Kammarrätten i Stockholm, mål nr 3157–11, meddelad 2011-12-12

MA frilansade som digital compositor med uppgift att göra visuella effekter för film och reklam. Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA) avslog hans ansökan om arbetslöshetsersättning då han enligt dem var att betrakta som självständig uppdragstagare givet den fria karaktär som uppdragen hade. I sin begäran om omprövning av beslutet anförde MA att han när han var ute på uppdrag arbetade i kundens lokaler, fick sin arbetsledning på plats och var jämställd med de andra anställda på företaget. Vidare menade han att han inte kunde åta sig fler uppdrag samtidigt i större utsträckning än en vanlig heltidsanställd och att det var kunden som bestämde hur uppdraget skulle utföras.¹³⁰

MA:s begäran om omprövning av a-kassans beslut fokuserade främst på relationen mellan MA och uppdragsgivaren, medan argumentationen i MA:s överklagande till förvaltningsrätten sedan omprövningen avslagits mer fokuserade på MA:s förhållande till egenanställningsföretaget Frilans Finans. I förvaltningsrätten framhöll MA att det var Frilans Finans som var den juridiska motparten, att han saknade egen firma och inte använde vare sig egna lokaler eller verktyg. Dessutom anförde han att han bara utförde en typ av arbetsuppgift och att Frilans Finans hade möjlighet att kontrollera var, när och hur arbetet utfördes genom så kallad föranmälan, vilket innebär att den egenanställde

anmäler sitt uppdrag till egenanställningsföretaget innan arbetet påbörjas.¹³¹ MA tog även

upp Teaterförbundets och Svenska musikerförbundets egenanställningsföretag och hävdade att dessa förbunds a-kassor i sin praxis godkänt uppdrag som utförts av

egenanställda i deras respektive egenanställningsföretag.¹³² MA anförde i anslutning till

detta att praxis inte borde skilja sig åt mellan olika arbetslöshetskassor.¹³³

Förvaltningsrätten hänvisade till Z-fallet och Bolagsbolaget vars affärsidé likande Frilans Finans. Förvaltningsrätten anförde att enligt kammarrätten i Z-fallet var den egenanställde ”typiskt sett att anse som en självständig uppdragstagare, dvs. företagare” om det inte fanns omständigheter som gjorde att personen inte kunde jämställas med

130 FR i Stockholm, mål nr 32500–10, s 2–3.

131 Se exempelvis https://www.frilansfinans.se/fragor-och-svar/hur-gor-jag-en-foranmalan-av-en-faktura/. Möjlighet för den egenanställde att föranmäla sitt arbete är även ett av kraven för medlemskap i branschorganisationen, se kapitel 2.

132 I SOU 2018:49 på s 158–159 kallas Teaterförbundets och Svenska musikerförbundets faktureringsservice som de tillhandahåller sina medlemmar för ”serviceföretag”. Det är dock enligt utredningen ingen större skillnad mellan dessa serviceföretag och egenanställningsföretag.

43

sådana egenanställda som uppenbarligen var självständiga uppdragstagare.¹³⁴ Efter att ha

berört praxis kring uppdragstagare i stort och i vilka situationer personer ur vissa yrkesgrupper ansetts vara osjälvständiga fann förvaltningsrätten vid en samlad bedömning att MA varit att betrakta som osjälvständig uppdragstagare och därmed

arbetstagare enligt ALF.¹³⁵

I överklagandet till kammarrätten anförde kassan att förvaltningsrätten fäst vikt vid fel omständigheter. Kassan ansåg att även om MA använt utrustning på plats hos uppdragsgivaren borde det faktum att MA själv anskaffat uppdragen, marknadsfört sina tjänster, förhandlat och skött kontakten med kunderna och ersatts genom betalning mot

faktura väga över i helhetsbedömningen.136

Kammarrätten konstaterade att MA uppfyllde flera av de kriterier som vanligtvis kännetecknar osjälvständiga uppdragstagare. Man betonade att MA:s specifika arbetsuppgifter varit sådana att de behövts utföras med hjälp av utrustning på plats hos uppdragsgivarna och att han således bara ställt sin arbetskraft till förfogande i kundens lokaler. Han hade haft återkommande uppdrag och ersatts per timme eller med månadslön, i vissa fall med semesterersättning. MA saknade eget företag och någon annan hade således stått för redovisningen av skatter och sociala avgifter. Kammarrätten anförde att antalet uppdragsgivare (två till tre stycken under den aktuella perioden) visserligen skulle kunna tala för självständighet, men att den samlade bedömningen ändå gav vid handen att MA varit att betrakta som osjälvständig. Kammarrätten betonade att bedömningen inte påverkades av att MA fakturerat uppdragsgivarna ”via det av honom

anlitade faktureringsföretaget Frilans Finans”.137

Ovannämnda mening är den enda i vilken kammarrätten berör att det finns ett egenanställningsföretag med i konstruktionen. Kammarrätten har således i sin bedömning enbart fokuserat på MA:s relation till uppdragsgivaren och bortsett från förhållandet till Frilans Finans. Domstolen har med andra ord tillämpat samma genomsyn som kammarrätten gjorde i Z-fallet. Kammarrättens formulering ovan om att MA anlitat ett faktureringsföretag för att fakturera sina kunder uppfattar jag som att kammarrätten

134 FR i Stockholm, mål nr 32500–10, s 5.

135 FR i Stockholm, mål nr 32500–10, s 5–6.

136 KamR i Stockholm, mål nr 3157–11, s 2.

44

betraktar egenanställningsföretaget som en administrativ mellanhand som anlitats av MA som vilken annan bokföringstjänst som helst.

Kammarrätten bortsåg i sina domskäl helt från de omständigheter som kassan ville att de skulle lägga vikt vid i helhetsbedömningen. Rent objektivt är de omständigheter som kassan anförde annars sådana som i andra fall skulle kunna tala för självständighet. Detta fall är därför ett bra exempel på hur en helhetsbedömning kan få helt olika utfall och hur olika omständigheter ges olika tyngd i förhållande till varandra. Om man som jag gjort nedan ställer upp de omständigheter för självständighet respektive osjälvständighet som förelåg i detta fall blir helhetsbedömningen och det som tagits hänsyn till av domstolen tydligare.

Det som talade för osjälvständighet enligt kammarrätten var:

- Arbetet utfördes med utrustning på plats hos uppdragsgivarna, även om just MA:s yrke sannolikt hade kunnat utövas med egen utrustning i andra fall. Han hade på grund av att utrustning och lokal tillhandahölls av kunderna bara ställt sin arbetskraft till förfogande.

- Han hade återkommande uppdrag från de i målet aktuella uppdragsgivarna. - Ersättningen beräknades per timme eller med månadslön, semesterersättning

utgick i vissa fall (men att ersättningen utbetalats mot faktura från ”ett av honom anlitat faktureringsföretag” spelade ingen roll för bedömningen i stort).

- Han saknade eget bolag.

- Någon annan än han själv (egenanställningsföretaget) skötte inbetalningen av skatt och sociala avgifter.

Det som talade för självständighet enligt kammarrätten var:

- Han hade två eller möjligen tre uppdragsgivare.

Omständigheter i a-kassans argumentation som talade för självständighet men som inte omnämns i kammarrättens domskäl:

- Han marknadsförde sig själv.

- Han förhandlade, avtalade och skötte själv kontakten med uppdragsgivarna. - Han hade flera uppdragsgivare för vilka kortare uppdrag utförts.

45