Av redogörelsen för kammarrättsfallen i föregående kapitel kan man få intrycket att egenanställda trots allt har en rimlig chans att kunna få arbetslöshetsersättning, under förutsättning att de i en helhetsbedömning anses vara tillräckligt osjälvständiga gentemot antingen uppdragsgivaren eller egenanställningsföretaget. Kammarrättsfallens utgångar är dock inte helt representativa för hur situationen ser ut i stort.
Förutom de fem kammarrättsfallen har jag gått igenom de fjorton rättsfall från
förvaltningsrätten som jag lyckats hitta.177 Det är svårt att dra några generella slutsatser
från ett enda förvaltningsrättsfall. Fjorton förvaltningsrättsfall lästa tillsammans kan dock ge en liten fingervisning om hur bedömningarna brukar gå till, vilka omständigheter som rätten respektive kassorna fäster vikt vid, om bedömningen utgår från relationen till egenanställningsföretaget eller uppdragsgivaren osv. Eftersom rättsfallen är från lägre instans är de inte prejudicerande på så vis att de är bestämmande för gällande rätt. Snarare visar de vilken effekt gällande rätt, dvs. reglerna i ALF med tillhörande praxis, har på rättstillämpningen när det kommer till klassificeringen av egenanställda som antingen företagare eller arbetstagare.
I de fjorton förvaltningsrättsfall som jag gått igenom fick samtliga egenanställda utom en
avslag på sina överklaganden till förvaltningsrätten.178 Alla utom en betraktades således
som självständiga, och av dessa tretton personer tvingades sju stycken betala tillbaka
redan utbetald ersättning till kassan.179 Tre stycken uteslöts ur kassan varav två även blev
polisanmälda.180 Enligt 6 § bidragsbrottslagen (2007:612) är a-kassorna skyldiga att göra
en polisanmälan om de misstänker att det föreligger brott mot lagen. Bidragsbrott begås enligt 2 § bidragsbrottslagen av den som lämnar oriktiga uppgifter eller underlåter att anmäla ändrade förhållanden som han eller hon är skyldig att anmäla enligt lag eller förordning, och på så sätt orsakar fara för att en ekonomisk förmån betalas ut felaktigt eller betalas ut med ett för högt belopp. Det är alltså inte ett krav att utbetalning faktiskt
177 Se källförteckningen för komplett lista över de förvaltningsrättsfall som jag sammanställt.
178 FR i Stockholm, mål nr 1809–16.
179 FR i Stockholm, mål nr 25228–13 och 31305–13, FR i Linköping, mål nr 6576–14, 646–15 och 2841–15, FR i Stockholm, mål nr 10797–15 och 15252–15, FR i Göteborg, mål nr 6850–16, FR i Stockholm, mål nr 8319–17 och 13657–17, FR i Linköping, mål nr 2280–17, FR i Stockholm, mål nr 24303–17.
180 FR i Göteborg, mål nr 6850–16, FR i Linköping, mål nr 2280–17 (polisanmälan), FR i Stockholm, mål nr 24303– 17 (polisanmälan).
57
har gjorts till följd av de felaktiga uppgifterna, utan det räcker med att det förelegat en risk för felaktig utbetalning. Jag saknar möjlighet att bedöma om polisanmälningarna var befogade eller inte i dessa fall.
För ytterligare en person hade kassan begärt uteslutning, men förvaltningsrätten undanröjde beslutet i den delen trots att personen i övrigt betraktades som självständig och fick återbetala utbetalt ersättningsbelopp.181 Enligt 37 § LAK ska en person som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter om förhållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till ersättning uteslutas som medlem om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma gäller en person som medvetet eller av grov vårdslöshet har låtit bli att anmäla ändrade uppgifter till kassan om förhållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till ersättning. IAF har i sin regelsamling angivit att sådant som kan betecknas som förbiseende eller småslarv vid enstaka tillfällen inte ska betraktas som grov vårdslöshet. De uppgifter som lämnas till kassorna på exempelvis kassakort görs dock ofta under sanningsförsäkran, vilket innebär att kassorna kan ställa mycket långtgående krav på att den som lämnar in uppgifterna iakttagit noggrannhet och aktsamhet.182 Man kan dock diskutera både i anslutning till dessa regler och de i bidragsbrottslagen om det verkligen kan begäras av den egenanställde att den ska förstå att egenanställningen kan komma att betraktas som ett företag, och därmed förstå att den ska lämna uppgifter om detta till kassan. Att bara två personer i de fall jag analyserat har polisanmälts kan tyda på att kassorna trots allt har överseende med eventuell underlåtenhet att lämna uppgifter när det kommer till just egenanställning, men underlaget är lite för tunt för att dra några slutsatser.
