Såväl i styrdokument som i skolverkets utvärderingar och vetenskapliga studier av skolsituationer för elever i behov av särskilt stöd framställs samverkan inom skolan, mellan skolan och hemmet samt mellan skolan och andra relevanta verksamheter som viktig. Skolverket (2001b) beskriver utmärkande drag i en stödjande skolmiljö som kan minska behovet av särskilt stöd för elever med funktionshinder.
Viktiga komponenter som identifierades i studien var en engagerad lärare som stöttar eleven, ett positivt samarbete med hemmet, en struktur för kunskaps-överföring och samarbete inom skolan, tillgängliga lokaler, bra klassrums-klimat, en insiktsfull arbetsledare samt nödvändiga resurser. De aktuella kom-ponenterna gäller den generella skolmiljön och är viktig för alla elever. För elever i behov av särskilt stöd skulle de kunna öka möjligheterna att få stöd inom klassens ram. (s. 6)
Ett väl fungerande samarbete, såväl inom skolan som mellan skolan och hem-met, beskrivs alltså som avgörande faktorer. Utbildningsdepartementet (Ds 2001:19) menar till och med ”att graden av måluppfyllelse i hög grad är rela-terad till hur skolan fungerar som samarbetsarena” (s. 11) och ser strategier och rutiner, för hur kommunikationen skall gå till inom och utanför skolan, som centrala. De samverkande parterna växlar beroende på art och grad av funktions-hinder hos eleven eller problematik i den aktuella skolsituationen.
Många försök till samverkan mellan olika samhällsinstitutioner kring barn och ungdomar har gjorts i Sverige och i andra länder. Ofta har dessa försök misslyckats. Brist på samarbete mellan de tre institutionerna – skola, socialtjänst och sjukvård – på vilka det svenska välfärdssystemet huvudsakligen vilar har, enligt Persson och Lundgren (2002), lett till slöseri med resurser och kunskap. Utifrån en enkätstudie, där 60 svenska kommuner ingick, konstaterar Persson och Lundgren
Results from this study indicate that co-operation among local bodies is a demanding task which has to be well planned and organised. There needs to be a balance between professional independence and professional collabo-ration. Where this balance is made explicit, effectiveness and high quality out-comes appeared to be frequent. (s. 3)
Enkätstudien följdes upp i en fallstudie i en av de ingående kommunerna, där ett fungerande samarbete uppfattades förekomma. Studien bygger på intervjuer och deltagande observationer och fokuserar samarbetet mellan skolan och andra berörda verksamheter kring fyra pojkar i olika grad och art av svårigheter. Mest aktuellt var samarbete mellan skolan och socialtjänsten. Persson och Lundgren (2002) fann hinder för samarbete på två nivåer, dels svårigheter att realisera formulerade intentioner, dels förekomsten av radikalt olika arbetskulturer. Det rådde dessutom ett ojämnlikt förhållande, genom att skolan efterfrågade andra verksamheters kompetens, medan det motsatta var mer ovanligt. Hög arbets-belastning och skillnader i förväntningar försvårade dessutom samarbetet. Forskarna menar att det finns goda förutsättningar för ett framgångsrikt sam-arbete, bland annat om syftet med samarbetet är klart uttalat, om det som är utmärkande för olika professioner respekteras samt om samarbetet stöds genom en gemensam tolkning av det officiella uppdraget.
I den samarbetsprocess som leder fram till att en elev definieras som en ”elev i svårigheter” och kvalificerar sig för tillgång till särskilt stöd, medverkar aktörer på olika nivåer inom skolan, föräldrarna samt i vissa fall representanter för andra verksamheter (Ekström & Emanuelsson, 1998; Mehan, 1986, 1996). I bästa fall sker det i samverkan mellan likvärda parter och med elevens behov och styrdokumentens intentioner som utgångspunkt och mål. Det förekommer dock också, enligt Mehan (1996), att vissa aktörer genom språk eller yrkesställning har större möjligheter än andra att påverka beslut. Mehan frågade sig ”How are students identities produced? How does a student become a ’special education’ or a ’regular education’ student?” (s. 243). Han studerade processen som ledde fram till olika parters inverkan på beslutet om att en elev skulle placeras i särskild undervisningsgrupp. Mehan fann en makthierarki som hörde samman med det språk som användes.
Beslutsprocessen inleddes, enligt Mehans studie, med att läraren med vardagligt språk beskrev hur problemet yttrade sig i det sammanhang där det uppträdde. Språket teknifierades och problemet fjärmades under processens gång allt mer från sammanhanget. Psykologen använde vid sin presentation av resul-tatet av utredningen ett tekniskt och för övriga deltagare svårförståeligt språk, medan lärarens och föräldrarnas framställning byggde på observationer av verkliga situationer. Psykologen fick tala ostört under presentationen, medan lärarens och moderns framställning gång på gång avbröts med frågor. Mehan drar slutsatsen, att det är tre olika språk som talas och frågar sig varför inga frågor ställdes vid psykologens presentation, som han bitvis uppfattade som svår att förstå. När beslut om åtgärd skulle tas, grundades det helt på psykologens uttalanden, utan hänsyn till moderns avvikande mening och lärarens tveksamhet inför lösningen. Från att läraren upplevt att eleven fick problem i vissa definierade situationer, förvandlades eleven under processens gång från att betraktas som normal till att bli avvikande. Mehan kallar det ”the politics of representation” eller framställandets politik (i översättning av Hjörne, 2001). Problemet har därigenom ryckts ur sitt sammanhang och individualiserats till att bli ett objekt ”beneath the skin and between the ears” på den enskilda eleven. (jämför Persson, 1998, 2001).
