Det evangeliskt lutherskt kristna inslaget återkommer ideligen i flera av Läse-
bokens delar och det är givetvis ingen tillfällighet att verket inleds med dikten
”Guds godhet”:
Hvem gjorde skyn så klar och blå Och ängens mark så grön? Hvem lärde blomman dofta så Och le i skrud så skön?
Hvem har väl fogeln vingar skänkt Och lärt den sång så klar?
Hvem har de rika färger stänkt På fjärilns vingepar?
10
Om nationalstatens framväxt i Europa under 1800–talets andra hälft, se t.ex. Ernest Gellner, Stat, nation och nationalism (Nora 1986); Benedict Anderson, Den föreställda gemenskapen: reflektioner kring nationalismens ursprung och spridning (Göteborg 1996). Eric Hobsbawm, Nationer och nationalism (Stockholm 2004).
11
Om Hazelius engagemang i tillkomsten av Läsebok för folkskolan, se t.ex. Böök (1923) s. 174– 176 och Petersson (1999) s. 6. 12 Se t.ex. Anderson (1996) s. 29. 13 Isling (1988) s. 42. 14 Furuland (1991) s. 64.
Det var vår Fader och vår Gud: Till honom höje sig vår lofsångs ljud!15
Det är tydligt att Läseboken främst vänder sig till fattiga allmogebarn som ofta lever under påvra och påfrestande förhållanden där framtiden ter sig mörk och eländig. Emellertid finns alltid en tröst i tillvaron, hur eländig den än må vara. I dikten ”Ett barns aftonbön” lyder exempelvis en strof:
Du, Gud! mig ser. Fast mörker jorden höljer,
Dock intet skapadt för din blick sig döljer; Likt stjernans ljus, som genom natten ler, Du, Gud! mig ser.16
Precis som anges i strofen var det inget som undgick Guds blick. Herbert Tingsten har mycket passande beskrivit det allmänna innehållet i svenska skolböcker i slutet på 1800- och början på 1900-talet som ett ständigt utba- sunerande av ”Gud och fosterlandet”.17
Detta framkommer också ofta i Läse-
bokens första upplaga, inte minst i Zacharias Topelius dikt ”Barnens bön till
fäderneslandet”, där de inledande fyra raderna lyder:
O Gud, bevara vårt fädernesland, Vårt dyra, älskade hem!
Vår fredliga bygd, vår lugna strand, O Gud, beskydda dem!18
Anmärkningsvärt här är också att det är Zacharias Topelius, en av Finlands stora nationsfäder under 1800-talet, som för alla svenska folkskolebarn förkla- rar hur Gud och fäderneslandet Sverige hör samman. Uppenbarligen hade det ingen betydelse att det egentligen var Finland han åsyftade, vilket säger en del om hur nära kulturellt sammantvinnade Sverige och Finland var, trots att Finland separerats från Sverige efter finska kriget 1809.19
Ständigt, inte minst i alla de ordspråk, fabler och sedelärande berättelser som presenteras, betonas vikten av att folkskolebarnen, i luthersk anda, skulle samarbeta, jobba flitigt, vara ärliga och samvetsgranna, ödmjuka och nöjda med sin lott i tillvaron, förtröstansfulla inför framtiden samt inte minst fromma i sin läsning av Bibeln och tron på Guds välvilja.20
Genom att leva
15
”Guds godhet”, Läsebok för folkskolan (1868) s. 6.
16
”Ett barns aftonbön”, Läsebok för folkskolan (1868) s. 6.
17
Tingsten (1969) s. 13–16.
18
”Barnens bön till fäderneslandet”, Läsebok för folkskolan, 1868, s. 23. Hur Gud genomsyrar allt i tillvaron, se även Johan Ludvig Runebergs ”Sommaren”, Läsebok för folkskolan (1868) s. 31.
19
Om gemensamma kulturella identiteter mellan Sverige och Finland under 1800–talet, se Torkel Jansson, Rikssprängningen som kom av sig. Finsk–svenska gemenskaper efter 1809 (Stockholm 2009).
