Jag anländer till Helsingborg med bil tillsammans med Liv som också kommer från Malmö, och hittar därför lätt Studieförbundet Vuxenskolans lokaler. Själva undervisningslokalen visar sig vara ett mycket litet rum, precis innanför dörren. I det får det plats ett långsmalt bord, ett antal stolar och en whiteboard och inte mycket mer. Ute lyser solen skarpt genom de många fönster som vetter ut mot gatan, och Liv drar ner alla rullgardiner, vilket ger rummet ett intryck av att befi nna sig under jorden. Foto från första klassen i Helsingborg: I Helsingborg var undervisningslokalen liten och trång.
Eftersom det är första lektionstillfället
för terminen ägnar sig Liv åt att diskutera praktiska detaljer med skolans företrädare, och först efter en lång stund märker någon att eleverna börjat samlas utanför huset, och inte kommer in eftersom dörren är låst. Ingen har dock knackat på, utan alla står snällt och väntar.
Alla eleverna samlas inne i klass- rummet och sätter sig ner, varefter Liv prickar av dem på listan över klasssen. Elva av tolv anmälda har kommit. Klassen består av fem killar och sex tjejer, där killarna är tydligt yngre än tjejerna. Efter att ha introducerat sig själv lämnar Liv över till mig, som under den första lektionen genomför enkätundersökningen, som jag beskrev i förra kapitlet.
Efter en paus, då alla uppmanas gå ut och röra på sig, köpa godis etc., startar Liv den första lektionen. Allra först får eleverna presentera sig själva. Detta går ganska bra, även om många är nervösa. Inte förvånande ingick frasen »jag gillar att teckna« i samtligas presentationer. Efter detta inleder Liv med att hålla en kort föreläsning om manga och vad som skiljer de japanska serierna från de västerländska. Liv tecknar hela tiden på tavlan och visar hur man kan bygga upp fi gurer genom att börja med streckgubbar för att hitta rätt kroppsställningar etc. Detta följer hon sedan upp med att dela ut kopior på sidor ur en volym av How to Draw Manga, som handlar om just anatomi och framför allt hur man tecknar ansikten. Klassen får sedan i uppgift att konstruera en fi gur, först som streckgubbe, och sedan som en fullt ut tecknad fi gur.
Foto från andra klassen i Helsingborg. Djup koncentration.
Det som slår mig, efter att
ha besökt de två klasserna i Malmö, är hur tyst och lugnt det är. Alla eleverna sätter genast igång med uppgiften, och Liv behöver inte en enda gång förmana eller tillrättavisa någon. Det förs diskussioner, men de är mer lågmälda, och för det mesta tecknar alla fl itigt, och det enda som hörs är prasslet av godispåsarna. Efter ett tag sätter Liv på en radio, med lite äldre popmusik, något som föranleder en del kommentarer men snabbt accepteras.
Sittplaceringen i rummet är milt sagt talande. På den ena långsidan av bordet sitter alla tjejerna och på den andra sitter killarna. De samtal som förs, sker också enbart med dem som sitter närmast och inte tvärs över bordet. Liv går för det mesta runt, men sitter ibland på den ena kortsidan.
När det är fem minuter kvar av den andra lektionen förkunnade Liv att det börjar närma sig slutet och uppmanar alla som inte hunnit färdigt med uppgiften att göra resten hemma till nästa vecka.
Efter en kort paus, när eleverna till nästa kurs anländer, börjar nästa tvålektionerspass. Jag inleder återigen med att hålla föreläsning och dela ut enkäter under den första lektionen. Efter en paus, återigen med inköp av godis, drar Liv igång den ordinarie under- visningen. Hon inleder med att be alla skriva ner vad de vill lära sig under terminen, samt efter det teckna en serie på temat vad man har gjort under sommaren. Liv ritar också, efter allmän förfrågan från eleverna, en serie på samma tema på tavlan.
En av klasserna i Hel sing borg, som spontant satte sig enligt strikt köns upp del ning.
När samtliga är klara med den första uppgiften får de som inte
hunnit med den andra, den i läxa tills nästa gång. Sedan håller Liv en föreläsning, och eftersom detta är fortsättningskursen, är den lite mer avancerad än i den förra klassen. Lektionen handlar om hur man kan påverka de signaler som en serie sänder genom att använda olika eff ekter i bakgrunderna. Även till detta har Liv uppkopierade sidor från en av volymerna av How to Draw Manga. Uppgiften blir att rita en och samma ruta med en fi gur i, med tre olika bakgrunder.
I denna klass anlände samtliga tolv, vilka utgörs av åtta tjejer och fyra killar. Tjejerna är äldre än killarna. Sittplaceringen är inte lika segregerad som i den förra klassen, men det är tydligt att de fl esta har någon kompis som de sätter sig bredvid. »Kompisparen« utgörs nästan uteslutande av elever av samma kön och ungefärliga ålder.
Även här sätter Liv efter en stund på musik, och en rolig diskussion utbryter, där eleverna till stor munterhet över huvud taget inte känner till Livs favoriter som Duran Duran och Depeche Mode, och kritiserar hennes försök till att lansera en mer modern favorit i The Ark. Samtalstonen är livlig och öppen och alla deltar. Liv bjuder en hel del på sig själv, vilket eleverna tydligt uppskattar. Efter ett tag glider diskussionen in på fi lm, och en av killarna undrar: »Har ni sett senaste Final
Fantasy?« (animerade filmer som i grunden bygger på TV-spel). »Ja«, ropar Liv, »ni måste bara se Final Fantasy: Advent
Children!« Ännu en häftig
diskussion om var man kan få tag på denna fi lm utbryter, vilken får de fl esta att sluta teckna för en stund.
Fokus på uppgiften, i en av klasserna i Hel sing borg.
Annars tecknar alla fl itigt. Inom kompisparen visar en del
för varandra vad de håller på med och diskuterar det, men det förekommer också en hel del förstulet sneglande på de andras alster. Här fi nns det också en liten tjej som döljer sin teckning med hela kroppen när jag går en runda för att se vad de håller på med. Även denna klass får cirka fem minuters förvarning innan de motvilligt får gå hem.
Detta var min sista undersökning, och även den gav en hel
del insikter – inte minst vid jämförelse med de två tidigare undersökningarnas resultat.