Tidigare innehav av F-skattsedel har i fallen visat sig vara en mycket försvårande omständighet. Detta då innehav av F-skattsedel tyder på att Skatteverket tidigare bedömt att verksamheten uppfyller kraven för näringsverksamhet.183 I några rättsfall hänvisar man också till den föreslagna schablonregeln i SOU 2011:52 enligt vilken en sökande som innehaft F-skattsedel eller varit inregistrerad i Handelsregistret alltid skulle betraktas som företagare. SOU 2011:52 ledde som tidigare nämnts inte till någon lagstiftning, men
181 FR i Linköping, mål nr 6576–14, 646–15 och 2841–15.
182 FR i Stockholm, mål nr 24303–17, s 5 samt Unionens arbetslöshetskassas omprövning av beslut i ärendenummer 5500884, daterat 2017-10-11, s 3 (finns bifogat domen som bilaga 3).
183 FR i Stockholm, mål nr 25228–13 och 31305–13, FR i Stockholm, mål nr 5662–15, FR i Linköping, mål nr 6576– 14, 646–15 och 2841–15 (dock ej F-skattsedel, bara registrerat bolagsnamn hos Bolagsverket), FR i Stockholm, mål nr 10797–15 och 15252–15, FR i Falun, mål nr 3119–17, FR i Linköping, mål nr 2280–17, FR i Stockholm, mål nr 24303–17.
58
vad som där föreslogs har ändå visat sig få genomslag i praxis. En stor anledning till det är förmodligen att det i utredningen uppgavs att de föreslagna reglerna var utformade mot bakgrund av redan etablerad praxis och därmed inte avsedda att innebära någon saklig förändring.184
I ett av fallen som ledde till uteslutning och polisanmälan hade den egenanställde avregistrerat sitt företag och en knapp månad senare börjat arbeta som egenanställd med samma verksamhet som bedrevs i den tidigare egna firman (grafisk designer). Han använde dessutom samma maskiner som han använt när han hade eget företag. Kassan ansåg att avregistreringen hade gjorts för att kunna få a-kassa men att verksamheten aldrig var tänkt att upphöra utan bara fortsatte som vanligt fast under egenanställningsföretagets
flagg. Förvaltningsrätten menade i sitt domslut att detta inte framstod som osannolikt.185
En annan egenanställd saknade visserligen F-skattsedel, hade heller aldrig haft någon, med hade fyra år innan han började arbeta som egenanställd registrerat ett bolagsnamn hos Bolagsverket. Detta bolagsnamn hade han sedan använt på Facebook och i anställningsavtalet med egenanställningsföretaget stod angivet att han skulle arbeta med ”projektet XX” (där XX var det registrerade bolagsnamnet). Detta ansågs av förvaltningsrätten utgöra en stark indikation på att avtalet slutits i syfte att den egenanställde skulle kunna arbeta under det registrerade bolagsnamnet såsom om han haft ett eget företag, men i egenanställningsföretagets regi.186 I anslutning till detta kan också nämnas att i flera andra fall har egna verktyg utgjort en försvårande omständighet, i
synnerhet om de egna verktygen använts i den tidigare egna firman.187
En annan egenanställd saknade F-skattsedel men hade i samband med att hon sökt arbete via Arbetsförmedlingen ansökt om starta-eget-bidrag, vilket hon dock inte beviljats. Då detta starta-eget-bidrag – om det hade beviljats – troligtvis skulle ha använts till samma verksamhet som den egenanställde sedan arbetade med via egenanställningsföretaget (samtalscoach), lades detta i vågskålen för självständighet.188 Den egenanställde blev också återbetalningsskyldig med ca 80000 kronor och i anslutning till detta anförde hon det orimliga i att hon skulle förväntas lämna uppgifter till kassan om ett företag hon inte hade, eller ens förstå att hennes anställning som samtalscoach hos