20
Om samarbete, se Läsebok för folkskolan (1868) och berättelserna ”Käpparne”, s. 7; Menniskok- roppens lemmar, s. 8; om vikten av att arbeta flitigt, se berättelsen ”Barnet och myran”, s. 10,
upp till alla dessa ideal skulle de vinna Guds kärlek, vilket utan tvekan var det viktigaste att sträva efter i livet. En sann medborgare, åtminstone från Sveriges lägre samhällsklasser, förväntades således främst vara flitig, ordning- sam och from. Därför är det inte särskilt förvånande att Martin Luther och reformationen får en stor plats. Till exempel redogörs för hur kyrkan förföll under ”påvedömet”. Folkets undervisning vanvårdades vilket gav grogrund för vantro och vidskepelse. Därtill tadlades att man kunde få syndernas förlåtelse genom att skänka pengar till kyrkan. Det var framförallt mot detta som Lut- her reagerade när han spikade upp sina teser i Wittenberg.21
Reformationens stora svenska banerförare, Olaus och Laurentius Petri, introduceras utförligt. Det gäller också den riksdag då det bestämdes att den katolska kyrkan skulle förlora sin maktposition i Sverige, Västerås riksdag 1527.22
Utifrån vad som förmedlades i Läsebok för folkskolans första upplaga är det svårt att hitta några tecken på att man från statligt håll eftersträvade att poli- tiskt bilda folkskolebarnen till framtida samhällsengagerade och demokratiskt sinnade medborgare. Ibland har det framförts i forskningen, till exempel av Gunnar Richardson, att folkskolans tillkomst framförallt ska ses som just en tidig strävan efter ett mera demokratiskt styrelseskick. Det var således en kombination av förändrade samhällsförhållanden och ideologiska förskjut- ningar som bestämde innehållet i folkskolan. Richardson skriver att ”nya medborgare skulle skapas för ett nytt samhälle”.23
Väldigt få sådana ansatser framkommer emellertid i den första upplagan av Läsebok för folkskolan, vil- ket understryks än mer av att begreppet medborgare knappt omnämns över- huvudtaget. Man kan visserligen fråga sig om det överhuvudtaget var relevant att förmedla en politisk bildning till så små barn som det här var frågan om, det vill säga elever i nio- till tolvårsåldern. Jämförelser med andra läseböcker visar dock att det skrevs texter, för så unga elever, som var avsevärt mer poli- tiskt inriktade jämfört med Läsebok för folkskolan. Ett sådant exempel är P.A. Siljeströms Läsning vid de första innanläsningsöfningarne i skolan och hemmet. Siljeström ägnade stor kraft till att pedagogiskt förklara det svenska samhäl- lets uppbyggnad och hur de gemensamma angelägenheterna fungerade på kommunal nivå samt i landsting och riksdag.
Avsaknaden av en politisk medborgarskolning i Läsebok för folkskolan för- klaras rimligtvis av att man från statligt håll fortfarande var mycket avogt inställd till att samhällets alla invånare skulle få rösträtt och möjlighet att delta i det politiska livet. År 1866 avskaffades visserligen fyrståndsrepresenta-
”Ihärdighet”, s. 46; Om ärlighet, samvetsgrannhet och ödmjukhet, se ”Ordspråk och sederegler”, s. 23, den sedelärande berättelsen ”Ångern”, s. 31, ”Sanningskärlek”, s. 74; om att vara förtröstansfulla, se t. ex. ”Spindeln”, s. 43; ”Förtröstan”, s. 44; ”Landtmannens sommarsång”, s. 46 om vikten av fromhet, se t ex. ”Tre gyllene regler”, s. 33.
21
”Luther på riksdagen i Worms”, Läsebok för folkskolan (1868) s. 473.
22
”Västerås riksdag”, Läsebok för folkskolan 1868, s. 293ff.
23
Se t.ex. Gunnar Richardsson, Svensk utbildningshistoria – Skola och samhälle förr och nu (Lund 2004) s. 58.
tionen med införandet av en tvåkammarriksdag, men det handlade långt ifrån om en demokratisering av styrelsesättet. I stället för börd, var det nu främst inkomst och förmögenhet som bestämde politisk rösträtt och valbarhet. Vi- dare var det knappast aktuellt att folkskolans barn i vuxen ålder förväntades kvalificera sig för att medverka i tvåkammarriksdagen; därför skulle de allt- jämt i första hand lära sig att tjäna Gud och staten på bästa sätt; då blev tillva- ron den bästa möjliga och kunde dessutom bli ganska trivsam, även om de materiella förutsättningarna var torftiga. Detta framkommer exempelvis i dikten ”Julen i kojan”, återigen med Zacharias Topelius som författare:
Tätt vid den ensliga skogssjöns vik På fattigdom och fromhet rik Står låg en koja, och på dess häll En brasa sprakar i julqväll. På halmen leka de kära små, Och modersögon se huldt derpå; Dit skåda visst ock Guds englar. Ty aftonvarden är slutad nyss Med fadersbön och med moderskyss, Och grånad farfar med stämma blid Ur bibeln läser om julens frid: Hur Jesubarnet i denna natt
Vardt födt, hur englarne sjöngo gladt Och Betlehems stjärna lyste.24
Sångerna och dikterna med evangeliskt lutherska inslag förekommer oftast i
Läsebokens första avdelning. Emellertid finns det, som tidigare påpekats, reli-
giösa innehållet med på många andra ställen. I andra avdelningen, som främst är en beskrivning av de olika landskapen i Sverige, finns flera sådana inslag. Landskapet Dalarna beskrivs exempelvis med ”Vallflickans visa”, där den lilla försvarslösa flickan följer med boskapshjorden från sin by och sjunger sin psalm samtidigt som fåglarna spelar i skyn. De hotande vilddjuren flyr för hennes bön och Guds skyddande ord. Visan avslutas med:
Medan jag sjunger och talar med Gud för mig sjelf, Svara mig trastar och lam den brusande elf, Jag är ej ensam i skogen.25
Samme allomfattande Gud beskyddar västkustens fiskare, som presenteras i Bernard von Beskows dikt ”Fiskaren”. Denne bor i sin hydda alldeles vid det stormande havet. Trots att vinden tjuter sover fiskaren lugnt i sitt halm-
24
”Julen i kojan”, Läsebok för folkskolan (1868) s. 30.
25
täckta skydd. Anledningen är att aftonbönen innesluter fiskaren i ”den evi- ges beskydd”.26
Sammanfattningsvis kan det således konstateras att det kristna budskapet är ett av de allra mest centrala i Läsebokens innehåll. Här avspeglas ännu ing- enting av den kritik, som kom senare under 1800-talet, om att kyrkan och kristendomen borde släppa sitt grepp om folkskoleundervisningen.27