är skrivna av fackliga och politiska företrädare, och i tidningarnas egna artiklar framträder förutom dessa aktörer lärare, forskare och myndighetspersoner med flera. I likhet med kapitel fyra utgörs kapitlet av en empirisk redovisning som följer en tidsmässig kronologi. I detta kapitel tas en utgångspunkt i teman som framträtt i materialet. Dessa teman kan övergripande rubriceras som argument för och emot legitimation, procedurfrågor med koppling till reformens införande, upplevda effekter, politiska åtgärder och förändringar av reformen samt juridiska implikationer. I den sammanfattande diskussionen syntetiseras dessa teman som olika diskurser vilka synliggör ideologiska utgångspunkter.
Den offentliga arenan kan beskrivas som ett handlingsrum där intressen drivs och där en rad aktörer positionerar sig. I ett alltmer medialiserat landskap blir just denna offentliga kamp mycket viktig, inte minst för att skapa politiskt tryck. Ur ett läroplansteoretiskt perspektiv representerar debatten således både formulerings- och medieringsarenor. Samtidigt berör diskussionen i hög grad också reformens implementering, det vill säga realiseringsarenan. Även om traditionell media idag fått konkurrens av så kallade sociala medier så utgör debatten i dagspress en viktig källa. Precis som Wiklund (2006) framhåller är media och dess mediering ett viktigt område för studier av utbildningspolitik och hur diskurser legitimerar vissa sanningar och kunskaper men inte andra.
5.1 LR:s mediala offensiv
På 1990-talet startar Lärarnas Riksförbund en medial kampanj i syfte att få gehör för sina professionskrav som beskrivits i föregående kapitel:
legitimation, möjlighet till forskning och vetenskaplig förankring av utbildningen, men också högre löner och bättre karriärvägar för att höja statusen på läraryrket. DN skriver att lärarnas kampanj har effekt genom en konsekvent bearbetning av medier. De borgerliga partierna medger att de tagit intryck av LR, och Socialdemokraterna menar att det är bra
morgontidning (www.ne.se, 2019-07-12). Texterna utgörs av ledare, debattartiklar, insändare, nyhetsartiklar, reportage samt kortare notiser. Ambitionen är att beskriva ett debatt- och nyhetsflöde under den aktuella tidsperioden. Urvalet baseras inte på valda årtal utan med utgångspunkt i träffar på sökordet lärarlegitimation. Mot bakgrund av detta förfarande är representationen över tid inte jämnt fördelad. Vissa årtal är inte representerade medan ett stort antal texter förekommer vissa år.
142
svartmålning av svensk skola. (Carlberg & Stenberg, 1998-08-18, DN.) I januari 1992 uppmärksammar DN i en nyhetsartikel att Lärarnas Riksförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen tillsammans gett ut en debattskrift – Skola futura – där de argumenterar för lärares profession-alitet kopplad till lärarlegitimation, karriärvägar och individuella löner.
DN skriver att LR:s förslag säkerligen kommer att stödjas av utbildnings-minister Per Unckel (M) som i en proposition argumenterar för ett lärarcertifikat och karriärvägar för lärare (Alfredsson, 1992-01-09, DN).
Inför valet 1994 debatterar Per Unckel (M) och Lena Hjelm-Wallén (S) skolfrågor inbjudna av LR. Hjelm-Wallén ifrågasätter förslaget om en lärarlegitimation och säger att hon kommer att upphäva ’Unckel-lärarutbildningen’ direkt efter valet (Alfredsson, 1994-08-24, DN).
LR:s förste vice ordförande Tomas Johansson talar om en kris i skolan.
