5 Rättsfall från kammarrätterna
5.7 Sammanfattande kommentarer
anses vara någon större skillnad mellan personer som startar företag eller
personer som fakturerar sina uppdrag via ett egenanställningsföretag”.163
Denna formulering skulle kunna tolkas som att kassans generella uppfattning är att egenanställda vanligtvis är att betrakta som företagare enbart på grund av att de är just egenanställda. Om så vore fallet skulle det innebära en presumtion från kassans sida som är upp till den egenanställde att motbevisa i varje enskilt fall. Istället för att ge uttryck för förutfattade meningar om hur egenanställda vanligtvis är att betrakta borde kassorna enligt mig som utgångspunkt förutsättningslöst iaktta de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. I synnerhet sedan deras egen praxis och frågeformulär ger vid handen att kassorna ska bortse från det faktum att det finns ett egenanställningsföretag med i bilden och bara bedöma den egenanställdes relation till kunden.
5.7 Sammanfattande kommentarer
Vid en sammanfattning av kammarrätternas domslut och helhetsbedömningar kan följande noteras. Den genomsyn som tillämpades av kammarrätten i Z-fallet tillämpades även i tre av de efterföljande kammarrättsfallen. Kammarrätten i BA-fallet valde dock att väga in relationen till egenanställningsföretaget. Hur mycket egenanställningsföretagets roll i konstruktionen faktiskt spelade in i helhetsbedömningen är dock svårt att säga. Detta eftersom den egenanställdes arbetssituation inte skiljde sig nämnvärt från den som förelegat i hans tidigare anställning hos uppdragsgivaren, för vilken han nu istället hade
börjat utföra kortare uppdrag som egenanställd.164 Även i Z-fallet hade det stor betydelse
för utgången att hennes självständighet gentemot uppdragsgivarna och arbetsuppgifter
var desamma som i den tidigare anställningen.165 Eftersom kammarrätten i Z-fallet inte
anger exakt vilka omständigheter som de vägt in i sin helhetsbedömning utgår jag från helhetsbedömningarna i de efterföljande fyra domarna i sammanfattningen i detta avsnitt.
En omständighet som omnämns av kammarrätterna i samtliga fyra fall är att de egenanställda enbart ställt sin arbetskraft till förfogande. Detta grundar kammarrätterna på att kunderna i någon mån tillhandahållit lokaler, utrustning och material för arbetets
163 Transportarbetarnas arbetslöshetskassas omprövning av beslut i ärende nr 743176, daterat 2014-09-11, s 3 (beslutet finns som bilaga till KamR i Jönköping, mål nr 3006–15).
164 KamR i Göteborg, mål nr 911–15, s 3.
54
utförande. I KA-fallet hade detta dock ingen betydelse, då hennes åtta uppdragsgivare
överskuggade samtliga övriga omständigheter.166 Både BA och CH använde sina egna
datorer vid utförandet av uppdragen. BA använde dessutom sin egen kamera.167 CH
arbetade till skillnad från de andra i det egna hemmet, men ansågs trots detta enbart ha ställt sin arbetskraft till förfogande, troligtvis på grund av att han enbart utfört
översättningsarbete för kunden i kundens mjukvara.168
I bara två av fallen omnämner kammarrätten att de egenanställda saknat eget bolag eller
registrerad firma.169 Ingen av de egenanställda i fallen verkar heller ha haft egna firmor
innan de blev egenanställda. Eventuell tidigare förekomst av F-skattsedel är dock en viktig omständighet i förvaltningsrättsfallen, som kommer framgå i nästa avsnitt. Däremot så nämner samtliga kammarrätter antingen det faktum att de egenanställda erlagt
A-skatt170 eller att någon annan än den egenanställde stått för redovisningen av skatt och
sociala avgifter.171 Dessa omständigheter brukar vanligtvis inte anges som typiska
kännetecken för osjälvständiga uppdragstagare. Det är ju heller inte nödvändigtvis kännetecken för just osjälvständiga uppdragstagare, utan egenskaper som kan föreligga hos såväl osjälvständiga som självständiga uppdragstagare och har mer med den fiskala
biten att göra än hur själva utförandet av arbetet är organiserat.172
Antalet uppdragsgivare har i kammarrättsmålen spelat en stor roll för bedömningen av de egenanställdas självständighet. Som redan nämnts var det den avgörande faktorn i bedömningen av KA:s självständighet, då antalet uppdragsgivare ansågs tala för att hon inte var i en sådan beroendeställning som en traditionell arbetstagare ofta är till sin
arbetsgivare.173 CH hade endast en uppdragsgivare, MA två eller möjligen tre och BA
hade två.174 Samtliga hade ett inte enbart tillfälligt förhållande till sina uppdragsgivare.
Trots att ersättningsformen varierade mellan dagsgage, timlön och månadslön med eller utan semesterersättning lades ersättningsformen i tre av fallen i vågskålen för osjälvständighet.175
166 KamR i Stockholm, mål nr 3054–14, s 3.
167 KamR i Göteborg, mål nr 911–15, s 3.
168 KamR i Jönköping, mål nr 3006–15, s 5.
169 KamR i Stockholm, mål nr 3157–11, s 3 och FR i Stockholm, mål nr 8121–13, s 5.
170 KamR i Göteborg, mål nr 911–15, s 3 och KamR i Jönköping, mål nr 3006–15, s 5.
171 KamR i Stockholm, mål nr 3054–14, s 5 och KamR i Stockholm, mål nr 3157–11, s 3.
172 Jfr IAF:s uppräkning av kännetecken för självständiga respektive osjälvständiga uppdragstagare ovan i avsnitt 4.
173 KamR i Stockholm, mål nr 3054–14, s 3.
174 KamR i Jönköping, mål nr 3006–15, s 5, KamR i Stockholm, mål nr 3157–11, s 3 och KamR i Göteborg, mål nr 911–15, s 3.
175 KamR i Jönköping, mål nr 3006–15, s 5, KamR i Stockholm, mål nr 3157–11, s 3 och FR i Stockholm, mål nr 8121–13, s 5.
55
Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns en hel del likheter i helhetsbedömningarna, men att mycket även skiljer sig åt. Många bra argument och kännetecknande omständigheter som lyfts fram av såväl den egenanställde som av kassorna har även i flera av fallen inte tagits upp i domstolarnas helhetsbedömningar. De
har åtminstone inte uttryckligen tagits med i domskälen.176
176 Se exempelvis kassans argumentation i KamR i Stockholm, mål nr 3157–11, s 2, angående att MA marknadsförde sig själv och förhandlade, avtalade och själv skötte kontakten med kunderna. Se även KA:s argumentation i KamR i Stockholm, mål nr 3054–14, s 2, angående hur hon fick arbetsledning på plats, betraktades som vilken annan anställd som helst hos kunden samt inte kunde sätta någon annan i sitt ställe för att utföra arbetet. Inget av dessa argument togs dock upp i domskälen.
56