Ljud- och bildteknik i övrigt

Utöver den redan berörda ljud- respektive ljud- och bildtekniken i en modernare rättegång skall ytterligare några tillämpningar beröras. Vad

1201 Se Granhag/Landström (2005) s. 273 ff. Jfr prop. 1942 s. 427 ang. betydelsen av att rättens ordförande inte skall behöva sköta protokollföringen.

1202 Jfr t.ex. prop. 2004/05:131 s. 206, där det uttalas att det ”[- - -] i många fall [kan] vara en förutsättning för en allsidig utredning att parten inställer sig personligen även om det inte är nödvändigt från bevissynpunkt.”

1203 Flera remissinstanser uttalade att lösningen av frågan om hur skyddet av enskildas personliga integritet skulle lösas var helt avgörande för om förslaget med videoinspelade förhör kunde godtas, se prop. 2004/05:131 s. 110.

1204 Prop. 2004/05:131 s. 107 f.; jfr Ds 2001:36 s. 101 ff.

1205 Prop. 2004/05:131 s. 115; se även a.prop. s. 110 ff. och Ds 2001:36 s. 101 ff.

det handlar om är främst hållande av syn och beredande av plats i en så kallad sidosal. Vidare skall jag här kortfattat beröra några andra förfaran-delagar och vissa internationella förhållanden av betydelse.

Enligt beslutade RB 5:11 får syn hållas genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Syn omfattas av pågående videoförsöksverksamhet, men berördes inte närmare i vare sig betänkandet eller promemorian. Enligt vad regeringen uttalade ”saknas det anledning att utesluta använd-ning av videokonferens vid denna typ av bevisupptaganvänd-ning.”1207 För att rätten skall besluta om detta krävs inte mer än att det finns skäl för det, dvs. samma låga krav som gäller enligt RB 5:10 (se 11.3.1 ovan). På mot-svarande sätt är ett sådant beslut inte tillåtet att fatta, om det är olämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter.

När det gäller dokumentation av syn är regleringen mindre strikt, ge-nom att beslutade RB 6:6 a endast fakultativt stadgar att det som iakttas vid syn får dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning.1208 I över-rätt måste förnyad syn på stället alltid hållas i tilltrosfall,1209 vilket framgår av reglerna på så sätt att dessa endast talar om en ljud- och bildupptagning

av förhöret i tingsrätten som en möjlig ersättning. Några skäl till denna

åt-skillnad angavs inte och är inte heller helt lätta att se. Jag vill hävda att det snarast kan finnas starkare skäl att använda ljud- och bildupptagning vid syn än vid förhör, inte minst i tilltrosfall. Regeringens ställningstagande i den delen blir inte mindre svårförståeligt av detta dess uttalande:1210

Enligt regeringens mening finns det flera fördelar med att dokumentera även syn genom en videoupptagning. Särskilt uppenbara är fördelarna om föremålet för synen riskerar att förändras eller gå förlorad innan avgörandet vunnit laga kraft. Är det fråga om syn på stället, kan en videodokumenta-tion av synen innebära att beviset inte behöver tas upp på nytt i hovrätten, vilket kan leda till besparingar och förenklingar för såväl parterna som rätt-ten. Även i de fall då syn hålls utom huvudförhandling finns fördelar att vinna om synen kan dokumenteras genom en videoupptagning. Det bör därför i rättegångsbalken införas en möjlighet för domstolarna att doku-mentera även syn genom en videoupptagning.

1207 Prop 2004/05:131 s. 90; se även a.prop. s. 227 och jfr prop. 1998/99:65 s. 30.

1208 Se prop. 2004/05:131 s. 109 f., där det bl.a. uttalas att det kan ”överlämnas till dom-stolarna att utifrån vad som är lämpligt i det enskilda fallet göra bedömningen när en syn bör dokumenteras genom en videoupptagning.” Se även a.prop. s. 230.

1209 Se prop. 2004/05:131 s. 269: ”Möjligheten avser endast muntlig bevisning och såle-des inte även syn som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning.” Jfr a.prop. s. 273 och 276.

1210 Prop 2004/05:131 s. 110

Kanske skulle övervägandena ha utfallit på annat sätt om regeringen hade kunna utgå från underliggande förslag, men nu förelåg ju inte några så-dana. Möjligen mildras de olägenheter som skulle kunna bli resultatet av att tilltrosreglernas förhållande till syn är något oklart och att förnyad syn bör kunna undvaras om objektet för densamma har förändrats alltför kraftigt.

