När Eva Åkesson hade valts till Uppsala universitets rektor, efter att ha vun-nit hörandeförsamlingens förtroende, framfördes påståenden att studenter-na skulle ha fått order att rösta på en och samma kandidat. Studenterstudenter-nas enighet i att rösta för Eva Åkesson var emellertid resultatet av ett väl ut-fört grupparbete; genom god kommunikation hade de format en åsikt som alla delade, nämligen att hon var den främsta kandidaten. Under hennes mandat period som rektor skulle studenternas förmåga att i grupp genom-föra olika uppgifter ställas på nya prov. Konsekvenserna av en rad beslut som fattats åren före hennes tillträde skulle nämligen prägla studentlivet under denna tid.
Det är en allt annat än okomplicerad uppgift att sammanfatta Eva Åkessons rektorat utifrån studentlivets och studentinflytandets perspektiv.
I korthet kom det att rymma ett ömsesidigt förtroende, en tredubbling av antalet kårer, kämpaglöd, undantryckta konflikter och många nya erfa-renheter. Vid hennes tillträde fanns endast två kårer vid universitetet, dels Uppsala studentkår, som verkat sedan 1849, dels Farmacevtiska Student-kåren (FaS) för studenterna vid den 1968 inrättade Farmaceutiska fakulte-ten. Under omkring fyrtio år hade dessa båda kårer tillsammans kommit överens om hur de skulle bedriva studiebevakning vid universitetet. Under de första fem åren av Eva Åkessons rektorat tredubblades antalet kårer, och att finna nya samarbetsformer dem emellan skulle bli en komplicerad pro-cess. Ansvaret för detta har åvilat studenterna själva. Rektors inställning har varit tydlig under hela processen: Universitetet skulle inte kliva in och lösa situationen – och tur var nog det.
Frågan om kår- och nationsobligatoriets vara eller icke vara hade länge varit en stridsfråga inom den svenska högskolepolitiken, vilken slutligen fick sin lösning redan före Eva Åkessons tillträde. Trots ett omfattande opinionsarbete mot förslaget beslöt riksdagen 2009 att avveckla kår- och
108
MÄRTA LINDQUIST
nationsobligatoriet. Beslutet skulle komma att ändra förutsättningarna för Uppsalas studentliv och tvingade fram omprövningar av etablerade förhål-landen, till exempel att Uppsala studentkår (US) var kåren med stort K och befann sig på Kårhuset med lika stort K. US var den instans som utsåg student representanter till de olika beredande och beslutande organen vid universitetet, de förde fram studenternas åsikter, tillhandahöll studenttid-ningen Ergo och ombesörjde den dagliga kontakten med Uppsala universi-tet. Vid sidan om US fanns, som nämnts, FaS.
Denna ordning var ännu rådande inför kårstatusansökningsperioden 2010. De medlemsantalsiffror som låg till grund vid denna ansöknings-period avsåg tiden före obligatoriets avveckling. Detta innebar att US och FaS insände hundraprocentigt täckande medlemsantal vid varderas an-sökta kårstatusområden, varför möjligheten för någon annan organisation att söka kårstatus var obefintlig. Under 2012 stod det dock klart att det följande årets kårstatusansökningsprocess inte skulle bli lika förutsägbar som den varit tre år tidigare. Vid denna tid förde nämligen universite-tet förhandlingar med Högskolan på Gotland om en eventuell samman-slagning. Samtidigt förhandlade Uppsala teknolog- och naturvetarkår (UTN), som djärvt nog antagit detta namn trots frånvaro av kårstatus, med US i syfte att uppnå kårstatus. Vid Högskolan på Gotland var det Gotlands Studentkår Rindi (Rindi) som innehade kårstatus, vilket väckte många frågor kring den framtida relationen mellan US och Rindi.
I slutet av 2012 stod det klart att Högskolan på Gotland skulle bli Campus Gotland vid Uppsala universitet och att Rindi skulle bli en stu-dentkår vid Uppsala universitet från och med 1 juli 2013. Vid samma tid genomförde US och UTN en omröstning för att utröna vilken av dem som skulle söka kårstatus för studenterna inom vetenskapsområdet teknik och naturvetenskap. Valdeltagandet var fyrtio procent och resultatet blev att en klar majoritet, sjuttioåtta procent, hade röstat på UTN. US valde att bortse från detta, varför både UTN och US skickade in ansökningar. I februari 2013 beviljades UTN äntligen kårstatus, något som samman slutningen hade verkat för sedan 2002. Deras glädje varade dock inte länge, eftersom US överklagade konsistoriets beslut till överklagandenämnden. Strax före midsommar, en halv månad innan den nya kår statusen skulle börja gälla, fick US rätt i sitt överklagande.
