Ett problem som uppmärksammades redan under folkskolans första årtion- den – på 1840-, 1850- och 1860-talen – var bristen på profana läromedel, inte minst för läsundervisningen. Materiel för läsövningar saknades och det som fanns tillgängligt var mestadels religiösa texter som psalmboken och bibeln. När samtidens pedagogiska strömningar alltmer underströk vikten av att man i läsundervisningen också fokuserade på innehållet, inte enbart på formen, blev just läseboken ett viktigt pedagogiskt hjälpmedel. Med hjälp av denna förväntades eleverna gradvis utveckla sin förmåga att tala och skriva på mo- dersmålet.7
Därtill skulle läseboken lära ut nödvändig realia, det vill säga ”me- nige mans humaniora”.8
Därför fick den inte bli för flummig med alltför många sagor och fiktiva berättelser.
Vid det första inspektorsmötet för folkskolan år 1862 framfördes krav på att staten borde understödja utgivandet av en lämplig läsebok som infriade just ovanstående krav. Att initiativet kom från staten måste ses i ett större sammanhang där staten allt mer kom att genomsyra samhället på olika sätt, till exempel genom inrättandet av landstingen och kommunerna på 1860- talet, men också utifrån att allt fler medborgare (bara män dock) – genom att vara valbara och röstberättigade till landsting och kommuner – fick en större delaktighet i statens verksamhet och ansvarsområden. När allt fler människor inlemmades i den statliga och kommunala sfären blev det angeläget för staten
ka innehållet, se Herbert Tingsten, Gud och fosterlandet: studier i hundra års skolpropaganda (Stockholm 1969); Furuland (1991); om modersmålsundervisningen under 1800–talet och hur Läseboken användes där, se Tarschys (1955); om texter från Läseboken i skolans läs– och skriv- undervisning, se Inger M. Andersson, Läsning och skrivning: en analys av texter för den allmän- na läs– och skrivundervisningen 1842–1982 (Umeå 1986); om illustrationsmaterialet i Läseboken, se Louise Lindström, Läsebok för folkskolan – Folkskolans läsebok: en undersökning och en analys av ett illustrationsmaterial (Stockholm 1970); om Läsebokens användning på folkskollä- rarseminarier, se Gustaf Kaleen, Fackundervisningen vid våra folkskoleseminarier 1865–1914 (Stockholm 1979); om Läsebokens delaktighet i den svenska sakprosans utveckling under 1800– och 1900–talet, se Melander (1996) och Erik A: Ohlson, ”Det var en gång – Ur barn- och ungdomsläsningens historia”, i Bokvandringar – Uppsatser om böcker och boksamlare (Stockholm 1945); om övergripande förändringar i upplagorna, se Isling (1988) och Melander (1996); om kritiken mot Läseboken under 1880– och 1890–talet, se bl.a. Furuland (1991) och Melander (1996).
7
Tarschys (1955) s. 257.
8
Citatet är hämtat från August Gödeckes uppfattning om Läsebok för folkskolan, kungjord i en artikel år 1890: ”I frågan om en ny läsebok för folkskolan. Några anteckningar ur fosterländsk synpunkt”, Ny Svensk Tidskrift n:o 2–3 (Lund 1890).
att utbilda och dana medborgarna. Därtill fanns en tilltagande rädsla hos stat- liga makthavare för att den fattigare befolkningen kunde skapa oroligheter och i värsta fall åstadkomma en revolution om den inte kontrollerades, utbil- dades eller disciplinerades på rätt sätt. Erfarenheter från revolutionsrörelser runt om i Europa, exempelvis 1830 och 1848, hade påvisat hur snabbt och hur brutalt uppretade folkmassor kunde störta sittande regeringar och styren. Det fanns följaktligen flera anledningar till att satsa stora resurser på att i tidig ålder bilda Sveriges alla invånare till rätt sorts medborgare. Läsebok för folk-
skolan var ett sådant projekt. Ett annat var Gustaf Aldéns Medborgarens bok.
Den kom ut i en mängd upplagor under perioden 1884–1952 och vände sig till såväl barn som vuxna.
När den upsaliensiske historieprofessorn Fredrik Ferdinand Carlson 1863 tillträdde som ecklesiastikminister blev läseboksfrågan en av hans viktigaste arbetsuppgifter. Olika kommittéer utförde sedan ett digert redigeringsarbe- te, nogsamt övervakade av Carlson, och Läseboken var slutligen färdig för publicering 1868. Den första upplagan var 550 sidor lång, men kostade inte mer än 75 öre styck tack vare att den subventionerades av staten. Den dela- des in i sju avdelningar:
1. Stycken av blandat innehåll
2. Naturskildringar från fäderneslandet
3. Berättelser och lefnadsbilder ur fäderneslandets historia 4. Naturskildringar från främmande land
5. Berättelser och lefnadsbilder ur allmänna historien
6. Beskrifningar af allmänna naturföreteelser, uppfinningar m. m. 7. Danska och norska stycken.
I utarbetandet av Läsebok för folkskolan hade man danska och norska förebilder som inspirationskällor. I Danmark fanns skolmannen Matz Matzens Dansk
Læsebog och i Norge Norsk Læsebog for Folkeskolen og Folkehjemmet, som för-
fattades av prästen och författaren P. A. Jensen. Sju år efter utgivandet av Läse-
bok för folkskolan kom också en läsebok med liknande ambitioner ut till Fin-
lands alla folkskolebarn, nämligen Zacharias Topelius Boken om vårt land. Ut- givandet av encyklopediska läroböcker var emellertid inte enbart en nordisk företeelse. I flera västeuropeiska länder och i USA producerades läromedel för att upprätthålla och stärka lojaliteterna mot det bestående samhället. De unga medborgarna skulle bli delaktiga i det kulturella arvet och få en identitet som svenskar, finländare, norrmän, danskar, tyskar, italienare eller amerikaner.9
Utgivandet av Läsebok för folkskolan, eller ”Statens läsebok” som den sena- re kom att kallas på grund av statens initiativtagande och ibland närmast in- doktrinerande ambition, var således en viktig del i det stats- och nationsbygge som pågick på många håll i Europa och Nordamerika under 1800-talets andra
9
hälft.10
Inom en mängd olika områden satsade staten och andra aktörer – med tidningar, böcker, muséer, världsutställningar, nationalsånger, flaggor, värn- pliktstjänstgöring och inte minst med ett framväxande skolväsen – på att dana befolkningen till svenskar utifrån en gemensam etnicitet, ett gemensamt språk och i synnerhet ett gemensamt förflutet. Det är följaktligen ingen tillfäl- lighet att en av de mest drivande aktörerna bakom Läsebok för folkskolan var Artur Hazelius, som initierade flera nationsdanande projekt i slutet på 1800- talet. Han var bland annat med och grundade Skansen och Nordiska Museet.11
Ibland framförs att massnationalismens intåg i samhället var en följd av kyrkans och kristendomens avtagande grepp om befolkningen.12
Kyrkans in- flytande över den svenska folkskolan var dock i realiteten mycket starkt långt in på 1900-talet. Varje skoldag börjades och avslutades med en bönestund och en av folkskolans viktigaste uppgifter var att uppfostra till kristen tro och förbereda nattvardsundervisning.13
Även om Läsebok för folkskolan, till exem- pel av Lars Furuland, har betraktats som den första svenska profana bok som nådde en stor spridning över hela Sverige, var de facto det lutherskt kristna inslaget centralt i åtminstone de första upplagorna.14
Detta är uppenbart när innehållet i den första upplagan av Läsebok för folkskolan granskas närmare.