3. UNDERSÖKNING
3.1 Det Orreforska glaset mellan 1960 och 1990 – en ekonomisk och estetisk utveckling
3.1.1 Utseendemässig förändring av servisglaset från Orrefors
1960-tal
Serviserna tillverkade vid Orrefors under 1960-talet präglades till stor del av vad man kan kalla det ”klassiskt Orreforska formspråket”. Det innebar en nivå av elegans och lyx som skilde sig från glas av lägre kvalitet, med fokus på klassiska och stilrena uttryck. Flertalet serviser som lanserats under 50-talet fortsatte dominera marknaden, bland annat ”Illusion”
(1957) och ”Rhapsody” (1959), samtidigt som de satte ribban för vad servisglaset från Orrefors skulle ha för formmässigt uttryck (Bild 1 och 2).52 Servisen ”Prelude” lanserades också under denna period och man kan även här se det traditionella formspråk som
genomsyrar Orrefors serviser under det tidiga 60-talet (Bild 1).53
52 Lagerbielke, Erika, formgivare och professor i glasdesign vid Linnéuniversitetet, digital intervju över Zoom, 2021-12-02.
53 Samtliga glasbilder presenterade i uppsatsen återger produkter ur Orrefors produktion och produktblad, om inget annat anges.
18 Bild 1. ”Illusion” och ”Prelude”, katalog från 1969, formgivna av Nils Landberg.
Bild 2. ”Rhapsody”, katalog från 1969, formgiven av Sven Palmqvist.
Ser man till de kataloger Orrefors gav ut under 60-talet går det att ana en trend där de äldre slipade serviserna fortfarande hade en stabil plats i glasbrukets försäljning, samtidigt som nyare, lättare serviser börjat ta sig in allt mer under decenniets senare år. Vid en jämförelse mellan en katalog från 1960 och en från 1969 syns en skillnad i vilka serviser som
presenteras. I en katalog från 1960 är samtliga serviser i transparent glas och inga av
serviserna har färgade detaljer. Av 26 serviser är nio i klarglas helt utan dekor, de resterande är dekorerade med i huvudsak slipningar av olika slag. I de serviser som har glas på fot har majoriteten ett kort ben och stadig fot, där kupan är högre än benets höjd. Glasen är alltså i huvudsak låga och stadiga, med en slipad kupa. Ett exempel på en sådan servis är ”Karolina”.
Även om denna servis är en av de smäckrare ur katalogen så syns tydligt de typiska dragen med slipningar på kupan och ett relativt kort ben (Bild 3).54 Jämför man detta med en katalog från 1969 så är 15 av de 25 presenterade serviserna gjorda i klarglas utan dekor. I likhet med glasen i den tidigare katalogen saknar även dessa glas färgade dekorer, men däremot har det formmässiga uttrycket förändrats. Somliga av de glas som presenteras är samma som i katalogen från 1960 och ser således likadana ut som i den tidigare katalogen. De glas som tillkommit till sortimentet under 60-talet däremot har ett annat formspråk. De har inte längre samma korta, stadiga ben, utan benet har blivit längre och tunnare. Ett exempel på detta är
”Carillon”, ett glas med rund kupa och smalt ben, utan dekor (Bild 4).55
54 Katalog ”Orrefors 29”, Orrefors, 1960, Kronobergsarkivet, s. 14.
55 Katalog och prislista ”Orrefors”, amerikansk, Orrefors, 1969, Kronobergsarkivet, s. 81.
19 Bild 3. ”Karolina”, katalog från 1960, formgiven av Gunnar Cyrén.
Bild 4. ”Carillon”, katalog från 1969, formgiven av Nils Landberg.
Ytterligare en typ av glas som producerades vid Orrefors under 60-talet som är värt att nämna i sammanhanget är Gunnar Cyréns ”Popglas”. Dessa glas på fot, med randigt ben i massivt färgat glas, såldes ej som serviser utan lanserades 1967 som en motsvarighet till popkonsten men inom glasproduktionen.56 Dessa var från Cyréns sida ett medvetet brott från den ”fina” Orreforsstilen.57 Då dessa inte lanserades som en servis är de inte jämförbara med de tidigare nämnda serviserna, däremot ger de en bild av på vilket sätt man redan under 60-talet arbetade med fria uttryck för hantverk inkorporerat i dricksglas.58
Bild 5. ”Popglas”, formgivna av Gunnar Cyrén.
56 Studio Gunnar Cyrén, Popglas, hämtad 2021-12-10 från: https://popglas.se/.
57 Widman 1998, s. 94.
58 Lagerbielke 2021.
20 1970-tal
I likhet med utvecklingen under 60-talet fortsatte glaset producerat under 70-talet att förhålla sig till vad som är ”Orreforskt”. Med detta menas att de klassiska och traditionella dragen levde vidare i servisglasproduktionen, samtidigt som de försökte anpassas till den rådande tiden och dess trender. Bland annat innebar detta att man under 70-talet försökte hitta ett yngre uttryck i sitt glas.59 För att se en förändring över tid kan man se till de nyhetsblad som producerades vid Orrefors under decenniet. Mellan 1974 och 1979, med undantag för 1978, finns i nyhetsbladen varje år nya serviser.60 Ett urval av dessa nya serviser presenteras följaktligen för att ge en överblick över den utseendemässiga förändringen.