184 SOU 2011:52, s 9.
185 FR i Linköping, mål nr 2280–17, s 7–8.
186 FR i Linköping, mål nr 6576–14, 646–15 och 2841–15, s 10.
187 FR i Linköping, mål nr 2280–17, s 7–8, FR i Göteborg, mål nr 9555–13, s 5, FR i Stockholm, mål nr 5662–15, s 4.
59
företaget ansågs som ett företag av kassan. I synnerhet sedan hennes anställning som timanställd på en skola, som hon tagit sedan a-kassan avslagit hennes ansökan om ersättning och som av kassan betraktades som en anställning, enligt henne själv hade
samma villkor som de uppdrag hon fakturerat för genom egenanställningsföretaget.189
Följande refererade stycke anser jag illustrerar hur svårt det måste vara för domstolen att navigera utifrån de regler som finns. Citatet visar hur reglerna leder till att domstolen i sin bedömning får låtsas som att en person som saknar F-skattsedel och dessutom fått avslag på starta-eget-bidrag har ett företag. Domstolen säger sedan i nästa andetag att personen är anställd, och uttrycker med anledning av detta på två olika ställen i sina domskäl sin förståelse för att det kan anses orimligt att personen ska förstå att hon är företagare (mina kursiveringar nedan):
”Genom att inte anmäla att hon var företagare har [NN] underlåtit att fullgöra sin uppgifts – eller anmälningsskyldighet, vilket orsakat att ersättning lämnats obehörigen. När den enskilde själv orsakat den felaktiga utbetalningen görs ingen bedömning av god tro. Vad [NN] har anfört om att hon har redogjort för arbetade timmar och att det är orimligt att hon ska förstå att anställningen betraktas som ett företag kan därför inte beaktas i detta sammanhang, även
om förvaltningsrätten har förståelse för denna invändning.”190
Ett annat mönster som framträder i fallen är att antalet uppdragsgivare visat sig vara viktigt, likaså på hur många olika ställen arbetet utförts. En av de egenanställda hade arbetat som fotograf åt flera olika uppdragsgivare på flera olika platser, vilket förstås enligt rätten talade för självständighet.191 Just fotografyrket är ett sådant yrke som till sin natur innebär att arbetet ofta utförs på andra ställen än där den eventuella uppdragsgivaren eller arbetsgivaren har sina lokaler. Men vilka karaktäristika vissa yrken har tas som tidigare nämnts inte någon hänsyn till, trots att man kan hävda att det ingår i den helhetsbedömning som ska göras att överväga hur själva yrket vanligtvis tar sig uttryck,
oavsett i vilken form arbetstagaren eller uppdragstagaren är sysselsatt.192
En annan försvårande omständighet är att göra någon typ av åtgärd som visar på att man marknadsför sig själv. En egenanställd hade utbildat sig till serietecknare och tagit små hobbyliknande uppdrag som serietecknare samtidigt som hon sökte jobb. För att