Vi skall nu något beröra beslutade regler om så kallad sidosal.1211 De som skall delta i eller önskar åhöra ett sammanträde kan vara så många till antalet att alla inte ryms ens i domstolens största rättssal. I de förvisso få fall då sådan platsbrist tidigare har förekommit har det fått lösas ad

hoc, genom lösningar vars lagenlighet har kunnat sättas ifråga.1212 Särskilt som ett konkret uttryck för det som kan kallas processuell närvarorätt är den reglering som nu har beslutats intressant,1213 även om den sällan lär bli praktisk tillämpad. Av beslutade RB 5:12 1 st. följer en skyldighet för rätten att se till att de, som skall delta i ett sammanträde och som inte kan beredas plats i rättssalen, kan följa sammanträdet genom en ljud- och bildöverföring i en lokal som ställts i ordning för detta ändamål (vilken alltså betecknas sidosal). Ljudöverföring är inte nog för att uppfylla detta krav.1214 När det gäller åhörare som inte kan beredas plats i rättssalen får rätten däremot låta dessa följa sammanträdet genom antingen en ljud-överföring eller en ljud- och bildljud-överföring i en sidosal. Skillnaden i den närvaro- och deltagandeintensitet som anses nödvändig är intressant att notera och kommer att beröras vidare i 12.8 nedan. Att domstolsför-handlingar är offentliga och att även andra än deltagarna i rättegången har möjlighet att följa en förhandling betecknade regeringen som ”ett viktigt rättssäkerhetsintresse”.1215 Likväl ansågs det ”inte rimligt” att

rät-1211 Se till detta st. prop. 2004/05:131 s. 101 ff. och 227 f. samt SOU 2001:103 s. 105 ff. och 322 f.

1212 Se exempel anförda i prop. 2004/05:131 s. 102. Som också anförs där ”kan [det] inte uteslutas att en förhandling i en grupprättegång kommer att tilldra sig intresse, t.ex. från ett större antal av de gruppmedlemmar som inte är parter i målet.” Det kan möjligen bidra till ett något större behov.

1213 I prop. 2004/05:131 s. 102 uttalas [liknande SOU 2001:103 s. 105 f.]: ”En parts närvaro vid ett sammanträde är i allmänhet behövlig och även om en sådan närvaro i ett mål skulle bedömas vara utan betydelse vore det anmärkningsvärt [mycket egendomligt] om parten inte ändå skulle ha en generell rätt att närvara vid sammanträdet.” Det förtjä-nar att anmärkas att närvaron kan vara av betydelse för parten själv.

1214 I prop. 2004/05:131 s. 103 f. uttalas: ”Att placera en part i en sidosal bör komma i fråga endast om det är alldeles nödvändigt. Enligt regeringens mening framstår det som klart tveksamt att begränsa partens deltagande ytterligare genom ett beslut om att dennes deltagande skall ske endast genom ljudöverföring.”

1215 Se, liksom till det i st. följande, prop. 2004/05:131 s. 103. Om rättssäkerhetsbegrep-pet se vidare 12.2 nedan.

ten skall ha en skyldighet att ställa i ordning särskilda lokaler vid varje tillfälle som samtliga åhörare inte får plats. Svea hovrätt hade föreslagit en sådan skyldighet, men endast för fall då det föreligger särskilda skäl. Nu blir det upp till rätten att ”i varje enskilt fall bedöma om det är möjligt, nödvändigt och lämpligt” att ställa i ordning en sidosal för åhörare.

Reglerna om ljud- och bildteknik i en modernare rättegång tar främst sikte på de allmänna domstolarnas handläggning enligt RB.1216 Sådan teknik kommer dock även att tillämpas vid dessa domstolars handlägg-ning enligt konkurslagen (vars 16 kap. 2 § hänvisar till RB:s bestäm-melser om tvistemål i tillämpliga delar). Vidare ändras hänvisningen i 21 § ÄL, så att reglerna blir tillämpliga i domstolsärenden. Regeringen gjorde i dessa delar bl.a. följande iakttagelser mot bakgrund av pågående videoförsök:1217

Användningen av videokonferens i domstols- och konkursärenden har […] varit sparsam. Den typ av ärenden och den muntliga handläggning i dessa ärenden som kan komma i fråga är enligt regeringens uppfattning inte av sådant slag att det finns anledning att reglera användningen av videokon-ferens och telefon på annat sätt än vad som föreslagits gälla för mål som handläggs enligt RB.

När det gäller andra domstolar och nämnder än allmänna domstolar kommer förekommande hänvisningar till RB, främst 5 kap., att medge dels användning av videokonferens vid handläggningen, dels användning av telefon i den utsträckning detta inte redan är möjligt. Detta gäller bl.a. hyres- och arrendenämnderna samt Arbetsdomstolen och Marknads-domstolen. De nya reglerna om dokumentation av förhör med hjälp av videoteknik skall dock endast gälla de allmänna domstolarna.1218

Frågor om även försöksverksamheten med videokonferens vid de all-männa förvaltningsdomstolarna skall permanentas och hur den i så fall skall regleras behandlas inte som en del av en modernare rättegång.1219

Däremot kommer föreslagna villkor för tillåtande av telefondeltagande i dessa domstolar därigenom att göras tillämpliga.

