I Jag – en blivande svensklärare 2, en text som avslutar det första årets svenskkurs, lyfter Jesper fram en rad frågor och teman som genomgåen- de kan identifieras i hans texter.308 Här finns hans tankar om kopplingen
till elevernas verklighet och erfarenheter och om varje elevs behov och rätt att bli sedd som den hon är och vill vara. Här framstår elevernas språkutveckling och litteraturläsning som kärnan i hans framtida svensk- ämne.
Vad ska då ersätta bokrecensioner, grammatikundervisning och rättning av texter? Svenskämnets kärna är att lära sig läsa och skriva, säger Jesper år 2. Lärarens uppgift är att hitta de vägar som gör arbetet meningsfullt, roligt och intressant för varje enskild elev, så att det ”fort- sätter brinna”.309 Den då som nu aktuella diskussionen om att många
elever lämnar grundskolan som svaga läsare och skrivare handlar, menar Jesper, mer om bristande undervisning än om enskilda elevers brister. Elevernas möjligheter att bli skrivare och läsare handlar om deras språk, liv och identitet. Det handlar om lärarens förmåga att få eleverna att tro sig om att bli goda läsare och skrivare och skapa ett intresse för läsning och skrivning som blir bestående. ”Roligt”, ”intresse” och ”intressant” är återkommande begrepp i det Jesper säger om undervisning.310 Han
kopplar lärarens förmågan att väcka elevernas intresse till förmågan att styra, utan att styra för mycket och därmed riskera att eleverna tappar intresset och ser läsning och skrivning som skolaktiviteter som inte har med deras liv utanför skolan att göra. Det handlar också om lärarens förmåga att skapa relationer, mellan lärare och elever och elever emellan. Det i sin tur har med elevernas möjligheter att göra sina röster hörda, om att de får tilltro till sin förmåga att samtala, skriva och läsa och därmed vågar stå för sina uppfattningar.311 Och de ska respektera andras överty-
gelser. Jesper vill bli en lärare om vilken eleverna när de blir vuxna säger att han ”lärde oss stå för vad man säger”. Det är svenskämnets kärna,
308 Texten Jag en blivande svensklärare 2 kallas ibland Jag en blivande svensklärare – tio
veckor senare. Jag använder fortsättningsvis den förra beteckningen.
309 Jesper år 2:30 Intervju II:18.
310 T.ex. Jesper år 2:30 Intervju II:14, 16–19 och 23. 311 Ibid.: 3, 5 och 7.
179
säger han.312 Jesper talar om ett sådant svenskämne som ett ”otraditio-
nellt” och ”annorlunda” ämne och som ”alternativ” undervisning.313
Söderberghs principer och Chambers frågor är begrepp eller be- greppsliga redskap som Jesper använder. Han återkommer också till be- greppen A-, B- och C- miljöer som i Skolverkets nationella kvalitets- granskningar används för att karaktärisera läs- och skrivmiljöer i grund- skolan (Skolverket 1998). Jesper talar om att bli en ”A-lärare” det vill säga en lärare som kan skapa vad de nationella kvalitetsgranskningarna karaktäriserar som en A-miljö.314 Ett sådant svenskämnet är basen för
hela arbetet i skolan.
