I detta avsnitt analyserar jag samtal om barns vardag vid måltiden i fyra observationer, med fokus på lärares stöttning.
Den första måltidsaktiviteten sker i Alex förskola. Alex (2.5) sitter och äter frukost tillsammans med två lärare och några barn. Alex har bulgariska och persiska som modersmål och är ett av flera flerspråkiga barn i syskongruppen. Alex berättar att han inte har med sig sitt gosedjur till förskolan den dagen. Samtalet om det saknade gosedjuret leder till en återkommande fråga vid måltiden, nämligen vem som hämtar barnen.
Observation 7.3a Eller pappa!
Lärare Kanske. Vem är det som
hämtar dig idag då?
Alex Moster.
Lärare Kanske moster kan
ta med sig! Läraren refererar till det saknade gosedjuret.
Lärare Eller pappa! Kommer pappa och hämtar dig idag?
Rösten är glad.
Alex Alex nickar.
Lärare Spännande! Det var
länge sedan vi träffade din pappa.
Lärarens fråga om vem som hämtar Alex riktar uppmärksamhet mot något som händer regelbundet och som ska hända senare på dagen. Hon börjar med att själv föreslå vem som hämtar Alex genom att säga Kanske. Hon ändrar sig och ställer frågan till Alex. Hur frågan är formulerad, Vem är det som hämtar dig idag då?, antyder ett innehåll som förväntas vara bekant för deltagarna och att Alex ska kunna meddela den efterfrågade informationen. Alex svarar att det är moster som hämtar honom och läraren föreslår att hon kan ta med sig gosedjuret.
Det återkommande innehållet i samtal mellan lärare och barn vid måltid, nämligen vem som hämtar barnen, utvecklas vidare av Alex. Han ändrar sig när han med en glad röst säger: Eller pappa! Läraren uppmärksammar Alex svar genom en upprepning av det språkliga förslaget och genom att formulera det till en fråga. Alex bekräftar det med en nickning. Läraren accepterar och bekräftar svaret som något spännande, eftersom de inte träffat hans pappa på ett tag, snarare än att återgå till Alex tidigare svar om att bli hämtad av moster. På detta sätt skapas samtal om barnens vardagliga erfarenheter med utgångspunkt i deras intressen (se kap. 5, s. 76) i vilket barnen inkluderas genom frågor. Stöttningen karaktäriseras också av bekräftande av Alex åsikt.
Nästa observation äger rum vid frukost i Parvis förskola. Parvis (2.5), som har persiska och kurdiska som modersmål, har en gul fotbollströja på sig denna dag. Det finns ett fotbollsmärke på höger sida och en bild på den svenska flaggan på vänster sida av tröjan. Lasses ankomst till förskolan med sin pappa leder till ett samtal om barnens familjer, återigen ett vanligt förekommande tema vid måltid.
Observation 7.3b Det här är Iran
Leo Pappa! Han refererar till Lasses pappa i hallen.
Lärare Det var Lasses pappa, ja.
Barnen uppmärksammar Lasse och hans pappa. Barnens föräldrar som samtalsämne (var de är och vad de har för arbete) är vanligt förekommande vid måltid. Parvis deltar i samtalet genom en upprepning av ett använt ord, PAPPA
(Parvis pappa) och genom att peka på sin tröja. Läraren tar fatt i Parvis uttryck och involverar honom i ett samtal genom en fråga. Upprepning av frågan
(Var är din pappa?; Var är din pappa?; Var är han?)
används även av läraren. Frågan är ett exempel på vad man ofta pratar om i förskolan, men den bygger också på Parvis initiativ att uppmärksamma sin egen pappa.
Parvis ändrar fokus i samtalet när han sedan svarar läraren med utgångs-punkt i en av symbolerna på sin tröja, den svenska flaggan. Parvis uttrycker sig
Parvis Parvis pappa. Parvis tittar på läraren samtidigt som han pekar på sin tröja ungefär där fotbollsmärket är.
Lärare Var är din pappa?
Parvis Parvis pappa. Parvis tittar på läraren och pekar på tröjan.
Lärare Var är Parvis pappa?
Parvis Där. Parvis tittar och pekar på tröjan.
Lärare Var är han?
Parvis (Otydligt) Iran. Parvis pekar på tröjan och tittar upp mot läraren.
Lärare Iran? Det är nog
Parvis Iran. Parvis talar samtidigt som läraren.
Lärare Sverige, eller? Det är
svenska flaggan. Läraren fortsätter att tala.
Parvis Det här är Iran. Parvis tittar på sin tröja och pekar på bilden av den svenska flaggan.
Lärare Nej, det är inte Iran.
Parvis Parvis drar i tröjan där bilden på den
svenska flaggan är.