Det är brist på utbildade lärare, och lärarutbildningarna attraherar inte motiverade studenter i tillräckligt stor utsträckning. En legitimation skulle vara stärkande och utvecklande för läraryrket liksom kvalificerad fortbildning och högre lön. En gymnasielärare har elva procent lägre livslön än yrkesgrupper med enbart gymnasieutbildning, och en ingångslön på tolv till tretton tusen kronor, framhåller Johansson. Han medger även att LR:s syfte är att få till stånd en debatt i de här frågorna (Johansson, 1995-07-09, SvD). DN påpekar i december 1995 att Krist-demokraterna nu motionerar om lärarlegitimation som ett sätt att höja läraryrkets status (TT, 1995-01-25, DN).
Partipolitisk respons
Folkpartiet argumenterar i DN debatt i januari 1998 om lärarnas status som en ”ödesfråga”. Jan Björklund, folkpartistiskt skolborgarråd i Stockholm, kritiserar tillsammans med partikollegan Lars Leijonborg Socialdemokraternas skolpolitik. De menar att den socialdemokratiska politiken sedan 1960-talet medverkat till att läraryrkets status sjunkit.
Många studenter avbryter lärarutbildningen eller väljer andra ut-bildningar i första hand, framhåller de, och de befarar att den framtida lärarkompetensen i naturvetenskapliga och tekniska ämnen är hotad.
Men det är förståeligt, säger de, att yrken som civilingenjör lockar mer med dubbel lön och högre status än högstadielärarjobbet. Under perioden 1995 till 2005 kommer ungefär 90 000 nya lärare att behövas, samtidigt som läraryrkets löneläge i en internationell jämförelse ligger
143
lägre än i de flesta andra industriländer. De argumenterar för införandet av en lärarlegitimation som ska utfärdas efter godkänd utbildning och praktik. Förebilden är AT-läkarnas tjänstgöring. Likaså behöver det inrättas en motsvarighet till ansvarsnämnden inom hälso- och sjukvården som ska pröva ärenden där lärare misskött sitt arbete.
Avslutningsvis diskuteras frågan om karriärtjänster för lärare och vikten av att inrätta och bemanna lektorat, framför allt i gymnasieskolan. På så sätt stärks kontakten med forskningsvärlden, och lärares egen forskningserfarenhet tas tillvara, framhåller Leijonborg och Björklund (Leijonborg & Björklund, 1998-01-24, DN). Birgitta Ohlsson (FP) pekar också på att liberalerna har ett arv att förvalta som bygger på Fridtjuv Bergs reformidéer med en professionell lärare som har status som kunskapsförmedlare (Ohlsson, 1998-01-26, DN).
Tomas Johansson, som nu är ordförande i LR, poängterar vikten av att politiker på alla nivåer måste ta ansvar för skolan, och han kopplar samman de ekonomiska besparingarna med läraryrkets försvagade status. Bättre löne- och arbetsvillkor för lärarna måste till, menar han, och pekar på lärarlegitimation, forskning och etiska regler som exempel på faktorer som kan professionalisera läraryrket (DN, 1998-04-24;
Johansson, 1998-03-11, DN). Yrkesetiken som lärarförbunden driver gemensamt är en viktig fråga för lärare precis som för läkare, jurister och psykologer, framhåller Johansson. Lärare måste kunna hantera både arbetsrättsliga och etiska frågor (Hagberg, 1999-05-16, SvD; Leonardz, 1996-10-04, SvD). ”Man kan dra paralleller till de etiska principer som gäller för läkare och som syftar till att skydda patienten och hävda dennes rätt till god vård och behandling”, säger Tomas Johansson, och betonar att det handlar om att hävda elevernas rätt. Om en lärare inte upprätthåller de etiska reglerna så ska han eller hon kunna fråntas sin legitimation (Böe, 1999-10-24, DN). Johansson betonar att LR under många år har fört fram professionskraven. Han hoppas på ett brett politiskt stöd och påpekar att flera partier står bakom kraven (Johansson, 1998-11-26, SvD).
