Kammarrätten i Göteborg, mål nr 3059–09, meddelad 2010-05-11

Det rättsfall som oftast refereras i senare praxis är i skrivande stund nästan nio år gammalt. Egenanställningsbranschen har vuxit och utvecklats sedan detta avgörande kom, men även om branschen kan tänkas se annorlunda ut idag jämfört med för nio år sedan har rättsfallet spelat en mycket stor roll för bedömningen av egenanställdas rätt till a-kassa i efterföljande praxis.

38

Z arbetade som konsult inom dagligvaruhandeln. Hon hade tidigare varit anställd inom ICA-koncernen men utförde nu liknande uppdrag som egenanställd hos egenanställningsföretaget Bolagsbolaget. Unionens arbetslöshetskassa nekade Z arbetslöshetsersättning på grund av att de ansåg henne vara självständig uppdragstagare. I beslutet anförde kassan att Z själv initierade uppdragen hos uppdragsgivaren och att Bolagsbolaget trots att de var Z:s formelle arbetsgivare varken ledde eller fördelade arbetet. Arbetet utfördes dessutom på en plats där Bolagsbolaget inte kunde kontrollera arbetets tidsåtgång.¹¹⁹

Z överklagade kassans beslut till länsrätten i Värmlands län. Såväl Z:s som kassans argumentation i länsrätten utgick från hur Z:s relation till egenanställningsföretaget Bolagsbolaget hade sett ut. Ingen av parterna valde således att lyfta fram Z:s relation till kunden. Länsrätten upphävde kassans beslut med motiveringen att det inte fanns tillräckliga skäl för att betrakta Z som självständig uppdragstagare och därmed företagare enligt ALF. I bedömningen lade länsrätten särskild vikt vid avtalsförhållandet mellan Z och Bolagsbolaget, den senares formella arbetsgivaransvar genom erläggandet av preliminärskatt och arbetsgivaravgifter, att Z saknat särskild lokal eller inregistrerat firmanamn och enbart ställt sin arbetskraft till förfogande samt att Bolagsbolaget varit

avtalspart gentemot uppdragsgivarna.¹²⁰ Länsrättens domslut grundade sig därmed likt

parternas argumentation på hur Z:s relation till egenanställningsföretaget sett ut och domstolen ansåg att hon i förhållande till detta skulle betraktas som en anställd i ALF:s mening.

Kassan överklagade till kammarrätten, som höll vittnesförhör med två företrädare från Bolagsbolaget. I vittnesförhören nämnde företrädarna en rad olika situationer som hypotetiskt skulle kunna inträffa och som Bolagsbolaget i sådana fall skulle få ansvara för i egenskap av arbetsgivare. Bland annat nämndes utbetalning av sjuklön och vikarieanskaffning vid den egenanställdes eventuella sjukdom. Det hade emellertid aldrig hänt att Bolagsbolaget behövt betala ut sjuklön eller sätta in vikarie för någon av sina egenanställda. Andra omständigheter som faktiskt hade inträffat räknades upp i vittnesmålet, som exempelvis att Bolagsbolaget tecknade ansvarsförsäkring för de egenanställda och att de hade varit skyldiga att betala anspråk från kunder pga. felaktigt utfört arbete. De nämnde även att de hade möjlighet att kontrollera de egenanställda

119 LR i Värmland, mål nr 215–08, s 2.

39

genom reseräkningar och tidrapporter och ofta hade direkt kontakt med kunderna. Företrädarna hade dock aldrig haft kontakt med Z:s kunder, men bara eftersom det enligt

företrädarna inte hade behövts.¹²¹

Kammarrätten ansåg att utredningen och vittnesmålen visat att ”det i vissa delar närmast är underförstått att detta [anställnings]ansvar inte ska aktualiseras”. Tillsammans med omständigheterna kring arbetsledning och lönesättning ansåg kammarrätten att Bolagsbolagets roll var sådan att den normalt sett och såvitt avsåg

arbetslöshets-försäkringen inte kunde jämställas med den roll som andra arbetsgivare har.¹²²

Kammarrätten anförde vidare:

”Generellt innebär det förhållandet att Bolagsbolaget skjutits in som avtalspart och administratör mellan den egenanställde och det som i praktiken är dennes kunder inte att den egenanställde ska anses som osjälvständig uppdragstagare i det fall omständigheterna i övrigt är sådana att den självanställde, utan relationen till Bolagsbolaget, skulle ha ansetts vara en

självständig uppdragstagare”.123

Kammarrätten menade trots ovanstående uttalande att det i just Z:s fall fanns omständigheter som gjorde att hon inte kunde jämställas med sådana egenanställda som ”uppenbarligen” var självständiga uppdragstagare. Z hade såväl innan som efter tiden som egenanställd utfört i stort sett samma uppdrag som hon gjorde via Bolagsbolaget, men direkt hos kunden ICA-koncernen som anställd hos denne. Kundkretsen var naturligt avgränsad till företag inom ICA:s område och hon hade även i sin forna anställning haft ett stort mått av självständighet gentemot sin dåvarande arbetsgivare. Det var således mycket små skillnader i hur Z:s arbetssituation såg ut under anställningen hos ICA och under anställningen hos Bolagsbolaget. Enligt kammarrätten gav den samlade bedömningen därför vid handen att Z skulle anses vara en osjälvständig uppdragstagare

och därmed arbetstagare i ALF:s mening.¹²⁴ Två av nämndemännen hade en avvikande

motivering och menade att det räckte att Z varit anställd av Bolagsbolaget, som därmed varit juridisk motpart till kunderna, för att Z skulle anses ha varit osjälvständig.¹²⁵

121 KamR i Göteborg, mål nr 3059–09, s 3.

122 KamR i Göteborg, mål nr 3059–09, s 4.

123 KamR i Göteborg, mål nr 3059–09, s 4 f. Notera att kammarrätten blandar orden egenanställd och självanställd i samma mening.

