I detta avsnitt analyserar jag en varaktig lekaktivitet med fokus på initiering av gemensamt agerande genom fysiskt handlande och sång (8.5a) samt upprätthållande av aktivitet (8.5b).
Lekaktiviteten nedan sker mellan Parvis (2.8, med persiska och kurdiska som modersmål) och en jämngammal pojke, Lukas (med svenska som modersmål). Parvis och Lukas befinner sig i lekrummet. Parvis står på en bänk vid ett dockskåp med en hammare i handen. Han uppmuntrar Lukas att hämta en hammare till sig själv och att ställa sig på bänken.
Observation 8.5a Jag bygger en bil
Lukas Jag banka, jag spika. Lukas hamrar på dockskåpet. Parvis Jag bygger en bil. Parvis hamrar på dockskåpet.
Lukas Jag spikar och sågar och
bygger en hus.
Lukas fortsätter att hamra på dockskåpet.
Parvis Jag målar och. Parvis fortsätter att hamra på dockskåpet.
Lukas Jag målar och målar och
bygger en bil. Lukas hamrar på dockskåpet.
(…) Leken fortsätter på detta sätt under en lång
tid. Emellanåt initierar Lukas andra lekinnehåll.
Parvis Lukas, Lukas, här, uppe, uppe, Lukas uppe.
Parvis står på bänken och tar Lukas, som står bredvid honom på golvet, i tröjan.
Lukas Jag målar och spikar, tut tut.
Lukas hamrar på dockskåpet.
Parvis Tut tut. Parvis hamrar på dockskåpet.
Lukas Jag bygger, en krokodil som kör en bil han var så tjock.
Lukas hamrar på dockskåpet.
Barnen har var sin leksakshammare och de hamrar på ett dockskåp. Under hamrandet ägnar sig barnen åt gemensamt sjungande. Sången om hamrandet initieras av Lukas när han relaterar agerandet till sångtexten som förekommer i sångsamlingen (se kap. 5, s. 90). Parvis känner igen sången och börjar sjunga. Sjungandet karaktäriseras av att var och en sjunger sina textrader. Parvis fyller i sångtexten (Jag bygger en bil.; Jag målar.; Tut tut.). Lukas ändrar texten utifrån vad han gör (att bygga ett hus) och kombinerar två sånger, en om att bygga en bil och en om en krokodil som kör bil. I denna lekaktivitet, i likhet med sångsamlingen, påverkar det tillgängliga lekmaterialet valet av sången. Barnens språkliga kommunikation sker genom upprepning av sångtexten. På så sätt upprätthålls aktiviteten mellan barnen under en längre tid. Det analyserar jag vidare i observationen nedan.
Parvis och Lukas har flyttat sig till legovrån. De drar fram en låda med lego-klossar (jfr obs. 6.1).
Observation 8.5b Elefanta balanserade!
Parvis Bilen! Parvis tar upp en legobil ur lådan.
Elefanta balanserade! Parvis tar upp en legoelefant och visar upp den för Lukas.
Lukas Elefanten balanserade.
Parvis På en liten, liten
spindeltråd. Parvis sjunger språkligt otydligt men melodiskt tydligt.
Parvis och Lukas
Barnen tystnar och fortsätter med att bygga med lego.
Parvis Elefanten balanserade.
Lukas På en liten, liten
Parvis för in leksaken, bilen, som han hittat i samtalet. Sedan tar han upp en elefant och refererar till den genom uttrycket Elefanta balanserade! Lukas bekräf-tar detta genom att sjunga Elefanten balanserade (se kap. 5, s. 90). Parvis hakar på genom nästa vers av sången. Senare sjunger Parvis om sången från början, denna gång genom att upprepa Lukas uttryck, Elefanten balanserade, och Lukas fortsätter vidare på sången. Barnen upprepar några verser av sången istället för att sjunga klart (jfr obs. 8.2). Observationen illustrerar hur Parvis tar till sig en språklig form (elefant i bestämd form) och själv använder den. Parvis agerar till-sammans med ’a more knowledgeable peer’ vars insikter i svenska språket han blir delaktig i.
Även denna fortsatta aktivitet präglas av att göra något tillsammans och att upprepa enstaka meningar av sånger med utgångspunkt i leksakerna. Interaktionen karaktäriseras av en turtagning inom ramen för sångens struktur. Leksakerna är viktiga redskap för att upprätthålla aktiviteten och innehållet i den språkliga kommunikationen.
Sammanfattning
Analyserna visar att sångsamlingen som en gemensam förskoleaktivitet (obs. 8.1a-c) tillåter deltagande på flera sätt; på svenska (sångtext), melodiskt/rytmiskt (musiken) och med fysiska handlingar. Aktiviteten medieras genom att utgå från (konkreta) föremål och bilder, sjunga sången och samtala om sångtexten. Sångsam-lingen som en gemensam aktivitet med ett stort utrymme för varierat individuellt deltagande passar väl in i förskolans pedagogiska agenda och verksamhet. Detta har diskuterats närmare i kapitel 5.
