Fokusgrupper är enligt Wibecken metod som går ut på att man samlar ett antal personer som under en begränsad tid får diskutera ett givet ämne med varandra. Gruppen leds av en samtalsledare,
en moderator, som initierar diskussionen och introducerar nya ämnen efter hand, men inte agerar som en traditionell intervjuare eftersom målet är att gruppdeltagarna skall diskutera fritt med varandra. Benämningen fokus anger att debatten skall centreras kring ett på förhand givet ämne.
Fördelarna med fokusgrupper jämfört med enskilda intervjuer är att de gruppdynamiska aspekterna gör att en bredare skala av idéer
kan komma fram. Detta gör metoden användbar när en forskare
behöver öka sin förståelse för ett nytt ämnesområde och/eller vill söka nya lösningar på ett gammalt problem. Det är även ett mer ekonomiskt alternativ till enskilda intervjuer om man vill testa frågor, språk etc. inför större enkätundersökningar.
Enligt Morgan bör användandet av fokusgrupper genomgå
fyra stadier: planering, rekrytering, diskussionsledning samt slutligen
analys. Jag har utgått från denna struktur i mitt arbete, och kommer
även redovisa grundtankarna i fokusgruppsmetoden enligt detta system.
Planering
Planeringen inleds med att man formulerar forskningsfrågan/ forskningsfrågorna eller ringar in ett intresseområde. Tidigt bör man även refl ektera över om fokusgrupper är den bästa metoden för det planerade projektet, samt om metoden skall användas enskilt eller i kombination med andra typer av datainsamlingsmetoder, och i så fall vilka.
I mitt fall blev huvudfrågorna de två sista frågorna från de grundläggande frågeställningarna för hela boken, det vill säga: »Vad är det hos manga som lockar till eget skapande?«, samt »Vilka lärdomar kan man dra av de japanska seriernas inverkan på läsarna inför framtida pedagogisk verksamhet med manga?«.
Utifrån dessa frågeställningar funderade jag vidare på om fokusgrupper var den bästa metoden för min undersökning. Eftersom jag behövde en snabb ingång i ovan nämnda frågor – frågor som inte så många har funderat på ännu – verkade det fördelaktigt att sätta samman en grupp med medlemmar som alla hade personlig erfarenhet från området och låta dem tillsammans komma fram till förslag på svar. Alternativet hade varit att göra separata intervjuer, men då skulle de gruppdynamiska aspekterna utebli och refl ektionen riskera att inte bli lika djup.
När man skall lägga upp själva studien fi nns det ett antal
överväganden att ta hänsyn till:
För det första om det skall vara en ickestrukturerad eller strukturerad
fokusgrupp. En ickestrukturerad fokusgrupp innebär att grupp- medlemmarna i så stor utsträckning som möjligt får tala med varandra och inte med samtalsledare, den så kallade moderatorn. Målet blir då en fri diskussion i syfte både att studera interaktionen i gruppen och komma åt tankar som kommer upp spontant. Strukturerade fokusgrupper styrs i högre grad av moderatorn som antingen kontrollerar frågorna eller gruppdynamiken – eller bådadera.
Det finns för- och nackdelar med båda metoderna. Om moderatorn styr interaktionen i alltför hög utsträckning fi nns det en risk för att hans eller hennes föreställningar och förförståelse fortplantar sig till gruppmedlemmarna. Å andra sidan kan en aktiv moderator klippa av ofruktbara diskussioner och återföra debatten till för undersökningen mer intressanta spår. En ickestrukturerad fokusgrupp fungerar bäst om man vill fokusera på grupp- interaktionen, och en strukturerad om man vill fokusera på frågeställningarna.
Jag valde att använda mig av en strukturerad fokusgrupp eftersom mitt primära mål var att söka svar på mina frågeställningar, och därför var mindre intresserad av att analysera interaktionen inom gruppen.
Antalet grupper bör anpassas efter undersökningens mål. Om fokusgrupper skall användas i kombination med andra under- sökningsmetoder kan antalet vara lägre. Det optimala antalet
medlemmar i respektive grupp råder det delade meningar om, men någon form av konsensus verkar fi nnas i litteraturen om att ett minimum är fyra deltagare, eftersom man då har passerat det antal som inbjuder till polarisering och/eller medling mellan två parter. En övre gräns anger i alla fall Wibeck till sex personer, eftersom en större grupp kan leda till gruppbildningar och/eller att tillbakadragna personer hamnar utanför diskussionen.
Antalet grupper i min studie var en svår nöt att knäcka. Eftersom
det är frågan om en så ny företeelse fanns det ganska få som hade den specifi ka erfarenhet jag efterfrågade. Det hela slutade med att det bara blev en grupp, något som av en del fokusgruppsteoretiker
anses som för få, men godkänns av andra. Antalet medlemmar i
gruppen fi ck styras av hur många jag rent praktiskt kunde samla på samma plats och tid, och blev till slut fyra.
I planeringen ingår även att utforma en intervjuguide samt sammanställa inspirationsmaterial. Intervjuguiden skall vara mer specifi k när det rör sig om strukturerade fokusgrupper. Enligt Krueger bör fem olika typer av frågor ingå: öppningsfrågor, som skall
få deltagarna att bli bekanta med varandra och öka gruppkänslan;
introduktionsfrågor, som skall introducera ämnet och ge deltagarna
möjlighet att refl ektera över egna erfarenheter som har med ämnet att göra; övergångsfrågor, som skall leda fram till nyckelfrågorna genom att deltagarna får gå djupare in på sina egna erfarenheter,
nyckelfrågor, som är de viktigaste frågorna i studien (vilka bör vara
mellan två och fem), samt avslutande frågor, som skall ge alla deltagare möjlighet att uttrycka sin slutgiltiga position.