I 1974 års nyhetsblad presenteras ett antal serviser i klarglas, men även serviser med ett nytt och mer lekfullt formspråk. En av dessa är en servis som saknar namn, men som innehåller vinglas på fot. Vad som utmärker denna servis är benets utformning (Bild 6).
Glaset är likt flera serviser under 60-talet fritt från graverad eller slipad dekor, men har i stället dekor i form av ”bubblor” längsmed benet.61 Denna form av utsmyckning, där glaset i sig är dekoren i stället för att dekoren applicerats i efterhand i form av gravyr eller slipning, är något som är genomgående i 70-talets formgivning. I 1975 års nyhetsblad presenteras
dryckesglas till servisen ”Eden”, en servis som sedan 1974 funnits i Orrefors sortiment, men som först 1975 inkluderar dryckesglas (Bild 7).62 Även här är det glaset i sig som står för dekoren, utan slipning eller liknande. Detta fenomen går att känna igen även år 1976 då servisen ”Variation” lanseras (Bild 9), ett glas med ett enkelt men nyskapande formspråk.
Samma år lanseras även en servis med målad dekor, nämligen servisen ”Anna” (Bild 8).63 Med detta börjar färg ta sig in i serviserna och året därpå lanseras servisen ”Maja” som även den har påmålad dekor (Bild 10). 1977 lanseras även glas i vad som ska bli servisen ”Helena”
(Bild 11).64 ”Helena” har ett enkelt formspråk, men med en subtil räffling i kupan som visar på det hantverksmässiga arbetet bakom glasen. Även 1979 lanseras nyheter, serierna
”Herrgård”, ”Mora” och ”Taverna” (Bild 12, 13 och 14). Samtliga av dessa har ett enkelt formspråk, utan gravyr eller slipning, med ett mer robust utseende.65
59 Lagerbielke 2021.
60 Katalog ”Nyheter 1974”, Orrefors, 1974, Kronobergsarkivet; katalog ”Nyheter 1975”, Orrefors, 1975, Kronobergsarkivet; katalog ”Nyheter 1976”, Orrefors, 1976, Kronobergsarkivet; katalog ”Nyheter 1977”
Orrefors, 1977, Kronobergsarkivet; katalog ”Nyheter 1979”, Orrefors, 1979, Kronobergsarkivet.
61 Orrefors 1974, s. 9.
62 Orrefors 1974 och Orrefors 1975, s. 5.
63 Orrefors 1976, s. 3, 20.
64 Orrefors 1977, s. 11, 13.
65 Orrefors 1979, s. 1, 3, 4.
21
Bild 6. Servis utan namn, 1974, formgiven av Jan Johansson.
Bild 7. ”Eden”, 1975, formgiven av Lars Hellsten.
22
Bild 8. ”Anna”, 1976, formgiven av Eva Englund. Bild 9. ”Variation”, 1976, formgiven av Owe Elvén.
Bild 10. ”Maja”, 1977, formgiven av Eva Englund. Bild 11. ”Helena”, 1977, formgiven av Gunnar Cyrén.
23 Bild 12. ”Herrgård”, 1979, formgiven av Gunnar Cyrén.
Bild 13. ”Mora”, 1979, formgiven av Gunnar Cyrén.
Bild 14. ”Taverna”, 1979, formgiven av Olle Alberius.
Vad går det då att säga om den formmässiga utvecklingen under 70-talet? Samtliga av de nylanserade serierna saknar helt graverad eller slipad dekor, i kontrast till serier under 60-ta-lets början. Under 70-talet skiftade det populära formspråket i stället till en formgivning där materialet glas var fokus. Glasens dekor utgörs av antingen glasen själva, som formgavs för att ge ett spännande uttryck, eller av påmålad färgglad dekor. Detta medför att konsthantver-ket som ju är att arbeta med glas blir tydligare, exempelvis med räfflorna i kupan hos
”Helena” eller luftbubblan i foten hos ”Taverna”. Det fria uttrycket för hantverk gjorde sig således märkbart i servisglasen på ett tydligare sätt än tidigare decenniers serviser.
Sex av de nio serviser som använts som exempel har även ett kortare, stadigare utseende, jämförelsevis med det sena 60-talets serviser. Att det stadiga utseendet var tillbaka igen kan hänga ihop med 70-talets förkärlek för det lite mer rustika formspråket, med furumöbler och liknande.66 Orrefors lyckades med detta kombinera den lyx och elegans som företaget
66 Lagerbielke 2021.
24
förknippades med med tidens trender, något som återspeglade företagets förhoppning om att under 70-talet nå ut till en yngre publik och således bredda marknaden för sina serviser.