Observationerna 8.1a-b sker i småbarnsavdelningar där majoriteten av barnen har svenska som andraspråk. Den tredje sångsamlingen (obs. 8.1c), som äger rum i en verksamhet där majoriteten av barnen har svenska som modersmål, karaktäriseras även av samtal. Genomgången av sången medierar aktiviteten och bidrar till barnens deltagande i den. Stöttningen sker genom att ställa frågor, att förklara ord och att ge barnen möjlighet att upprepa gesterna före och under sången. Stöttningen i sångsamlingen visar ett sätt att erbjuda barn möjligheter till utveckling av svenska språket. Den skillnad i sätt att strukturera en sångsamling som jag har beskrivit kan tolkas som ett sätt att skapa olika lärandemöjligheter för barn i olika grupper (jfr Nauclér & Boyd, 1997; Palludan, 2007).
Rörelsesångerna handlar om djurtema eller barnen i gruppen och sker på svenska. Det är intressant i relation till forskning om betydelsen av ett bekant innehåll i samtal mellan jämnåriga (Blum-Kulka & Snow, 2004). Gemensamma
erfarenheter i sångsamlingen blir viktiga resurser som strukturerar barnens lekar, både i samtal och i musicerande.
En av analyserna visar hur en barninitierad sångaktivitet som en över-gångsaktivitet (obs. 8.2) skapas av barnen i väntan på att man börjar äta (jfr obs. 7.4a). Det är något som måltidsaktiviteten ger möjligheter till. Aktiviteten karaktäri-seras av användning av gester och sångtext. Gemensamma gruppaktiviteter och rörelsesånger med gester framträder som en viktig resurs för deltagandet särskilt för barn som inte kommunicerar verbalt.
En av analyserna visar hur en förhandling om musicerande i lek (obs. 8.3) sker. Förhandlingar skapas när barnen har olika önskemål om lekinnehållet. Här vill ett av barnen leka med bilar istället för att fortsätta aktiviteten som går ut på att trumma. Det andra barnet fortsätter med den tidigare aktiviteten och försöker återkommande kommunicera detta. Förhandlingarna medieras genom rytmiska handlingar och röst. En hög och arg röst (något som strider mot förskolans normer och regler) används för att förbjuda något. En klar och vänlig röst används för att uttrycka ett erbjudande om att göra något annat. Analysen visar också att barnen genom användning av orden SPELA och LEKA gör en distinktion mellan två typer av aktiviteter. LEKA används för att uppmärksamma något annat än SPELA som den första aktiviteten benämns som.
En av analyserna visar hur språkbyte sker i en lekaktivitet (obs. 8.4) när den övergår från pusslande till att sjunga en sång. Barnens samtal om pusslandet sker på bosniska, men innehåller inslag av språkalternering. Ordet EKORRE
inspirerar till en sång och den överordnade lekaktivitetens karaktär och innehåll förändras. Benämning av föremål leder till att någon börjar sjunga en sång och andra hänger på, både i sångsamlingen och i denna aktivitet. Genom tillgängligt lekmaterial och svenska ord som är bekanta i ett förskolesammanhang, sångsamlingen, skapas en flerspråkig aktivitet i vilken barnen även kommunicerar genom den bekanta sången. En viktig observation är att det flerspråkiga samtalet framstår som oproblematiskt för samtliga deltagare (jfr Björk-Willén, 2006).
Analysen av lek, sång och leksaker (8.5a-b) visar hur en varaktig lekakti-vitet skapas tillsammans av barnen med stöd i fysiska handlingar, sånger och musi-cerande med leksaker i miljön. Handlingar som att benämna leksaker med uttryck som är hämtade ur sångtexter och att börja sjunga sånger skapar en gemensam lek-aktivitet. Sångerna (både orden och melodin) upprätthåller aktiviteten. Aktiviteten pågår i olika leksammanhang, både vid hamrandet och legobygget.
Praktiker som barn deltar i ger utgångspunkter för deras lärande (Aukrust, 2002; Grøver Aukrust, 2007; Rogoff, 2003; Siraj-Blatchford, 2007, 2009a; Sylva m.fl., 2004, 2010). Sammantaget visar analyserna i detta kapitel att sångsamling ger
olika slags möjligheter till lärande av språk utifrån användning av flera kommunika-tionssätt. Hur dessa möjligheter till lärande tas tillvara beror till stor del på den stöttning som lärare och kamrater ger.
Läsaktiviteter
I detta kapitel presenterar jag analyser av olika typer av läsaktiviteter som lärarledda sagostunder och barninitierade läsaktiviteter av lekkaraktär. Ett särskilt fokus ligger på bilderboken som resurs i aktiviteten.
I kapitlets första avsnitt analyserar jag lärarledda sagostunder (gemensamt berättande och högläsning). I det andra avsnittet analyserar jag ett flerspråkigt samtal med didaktiska inslag mellan lärare och ett barn. I det sista avsnittet analyserar jag två barninitierade läsaktiviteter. Den första läsaktiviteten har strukturen av lärarledd sagostund. Den andra är ett samtal mellan två barn utifrån en bilderbok.