I detta avsnitt analyserar jag två samtal om benämningar och begrepp på svenska som initieras av och inkluderar barn med två gemensamma språk.
Observationen nedan äger rum i Dijanas förskola. I denna småbarns-avdelning är benämning av färger och former ett återkommande innehåll i lärarinitierade aktiviteter och samtal. Dijana (2.4) sitter vid bordet tillsammans med fem andra barn och en lärare. En annan lärare dukar fram mellanmål. Aktörerna i samtalet är Dijana, Liza och lärarna. Flickorna, som har bosniska som modersmål, sitter bredvid varandra vid bordet.
Observation 7.4a Rosa – rosa blommor – rosa tröja
Dijana Dijana, i en rosa tröja, vänder sig mot
Liza som sitter till vänster om henne. Liza har en vit tröja med rosa blommor.
Dijana Titta jag rosa. Dijana tar i sin tröja och håller den mot Liza.
Lärare 1 Rosa har du, tröja ja. Läraren som sitter vid bordet hör vad Dijana säger.
Liza Jag. Liza tar i sin tröja och lutar sig mot
läraren över bordet. Lärare 1 Ja, har du rosa tröja
du med? Blommorna.
Dijana Rosa.
Liza Jag har rosa blomma.
Rosa blomma. Lärare 1
och 2
Lärarna pratar med varandra och med några av barnen vid bordet.
Liza Jag har rosa blomma!
Jag har rosa blomma!
Dijana (Otydligt tal) rosa
blommor. Dijana vänder sig mot lärare (2) och
tittar på sin tröja. Lärare 2 Har du rosa tröja?
Jätte fin tröja har du. Läraren tar på Dijanas tröja när hon passerar henne.
Dijana Rosa tröja. Dijana tittar på sin tröja. Lärare 2 Du har rosa tröja ja.
Jätte fin rosa tröja. Det är fin färg på den.
Läraren står bakom Dijana.
Barnen sitter vid bordet, medan lärarna dukar fram maten (i likhet med obs. 7.1). Dijana initierar ett samtal i väntan på ätandet. Det blir en typ av övergångsaktivitet (se kap. 5, s. 80 och 93). Dijana utgår från något hon ser när hon benämner färgen på sin tröja: Titta jag rosa, och pekar. Initiativet uppmärksammas av läraren och Liza, som har en vit tröja med rosa blommor, som båda svarar på det. Samtalet struktureras genom upprepning av svenska ord (ROSA, TRÖJA,
BLOMMA)som kombineras med pekande. Till början upprepar Dijana sig (ROSA). Efter att hört orden TRÖJA och BLOMMA ett antal gången, använder hon dessa.
Samtalet kan betraktas som ett försök att särskilja innebörder av rosa, tröja och blomma.
Observationen visar hur barnen använder sig av i förskolan förekommande sätt att initiera ett samtal i en situation där även andra modersmål än svenska är ett möjligt sätt att kommunicera.
Användning av svenska i samtal vid måltid av barnen med två gemen-samma språk, bosniska och svenska, analyseras vidare i samtalet nedan. Dijana (2.4), Liza och en tredje aktör, också en bosnisktalande flicka, Lejla, äter frukost tillsammans med andra barn och lärare.
Observation 7.4b Samma samma så mycket!
Dijana Jag har samma. Kolla!
Jag har tre. Dijana håller upp sin hand mot Liza.
Liza Liza lägger sin hand mot Dijanas.
Dijana Samma! Samma samma så
mycket!
Liza Jag ska fylla så här
år.
Liza håller upp fem fingrar.
Dijana Jag fylla också så här
år.
Dijana visar upp fem fingrar.
Det är uppe! Det är uppe!
Dijana pekar på födelsedagskorten (med siffran tre) på väggen.
Lejla Nej det är de inte.
Det (otydligt) jag är uppe med den nallen. Nallarna (otydligt).
Lejla tittar på korten på väggen bakom sig och pekar på dem.
Innehållet i samtalet mellan flickorna tar utgångspunkt i den fysiska miljön. Dijana och Liza talar svenska medan de visar upp fem fingrar. Antal görs till ett gemensamt samtalsinnehåll. Det som barnen talar om, visar de också med fingrarna. Sådana handlingar är vanligt förekommande vid tal om ålder och att fylla år. Det gör även barnen som uppmärksammar varandra på antal i relation till födelsedagskorten på väggen. Lejla uttrycker att något inte stämmer (Nej det är de inte.) men fortsätter tala om och peka på sitt eget födelsedagskort: Det (otydligt) jag är uppe med den nallen.
Nallarna (otydligt).
Observationen visar hur samtalet mellan barnen med två gemensamma språk reflekterar den institutionella miljön när det gäller val av språk, samtalsinnehåll, användning av bilder (föremål) runt omkring sig samt gester. Övergången mellan olika innehåll är ’flytande’ och uppmärksammas genom att
man observerar varandras handlingar. Innebörder i fingrar eller siffror på korten som symboler för antal berörs men utvecklas inte särskilt långt i just detta samtal.
