Kammarrätten i Jönköping, mål nr 3006–15, meddelad 2016-10-10

Frilans Finans, likt kammarrätten anförde, inte skilde sig nämnvärt från hur hans

anställning såg ut när han arbetade hos kunderna i fråga i sin tidigare anställning.¹⁵⁴

Just den omständigheten, att BA:s arbetsförhållanden i stort sett var desamma som när han var anställd, gör det svårt att förstå hur kassan kunde komma till slutsatsen att BA varit att betrakta som självständig i sitt inledande beslut. Kassan tycks ha lagt oproportionerligt stor vikt vid det faktum att det fanns ett egenanställningsföretag med i bilden och låtit det färga av sig för mycket på övriga omständigheter.

5.6 Kammarrätten i Jönköping, mål nr 3006–15, meddelad 2016-10-10

CH nekades arbetslöshetsersättning från Transportarbetarnas arbetslöshetskassa. Han hade under fyra korta perioder mellan januari och april 2014 utfört arbete som översättare och korrekturläsare av datorspel. Han hade utfört uppdragen som egenanställd hos Frilans Finans. Uppdragsgivaren var ett vitryskt företag med ekonomikontor på Cypern. Arbetet utfördes av CH i hemmet och på egen dator, men själva översättningsarbetet utfördes i

uppdragsgivarens mjukvara.¹⁵⁵

Förvaltningsrätten inledde sin bedömning med att hänvisa till Z-fallet och MA-fallet och konstaterade att ”det är klarlagt att bolag som Frilans Finans Sverige AB inte kan

jämställas med en vanlig arbetsgivare”.156 Man valde sedan, till skillnad från

kammarrätten i förra fallet, att bortse från relationen till Frilans Finans och istället tillämpa genomsyn. Förvaltningsrätten hänvisade till IAF:s regelsamling avsnitt 8 om företagare, där det på sida 28 ff anges att det väsentligaste kriteriet vid bedömningen av om uppdragstagaren ska anses vara arbetstagare eller företagare är uppdragstagarens

självständighet i verksamheten.¹⁵⁷ CH ansågs av förvaltningsrätten vid en samlad

bedömning ha varit självständig eftersom han utfört arbetet i sitt hem och på sin egna dator. CH hade uppgivit att han teoretiskt sett hade kunnat arbeta för andra uppdragsgivare vid sidan av eftersom uppdragen bara tagit några timmar per vecka, men att han saknat möjlighet att välja mellan flera kunder. Detta menade förvaltningsrätten talade för självständighet och anförde följande:

154 KamR i Göteborg, mål nr 911–15, s 3.

155 FR i Jönköping, mål nr 5627–14, s 1.

156 FR i Jönköping, mål nr 5627–14, s 3.

51

”Förvaltningsrätten kan vidare inte bortse från att [NN] uppgett att han teoretiskt sett under aktuell period kunnat åta sig fler uppdrag från andra anbudsgivare. Han kan därmed inte anses ha varit beroende av endast en eller ett par uppdragsgivare. Den omständigheten att [NN] faktiskt saknat

möjlighet att välja andra kunder medför inte annan bedömning.”¹⁵⁸

CH överklagade till kammarrätten, där a-kassan i sin argumentation valde att lyfta frågan om konkurrensneutralitet. Kassan menade att uppdragstagare som själva letar uppdrag konkurrerar med andra företag som också verkar på den uppdragsbaserade arbetsmarknaden, vilket riskerar att leda till att konkurrensen snedfördelas. Kassan refererade här till tidigare nämnda SOU 2011:52, som utredde frågan om uppdragstagare i arbetslöshetsförsäkringen, men som inte ledde fram till någon lagstiftning. Kassan anförde, likt vad som hade föreslagits i nämnda SOU, att personer som själva via en mellanman (egenanställningsföretaget) letar uppdrag och därmed konkurrerar om

uppdrag med andra företagare rimligtvis borde bedömas vara företagare enligt ALF. ¹⁵⁹

Kammarrätten valde liksom förvaltningsrätten att tillämpa genomsyn genom att bedöma CH:s relation till kunden. De anställningsavtal som upprättats mellan Frilans Finans och CH hade ingåtts efter att arbetet hade slutförts, vilket kammarrätten ansåg talade för att det inte kunde röra sig om en anställning i arbetslöshetsförsäkringens mening. Omständigheten att CH använt sin egen dator ansågs endast kunna tillmätas begränsad betydelse, då datorn enligt kammarrätten inte avvek från utrustning som ingick i ett

vanligt hushåll.¹⁶⁰ Beträffande förvaltningsrättens resonemang som jag refererade ovan

om den teoretiska möjligheten att ta fler uppdrag anförde kammarrätten följande:

”Kammarrätten anser därvid att redan den omständigheten att [NN] haft endast en uppdragsgivare med styrka talar för en sådan slutsats [att NN ska anses vara en osjälvständig uppdragstagare till Wargaming.net]. /…/ Att [NN] inte har fått tillräckligt många eller omfattande uppdrag av sin uppdragsgivare för att vara sysselsatt på heltid kan inte utan vidare anses tala för att han ska betraktas som självständig uppdragstagare och därmed företagare.”161

158 FR i Jönköping, mål nr 5627–14, s 3.

159 KamR i Jönköping, mål nr 3006–15, s 3. Jfr SOU 2011:52 s 49–50.

160 KamR i Jönköping, mål nr 3006–15, s 5.

52

De omständigheter som tillmättes betydelse i helhetsbedömningen i kammarrätten framgår av uppställningen nedan.

Omständigheter som talade för osjälvständighet var enligt kammarrätten:

- Han hade endast en uppdragsgivare.

- Han ställde enbart sin arbetskraft till förfogande. - Han utförde endast en typ av arbete.

- Han hade ett inte enbart tillfälligt förhållande till uppdragsgivaren. - Ersättningen skedde per timme.

- Han betalade A-skatt.

Omständigheter som enligt kassan talade för självständighet men som kammarrätten bortsåg från:

- Han arbetade under eget ansvar och utan direkt arbetsledning. - Arbetet utfördes i hemmet och på den egna datorn.

- Han hade själv skaffat uppdragen.

Förvaltningsrätten anförde som sagt att CH:s teoretiska möjlighet att kunna åta sig flera uppdrag – oavsett om det sedan fungerat i praktiken – visat att CH inte varit i

beroendeställning till den enda uppdragsgivare han faktiskt haft.¹⁶² Detta resonemang är

enligt mig en smula underligt. Jag kan tänka mig att många arbetstagare, oavsett om de arbetar heltid eller deltid, har en teoretisk möjlighet att kunna åta sig fler uppdrag från andra arbetsgivare. Det ändrar ju dock inte det faktum att dessa personer bara för närvarande har en enda inkomstkälla och därmed är i beroendeställning till den. Det är enligt mig därför rimligt att kammarrätten istället valde att fästa vikt vid att CH faktiskt bara hade en enda uppdragsgivare, oavsett hur många uppdrag och hur omfattande dessa hade varit.

I a-kassans beslut daterat 2014-09-11 som bifogats domen finns en intressant skrivning:

”De personer som använder sig av ett egenanställningsföretag är vanligtvis att betrakta som självständiga uppdragstagare och därmed företagare enligt 34 § ALF. Det enda som den egenanställde inte gör är att sköta administrationen av sina uppdrag till exempel faktureringen och det kan inte