dator, haft vissa kostnader för uppdragen

och haft minst två uppdragsgivare.¹⁵¹ BA framhöll att det alltid var kunden som

kontaktade honom och erbjöd honom arbete och att han inte själv hade något inflytande över uppdragens längd eller antal. Om han skulle tacka nej till erbjudet arbete skulle han dessutom bryta sitt avtal med Arbetsförmedlingen, enligt vilket han var tvungen att tacka ja till erbjudna arbeten.¹⁵²

147 FR i Göteborg, mål nr 7233–14, s 2–3. 148 FR i Göteborg, mål nr 7233–14, s 6–7. 149 FR i Göteborg, mål nr 7233–14, s 7–8. 150 FR i Göteborg, mål nr 7233–14, s 9–10. 151 KamR i Göteborg, mål nr 911–15, s 2. 152 KamR i Göteborg, mål nr 911–15, s 2.

49

Kammarrätten kom vid en samlad bedömning fram till att BA inte utfört sitt arbete med en sådan självständighet att han skulle betraktas som en företagare enligt ALF.

Omständigheter som talade för osjälvständighet var enligt kammarrätten:

- Anställningsförhållandet mellan BA och Frilans Finans. - Frilans Finans tog det fulla arbetsgivaransvaret.

- BA erlade A-skatt för sina inkomster.

- Uppdragsgivarna styrde uppdragens utförande till tid och plats. - Han marknadsförde inte sig själv.

- Han ställde endast sin arbetskraft till förfogande.

Omständigheter som talade för självständighet var enligt kammarrätten:

- Kunderna hade kontaktat BA direkt, inte Frilans Finans, när erbjudande om arbete fanns (detta förklarades med att han kände kunderna sedan tidigare).

- Han använde sin egen dator och kamera (vilket BA menade var utrustning som förekom i ett vanligt hem).

Kammarrätten hänvisade inte till tidigare praxis där domstolarna enligt principen om genomsyn valt att bortse från egenanställningsföretaget och bara bedöma relationen till kunden. Det tycks istället som att kammarrätten faktiskt vägde in relationen mellan BA och Frilans Finans i helhetsbedömningen, eftersom kammarrätten i domskälen hänvisar till att Frilans Finans intygat att de tog det fulla arbetsgivaransvaret för BA. De intyg från Frilans Finans som i förvaltningsrätten avfärdades med hänvisning till tidigare praxis och Bolagsbolagets relation till sina egenanställda verkar alltså ha vägts in i kammarrättens

bedömning.¹⁵³ Eftersom varje omständighet i det enskilda fallet ska vägas in när man gör

helhetsbedömningen av om en uppdragstagare ska betraktas som självständig eller osjälvständig är detta enligt mig ett lämpligt förfarande. Om man kategoriskt bortser från hur relationen till egenanställningsföretaget sett ut endast av den anledningen att det rör sig om ett egenanställningsföretag tar man enligt min mening inte hänsyn till alla relevanta omständigheter i det aktuella fallet. Det är dock svårt att säga exakt hur stor roll relationen till egenanställningsföretaget spelade här, eftersom BA:s anställning hos