I debatten inför valet 1998 skriver DN:s politiska kommentator Eva Stenberg att lärarnas fackliga lobbykampanj tagit skruv, att politikerna påverkats och att väljarna nu anser att skolan är en av valets viktigaste frågor. Sverige börjar i skolan är namnet LR:s kampanj som inleddes hösten 1997 och som inneburit en systematisk bearbetning av politiker, beslutsfattare och nyhetsmedier. LR medger att lobbykampanjens syfte varit att skapa opinion i skolfrågor men också att tydligt framhålla oron
144
som finns. Tjugo miljoner kronor har förbundet satsat, och LR har anlitat ett lobbyföretag för att formulera budskapet och att få ut det i medierna.
Och de politiska partierna har reagerat. Folkpartiet begär en extra riksdagsdebatt om skolfrågor, och Jan Björklund (FP) säger att Folk-partiet har tagit intryck av LR:s undersökningar av lärarlöner. Flera av de partiföreträdare som DN intervjuat betraktar LR:s kampanj som avgörande för att skolfrågorna dominerat så i den politiska debatten:
- Det har varit en mycket bra kampanj. Man har tagit fram väldigt många bra förslag, säger Beatrice Ask, moderaternas talesman i skolfrågor. (Carlberg & Stenberg 1998-08-18, Dagens Nyheter.) - Visst har vi påverkats. Kravet på en gymnasieexamen är ett tydligt exempel på en fråga där jag blev inspirerad av LR, berättar Andreas Carlgren, vice ordförande i centerpartiet. (Ibid.)
- LR har förtydligat en del saker. Det har varit intressant med de undersökningar de gjort. De har lyckats föra upp skolfrågorna till debatt, verkligen, säger Inger Davidson i kd. (Ibid.)
Socialdemokraterna är också nöjda även om viss kritik märks:
- Det är bra att LR sätter fokus på skolan, även om kampanjen har haft inslag som ligger ganska nära svartmålning av skolan, tycker skolminister Ylva Johansson (S). (Ibid.)
LR:s ordförande Tomas Johansson är nöjd med kampanjen och säger att många partier ligger i linje med förbundets förslag (ibid.). Han pole-miserar med Socialdemokraternas skolminister Ingegerd Wernersson som i ett debattinlägg frågar sig vem som kommer att välja läraryrket efter LR:s kampanj och att Sverige har en bra skola:
Min motfråga blir: Är det lättare att skylla på en facklig organisa-tion som beskriver verkligheten än att erkänna politiska misstag och ta politiskt ansvar? (Johansson, 1999-08-27, Svenska Dagbladet.)
Kritiska röster om debatten
I debatten märks även lärare som är kritiska till LR och legitimationen.
Här framhålls att gymnasieläraryrket, som tidigare haft hög status, bra lön och varit ett intressant alternativ inom akademiska studier, nu är
145
lågavlönat och mest handlar om tillsyn. Sammantaget innebär detta att få söker sig till yrket (Karlsson, 1998-12-13, SvD). Förändringar har heller inte initieras av lärare utan har kommit uppifrån (Ryhming, 1998-02-05, SvD). Medierna beskrivs också som en orsak till läraryrkets svart-målning. ”Jag älskar mitt jobb, men om jag säger det tittar folk förvånat på mig.”, säger en lärare i SvD (Asker, 2001-08-20, SvD).
Författaren Ola Larsmo anser att debatten framställer lärarkåren som problemet och att Leijonborgs och Björklunds budskap innehåller motsättningar (Larsmo, 1998-02-06, DN). Professor Lars Lönnroth menar att kraven på lärarna bygger på ett slags politiskt utopiskt tänkande som ingen legitimation kan råda bot på. Lärarlegitimation kan i lika liten grad transformera lärarna som seriefiguren Socker-Conny skulle kunna bli nobelpristagare.36 Stora klasser, omotiverade elever samt politisk och medial press har gjort lärarna till försvarslösa offer på ett sätt som andra yrkesgrupper, till exempel läkare, sluppit (Lönnroth, 1998-02-15, SvD).