Bland argumenten för att alls tillämpa olika fjärrtekniker återfinns den ökande internationaliseringen.1220 I takt med denna anses behovet av att

1216 Se till detta st. främst prop. 2004/05:131 s. 121 ff. och 294 ff. samt SOU 2001:103 s. 112 f.

1217 Prop. 2004/05:131 s. 122; jfr 11.2.4 ovan.

1218 Regeringen ansåg inte att det fanns anledning att reglera dokumentation i dom-stolsärenden annorlunda än i mål enligt RB (fakultativt i stället för obligatoriskt), jfr prop. 2004/05:131 s. 122 f. och Ds 2001:36 s. 110.

1219 Se prop. 2004/05:131 s. 122 och jfr 11.2.3-4 ovan.

1220 Se bl.a. slutet av 4.1 ovan.

få till gränsöverskridande bevisupptagning ha ökat. Därmed har teknik- tillämpningen inom internationell rättslig hjälp tagit fart och därtill dri-vit på den inhemska utvecklingen i olika länder.1221 Av intresse i samman-hanget är främst samarbetet dels inom Europarådet, dels inom EG/EU, varav det sistnämnda skall beröras närmare här.1222

År 2001 antog EU-rådet förordning (EG) nr 1206/2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (den så kallade

bevisupptag-ningsförordningen).1223 Denna förordning syftar till att underlätta för den som har en privaträttslig tvist i en medlemsstat och som behöver hjälp med bevisupptagning i en annan medlemsstat. För att underlätta och påskynda kommunikationen skall domstolarna använda sig av modern teknik. I förordningens art. 10:4 anges att den ansökande domstolen får begära att den anmodade domstolen använder kommunikationsteknik vid bevisupptagningen, särskilt video- och telefonkonferenser. En sådan begäran skall tillmötesgås om detta inte är oförenligt med lagstiftningen i den medlemsstat där den anmodade domstolen är belägen eller om det innebär betydande praktiska svårigheter. Enligt art. 17:4 skall använd-ningen av kommunikationsteknik, t.ex. video- och telefonkonferenser, uppmuntras vid direkt bevisupptagning av den ansökande domstolen. Förordningen trädde i kraft den 1 juli 2001 och tillämpas fullt ut från och med den 1 januari 2004. Regeringen konstaterade i samband där-med att regleringen rörande användande av video- och telefonkonferens inte kräver några kompletterande bestämmelser eftersom frågan är själv-ständigt reglerad i förordningen. Vidare konstaterades att svenska dom-stolar kan tillmötesgå begäran om användning av telefonkonferens vid bevisupptagning åt utländsk domstol eftersom detta inte är oförenligt med svensk lagstiftning och i de flesta fall inte innebär några betydande praktiska svårigheter. Ifråga om videokonferens hänvisade regeringen på liknande sätt till pågående försöksordning och effekterna av en perma-nentning av denna och uttalade därtill bl.a.:1224

Det kan antas att det på sikt kommer att vara möjligt för samtliga domsto-lar i Sverige att begära användning av videokonferens vid bevisupptagning utomlands. Därmed kommer det sannolikt också på sikt att bli möjligt för alla svenska domstolar att tillmötesgå begäran om bevisupptagning genom 1221 Om domstolarnas tekniktillämpning i nordiskt perspektiv se bl.a. Bylander (2005) s. 42 f. och om utvecklingen i ett vidare europeiskt perspektiv Fabri/Contini (2001) pas-sim.

1222 Se vidare översikten i prop. 2004/05:131 s. 86 f.

1223 Se till detta st. prop. 2002/03:76 s. 30 f.

videokonferens. Att inte alla svenska tingsrätter i dagsläget har möjlighet att använda videokonferens torde i många fall kunna lösas genom de flexibla behörighetsreglerna som medger att en person hörs vid en tingsrätt som har sådan möjlighet [- - -].

I fråga om brottmål är det främst lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål som är av intresse. Reglerna där har gjorts mer vidsträckta än vad gällande konventionsåtaganden har krävt i syfte att underlätta sådana framtida förändringar som har kunnat förutses.1225 Dit hör bl.a. reglerna om telefonförhör (4:8-10) och om förhör genom video-konferens (4:11-13). I samband med att Sverige år 2005 tillträdde 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s med-lemsstater krävdes det likväl tillägg i bestämmelserna om telefonförhör och förhör genom videokonferens, bl.a. att kravet på samtycke från den som skall höras genom videokonferens endast skall avse en tilltalad.1226

Sverige ligger dock långt framme i internationell jämförelse.