4 Gällande rätt
4.4 Andra sätt än LOV för att upphandla eller organisera
4.4.2 Lag (1993:1651) om läkarvårdsersättning
I lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning (LOL) finns bestämmelser om privatpraktiserande läkares rätt till ersättning från det av landstingen finansierade och administrerade offentliga ersättningssystemet, i de fall vårdavtal inte har träffats med landstinget (se 1 §). Motsvarande regler om ersättning för privatpraktiserande fysioterapeuter finns i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi (LOF).
Bestämmelserna i LOL gäller för vård av den som är bosatt46 i Sverige om inte något annat särskilt är föreskrivet, men gäller även den som, utan att vara bosatt i landet, bl.a. har rätt till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap i Sverige enligt vad som stadgas i 2 §.
I 3 § LOL definieras vad som enligt denna lag avses med vård, dvs.
42 Se Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 10 oktober 2012 i mål nr 1857–12. Enligt domen ska de myndigheter som planerar att göra avrop från ett ramavtal vid annonseringen aktivt ha bekräftat sitt intresse för detta. I målet finns ett inhämtat yttrande från Konkurrensverket. 43 Att tilldelningsbeslut meddelats efter ramavtals giltighetstid, och därmed också att kontrakt tecknats efter ramavtalets utgång, innebar inte en överträdelse av LOU enligt Kammarrätten i Sundsvalls dom den 20 december 2016, mål nr 1376–16 (se Forssell, lag (2016:1145) om offentlig upphandling 1 kap. 20 §, Lexino 2017-09-04).
44 I vilka bl.a. anges att ”Vissa aspekter behöver dock klargöras, särskilt att ramavtal inte bör användas av en upphandlande myndighet som själv inte identifieras i dessa. I detta syfte bör de upphandlande myndigheter som är parter i ett specifikt ramavtal från första början tydligt anges, antingen genom att de namnges eller på ”Vissa aspekter behöver dock klargöras, särskilt att ramavtal inte bör användas av en upphandlande myndighet som själv inte identifieras i dessa. I detta syfte bör de upphandlande myndigheter som är parter i ett specifikt ramavtal från första början tydligt anges, antingen genom att de namnges eller på annat sätt, som en hän- visning till en viss kategori av upphandlande myndigheter inom ett tydligt avgränsat geografiskt område, så att berörda upphandlande myndigheter enkelt och otvetydigt kan identifieras. På samma sätt bör ett ramavtal inte vara öppet för anslutning av nya ekonomiska aktörer när det väl har ingåtts. När en inköpscentral använder allmänna register över upphandlande myndig- heter eller kategorier av upphandlande myndigheter, såsom lokala myndigheter i ett visst geo- grafiskt område, och myndigheterna har rätt att utnyttja de ramavtal som inköpscentralen ingår, bör inköpscentralen göra detta på ett sätt som gör det möjligt att kontrollera inte bara den berörda upphandlande myndighetens identitet, utan också från vilket datum den fick rätt att utnyttja de ramavtal som inköpscentralen ingår, eftersom detta datum avgör vilka specifika ramavtal som den upphandlande myndigheten bör få använda.”
SOU 2019:42 Gällande rätt
medicinskt motiverad vård, behandling eller undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överinseende samt rådgivning som lämnas av läkare i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller sterilisering.
Det är således endast de åtgärder som ryms inom ovan avgränsat vårdbegrepp som kan generera läkarvårdsersättning enligt lagen. Enligt bestämmelsens andra stycke får landstinget ställa krav på remiss för vård hos privatpraktiserande läkare med specialistkompetens som villkor för ersättning, däremot endast under förutsättning att remiss- krav även gäller för motsvarande vård hos en specialist inom lands- tinget. Remiss får dock inte krävas för läkarvård inom verksamheter som avser barnmedicin, gynekologi eller psykiatri (3 §, andra stycket).
Enligt 4 § avses med landstinget det landsting inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet. Det är med andra ord det landstinget som ansvarar för läkarvårdsersättningen gentemot läkaren, oberoende av från vilket landsting patienten kom- mer eller är bosatt i.
Samverkans- och vårdavtal
Enligt lagen lämnas läkarvårdsersättning endast till läkare som har sam- verkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet. Bestämmelsen om samverkansavtal avser inte vikarie enligt 10 § (se 5 §). Av 5 § tredje och fjärde stycket framgår att
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget till- lämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser till- lämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.”47
47 Här möjliggörs, enligt kommentar till bestämmelsen, en tillämpning av 15 kap. LOU när det gäller ingående av samverkansavtal, torts att dessa är att anse som tjänstekoncessioner för vilka 15 kap. LOU normalt inte gäller (med hänvisning till 1 kap. 2 § LOU).