Fil lic. Göran Albinsson Bruhner, före detta medarbetare på SvD, tycker att problemet är att LR driver krav som medlemmarna inte är betjänta av och att legitimationen leder till ett skråväsende. Problemet, menar Albinsson Bruhner, är att det saknas konkurrens inom utbildnings-området (Albinsson, Bruhner, 1998-01-30, SvD).
Politisk oenighet om lärarutbildning och legitimation
I juni 1999 presenterar den socialdemokratiskt tillsatta lärarutbildnings-kommittén sitt förslag till en ny lärarutbildning. Mer praktik och större flexibilitet i att välja ämnen är det nya, framhåller utredaren Jan Björkman (S), liksom möjlighet för andra yrkesgrupper att komma in i skolan genom att få tillgodoräkna sig annan utbildning. Ytterligare ett förslag i utredningen är inrättandet av ett nytt utbildningsvetenskapligt forskningsområde eftersom kommittén menar att forskningen är efter-satt, skriver DN. Betänkandet får positivt mottagande av båda lärar-förbunden även om LR saknar förslag om legitimation (Sjöblom, 1999-06-16, DN). Folkpartiets Lars Leijonborg och Jan Björklund hävdar dock att denna lärarreform kommer att sänka läraryrkets status ytterligare. De menar att den är en fortsättning på 1980-talets vänsterpolitik som
36 Socker-Conny är en seriefigur skapad 1985 av Joakim Pirinen. Socker-Conny beskrivs som en burdus och burlesk figur som drabbar samman med en oförstående omgivning.
(www.ne.se, 2017-11-19.)
146
minskat ämneskunskaperna för låg- och mellanstadielärare och ned-värderat läraryrket. Björklund och Leijonborg framhåller att Folkpartiet och LR:s förslag om en lärarlegitimation inte blivit belyst, och att en legitimation inte bara skulle höja lärarnas ämneskompetens utan också deras löner. Detta verkar dock inte kommittén vilja, menar Leijonborg och Björklund (FP) (1999-08-11, DN). Björklund skriver att Sveriges gymnasiepolitik inte är något föredöme, att det behövs fler lektorer för att höja den akademiska kvaliteten i skolan och uppmanar Ingegerd Wärnersson (S) att riva upp gymnasiereformen och göra upp med arvet efter Göran Persson (S) (Björklund, 2000-06-29, SvD).
Socialdemokraterna liksom Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser dock inte att någon lärarlegitimation ska införas. Lärarutbildningen är till-räcklig som behörighetsgivande institution, menar partierna. (Brozin, Bohman, Edlund & Jacobsson, 2002-09-12, Lt.)
Folkpartiet håller skolkonferens den 16 augusti 2003. De lägger fram ett program som innebär att den senaste lärarutbildningsreformen ska rivas upp och ersättas med tydligt skilda utbildningar till förskole-, grundskole- och gymnasielärare, skriver SvD (SvD, 2003-08-17). Jan Björklund (FP) hävdar att skolpolitiken präglats av ”förflumning” under de senaste årtiondena, vilket medfört att ämneskunskaper tonats ned till förmån för sociala kompetenser. Socialdemokraterna har nedvärderat skolan, menar Björklund; ingen skulle komma på tanken att säga att det behövs fler ’vuxna i vården’ om det exempelvis saknas barnläkare. En skola för bildning och kvalitet kan inte uppnås utan välutbildade lärare.
Svensk skolpolitik måste läggas om radikalt och statusen på läraryrket höjas med en lärarlegitimation som ersätter begreppet behörighet, hävdar Björklund (2004-07-02, DN). Han vill också se mer av statlig styrning och är kritisk till kommunpolitikerna som enligt hans mening inte är kompetenta att leda skolan, skriver DN (Petzell, 2002-08-17, DN).