En ljusglimt för Uppsalas studenter denna vår – och framför allt för UTN i denna ovisshet om framtiden – infann sig då rektor Eva Åkesson, prorektor Anders Malmberg och universitetsdirektören Ann Fust med stora leenden deltog i forsränningen, dagen till ära iförda ämbetsinsignier av papp, skapade med kärlek av tidigare kårordföranden.
109
UPSALIENSISKT STUDENTLIV I FÖRÄNDRING
Vid kårvalet till US vårterminen 2013 skedde ett politiskt skifte och på US septemberfullmäktige togs beslutet att avsäga sig kårstatusen för veten-skapsområdet för teknik och naturvetenskap. Från ingången av 2014 fanns således fyra kårer vid Uppsala universitet, vilket ställde krav på de olika or-ganisationernas representanter att samarbeta. Det blev nödvändigt att starta ett grupparbete med uppgiften att, trots den helt nya och främmande situa-tionen, finna sätt att tillsammans representera alla studenter och bedriva studiebevakning vid hela universitetet.
Med anledning av den ovan beskrivna situationen var förutsättningarna för att diskutera samarbetsformer inte de bästa under vårterminen 2013.
Diskussioner behövde föras, dels rörande fördelning av studentrepresen-tantplatser i konsistoriet, i rektors ledningsråd, i disciplinnämnden och i
Universitetsdirektör Ann Fust, rektor Eva Åkesson och prorektor Anders Malmberg under forsränningen 2013.
110
MÄRTA LINDQUIST
kvalitetsrådet, dels rörande löpande, tillfälliga uppdrag. Det behövde för-tydligas vilken kår som skulle föra vilka studenters talan och representera dem i olika sammanhang, liksom hur studenternas inflytande skulle säker-ställas.
Till höstterminen 2013 fanns några första samarbetsformer på plats, trots att det i Visby några månader tidigare, då meningen var att underteckna ett första samarbetsavtal inför hösten, hade utväxlats en del hårda ord mellan kårrepresentanterna. Kårerna tog trevande steg framåt tillsammans samti-digt som Eva Åkesson denna höstterminsstart ropade upp de första studen-terna vid Uppsala universitet – Campus Gotland. Denna tradition skulle komma att utvecklas, bland annat genom att studenterna på Gotland efter sommaruppehållet välkomnades tillbaka av rektor ridande på häst i sann medeltida anda.
Under tiden fram till nästa ansökningsperiod för kårstatus 2016 fortsatte arbetet med att skapa samverkansformer mellan kårerna. Våren 2014 hade
Eva Åkesson till häst under välkomnandet av studenterna vid Campus Gotland i september 2018.
111
UPSALIENSISKT STUDENTLIV I FÖRÄNDRING
ett mer omfattande samarbetsavtal tagits fram, och för att uppmärksam-ma denna milstolpe skrevs avtalet på i universitetshuset i prorektor Anders Malmbergs närvaro. Samtidigt som de fyra kårerna lärde känna varandra förde föreningen Uppsalaekonomerna (UE) och Juridiska föreningen (JF) i Uppsala internt diskussioner om att söka kårstatus 2016, något de båda föreningarna redan övervägt eller genomfört 2013. JF:s styrelse lade fram en proposition på sin föreningsstämma hösten 2012 om att ansöka om kår-status för studenter vid Juridiska fakulteten 2013, vilket avslogs av stämman.
UE ansökte 2013 om kårstatus för fyra institutioner, Ekonomisk-historiska, Företagsekonomiska, Nationalekonomiska och Statistiska, en ansökan som avslogs och US behöll kårstatus för dessa institutioner.
I januari 2016, insände såväl UE som JF och US kårstatusansökningar för tidigare nämnda fakulteter och institutioner. JF fick kårstatus vid Ju-ridiska fakulteten och UE motsvarande ställning vid Företagsekonomiska och Nationalekonomiska institutionerna. Konsistoriets beslut innebar att antalet kårer vid Uppsala universitet på tre år hade tredubblats. För det ännu sköra och nyskapade samarbetet mellan de fyra redan befintliga kå-rerna innebar konsistoriets beslut om ytterligare utökning att gemensamma visioner och fungerande samarbetsformer behövde omformas. Alla skulle behöva hitta sina positioner i samarbetet på nytt igen. Kampen om platserna i de centrala organen vid Uppsala universitet återupptogs, denna gång med ytterligare ”två munnar att mätta”. Samarbetsavtalet redigerades och en del hårda ord utväxlades återigen mellan de olika kårernas representanter.