189 FR i Stockholm, mål nr 8319–17 och 13657–17, s 3.
190 FR i Stockholm, mål nr 8319–17 och 13657–17, s 7–8.
191 FR i Falun, mål nr 3119–17, s 4.
60
eventuellt kunna få uppdrag som serietecknare i framtiden var hon medlem på Illustratörscentrum och i och med detta fanns hennes portfolio på nätet. Hon hade även en egen hemsida, fanns tillgänglig på Facebook och deltog vid mässor.193 En annan egenanställd hade lagt ut bilder på sin konst i sociala medier, vilket sedan hon upphört
vara egenanställd hade hjälpt henne få en traditionell anställning inom grafisk design.194
Dessa åtgärder låg dock båda dessa egenanställda i fatet. Ytterligare en egenanställd hade enligt kassan fortsatt aktivt marknadsfört sig som bl.a. sökmotorskonsult och han sökte på så sätt nya uppdrag inom ramen för sin verksamhet. A-kassan menade att han därmed inte kunde ha ansetts skiljt sig definitivt från sin uppdragsverksamhet. Huruvida personen tidigare haft F-skattsedel framgår inte av rättsfallet, men man får anta att det är den uppdragsverksamheten som åsyftas av kassan. Den egenanställde ställde sig frågande till varför han inte skulle ges möjlighet att lyfta fram sig själv som en resurs på arbetsmarknaden, då han genom att göra så fick klart bättre förutsättningar att få ett arbete. Arbetsförmedlingen hade uppmanat honom att vara aktiv och synlig i sitt arbetssökande medan a-kassan i praktiken uppmanade honom till motsatsen, vilket han
ansåg vara dubbla budskap.195
Den egenanställde lyfter här fram en intressant konsekvens av att bli betraktad som företagare enligt ALF. Vanliga arbetstagare har inga begränsningar när det gäller hur de får marknadsföra sig själva och sin kompetens i sociala medier eller andra digitala kanaler i samband med att de söker arbetslöshetsersättning. Egenanställda som betraktas som företagare måste däremot omedelbart sluta med alla aktiviteter som kan uppfattas som marknadsföring, eftersom en företagare som marknadsför sina tjänster inte kan anses ha upphört bedriva näringsverksamhet enligt 35–35 a § ALF. Dessa personer är ju dock i lika stort behov av att hitta sin försörjning som andra ersättningstagare, om inte mer. Deras arbetssökande får dock inte bedrivas öppet som för vanliga arbetssökande eller ersättningstagare som räknas som arbetstagare.
Jag gjorde en sammanställning för att undersöka om det fanns något tydligt mönster kring ifall förvaltningsrätterna valt att pröva den egenanställdes självständighet i förhållande till egenanställningsföretaget eller till uppdragsgivaren, med andra ord om man valt att tillämpa genomsyn eller inte. Det visade sig att i sju av fallen går det inte att tydligt svara
193 FR i Malmö, mål nr 1172–16, s 3–4
194 FR i Göteborg, mål nr 6850–16, s 4–5.
61
på den frågan. Domstolen tycks i dessa fall ha vägt in antingen båda dessa relationer eller ingen alls, eller så framgår det inte vilken relation som varit avgörande.196 I tre av fallen prövas självständigheten i förhållande till egenanställningsföretaget197 och i fyra fall
prövas självständigheten gentemot uppdragsgivarna198. Man kan med andra ord
konstatera att det inte finns några garantier för vilken relation som kommer att granskas av domstolen. Som framgått i avsnitten ovan är inte heller kammarrättens bedömningar
konsekventa i detta avseende.199
196 FR i Stockholm, mål nr 25228–13 och 31305–13, FR i Stockholm, mål nr 5662–15, FR i Malmö, mål nr 1172–16, FR i Stockholm, mål nr 1809–16, FR i Umeå, mål nr 1650–16, FR i Stockholm, mål nr 8319–17 och 13657–17, FR i Falun, mål nr 3119–17.
197 FR i Göteborg, mål nr 9555–13, FR i Göteborg, mål nr 2280–15, FR i Linköping, mål nr 6576–14, 646–15 och 2841–15.
198 FR i Stockholm, mål nr 10797–15 och 15252–15, FR i Göteborg, mål nr 6850–16, FR i Linköping, mål nr 2280– 17, FR i Stockholm, mål nr 24303–17.
199 Jfr ovan refererade KamR i Göteborg, mål nr 911–15, där kammarrätten tycks ha vägt in att Frilans Finans intygade att de tog det fulla arbetsgivaransvaret för den egenanställde.
62