Lärare Det är svenska flaggan.
dels verbalt (Iran), dels genom pekande på tröjan. Läraren uppmärksammar vad hon tolkar som en felaktig uppfattning av Parvis, att flaggan är iransk och inte svensk, och påpekar detta, först genom att uppmärksamma Parvis på att han har fel och sedan genom att invitera honom till att korrigera sig. Läraren fokuserar nu på de språkliga uttrycken och om dessa är korrekta i samman-hanget. När Parvis framhärdar i sitt uttryck (Det här är Iran), deklarerar läraren vad som är riktigt (Nej, det är inte Iran. Det är svenska flaggan.). I detta svar från lärarens sida finns inga erbjudanden om fördjupning av frågan. Däremot återgår hon till det vanligt förekommande samtalsämnet om föräldrarnas arbete (Men vad gör din pappa?).
Här kan noteras att en term, PAPPA, initierar samtalet med det återkommande temat: barns föräldrar och deras arbete (var de befinner sig när barnen är i förskolan). På det sättet berör samtalen något som barnen har gemensamt. Möjligheter att synliggöra barns erfarenheter utanför förskolan eller intresse exempelvis för mönster eller färger med utgångspunkt i Parvis initiativ att uppmärksamma flaggan tas inte tillvara i denna observation.
Nästa observation, som äger rum i småbarnsavdelningen som Kave går, handlar om återkommande samtal vid måltid i vilka lärarna uppmärksammar barnen och deras agerande. Flera barn och två lärare sitter vid frukostbordet. Kave (1.10) har kurdiska som modersmål men kommunicerar huvudsakligen kroppsligt i hemmet och på förskolan. Här leder Kaves handlingar till ett samtal utifrån lärarens bemötande av dessa. Bakgrunden till observationen är att Kave har ätit ett ägg och det är tydligt att han tyckte om det. Det finns en äggskärare på bordet.
Observation 7.3c Nu vill Kave dela sin smörgås. Spännande!
Kave Kave lägger en smörgås i äggskäraren.
Lärare Nu vill Kave dela sin smörgås. Man kan lägga kokta
potatisar där och dela. Spännande! Spännande Kave! Ja, det tycker du, ja.
Läraren tittar på Kave och uttrycker sig med en glad röst.
Kave Kave vänder på smörgåsen och trycker ner
skäraren. Lärare Ja titta! Går det
Aktiviteten initieras av Kaves handlingar som läraren uppmärksammar. Observationen visar hur dessa tas tillvara på av läraren i syfte att stötta Kaves
Kave Kave lägger en tallrik i den och tittar på
läraren.
Lärare Läraren tittar mot honom.
Kave Dä. Kave tittar upp mot läraren.
Lärare Hur gör du nu? Det var spännande. (…)
Kave Kave lägger tallriken över äggskäraren.
Lärare Oj! Läraren tittar mot Kave och lyfter bort
tallriken. Hör om det låter
något när du biter på den här
smörgåsen.
Läraren ger honom smörgåsen.
Kave Kave tar tillbaka tallriken.
Lärare Läraren observerar vad Kave gör.
Kave Kave tar en brödskiva till.
Lärare Får jag hjälpa dig? Kanske går det bättre.
Läraren trycker ner skäraren så att brödskivan delas.
delaktighet vid måltiden. Kave använder sig huvudsakligen av fysiska handlingar som att ta till sig föremål och gester. Genom lärarens stöttning med utgångspunkt i handlingarna blir de resurser i kommunikationen. Stöttningen karaktäriseras av språklighet då läraren uppmärksammar och benämner initiativen, beskriver vad som görs, förklarar och ställer öppna frågor på svenska. Hon uppmuntrar till utforskande vid måltiden.
Läraren erbjuder Kave en smörgås, vilket är ett sätt att intressera honom för ätandet. Kave fortsätter dock att undersöka äggskäraren. Han visar ett tydligt intresse för att åstadkomma något med äggskäraren. Detta uppmärksammar läraren genom att stanna upp och observera Kaves handlingar. Sedan hjälper hon honom att dela brödskivan. Läraren gör Kaves intressen till en resurs för deltagande genom att sätta ord på dem.
Den sista måltidsaktiviteten i detta avsnitt äger rum i Nils förskola. Vid bordet sitter fem barn och två lärare. Barnen har olika modersmål. Nils (2.10) som talar svenska, norska och tyska, och Lotta som har svenska som modersmål, engagerar sig i ett samtal tillsammans med en av lärarna.
Observation 7.3d Du får fråga Nils, han jobbar ju där. Jag vet inte Lärare Vad har ni för jobb då? Rösten låter nyfiken.
Nils Jag har
Överskottsbolaget. Lärare Vad arbetar ni med?
Nils Jag har en motorcykel.