Ett kårlandskap med flera kårer vid ett och samma universitet var egent-ligen inget nytt i Sverige. I Lund hade sedan flera år nio kårer samlats i den gemensamma föreningen Lunds universitets student kårer. En liknande lösning föresvävade de flesta representanterna för de olika Uppsalakårerna, men ett första steg blev ett nytt samarbetsavtal mellan kårerna, vilka suc-cessivt fann nya positioner. Samtidigt var det återigen dags för val av rektor vid Uppsala universitet, eftersom Eva Åkessons första mandatperiod led mot sitt slut. Studenternas förtroende för rektor stod fast och hon omvaldes för ännu en period.
Kårsamverkan, som sammanslutningen av de sex kårerna vid Uppsala universitet kallade sig, arbetade vidare i enlighet med samarbetsavtalet. Med två kårer som innehaft kårstatus i över hundra år och resterande i knappa tre år, med undantag för Rindi, var visionerna för hur det studiebevakande arbetet skulle utformas vitt skilda. Den gemensamma viljan att ge Uppsala universitets studenter den bästa studiebevakningen, trots olika erfarenheter och ambitioner, tog dessbättre överhanden. Arbetet inom Kårsamverkan utvecklades. Så tillkom en gemensam mejladress för enklare
kommuni-112
MÄRTA LINDQUIST
kation mellan kårerna och externa parter, minnesanteckningar vid möten utbyttes mot ordentliga protokoll, en hemsida skapades och gemensamma intressen gentemot externa parter upptäcktes. Kårsamverkan blev allt mer en konstellation att räkna med och de inkommande mejlen blev allt fler.
Det uppsatta systemet för att hantera mejlen och förberedelser för Kårsam-verkans möten blev snart ohållbart. De enskilda kårernas representanters mer eller mindre undanträngda tankar på en gemensam samlande förening aktualiserades därför på nytt.
Under våren 2018, då drygt ett år återstod av kårstatus perioden, fördes de första officiella diskussionerna kring Kårsamverkans framtid. En relativt enkel och mindre kontroversiell lösning sågs i att kårerna gemensamt kunde arvodera en samordnare på deltid för att underlätta den uppkomna admi-nistrativa bördan. Två mer kontroversiella förslag till lösningar som lades fram var olika förslag på bildande av en gemensam förening. För att utreda de tre förslagen närmare tillsattes arbetsgruppen Kårsamverkans framtid, ett nytt stort grupparbete med mål att kårernas samarbete skulle bli hållbart i längden och inte lösa blott situationen för stunden. Med nya kårrepresen-tanter hösten 2018 i Kårsamverkan och flertalet andra projekt att avsluta, satte Kårsamverkans framtid i gång arbetet på allvar vårterminen 2019.
Arbetet med Kårsamverkans framtid mottogs initialt på olika sätt. Vissa kårer var försiktigt positiva, andra fruktade att en samlande förening skulle inkräkta på de enskilda kårernas självständighet. Däremot rådde enighet om behovet av att underlätta den administrativa bördan genom en gemen-samt arvoderad samordnare. Den största frågan kom att bli hur samordna-rens arbetsuppgifter skulle utformas för att säkerställa att denne inte skulle företräda vare sig någon enskild kår eller kårerna gemensamt, vilket flertalet kårer uppställde som krav för att gå vidare med förslaget. Efter klartecken från samtliga kårer beslöt Kårsamverkan att utlysa posten som samordnare till höstterminen 2019. Tillsättningen innebar en stor administrativ lättnad för Kårsamverkans kårrepresentanter, vilka i stället kunde fokusera på de enskilda interna verksamheterna samt utvecklingen av Kårsamverkans ar-bete.
Arbetet med Kårsamverkans framtid och det eventuella bildandet av en gemensam förening, blev en betydligt mer kontroversiell och invecklad fråga än arvoderingen av en samordnare. Diskussionerna gällde huruvida den nya föreningen skulle företräda Uppsala universitets kårer liknande Kuratorskonventet eller bli en förening som samlade kårerna utan att ome-delbart även företräda dem alla?
