När jag anländer till Kulturhuset Mazetti, en renoverad gammal chokladfabrik mitt i Malmö, anmäler jag mig till receptionisten och hänvisas till hissen och andra våningen. Efter att ha letat mig
Undervisningssalen på Kulturhuset Mazetti i Malmö var ganska stor och lite opersonlig.
fram genom ytterligare en
foajé, en omärkt dörr och en korridor kommer jag in i Kulturskolans lokaler och fi nner Johanna i den under- visningslokal man använder för serieundervisningen.
Det visar sig vara en stor industriliknande lokal som används till många olika aktiviteter under en normal- vecka, varför den ger ett lite spritt intryck. På väggarna
fi nns teckningar av såväl elever som gästlärare. Johanna förevisar bland annat stolt en stor inramad teckning av japanen Baron Yoshimoto, som var på besök ett par år tidigare. Eftersom jag kommit tidigt hinner Johanna även visa upp de uppkopierade tidningar som varje kurs gör en gång per termin, vilka innehåller verk av alla elever, samt det modesta mangabibliotek som hon och de andra lärarna lyckats skrapa ihop.
Rummets bortre del domineras av ett enda, stort avlångt bord, med många stolar placerade runt det. Stolarna är lite lägre än vanliga stolar för att passa även de yngre eleverna, och försedda med uppskurna tennisbollar på varje stolsben, för att inte föra för mycket oväsen när de dras fram och tillbaka på det kala stengolvet.
Efter hand börjar eleverna anlända. Några kommer av olika anledningar rejält i förtid, och anmodas av Johanna att sätta sig ner och börja teckna så länge. Medan vi pratar har hon lagt ut papper, pennor och suddgummin runt om på bordet. De som kommer tidigt är alla ganska unga och sitter mest ner och gör ingenting. Efter hand fylls klassrummet på, och till slut är det sammanlagt tio (av anmälda) elever närvarande, varav sex killar och fyra tjejer. Två av
Lärar/elev-interaktion på Kulturskolan i Malmö.
tjejerna är mycket unga, och
två är i övre tonåren. Killarna är mer jämnt fördelade ålders- mässigt.
Johanna inleder med att berätta om den slututställning som klassen skall göra och den tidning de skall producera. Efter en kort förklaring ber hon alla sättta igång med att teckna material till dessa. Johanna går sedan runt och hjälper dem som behöver hjälp. Efter en stund sätter hon på radion och tar in en kommersiell kanal med popmusik. Tydligen är detta normalt, eftersom ingen kommenterar det hela.
Tyvärr kan jag ganska snabbt märka ett könsfördelat beteende i klassen. Killarna dominerar fullständigt. De två yngre tjejerna sitter nedböjda över sina papper och tittar nästan aldrig upp, och de två äldre tjejerna pratar tyst sinsemellan. Killarna däremot pratar högt och brett med alla och envar, kastar suddgummi på varandra, springer omkring i lokalen med mera. Ljudnivån är bitvis hög, och kommentarer om olika dataspel, animerade fi lmer etc. duggar tätt.
Ett lugn uppstår när Johanna själv börjar teckna och det visar sig att hon tecknar av alla i mangastil, till omslaget på tidningen. Alla vill se sig själva och lämnar sina platser för att kommentera, be om att få se ut som en speciell fi gur etc. Här får Johanna ett tydligt övertag och ger eleverna ultimatum om att de måste genomföra sina uppgifter, om hon skall teckna så som de vill. Det är mest killarna som har önskemål, och vill bli tecknade som kung, »med mantel och så«, eller som jediridddare, »med häftigt svärd«.
Full koncentration i fort sätt nings grup pen på Kul tur sko lans mangakurs.
När jag mot slutet av lektionen går runt och försiktigt tittar
på vad de gör är det tydligt att ett par av eleverna fortfarande är ofokuserade och har svårt att motivera sig till att faktiskt teckna. De fl esta har dock kommit igång med tecknandet och blir mer och mer tystlåtna allteftersom tiden går. Detta kreativa lugn infaller dock först när det är mindre än tio minuter kvar på lektionen.
När den första lektionen är slut, går eleverna motvilligt hem och trots att det är en kvart tills nästa lektion skall börja står redan eleverna till nästa kurs och väntar utanför dörren. Johanna ber dem stiga in och ger dem samma instruktioner som i den förra gruppen, det vill säga att de kan sitta ner och börja teckna.
Denna grupp visar sig bli mindre, bara sex elever sammanlagt, och då kommer den sista en dryg kvart in på lektionen. Fördelningen är denna gång fyra killar och två tjejer, det vill säga sex av de tretton som är anmälda till kursen. Denna grupp är fortsättningsgruppen, vilket innebär att de redan gått ett år på mangakurs, men åldersmässigt är det ingen
större skillnad mot den förra gruppen. Även här startar Johanna lektionen med att tala om att alla måste producera serier och teckningar till avslutningsutställningen och den gemensamma tidningen. Denna grupp får dock i uppgift att göra en serie om hur det varit att gå på kursen. Johanna går sedan runt och hjälper till, entusiasmerar och försöker få igång dem som inte själva tar tag i något. En av killarna som blankt vägrar göra uppgifter övertalas till slut att göra en nidbild av Johanna.
I denna grupp är det lugnare än i den förra. Kanske beror det på att eleverna gått längre på kursen, kanske på att de är färre,
Omslaget till en av de tidningar som tillverkades på Kulturskolans lek tio ner.
men samtliga ägnar sig åt uppgiften efter ett tag. Den yngsta tjejen
är bara åtta år, och säger inte ett ord under hela lektionen, förrän Johanna sätter sig ner bredvid henne och ber henne kommentera vad hon tecknar. Även i denna klass diskuteras det en hel del, men under lugnare former. Ämnet är den nya Star Wars-fi lmen, samt serien Mästerdetektiven Conan, och återigen är det mest killarna som
pratar, medan tjejerna ritar.
När jag går runt och tittar är det få som faktiskt ritar på den uppgift som Johanna har delat ut. De fl esta har egna teckningar och serier som de vill arbeta på. En av killarna kommenterar att »Jag tecknar bara fi ktion«, en annan att »...det är bara så tråkigt«.
När de minuterna har gått verkar alla vilja sitta kvar, men Johanna förkunnade att lektionen är slut och ber alla avsluta det de håller på med, samt informerar om att de nästa gång skall göra färdigt allt det de håller på med inför slututställningen.