3. UNDERSÖKNING
3.2 Krisen i konsthantverket – orsaker och följder kopplade till servisglasets förändring
Föregående avsnitt behandlade förändringarna som skett i servisglaset från Orrefors, dels utseendemässigt dels ekonomiskt. För att vidare i uppsatsen kunna analysera dessa avser föl-jande avsnitt behandla orsaker till och konsekvenser av det förändrade estetiska uttrycket och prisläget. Detta görs i två delar: en del om de bakomliggande socioekonomiska förändringarna som lett till ett förändrat läge för glasbruken, en del där det exklusiva servisglaset sätts i relat-ion till det billiga glaset från IKEA, som under 70-talet började ta sig in alltmer på
marknaden.
3.2.1 Sammanslagningar och nedläggningar – förändrade förutsättningar
Inom den svenska konsthantverksindustrin och formgivningen har 50-talet länge räknats som en guldålder, samtidigt som de efterföljande decennierna i kontrast har kunnat betraktas som decennier av kris. Inom glasindustrin såväl som textil- och porslinsindustrin gick företag på knäna och konsekvenserna blev omfattande.91 Företag som Orrefors, Gustavsberg och Rörstrand hade sedan 1910-tal varit ledande i skapandet av den svenska ”vackrare
vardagsvaran”, men allt eftersom samhällsekonomin under 60-talet omstrukturerades började även dessa flaggskeppsföretag stöta på ekonomiska svårigheter. 60-talet, som i andra delar av samhället kantades av ekonomisk framgång med utbyggd offentlig sektor, miljonprogram och en stabilare privatekonomi, innebar alltså en motsatt utveckling för det svenska konsthantver-ket.92 Men vad berodde denna kris i konsthantverket på, när resten av samhället såg ut att gå mot en ljusare framtid?
En av de kanske främsta förklaringarna till krisen i konsthantverket ligger i 60-talets ökade import av konstindustriellt kopierade produkter, billiga varor från det europeiska östblocket eller Sydostasien, som under 60-talet började ta sig in alltmer på marknaden.93 Detta, i kombi-nation med att nya material som plast började användas i allt större utsträckning, låg till grund för den fortsatta avvecklingen av den svenska glasindustrin med den struktur som den dittills haft, med produktion av nyttoföremål såväl som exklusivare glas.94 Den internationella kon-kurrensen ökade ytterligare under 60- och 70-talet genom att den industriella produktionen av
91 Robach 2010, s. 245.
92 Robach 2010, s. 252.
93 Robach 2010, s. 253.
94 Krantz 2015, s. 136.
36
servisglas blev allt effektivare och bättre; det glas som maskinellt tillverkades var på god väg att mäta sig utseendemässigt med det exklusiva glas producerat hantverksmässigt vid
bruken.95
Vad innebar då denna kris i praktiken för de svenska glasbruken? Vad behövde göras för att få bruken på fötter? Redan under det sena 50-talet började tanken komma kring fusion av glasbruken. Att slå ihop fler mindre glasbruk till ett större skulle öka lönsamheten, vilket skulle möjliggöra en fortsatt svensk glasproduktion. Denna fusionstanke applicerades dock i praktiken först 1969, efter flera år av minskad personalstyrka och problem med löneläget.96 Då var det bruken Åfors, Kosta och Boda som slogs samman till Åforsgruppen, och 1974 slogs ytterligare mindre bruk samman för att bilda Krona-bruken AB. Orrefors var däremot inte intresserad av någon fusion i det läget, utan fanns kvar i egen regi.97
70-talet innebar även en stor energikris, som påverkade de svenska glasbruken kraftigt då bruken hade ett stort behov av energi för att möjliggöra drift av ugnarna. Oljekrisen 1973, den huvudsakliga energikrisen under decenniet, ledde till ett fördubblat pris på olja, vilket i sin tur ledde till stora ekonomiska svårigheter för bruken. Denna kris präglade 70-talets produktion utseendemässigt och ekonomiskt, men medförde även en utveckling inom energieffektivitet.