När jag utformade min intervjuguide, utgick jag ifrån denna indelning, och försökte hålla mig så kort och koncis som möjligt, för att inte styra alltför mycket över vad som skulle diskuteras. Intervjuguiden ligger som Bilaga .
Inspirationsmaterialet kan bestå av artiklar, citat, bilder, fi lmer med mera som har anknytning till det ämne som skall diskuteras. Detta tillställs gruppmedlemmarna antingen i förväg eller under diskussionen och syftet är att se till att alla ligger på ungefär samma kunskapsnivå, för att möjliggöra en givande diskussion.
Som ett inspirationspaket satte jag samman ett antal serietidningar, instruktionsböcker, artiklar, fanzin etc., som alla på olika sätt berörde frågan om japanska serier och kreativitet (och som i hög grad motsvarade innehållet i listorna under rubrikerna
Rekrytering
När det gäller rekryteringen bör man överväga huruvida gruppen/grupperna skall vara inbördes homogena eller heterogena.
Ett grundantagande som många fokusgruppsteoretiker utgår ifrån är att människor som har gemensamma erfarenheter och intresseområden är mer villiga att dela åsikter med varandra och lämna ut personlig information. Därför, menar de, är det oftast att
rekommendera att ha grupper som är homogena med avseende på ålder och socioekonomiska bakgrundsfaktorer.
Jag satte samman en fokusgrupp bestående av fyra tecknare som hade det gemensamt att de var eller hade varit elever på Serieskolan i Malmö, samt att de alla tydligt var inspirerade av mangastilen på olika sätt. Ur den aspekten blev det en homogen grupp, vilket också var eftersträvansvärt för att få en givande diskussion. Även om åldern (+) samt intresset för att teckna och för manga var någorlunda gemensama fanns det stora skillnader, inte minst i graden av erfarenhet av att läsa, teckna och undervisa om manga. De som ingick i gruppen var:
•
Åsa Ekström – elev på andra året på Serieskolan i Malmö och etablerad svensk serieskapare i mangastil, med bland annat bokserien Stall Norrsken.•
Liv Lingborn – tidigare lärare på Kulturskolans mangakurser, och involverad i ett projekt med erotisk manga för ett amerikanskt förlag.•
Johanna Skoog – lärare på Kulturskolans mangakurser och illustratör i mangastil.•
Mattias Thorelli – elev på första året på Serieskolan i Malmö och bland annat publicerad i Mangaka.
Diskussionsledning
Moderatorns roll ser mycket olika ut beroende på om man valt att använda ickestrukturerade eller strukturerade fokusgrupper. I ickestrukturerade fokusgrupper skall moderatorn introducera ämnet och sedan hålla sig så passiv som möjligt. I en strukturerad fokusgrupp får moderatorn mer rollen som traditionell intervjuare som ser till att gruppen håller sig till på förhand fastställda frågor. Det är dock i båda fallen viktigt att moderatorn framhåller att han/ hon inte är expert på ämnet, inte har de korrekta svaren på frågorna och inte heller kommer att ta ställning under diskussionen.
Jag följde detta råd och tillsammans med gruppen förde jag en diskussion som utgick från gruppmedlemmarnas förhållande till japanska serier och deras skapande, för att sedan glida över till huvudfrågan om huruvida manga ger impulser till eget skapande, och i så fall varför. Diskussionen följde i stora drag min intervjuguide och skedde i biblioteket på Kvarnby Folkhögskola den november .
Eftersom jag valde en strukturerad metod var jag aktiv som
Från vänster till höger: Johanna Skoog, Åsa Ekström, Mattias Thorelli och Liv Lingborn. Foto taget vid tillfället för fokusgruppens diskussion.
moderator och styrde diskussionen. Jag spelade in allt på band för
att kunna analysera det i efterhand. Diskussionen fl öt bra efter en trevande start, när alla kommit över den konstlade situationen och glömt att en bandspelare rullade på bordet.
Att genomföra en analys av en fokusgruppsdiskussion förutsätter
någon form av transkribering. Ju mer utförlig transkribering desto mer extensivt kan materialet analyseras. Om fokus ligger på interaktionen i gruppen bör transkriberingen vara utförlig, men om fokus ligger på att besvara mer specifi ka forskningsfrågor räcker det med en mer summarisk transkribering. Sedan handlar
det om att koda materialet, dela upp det i enheter och söka efter trender och mönster.
Eftersom jag inte var ute efter att analysera gruppinteraktionen, utan snarare sökte svar på mina frågor gjorde jag inte en komplett transkribering. Jag har istället transkriberat de mest intressanta delarna av diskussionen och grupperat utsagorna tematiskt. Eftersom jag valde en strukturerad metod kom dessa teman att sammanfalla ganska väl med min intervjuguide.
För att ge läsaren möjlighet att dra egna slutsatser har jag valt att återge många och bitvis långa citat. Kommentarer inom [ ]-tecken är mina förklaringar av facktermer, titlar etc.