Den står (ohörbart) jag ställa motorcykel här, där Överskottsbolaget.
Lärare Fast jobbar alla på
Överskottsbolaget, eller? Kanske jobba någon annanstans, på Ikea?
Lotta Jag jobbar på Ikea.
Lärare Ja eller kanske ni
jobbar på Konsum. Det finns många olika jobb.
Nils Jag jobbar, jag jobbar,
jag jobbar med, på Överskottsbolaget.
Lärare Jaha, vad gör man där då?
Rösten låter bekräftande och nyfiken.
Nils Fort.
Lärare Man jobbar fort.
Nils Ja, slå alltid.
Lärare Man är effektiv. Vad
kan man köpa där då? Om jag kommer in på
Överskottsbolaget, vad kan jag köpa?
Nils Jag köpa mat. Nils sitter och äter sin smörgås.
Lärare Har de tvättmedel här
i?
Nils Ja.
Lärare Det har dem.
Lotta Varför har de
tvättmedel?
Lärare Du får fråga Nils, han
jobbar ju där. Jag vet inte.
Nils Jag måste jobba idag.
Lärare Du måste jobba idag.
Nils Måste jobba idag.
Lotta För vi har inga pengar.
Lärare Ni har inga pengar? Då
måste man jobba.
(…) Alla äter och det blir tyst en kort stund.
Nils Jag har pengar.
Lärare Du har pengar. Meningen uttalas bekräftande. Har du mycket pengar?
Lärare Du är rik heter det om man har mycket pengar. Har man inte så mycket så pengar, då är man fattig.
(…) En kort tystnad.
Nils Är man inte fattig?
Lärare Nej.
Nils Om man inte har pengar
då är man fattig. Nils tittar mot läraren som sitter mittemot honom.
Jag har pengar, då är man inte fattig.
Observationen visar en konstruktion av en gemensam berättelse, i leken och om leken. I samtalet erbjuder läraren stöttning i form av både frågor, förklaringar och bekräftelser.
En del av frågorna (Vad har ni för jobb då?; Vad arbetar ni med?; Vad kan man köpa där då? Om jag kommer in på
Överskottsbolaget, vad kan jag köpa?) erbjuder alternativa sätt att
svara. Barnen har möjlighet att delta i och upprätthålla samtalet genom att svara ja/nej eller genom att utveckla sina svar.
Läraren introducerar förklaringar: Du är rik heter det om man har mycket pengar. Har man inte så mycket så pengar, då är man fattig. Denna förklaring är intressant. Dels är den en uppföljning av en tematik om pengar som barnen introducerar. Dels följer ett av barnen, Nils, upp förklaringen i en väl utvecklad och en logisk reflektion över innebörden i det läraren sagt: Om man inte har pengar då är man
fattig. Jag har pengar, då är man inte fattig. Det ser ut
som Nils förstår uttrycken som barnen exponeras för. Nils bidrar med att använda en distinktion mellan RIK och FATTIG som läraren fört in i samtalet. Detta innebär att distinktionen mellan rik och fattig förefaller ligga inom den proximala utvecklingszonen och vad vi ser kan förstås som en begynnande approprieringsprocess.
Läraren svarar i samtalet genom att bekräfta barnens utsagor som Man jobbar fort.; Du har pengar. Dessutom innefattar samtalet skiften i innehåll; familj, affär och pengar. Exempelvis initieras familj och pengar som innehåll av Lotta. Barnens idéer används som utgångspunkt för att introducera
och förklara generella begrepp (EFFEKTIV, FATTIG, RIK). Detta exemplifierar hur förskolemiljön ger möjligheter att tala om abstrakta och generella förhållanden och att lära sig språkliga uttryck som är relevanta i sådana sammanhang.
Samtalet ger barnen möjligheter att uttrycka sina föreställningar. Emellanåt ges uttrycken inom leken genom ord som …tvättmedel här i?; För vi
har inga pengar.; Måste jobba idag. Samtalet inom leken leder till
att deltagarna diskuterar begreppen (se ovan).
I samtalet uppmärksammas även kommunikationen mellan barnen. Även om läraren återkommande deltar i samtalet, är de verbala uttrycken delvis riktade mot att stötta barnen att uppmärksamma varandra som samtalspartner (Vad arbetar ni med?; Du får fråga Nils, han jobbar ju där.
Jag vet inte.).
I detta avsnitt har jag analyserat samtal om barnens vardag stöttade av lärare vid måltid. Analyserna visar hur föräldrar görs till ett innehåll för samtal genom att tala om hämtning och föräldrars arbete. Dessutom uppmärksammas barnens handlingar som kommunikativa resurser och utveckling av dessa genom språklig stöttning vilket möjliggör skapande av olika typer av kommunikativa och språkliga erfarenheter (obs. 7.3c-d).