Gamla ugnar byttes ut mot effektivare eldrivna ugnar, något som gav en ekonomisk och arbetsmiljömässig förbättring.98
Glasproduktionen i Sverige fortsatte under 70- och 80-talet att producera i huvudsak exklu-sivt bruks- och prydnadsglas, med Orrefors som ett ledande bruk. Under 70-talet blev även Orrefors aktuellt för en fusion, fortfarande med tanken att det skulle rädda kvar den svenska glasproduktionen under den rådande krisen. 1978 köptes Orrefors av Kosta Boda. Köpet häv-des dock och et par år senare var det i stället Kosta Boda som köptes av Orrefors. Denna vändning har sin grund i att 80-talet var ett gynnsamt decennium för den svenska produkt-ionen av glas. Grunden till detta var dels god formgivning och rationaliseringar, dels att staten under 80-talet gick in med ekonomiska insatser till de svenska bruken.99
På vilket sätt har då förutsättningarna för den svenska glasproduktionen förändrats mellan 1960 och 1990? Både 60- och 70-talet var decennier i kris. 60-talets ökade import och statliga satsning på andra sektorer än konsthantverksindustrin påverkade den svenska glasprodukt-ionen allvarligt och ledde till en förändrad satsning, där bruken tvingades att helt börja satsa
95 Krantz 2015, s. 136.
96 Arfvidsson 2007, s. 86.
97 Krantz 2015, s. 145.
98 Arfvidsson 2007, s. 89.
99 Arfvidsson 2007, s. 88.
37
på produktion av det exklusiva servis- och konstglaset. 70-talet följde med ytterligare kriser, denna gång till följd av bland annat oljekrisen 1973. Denna kris tvingade dock bruken att ut-vecklas och effektiviseras energimässigt, vilket under 80-talet gav resultat. Till följd av detta var 80-talet ett decennium i uppsving, med en ökad formmässig utveckling och en stärkt svensk glasproduktion. Man kan således se en trend där ekonomin vid bruken var under stän-dig försämring under 60- och 70-talet, men att denna trend planades ut något under 80-talet.
3.2.2 Demokratiseringen av servisglaset – IKEA som konkurrent
Idag är serier av glas något som finns i vart och vartannat hem. Att ha glas för alla olika drycker och tillfällen är inte något exklusivt utan något nästan förväntat. Som tidigare
redogjort i undersökningen har detta inte alltid varit fallet, då servisglaset under lång tid varit något dyrt och exklusivt. Men allt eftersom varuhus som IKEA tagit sig in på marknaden för dekorativa och praktiska föremål för hemmet har exklusiviteten i serviserna sjunkit. Vad innebär detta egentligen för servisernas produktion vid de traditionella svenska glasbruken?
Bidrar glaset från IKEA till en demokratisering av konsthantverket eller agerar det i själva verket förfulande för våra hem?
Varuhuset IKEA som vi känner det idag började inte med sin produktion av servisglas förrän på 1960-talet. I en IKEA-katalog från 1967 nämns i ett kort stycke att varuhusets avdelning för hemslöjd och konstindustriprodukter, ”Accenten”, säljer glas, porslin, textilier med mera.100 Det är dock först i katalogen från 1973 som glaset presenteras i bild (Bild 31).101 Följer man sedan den utseendemässiga förändringen av glaset producerat av IKEA under 70- och 80-talet ser man en tydlig likhet i formgivningen med det sätt det Orreforska glasets utseende utvecklades under samma period. Under 70-talet marknadsförde nämligen IKEA låga, stabila glas med kort ben och robust utseende. Ser man i katalogerna från 1973 och 1979 och jämför med Orrefors produktion under samma period finns flertalet likheter.102
Exempelvis glaset ”Rondo” i IKEA-katalogen från 1979 (Bild 32) jämfört med glaset
”Taverna” (Bild 14) tillverkat vid Orrefors samma år, här ser man hur det grova benet i
”Taverna” går igen i IKEA:s ”Rondo”.103 Detsamma gäller produktionen av glas under 80-talet, då Orrefors produkter gick mot ett slankare och smalare utseende. Man ser till exempel i
100 Katalog ”IKEA 1967”, IKEA, 1967, IKEA Museum, s. 4–5.
101 Katalog ”IKEA 1973”, IKEA, 1973, IKEA Museum, s. 134–135.
102 IKEA 1973, s. 134–135, och Katalog ”IKEA 1979”, IKEA, 1979, IKEA Museum, s. 206–207.
103 IKEA 1979, s. 206–207.
38
en katalog från 1983 hur IKEA-glasens former är mer utdragna än 70-talets glas, med exempel som ”Dialog” (Bild 33). 1989 presenteras nyheten ”Oas” som har ett ytterligare utdraget formspråk (Bild 34).104
Bild 31. Bild ur IKEA-katalog. ©Inter IKEA Systems B.V, 1973
https://ikeamuseum.com/sv/catalogues/ikea-katalogen-genom-tiderna/
Bild 32. Bild ur IKEA-katalog, servisen ”Rondo”.