124 KamR i Göteborg, mål nr 3059–09, s 5.

40

Trots att utgången i detta fall utföll till Z:s fördel har ovan refererade citat från kammarrätten och uttalandet om att Bolagsbolagets arbetsgivaransvar underförstått inte avsågs att aktualiseras haft en mycket stor inverkan på hur egenanställningsföretagen betraktats i senare praxis. Läser man Bolagsbolagets vittnesmål så som det kommit att refereras i kammarrättens dom objektivt finns enligt min mening ingenting som uppenbart kan anses tyda på att arbetsgivaransvaret underförstått inte skulle aktualiseras. Jag anser att detta är en sträng tolkning där domstolen mer eller mindre verkar utgå från att representanterna från Bolagsbolaget inte talar sanning eller döljer de verkliga förhållandena. Det är dock möjligt att det framkom omständigheter under förhandlingen i domstolen som inte framgår av vittnesmålsreferatet i domen. Det kan också vara svårt att fånga nyanser av ett muntligt vittnesmål i skrift.

Det som domstolen gör när den bortser från den egenanställdes relation till egenanställningsföretaget och istället betraktar hur relationen mellan den egenanställde och uppdragsgivaren tagit sig uttryck kan man kalla för att domstolen gör en slags genomsyn av avtalsrelationen. Genomsyn tillämpas bland annat när man har att avgöra om ett arbetsavtal som träffats mellan två juridiska personer är att betrakta som ett anställningsavtal. Då juridiska personer inte kan vara arbetstagare gör man då en genomsyn, och den fysiska person som står bakom den arbetspresterande juridiska

personen kan då bli att betrakta som en arbetstagare.¹²⁶ Genomsynen kan sägas syfta till

att förhindra att formella avtalsrelationer sätts upp för att dölja verkliga förhållanden och genomsynen hindrar på så vis ett kringgående av tvingande lagstiftning. I det här fallet innebär genomsynen dock att man i helhetsbedömningen, där det ska avgöras om den egenanställde ska betraktas som arbetstagare, bortser från den inskjutande parten (egenanställningsföretaget) och betraktar hur relationen mellan den arbetspresterande (den egenanställde) och uppdragsgivaren tagit sig uttryck. I SOU 2011:52 menade utredaren att genomsynsförfarandet som domstolen gjorde i detta fall byggde på vedertagna rättsliga principer om kommissionsförhållanden och principen att inte låta

formella konstruktioner inverka på bedömningen av förmåner från det allmänna.127 I

efterkommande rättsfall har man ofta valt att tillämpa genomsyn med hänvisning till detta fall, men det finns även fall där genomsyn inte tillämpats, som resten av rättsfallsanalysen kommer ge exempel på. A-kassornas frågeformulär som används för uppdragstagare är

126 Ds 2002:56, s 122–123.

41

dock ofta utformade enligt den principen, där den egenanställde ombeds redogöra för sin

relation till uppdragsgivaren och bortse från egenanställningsföretaget.¹²⁸

Jag tolkar detta rättsfall som att utgången till stor del berodde på att Z tidigare varit anställd av kunden och då utfört i stort sett samma arbetsuppgifter som hon nu gjorde som egenanställd. Om en arbetspresterande part tidigare varit anställd hos uppdragsgivaren och förhållandet därmed tidigare klassats som en anställning måste det enligt arbetsrättslig praxis skett en verklig förändring av arbetsförhållandena för att personen inte fortsatt ska betraktas som arbetstagare.¹²⁹ I och med att sättet Z utförde sitt arbete på inte skiljde sig nämnvärt från hur situationen såg ut när hon var anställd fick hon därmed anses vara en arbetstagare i förhållande till reglerna i arbetslöshetsförsäkringen.

Bolagsbolaget är inte medlem i Egenanställningsföretagens branschorganisation och har heller aldrig varit det. Då domen föll innan branschorganisationen instiftades hade detta ingen som helst betydelse för målets utgång. Det är dock intressant att ett egenanställningsföretag som inte är medlem i branschorganisationen, och därmed inte av den anledningen behöver uppfylla de krav avseende exempelvis arbetsgivaransvaret som organisationen satt upp för medlemskap, har blivit förebilden för alla egenanställningsföretag i Sverige och huruvida dessas arbetsgivaransvar är avsett att aktualiseras eller inte.

I kommande referat kommer jag att göra en sammanställning av de omständigheter som i domstolarnas helhetsbedömningar talat för självständighet respektive osjälvständighet. Jag kommer även nämna vilka delar i respektive parts argumentation som domstolarna valt att bortse från, eller åtminstone inte omnämnt i sina domskäl. Detta för att göra helhetsbedömningarna tydligare för läsaren. I det här fallet låter det sig dock inte göras, eftersom kammarrätten inte gör någon uppräkning eller helhetsbedömning i sina domskäl. Kammarrättens domslut grundade sig istället så som jag tolkar det huvudsakligen på det faktum att det var mycket små skillnader mellan Z:s anställning hos Bolagsbolaget och den tidigare anställningen hos ICA.

128 Se exempelvis https://www.unionensakassa.se/forsakringen/uppdragstagare/ under rubriken ”Uppdrag via faktureringsbolag” och https://ledarnasakassa.se/forsakringen/uppdragstagare under rubriken ”Uppdrag via faktureringsbolag/egenanställningsbolag”.

42