Det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (Ahlberg, 2001a, 2001b, 2002) är också en form av relationellt perspektiv och har nära anknytning till de tidigare beskrivna perspektiven. Forskningsintresset är riktat såväl mot skolan som institution och organisation som mot skolans sociala praktik och eleven. Forskning inom det kommunikativa relationsinriktade perspektivet syftar därmed till, att studera såväl strukturella aspekter av skolans verksamhet som den enskilde elevens lärande och delaktighet i skolans gemenskap. Elevers skolsituationer granskas i relation till såväl hela skolans verksamhet, som den sociala praktik i vilken svårigheter uppkommer. Olika aspekter av skolans verk-samhet urskiljs och beaktas samtidigt. Forskningen inriktas mot att synliggöra de
Specialpedagogik – ett tvärvetenskapligt kunskapsområde
språkliga och sociala sammanhang, som formar skolans verksamhet – kom-munikativa kontexter – samt att studera kommunikationen i dessa. Det vill säga att ”skapa kunskap om skilda kommunikationsprocesser som pågår i skolan och synliggöra variationen i skolors möte med elever i behov av särskilt stöd” (Ahlberg, 2001a, s. 21). Lärande och delaktighet samt kommunikation och rela-tioner på olika nivåer och i olika sammanhang av skolans verksamhet fokuseras.
Inriktningen mot elevers lärande och delaktighet innebär en samtidig gransk-ning av såväl pedagogisk och didaktisk medvetenhet som relationer och kommunikation mellan skilda ansvarsnivåer och aktörer i skolans verksamhet. (Ahlberg, 2002)
Perspektivet har influenser från ett sociokulturellt perspektiv, genom att skolan betraktas som en social praktik med speciella normer och meningssystem samt genom grundantagandet, att lärande i skolan sker i samspel mellan elever och omgivning.
Lärande och kunnande kan inte primärt förstås som karaktäristika eller egen-skaper hos individen utan är något som skapas i interaktionen mellan män-niskan och det sammanhang eller den historiska, sociokulturella miljö där hon ingår. (Ahlberg, 2002)
Säljö (1992, 2000) och Carlgren (1999) företräder ett sociokulturellt perspektiv på kunskap och lärande. Säljö ser skolan som en social praktik samt betonar lärandets kommunikativa aspekt och kunskap som situerad i olika praktiker. Sociokulturellt perspektiv är relationellt eller interaktionistiskt med fokus på den sociala praktiken, vilken också innefattar elevens delaktighet i situationen, som därmed blir en integrerad del av den kunskap eleven utvecklar. Den sociala prak-tiken gestaltar sig olika och formas av den verksamhet som bedrivs. Elevernas lärande sker mellan individer och i förhållande till en social praktik.
S.k. inlärningssvårigheter kan förstås som ett resultat av att man har andra erfarenheter, varför åtgärden borde inriktas på möjligheterna till erfarenheter snarare än hur man förstår något i världen som man ännu inte erfarit. (Carlgren 1999, s. 18)
I ett sociokulturellt perspektiv ses människors handlingar och förståelse som inbäddade i både fysiska och kommunikativa kontexter (Säljö, 2000). ”Tänkande, kommunikation och fysiska handlingar är situerade i kontexter och att förstå kopplingen mellan sammanhang och individuella handlingar är därför något av kärnpunkten i ett sociokulturellt perspektiv” (s. 130). Kontexten är ”det som väver samman en social praktik eller verksamhet och gör den till en identifierbar helhet” (s. 135).
I det kommunikativa relationsinriktade perspektivet fokuseras främst de kommunikativa kontexter, som kan identifieras mellan och inom olika nivåer av skolans verksamhet. Svårigheter som uppstår, ses såväl i relation till hela skolans verksamhet, som till den specifika situation där de yttrar sig. Två studier av Ahlberg har främst bidragit till utvecklingen av det kommunikativa relations-inriktade perspektivet.
Ahlberg (1999) beskriver skolan dels som miljö för lärande och delaktighet, dels som en social praktik ur ett sociokulturellt perspektiv. Den specialpeda-gogiska verksamheten ses därvid som en integrerad del av hela skolans verksamhet. Ahlbergs studie består av en teoretisk del, som bildar den referens-ram mot vilken en skolas specialpedagogiska verksamhet konkretiseras genom handledningssamtal mellan en specialpedagog och en klasslärare. I den teore-tiska delen beskriver Ahlberg, hur faktorer på olika nivåer, undervisnings-innehåll, interagerande processer i klassrummet samt olika aktörer tillsammans skapar det kontextuella sammanhang, som karaktäriserar den diskurs som utformas inom en skola och som utmärker skolans sociala praktik.
Ahlberg (2001a) belyser skolans sociala praktik genom styrning och ledningsfunktioner i form av strukturella aspekter på olika nivåer, respektive aspekter av betydelse i det pedagogiska arbetet med att möta alla elevers behov, för att möjliggöra lärande och delaktighet. Skolans sociala praktik placeras i centrum av ett vidare sammanhang bestående av styrmedel inom skolan, kommunen och samhället på nationell och internationell nivå, med interaktion mellan och inom de olika nivåerna. Såväl funktionella aspekter (kognitiva, fysiska, socioemotionella samt språkliga och kommunikativa aspekter) som
miljörelaterade aspekter (pedagogiska och didaktiska, samhälls- och
organisa-toriska, demokrati- och likvärdighets- samt sociokulturella aspekter) identifieras och analyseras. I en modell presenteras hur faktorer och förhållanden, såväl inom respektive aspekt som interaktionen mellan olika aspekter av skolans verksamhet, får konsekvenser för elevers möjligheter till lärande och delaktighet. Såväl funktionella som miljörelaterade aspekter kan dessutom ses i relation till och i interaktion mellan olika nivåer av skolverksamheten, såsom individ-, grupp- och organisationsnivå.
Båda studierna visar ”att elevers lärande och delaktighet är beroende av ett komplext samspel mellan olika nivåer och dimensioner av skolans verksamhet” (Ahlberg, 2002, s. 1). Ahlberg drar utifrån de genomförda studierna slutsatsen att lärande och delaktighet samtidigt måste urskiljas och beaktas. Om en elev inte lyckas lära sig det som förväntas i den aktuella situationen, menar Ahlberg, att det inverkar på elevens möjligheter att få känna sig delaktig i skolans vardagliga arbete. När eleven inte upplever delaktighet i verksamheten inverkar det på lärandet.