Skolans ansvar för elever i behov av särskilt stöd
Samarbete mellan specialpedagog och klasslärare har studerats av Ahlberg (1999). Ahlberg deltog under en termin i regelbundna handledningssamtal tillsammans med en specialpedagog och en klasslärare i grundskolan. Genom handledningssamtalen fick lärarna möjlighet att distansera sig till den egna verksamheten och att i en fortlöpande kunskapsbildningsprocess förändra sitt tänkande kring det dagliga arbetet. Resultaten visar att handledningssamtalen, om de skall bidra till skolans utveckling, samtidigt bör referera till skolans mål och värdegrund, lärares och elevers lärande samt till skolan som social praktik.
Samarbete inom särskolan innefattar för lärarna, förutom med de olika eleverna och deras föräldrar, också samarbete med andra yrkeskategorier inom skolan såsom assistenter och speciallärare samt med representanter för barn- och ungdomshabiliteringen. Skolverkets utvärdering av insatser för elever med funktionshinder (2001b) visar att assistenter har en viktig roll, genom att de ger såväl praktiskt som pedagogiskt stöd. Assistentrollen innebär ett omfattande samarbete med eleven, lärarna, hemmet och andra för eleven viktiga verk-samheter. Skolverket anser att det stora pedagogiska ansvar som ibland vilar på unga assistenter utan pedagogisk utbildning kan diskuteras.
Föräldrar, elev och skolpersonal samverkar i de flesta fall kring elevens skolsituation. Hemmets delaktighet i skolans verksamhet beskrivs som viktig enligt skolans styrdokument och skolverkets utvärderingar (Skolverket, 1999, 2001a, 2001b). Enligt departementsskrivelsen (Ds 2001:19) utgör information och delaktighet centrala begrepp vid analysen av de svar vårdnadshavare gav, på frågan om de var nöjda eller missnöjda med skolan. Det framhålls som viktigt för hemmet att vara delaktigt i skolans arbete. Skolans behov av kontakt med hemmet framhålls däremot inte i departementsskrivelsen.
Samarbete mellan hem och skola har undersökts i ett flertal studier. I särskolan är samarbetet mellan hem och skola oftast omfattande då skoldagen i många fall med nödvändighet, förutom kunskapsutveckling, ibland också inne-håller omsorg och behandling. Särskolan beskrivs dock i vissa sammanhang som alltför omsorgsorienterad till skillnad mot grundskolan som uppfattas som mer kunskapsorienterad (Heimdahl Mattson, 1998; Skolverket, 2001a). Ibland råder enligt skolverket meningsskiljaktigheter mellan hem och skola, kring huruvida kunskapsmål eller omsorgsmål skall sättas främst.
Fylling & Sandvin (1999) beskriver obalans i makt som utmärkande drag i kommunikationen mellan skolpersonal och föräldrar till elever som får special-undervisning. Forskarna identifierar, utifrån intervjuer, föräldrar antingen som ”implementers” eller som ”clients”. Båda rollerna utmärks av att det är skolan som dikterar villkoren och som utövar sin makt över föräldrarna. ”Imple-menters” är lojala och genomför det skolan bestämt och uppfattas då som part-ners medan ”clients” opponerar sig eller underlåter att genomföra skolans upp-gifter och uppfattas därigenom utgöra en del av barnets problematik. Fylling och Sandvin menar att båda rollerna utesluter kritisk och aktiv delaktighet från föräldrarnas sida och att användandet av sådana roller ”ofarliggör” föräldrarna. Rollerna hindrar dem från att få ett reellt inflytande, vilket skulle kunna leda till nytänkande inom specialundervisningen.
Brizuela och García-Sellers (1999) fann i sin studie av spansktalande barns anpassning till engelskspråkig skola, att kontinuitet i kommunikationen mellan
hem och skola, skolpersonals förståelse av familjen och barnet samt familjens förståelse av skolans krav på barnet underlättade anpassningen. Att främja kontakt och kontinuitet mellan hemmet och skolan, genom att hjälpa båda parter att se barnet och svårigheter som uppstår ur ett annat perspektiv, det vill säga att ge insikten att det egna perspektivet endast är ett av flera möjliga, sågs som avgörande. Forskarna argumenterar för en holistisk syn på barnet samt använd-andet av en ”home-school mediator” som kan fungera som handledare och därigenom underlätta och stödja en utveckling av samarbetet mellan föräldrar och skolpersonal.
I dessa och andra studier framhålls vikten av väl fungerande kommunikation och samverkan mellan likvärda parter som avgörande för skolans möjligheter att långsiktigt kunna skapa en bra skolsituation för alla elever och speciellt för elever i svårigheter. Således har samarbete i olika former och mellan olika aktörer, enligt såväl officiella dokument som forskning, avgörande betydelse för elevers skolsituationer.