Förhandlingarna fördes under ett så kallat internat i en stor lägenhet i Visby. Till överläggningarna kom de olika kårernas representanter med vitt
113
UPSALIENSISKT STUDENTLIV I FÖRÄNDRING
skilda utgångspunkter och uppdrag. Meningsskiljaktigheterna gick djupt och ibland utväxlades hårda ord. Några ville ”dra i handbromsen” för det fortsatta arbetet medan andra var så säkra på att en förening skulle bildas att de döpte om den gemensamma Snapchat-kanalen till ”Visbyavtalet”. På internatet presenterades utkast till styrdokument för en tilltänkt förening som skulle samla alla Uppsala universitets kårer utan att omedelbart även företräda dem alla. Om detta rådde redan före internatet mer eller mindre enighet. De skarpa ordväxlingarna gällde framför allt vid vilken tidpunkt föreningen skulle startas och om hur fördelningen av studentrepresentants-uppdrag på central nivå skulle ske. Frågan om tidpunkten för förenings-bildandet komplicerades av att respektive kårers hanteringsprocesser skilde sig åt. Vissa av dem kunde fatta beslutet att bilda och ingå medlemskap i föreningen på ett styrelsemöte medan andra behövde förankra förslaget i det högsta interna beslutande organet och först därefter lägga fram förslag och fatta beslut.
De argument som anfördes för att bromsa processen var behovet av att förankra styrdokumenten hos samtliga kårer, komma överens om en man-datfördelning och om en sådan över huvud taget skulle finnas, samt att ta fram en plan för hur föreningen skulle utvecklas under de kommande tio åren, det vill säga tillhandahålla svar på de frågor som kårernas enskilda medlemmar ställde. Argumenten för att påskynda processen i syfte att av-sluta den under innevarande termin var att inte behöva lämna över arbetet till ett nytt Kårsamverkan till höstterminen, med risk för förlorat fokus och bortprioritering av ärendet. I syfte att ”mötas på halva vägen” fick ett intentionsavtal bli internatets lösning. Enligt detta avtal åtog sig alla kårer vid Uppsala universitet att under höstterminen lyfta förslagen på styrdoku-ment, bildandet av en förening och ingåendet av medlemskap i densamma till respektive kårs högsta beslutande organ. Mitt i allt detta var det dess-utom dags att återigen söka kårstatus, en förfarande som denna gång skedde utan dramatik och oväntade nyheter. Inga ytterligare kårer tillkom.
Med en samordnare på plats och nya kårrepresentanter i Kårsamverkan var det höstterminen 2019 tid för alla kårer att ta ställning till intentions-avtalet. Vissa representanter hade under processens gång successivt inför sina medlemmar redogjort för de pågående diskussionerna. Medlemmarna inom andra kårer hade däremot aldrig beretts möjlighet att diskutera ären-det. Ovisshet rådde därför om huruvida alla organisationer skulle ställa sig bakom förslaget. Några uttalade självsäkert att förslaget utan vidare skulle antas av deras högsta beslutande organ och att de hade för avsikt att gå vidare med planerna även om inte alla kårer röstade ja. Det är oklart huru-vida detta yttrande hjälpte eller stjälpte frågans lösning, ej heller om det
114
MÄRTA LINDQUIST
påverkade förhoppningarna om ett kommande gott ömsesidigt samarbete.
Förslaget röstades dock igenom av samtliga kårer – antingen vid styrelse-möte eller vid kårfullmäktigestyrelse-möte – samt vid ett långt kårstyrelse-möte, där den ena invändningen efter den andra bemöttes. Det var även detta högsta beslu-tande organ som under arbetets gång hade fått diskutera förslaget.
Sedan samtliga kårer lämnat bifall var lättnaden i Kårsamverkan stor.
För att markera denna historiska händelse i Uppsala universitets student-historia arrangerades en invigningsceremoni i Carolina Rediviva med alla kårers presidier närvarande. Deras respektive inspektorer var inbjudna och så även rektor Eva Åkesson och prorektor Anders Malmberg. Uppsala uni-versitets förenade studentkårer (UUFS) hade därmed formats.
Representanter för lärosätets samtliga studentkårer fotograferade i samband med invigningsceremonin för Uppsala universitets förenade studentkårer (UUFS) i boksalen på Carolina Rediviva den 2 december 2019. Från vänster:
Magnus Jansson, Petter Elgh, Viktor Mattsson, Frida Gommel, Fredrik Örn, Mårten Andersson, Johannes Bäck, Oskar Svärd, Anders Gombrii, Märta Lindquist, Elina Rosenborg och Timmy Mabale. Fotografi från Rektors
bloggen, Uppsala universitet.
115
UPSALIENSISKT STUDENTLIV I FÖRÄNDRING