Gällande rätt SOU 2019:42
Av 5 a–h §§ framgår vad som gäller om en läkare, som enligt den aktu- ella lagen är ersättningsberättigad, avser att överlåta sin verksamhet. Läkaren ska (enligt 5 a §) anmäla till landstinget om denne vill säga upp sin rätt till ersättning och möjliggöra för annan läkare att få ingå sam- verkansavtal med landstinget med motsvarande villkor (ersättnings- etablering).
Landstingets ansvar
Enligt 6 § första meningen ska landstinget svara för den läkarvårds- ersättning som inte täcks av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt inom landstingets område, skall det lands- ting inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte landstingen kommer överens om något annat.48
Av 7 § framgår bl.a. vissa krav på kompetens och drift av verk- samhet för att få ersättning, samt vilka läkarspecialiteter som undan- tas från läkarvårdsersättningen.
Av 8 § framgår krav på arbetstid49 i verksamheten för att vara berättigad till ersättning. Enligt 9 § utgår inte ersättning till läkare som
är anställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person sinom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande i.
Däremot kan ersättning lämnas om läkaren är tjänstledig (enligt for- mellt beslut från landstinget) och vikarierar för en annan läkare.
Företagshälsovård eller elevhälsa enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800) omfattas inte heller av rätten till läkarvårdsersättning.
48 Detsamma gäller om patienten inte är bosatt inom något landstingsområde, men inom vilket område patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen. Försäkringskassan kan också, efter överenskom- melse med landstinget få ansvaret att ha hand om utbetalning av läkarvårdsersättning. Jfr 8 kap. 3 § HSL om principen att hemlandstinget svarar för vård i annat landsting, så kallad utomlänsvård.
49 Senast 1 år efter verksamhetens start ska läkaren, som huvudregel, arbeta heltid (motsvar- ande minst 35h/vecka i genomsnitt ”eller har arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod
SOU 2019:42 Gällande rätt
Samverkan
Enligt 14 § ska en läkare som får läkarvårdsersättning samverka med andra inom vård- och rehabiliteringsområdet. Verkställighetsföre- skrifter kan meddelas av regeringen kring detta om inte nödvändiga riktlinjer kan uppnås på annat sätt.50
Läkarvårdsersättningen
I 15–19 §§ regleras gemensamma bestämmelser om läkarvårdsersätt- ningen med angivelse av grunder för beräkning av arvoden m.m. Enligt 15 § ska bl.a. läkarvårdsersättning för viss åtgärd lämnas med ett belopp som utgör skälig ersättning för läkarens arbete och kostnader. Ersättning ska således lämnas för specifika åtgärder och inte för en viss tidsperiod eller för ett visst antal patienter.51
I 20 § finns särskilda regler gällande ersättning inom vissa (geo- grafiska) områden. Av bestämmelsen framgår att en läkare som etable- rar sig på en ort inom ett särskilt stödområde, ska arvoden enligt 15 § lämnas med tjugo procents förhöjning och denna ska betalas av lands- tinget. Två år efter etableringen ska däremot höjningen minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent.
Vad som avses med stödområde framgår av förordning (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd.
Patientavgift
I 22–25 a §§ finns bestämmelser om patientavgift. Av 22 § framgår att patienten får avkrävas patientavgift från en, enligt lagen ersättnings- berättigad, läkare. För rådgivning i födelsekontrollerande syfte, abort eller sterilisering får patientavgift däremot inte tas ut. Detsamma gäller om det framgår av särskilda föreskrifter. Av bestämmelsens andra stycke framgår att om patientavgift inte får tas ut, ska 6 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt. Detta innebär att det är patientens hem- landsting som ska svara för kostnaden för patientavgift som inte tas ut av patienten. Läkaren kan dock alltid vända sig till det landsting inom vars område verksamheten bedrivs.
50 Se kommentar till 14 §.
Gällande rätt SOU 2019:42
Uppföljning av verksamheten I 26 § stadgas att
en läkare som begär läkarvårdsersättning ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren ska årligen till lands- tinget lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda vårdåtgärder och antalet patientbesök.
Läkaren ska på begäran av landstinget lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör undersökning, vård eller behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd läkarvårdsersättning.
Av 6 § (1998:543) om hälsodataregister följer att läkaren också ska lämna uppgifter till hälsodataregister.
Här bör noteras att landstingen inte har rätt till uppgifter som med- för att enskilda patienters identitet röjs, utan syftet är att ta del av räkningsunderlag och andra uppgifter som behövs för kostnadsupp- följning av de privatpraktiserande vårdgivare som har offentlig finan- siering enligt denna lag.