Folkpartiet menar att lärarutbildningen behöver göras om och skriver:
Vi inser att genomförandet av ny stor lärarutbildningsreform i Sverige innebär ytterligare en omvälvande omstrukturering i ett skolväsende som redan är sönderreformerat. De problem vi nu ser med sjunkande resultat i svensk skola och med en alltför låg attraktionskraft till läraryrket är emellertid inget Sverige kan stå likgiltigt inför. Det är dags att erkänna att svensk utbildnings-politik i många avseenden varit inne på fel spår. (Leijonborg, Björklund & Nilsson, 2005-03-20, Dagens Nyheter.)
147
Folkpartiet hänvisar till en enkät som LR genomfört. Den visar att endast trettiosex procent av de nyutexaminerade lärarna för yngre elever fått utbildning i till exempel läsinlärning, skrivande och matematik (ibid.).
Kristdemokraterna beklagar att partiet 2001 ställde sig bakom dåvarande S-regeringens lärarreform och argumenterar nu på samma sätt som Folkpartiet för att legitimationen ska utfärdas av Skolverket, precis som Socialstyrelsen legitimerar vårdyrkena (DN, 2005-10-05; Leife & Anders-son, 2005-11-28, UNT).
5.2 ”Från nej till ja om auktorisation”
37Lärarförbundet, som tidigare sagt nej till legitimation, driver sedan 2002 frågan tillsammans med LR, skriver Lärarnas tidning. I princip alla partier ställer sig nu bakom någon typ av lärarauktorisation, framhåller Eva-Lis Preisz, ordförande i Lärarförbundet. Hon menar att en legitimation skulle klargöra skillnaden mellan behöriga och obehörig lärare, höja statusen för läraryrket och göra det mer attraktivt. Det blir en kvalitets-stämpel för elever och föräldrar, fortsätter hon. Lärarförbundet har utarbetat nio så kallade principer om auktorisation och anser i likhet med LR att legitimationen ska vara statlig samt att behörigheten ska regleras i skollagen. (Pettersson, 2005-12-22, Lt.)
Våren 2006 meddelar skolminister Ibrahim Baylan (S) att han kan tänka sig att diskutera en legitimation med lärarfacken och att en legitimation är ett sätt att höja lärarnas status. Baylan ser dock att arbetsmarknadens parter ska komma överens om detta, skriver SvD (Holmström, 2006-01-04, SvD; Malmström, 2005-03-14, SvD). Uppsala Nya Tidning beskriver bakgrunden till förslaget, som började utredas under den dåvarande borgerliga regeringen i början av 1990-talet, men som inte följdes upp efter den socialdemokratiska regeringens tillträde 1994, och påpekar att Folkpartiet drivit frågan sedan 1997 utan att tidigare få gehör från Socialdemokraterna (UNT, 2006-01-04).
Ulla Lindgren och Åsa Morberg, pedagogikforskare i Gävle, är positiva till förslaget om en lärarlegitimation, som de menar stärker lärar-professionen och kvaliteten i undervisningen. Men de ser också att
37 Citatet är hämtat ur Lärarnas tidning (Pettersson, 2005-12-22, Lärarnas tidning).
148
förslaget väckt många känslor, och frågar sig om det beror på att det är valår, om facken strävar efter monopol på arbetsmarknaden eller om förslaget är ett sätt att slippa ta tag i skolans problem? De betonar att en lagändring måste till och att politiker, fackförbund, kommuner och lärar-utbildning måste göra gemensamma ansträngningar för att garantera lärarförsörjningen och kvaliteten i undervisningen. Lärare hoppar av på grund av stress i yrket och kommunerna gör inte tillräckligt för att intro-ducera nya lärare. (Lindgren & Morberg, 2006-03-10, SvD.)
Lärarlegitimation är snart en verklighet och båda lärarfacken är positiva, meddelar DN i april 2008. Den tidigare riksdagsmannen Jörgen Ullenhag (FP) utreder förslaget på uppdrag av skolminister Jan Björklund (FP) och förslaget kommer att presenteras i juni. Lärarutbildning, ett års tjänst-göring och därefter ansökan hos Skolverket är förslaget i korthet, skriver DN. (DN/TT, 2008-04-02.)