©Inter IKEA Systems B.V, 1979
https://ikeamuseum.com/sv/catalogues/ikea-katalogen-genom-tiderna/
Bild 33. Bild ur IKEA-katalog, servisen ”Dialog”.
©Inter IKEA Systems B.V, 1983
https://ikeamuseum.com/sv/catalogues/ikea-katalogen-genom-tiderna/
Bild 34. Bild ur IKEA-katalog, servisen ”Oas”. ©Inter IKEA Systems B.V, 1989
https://ikeamuseum.com/sv/catalogues/ikea-katalogen-genom-tiderna/
Vad dessa billiga serviser från IKEA saknar, sitt likartade utseende till trots, är Orreforsglasets hantverksmässiga kvalitéer. Som nämnt i avsnitt 3.1.1 grundades
formgivningen under 80-talet till stor del på att man skulle få fram ett uttryck för tillämpat konsthantverk, alltså att det i glasen skulle finnas en hantverksmässig faktor. Glasen från IKEA må ha liknande former men saknar det innovativa hantverk som under 80-talet var ett signum vid Orrefors.
104 Katalog ”IKEA 1983”, IKEA, 1983, IKEA Museum, s. 222–223 och Katalog ”IKEA 1989”, IKEA, 1989, IKEA Museum, s. 296–297.
39
Ytterligare en skillnad, och kanske den huvudsakliga skillnaden, var den i pris mellan IKEA:s och Orrefors glas, som vidare presenteras med hjälp av priser omvandlade till dagens penningvärde av mig med hjälp av Statistiska Centralbyråns Konsumentprisindex. År 1973 kunde man från IKEA köpa ett paket med åtta munblåsta glas för 47 kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar cirka 324 kronor.105 Detta innebar att glasen från IKEA hade ett så lågt styckpris som 41 kronor. Jämför man detta med priserna från Orrefors under samma period kunde de vara mer än det dubbla.106 Allt eftersom IKEA under 70- och 80-talet producerar fler glas tillkom även billigare och billigare glas. År 1989 var det möjligt att köpa 12 vinglas för 45 kronor, i dagens penningvärde cirka 83 kronor.107 Detta ger ett styckpris på knappt sju kronor, samma år som ett av Orrefors billigare vinglas kostade 206 kronor i dagens penningvärde.
Vad innebar då denna enorma prisskillnad för försäljningen av serviser? En självklar konsekvens av IKEA:s låga priser var att fler och fler fick möjlighet att köpa servisglas.
Tyvärr är det billigaste glaset dock även det enklaste och kanske fulaste glaset på så sätt att det är producerat helt utan dekor. Man skulle utifrån Morris teorier kunna kalla glaset för ett surrogat, ett försämrat substitut till den äkta varan.108 Den ökade konsumtionen, och därmed den ökade produktionen, av sådant glas ledde sedermera till en allmän uppfattning om glasets minskade värde, eftersom glas upphörde att vara en lyxprodukt och i stället blev något var man hade hemma. Från att man som konsument förväntat sig en produkt med lyx till ett lite högre pris ändrades uppfattningen till att glas inte hade ett så högt värde trots allt. Detta inträffade under samma period som det industriellt tillverkade glaset ökade i kvalitet, och de utseendemässiga skillnaderna mellan ett dyrt hantverksmässigt tillverkat Orreforsglas och ett billigt IKEA-glas minskade.109 Man kan alltså sluta sig till att den ökade produktionen av glas vid IKEA berodde på en ökad efterfrågan på billigt glas, och att detta på sätt och vid medfört en demokratisering av glaset, samtidigt som det försvårade för det högklassiga glaset från glasbruken att konkurrera om kunderna.
105 IKEA 1973, s. 135.
106 Berglund 2021 a.
107 IKEA 1989, s. 295.
108 Morris 2003, s. 96.
109 Lagerbielke 2021.
40