Sammanfattning
Analysen av att påbörja en måltid (obs. 7.1) visar måltiden i förskolan som en ritualiserad aktivitet med inslag av samtidighet och gemenskap genom språkliga och fysiska handlingar. Barnen förväntas lära sig ritualer som innebär artighet och andra samspelsregler. Det förväntade agerandet i aktiviteten uppmärksam-mas tydligt av läraren och bekräftas av barnens handlingar. Den språkliga stöttningen har karaktären av påminnelse av de förväntade handlingarna. Även sångtexten (Maten står på bordet, händerna i knäet. Nu så
säger alla, var så god och ät) medierar dessa förväntningar i
akti-viteten. Här finns likheter med resultat i Grøver Aukrusts (2007) studie om hur organisering av samtal genom turtagning inte explicit uppmärksammas i skandinavisk förskolekontext
Materialet visar också att det förekommer samtal om ätande. Analyserna av samtal om ätande (obs. 7.2a-d) visar att ätandet görs till innehåll i kommunikationen i början av måltiden. Lärarna, som är de centrala aktörerna, riktar sig samtidigt till gruppen och till vart och ett av barnen. Språkliga instruktioner och fysiska handlingar berör hur barnen ska lägga upp mat (obs. 7.2a), benämna maträtter (obs. 7.2b), göra val mellan två maträtter (obs. 7.2c) och göra val om vad man vill äta (obs. 7.2d). Barnens fysiska handlingar som att peka på något och att titta på läraren uppmärksammas och accepteras som svar i denna aktivitet. Barnen kan delta i aktiviteten genom att äta, observera, lyssna på samtalen som förs vid bordet och/eller att uttrycka sig på olika sätt. Det innebär att samtliga barn vid bordet blir delaktiga i en språklig aktivitet på svenska. Barnen lär sig att äta, benämna vad de ser framför sig på bordet. De exponeras för generaliseringar som exempelvis termer som frukost och distinktion mellan mjölk och filmjölk. I interaktionen guidas barnen i användning av (språkets) utpekande, semiotiska och kommunikativa funktioner (Säljö, 2000).
Analysen av samtal om barns vardag (obs. 7.3a-d) visar att barnen inkluderas i aktiviteter med stöd i deras erfarenheter. Lärarnas språkliga handlingar på svenska stöttar barnens deltagande i aktiviteten. Stöttningen utgår från det som barnen säger och karaktäriseras av att bekräfta och utmana barnens handlingar. Hur kommunikation mellan barnen explicit uppmuntras varierar. En del av frågorna erbjuder barnen möjligheter att delta i samspel oberoende av deras språkkunskaper. Andra är av utmanande karaktär och förutsätter att
barnen kan producera tal på svenska. Att samtal i och utöver kontexten äger rum vid måltid framgår också i tidigare forskning (t.ex. Bae, 2004; Gjems, 2011).
Analysen av samtal om benämningar och begrepp (obs. 7.4a-b) visar hur barnen med ett gemensamt modersmål annat än svenska använder sig av svenska i kommunikation vid måltid. Samtalen bygger på benämningar av föremålen runt omkring barnen. Barnen berör innebörder av färg och siffror men för dem inte vidare i just de samtal jag redovisat.
Det kan noteras att det finns likheter mellan Dijanas (obs. 7.4a) och Parvis sätt att kommunicera (obs. 7.3b). Båda deltar i ett samtal vid måltid genom språkliga och fysiska handlingar. Likheter mellan barnen (den rosa färgen och föräldrarna) uppmärksammas av lärarna. Genom bekräftande upprepningar erbjuds Dijana möjlighet att utveckla sina språkliga handlingar. Parvis språkliga handlingar däremot korrigeras.
Sammantaget visar analyserna i detta kapitel att måltid som en återkommande aktivitet erbjuder möjlighet till olika typer av deltagande, man både äter och kommunicerar om olika aspekter av ätande. Det innebär att samtliga barn blir delaktiga i aktiviteten på något sätt. Lärarna är inriktade på både gruppen och på individuella barn som får bidra på olika sätt. Samtliga barn kan delta genom att observera och lyssna till den språkliga kommunikationen oavsett språkkunskaper eller individuella inlägg i den. Imitativa och upprepande handlingar blir resurser för barnens deltagande i en aktivitet som de inte fullt ut behärskar. Genom barnens förmåga att delta, illustrerar observationen agerande inom den proximala utvecklingszonen, där deras bidrag är beroende av lärarens guidning. Uppmärksamhet av modersmål andra än svenska som en resurs för deltagande skulle kunna vara ytterligare ett sätt att utgå från barns intressen, idéer och erfarenheter.
Sångaktiviteter
I detta kapitel presenterar jag analyser av barnens deltagande i sångaktiviteter. Fokus riktas på sångsamlingar och på musicerande inom ramen för andra aktiviteter som måltid och lek.
I det första avsnittet analyserar jag sångsamlingen som en gemensam aktivitet i förskolan utifrån tre observationer. Sångsamlingen förekommer i olika grad i för-skolorna i studien och organiseringen varierar. Sångsamlingen som kommunikativ resurs och sjungande som ett inslag i barninitierade aktiviteter analyseras utifrån fyra observationer. Den första observationen är en barninitierad sångaktivitet vid måltid. I den andra observationen sker en förhandling om musicerande i lek. I den tredje observationen sker ett språkbyte i lek och sång. Den sista aktiviteten handlar om lek, sång och leksaker.