Jesper beskriver år 1 ämneskunskaper som en viktig del av lärarens bagage. För att väcka elevernas intresse och finna vägar för deras läro- processer krävs kunskaper. ”Jag måste ju ha kunskap för att kunna skapa ett intresse för dem så att de vill lära sig”, säger han år 2.315 Men efter-
hand betonar han alltmer lärarens förmåga att iscensätta arbetet: ”om jag nu ska ha ett temaarbete och jag känner att jag inte har ämneskunskaper- na så kan jag läsa in mig på dem. Men jag kan inte läsa in mig på att vara pedagogisk i klassrummet, det kan jag inte göra på samma vis, inte med samma enkelhet. […] ämnesstudierna är lättare att läsa in än den peda- gogiska framtoningen.”316 På min fråga vad han vill beskriva som ”äm-
neskunskaper i svenska” svarar Jesper att det är ”de olika språken”. Tidi- gare
trodde man ju att ämneskunskap i svenska det var grammatiken. Det var vad ämneskunskap man behövde i svenskan. Nu ser man ju […] kanske mer lite fantasin, uttrycket. Hur man uttrycker sig, skulle jag vilja säga är ämneskun- skap i svenska egentligen. Hur man kan uttrycka sig på ett vettigt sätt i den situation man är i. […] att det kan vara vettig svenska man skriver eller pra- tar i rätt situation, men den kanske inte passar i nästa. […]
[Litteraturen], den är ju ett medel i detta […]. För att bli medveten om de olika språk som används inom svenskan så är ju skönlitteraturen ett stort hjälpmedel.317
312 Ibid.: 19.
313 Jesper år 3:49 Intervju III:1–2.
314 Jesper år 3:31 Eftertankar: 10. För begreppen A-, B- och C-miljöer se Skolverket
1998:114f. och 2000b:6f. samt detta arbete s. 147–148.
315 Jesper år 2:30 Intervju II:2. 316 Jesper år 3:49 Intervju III:19. 317 Ibid.
180
Innehållet i det man samtalar, läser och skriver om i Jespers nya svensk- ämne hämtas från olika skolämnen och från livet utanför skolan. Det handlar som Jesper tidigare uttryckt det om att ”koppla bonden till sko- lan”. Här är Jesper dock inte utförlig. Han talar om vikten av att läraren har kunskap om elevernas liv och erfarenheter utanför skolan. Han för- söker till exempel se TV-program och lyssna på musik som han vet in- tresserar eleverna i de klasser där han arbetar.
Men svenskämnets kärna rör framför allt elevernas uttrycksmöjlig- heter, olika verbala och icke-verbala uttrycksmedel och språklig medve- tenhet. Det handlar inte om ett korrekt språk. Eleverna ska få pröva vad han kallar olika språkstilar och bli medvetna om hur de används i skilda kontexter. De ska också bli medvetna om att de redan behärskar olika språkstilar och medvetet och omedvetet använder dem i olika samman- hang tillsammans med olika människor. Lärarens uppgift är att få elever- na att ”nå så långt som dom har kraft till”, utifrån sina förutsättningar.318
Framför allt gäller det att ge eleverna känslan av att deras språk duger. De ska känna att de kan kommunicera i alla slags sammanhang och även med människor i ”högre skikt”, utan att känna sig bortkomna.319
Jesper avslutar sin sista stora text år 3 med en sammanfattning av sin syn på lärarens uppgifter i en språkutvecklande undervisning inom ramen för ett nytt svenskämne:
Jag som lärare har i uppgift att skapa en bra läs- och skrivmiljö för barnen. Både en inre och en yttre. Den yttre skapar man genom att möblera på ett bra vis och skapa en hemtrevlig miljö. Den inre är den svårare men dock så mycket viktigare. Detta skapar man t ex. genom att se till att barnen har rik- tiga uppgifter med riktiga mottagare. Att uppgifterna inte känns meningslösa och saknar substans […]. Barnen måste känna att deras texter duger. Att in- nehållet och engagemanget är viktigare än det språkliga. Detta så att de kän- ner att de i första hand skriver för sin egen utveckling och inte för att lära- ren ska tycka om det. Avslutningsvis vill jag säga att skapa "riktiga” uppgif- ter, en bra läsmiljö (inre och yttre), slopa den medvetna grammatikundervis- ningen, ta tag i barnens levnadsglada själ och låt dem utvecklas.320
318 Ibid.: 14. 319 Ibid.: 14–16.
181
I en av sina sista eftertankar skriver Jesper: ”mitt mål är [...] att bli en bättre lärare än de som jag själv har haft. Att ge mina elever glädje i stäl- let för vånda.”321