1980-tal
I samma anda som de föregående två decennierna fortsatte Orrefors under 80-talet att produ-cera servisglas med ledord som klassiskt, elegant och stilrent. Vad formgivarna under 80-talet däremot lade till till detta var en influens från postmodernismen, något som började bli märk-bart i servisglasproduktionen under mitten och slutet av 80-talet.67
I årtiondets tidigare kataloger, mellan cirka 1980 och 1984, presenteras flertalet redan etablerade serviser. Så gott som alla av de tidigare nämnda serviserna är fortfarande i produktion och 50-talets serviser ”Illusion”, ”Rhapsody” och ”Prelude” visar fortfarande vägen för vad Orrefors design ska vara. De robustare serviserna från 70-talets slut finns även de kvar i produktionen.68 Men 1985 händer något, det börjar produceras en ny typ av servis vid glasbruket. Erika Lagerbielkes ”Intermezzo” (Bild 15) lanseras och ger en form av nystart för vad det ”Orreforska” glaset är. ”Intermezzo”, med sin blå droppe i benet, är en av de första serviserna att produceras vid bruket där färgen består av en del av glaset i stället för att vara en dekor. Tanken med ”Intermezzo” var att den skulle riktas mot en yngre konsumentgrupp för att skapa ett intresse för glas i en ny demografi.69 Med denna servis gjordes ett tydligt brott mot 70-talets funktionsinriktade formgivning, tack vare lekfullheten och elegansen som Lagerbielkes ”Intermezzo” bidrog med.70 1985 lanserades även Lagerbielkes servis ”Erika”, som även det var ett elegant glas i hög kontrast med 70-talets stabilare formspråk (Bild 16).
67 Lagerbielke 2021.
68 Katalog ”Orrefors Sweden”, Orrefors, 1980, Kronobergsarkivet; katalog ”Orrefors Sweden 1982”, Orrefors, 1982, Kronobergsarkivet; katalog ”Orrefors Sweden 1983”, Orrefors, 1983, Kronobergsarkivet; katalog
”Orrefors 1984”, Orrefors, 1984, Kronobergsarkivet.
69 Lagerbielke 2021.
70 Eklund, Lagerbielke 2018, s. 24.
25 Bild 15. ”Intermezzo”, 1985, formgiven av Erika Lagerbeilke..
Bild 16. ”Erika”, 1985, formgiven av Erika Lagerbielke.
Trenden med slanka glas var med detta tillbaka bland nyheterna vid Orrefors. År 1986 lan-serades flertalet glas i detta manér, däribland Lagerbielkes ”Vintage” och ”Diva” (Bild 17 och 18) och Gunnar Cyréns ”Optica” och ”Laura” (Bild 19 och 20).71 Gemensamt för dessa fyra serviser, tillsammans med ”Intermezzo”, är att de alla har ett tydligt uttryck för konsthantverk.
Samtliga har en aspekt av konstnärligt hantverk i sin formgivning, där det dekorativa är ett tydligt uttryck för den hantverksmässighet som krävs vid skapandet av dessa glas. Liknande drag finns även i serviserna ”Chianti” och ”Casino Royal” (Bild 21 och 22) och med detta tog sig Orrefors servisglas in på en ny marknad där det hantverksmässiga i glasproduktionen var tydligare än någonsin tidigare.72
Bild 17. ”Vintage”, 1986 formgiven av Erika Lagerbielke.
Bild 18. ”Diva”, 1986, formgiven av Erika Lagerbielke.
71 Widman 1998, s. 29 och Katalog ”Orrefors nyheter hösten 1986”, Orrefors, 1986, Kronobergsarkivet, s. 1.
72 Katalog ”Orrefors 1986”, Orrefors, 1986, Kronobergsarkivet, s. 3, 6.
26 Bild 19. ”Optica”, 1986, formgiven av Gunnar
Cyrén.
Bild 20. ”Laura”, 1986, formgiven av Gunnar Cyrén.
Bild 21. ”Chianti”, 1986, formgiven av Anne Nilsson.
Bild 22. ”Casino Royal”, 1986, formgiven av Gunnar Cyrén.
Mot slutet av 80-talet kan man se en fortsättning på samma spår, där det hantverksmässiga sätts i fokus och vad man kan göra i materialet glas testas. Serviserna är fortsatt höga och smäckra, exempelvis ”Allegretto” och ”Tango” lanserade 1989–1990 (Bild 23 och 24).73 Kon-trasten till det sena 70-talet är stor; servisernas formgivning har gått från att vara stabil och robust till att bli tunn och smäcker. Vidare kan man även se en tydlig kontrast med glaset från det tidiga 60-talet, där tyngre glasmassa och graverade eller slipade glas var populära.
Genomgående för alla tre decennier är dock det ”Orreforska” formspråket, med elegant, klassiskt och vackert som ledord. Hur detta sedan har tolkats av olika formgivare under olika perioder är det som vi kan se som trender inom servisglasproduktionen.
73 Katalog ”Orrefors 1989/90”, Orrefors, 1989–1990, Kronobergsarkivet, s. 12, 13.
27 Bild 23. ”Allegretto”, 1989–1990, formgiven av
Matz Borgström.
Bild 24. ”Tango”, 1989–1990, formgiven av Erika Lagerbielke.