Möjlighet för åklagare att fatta

beslut

Regeringens förslag: Om det kan befaras att det skulle medföra en för- dröjning av väsentlig betydelse för utredningen eller för möjligheterna att förebygga, förhindra eller upptäcka den brottsliga verksamheten att inhämta rättens tillstånd i frågor om hemlig dataavläsning, ska tillstånd få ges av åklagaren i avvaktan på rättens beslut. Ett sådant tillstånd ska dock aldrig få avse rumsavlyssningsuppgifter eller fall som avser särskild utlänningskontroll.

Om åklagaren har gett ett interimistiskt tillstånd ska åklagaren utan dröjsmål skriftligt anmäla beslutet till rätten. I anmälan ska skälen för åtgärden anges. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet. Om rätten finner att det inte finns skäl för åtgärden ska den upphäva beslutet.

Om åklagarens beslut har verkställts innan rätten gjort sin prövning ska rätten pröva om det funnits skäl för åtgärden. Om rätten finner att det saknats sådana skäl, ska de uppgifter som lästs av eller tagits upp inte få användas i en brottsutredning till nackdel för den som har omfat- tats av åtgärden, eller för någon annan som uppgifterna avser.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Utred- ningen lämnar inte något uttryckligt författningsförslag om att åklagare ska få bevilja interimistiska beslut för att förebygga eller upptäcka brottslig verksamhet.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt.

Polismyndigheten, som tillstyrker förslaget, anser att åklagares interi-

mistiska beslutsrätt skulle kunna ge hemlig dataavläsning bättre förutsätt- ningar att överhuvudtaget kunna genomföras vid brådskande situationer. Om ett tillträdestillstånd måste inväntas från domstol finns nämligen risk att tillfället går förlorat. Även Säkerhetspolisen tillstyrker förslaget och uppfattar bestämmelsen som att tillträdestillståndet utgör en del av beslutet om hemlig dataavläsning och fattas i samband med detta. I vissa fall kan det enligt Säkerhetspolisen behövas tillträdestillstånd till en annan plats än vad som framgår av grundbeslutet, t.ex. om en misstänkt har tagit med sig sin mobiltelefon från hemmet till arbetet och låst in den i ett skåp. För att kunna verkställa beslutet om hemlig dataavläsning krävs i sådana fall ett nytt tillträdestillstånd. Säkerhetspolisen önskar därför att det tydliggörs att tillträdestillstånd kan fattas separat och avskilt från ett beslut om hemlig dataavläsning. Även Civil Rights Defenders tillstyrker förslaget men beto- nar att beslut från åklagare bör ske med försiktighet efter en noga genom- gången proportionalitetsbedömning och åtgärderna måste alltid utföras med minsta möjliga integritetsintrång. Detta måste enligt föreningen fram- gå av bestämmelsen.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Datainspektionen, Sveriges advokatsamfund, Svenska Journalistförbundet och Dataskydd.net anser att

ett beslut om hemlig dataavläsning är så pass ingripande att det alltid bör fattas av domstol. Sveriges advokatsamfund tillägger under alla förhållan- den att kravet på att det ska finnas risk för fördröjning av väsentlig bety- delse bör skärpas väsentligt. Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) uttrycker tveksamhet kring behovet av en interimistisk beslutanderätt för

150

åklagare inom ramen för en försöksperiod och anför att det är angeläget att det är domstol som ger tillstånd till hemlig dataavläsning.

Skälen för regeringens förslag: Domstolsprövningen är en viktig del av det system med rättssäkerhetsgarantier som omgärdar tillämpningen av de hemliga tvångsmedlen. Möjligheten för åklagare att fatta interimistiska beslut om hemliga tvångsmedel bör därför endast förekomma om det kan antas att syftet med regleringen annars inte kan uppnås (prop. 2002/03:74 s. 42–43). Möjligheten finns redan vid hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommunikation och vid hemlig kameraövervakning, både under en förundersökning och i underrättelseverksamhet (27 kap. 21 a § RB och 6 a § preventivlagen). Det har framför allt motiverats med att avsaknaden av möjlighet till interimistiska beslut medför problem vid minutoperativa åtgärder som t.ex. att polisen med mycket kort varsel får reda på möten mellan kriminella eller byten av sim-kort. I sådana fall mot- svarar domstolarnas tillgänglighet inte fullt ut behovet (prop. 2013/14:237 s. 138–139). Hemlig rumsavlyssning omfattas inte av bestämmelserna om interimistiska åklagarbeslut eftersom det är det nuvarande hemliga tvångs- medel som typiskt sett leder till störst intrång i enskildas personliga inte- gritet (samma prop. s. 142).

Ett interimistiskt beslut av åklagare är ett undantag från huvudregeln om domstolsprövning och avsaknaden av kontradiktion innebär en viss försvagning av rättssäkerheten. Därför ska ett interimistiskt beslut enligt nuvarande ordning utan dröjsmål anmälas till rätten, som därefter skynd- samt ska pröva ärendet på samma vis som vid en ordinär ansökan. Om rätten då finner att det inte finns skäl för åtgärden, ska rätten upphäva beslutet. Om åtgärden redan har verkställts när rätten gör sin prövning gäller i stället att rätten ska pröva om det funnits skäl för den och, om rätten finner att sådana skäl saknats, att de inhämtade uppgifterna inte får använ- das i en brottsutredning till nackdel för den som har omfattats av åtgärden eller någon annan som uppgifterna avser (27 kap. 21 a § andra och tredje styckena RB och 6 a § preventivlagen). Genom dessa åtgärder minimeras de negativa konsekvenserna för enskildas rättssäkerhet (samma prop. s. 141).

Utredningen framhåller att de brottsbekämpande myndigheterna har ett behov av att även i brådskande situationer kunna få tillstånd till hemliga tvångsmedel. Behovet, som ökar i takt med den tekniska utvecklingen, har även tidigare konstaterats inte motsvaras av domstolarnas öppettider (samma prop. s. 138–139) och detsamma gäller enligt utredningen för hemlig dataavläsning. Utredningen föreslår därför att åklagare ska ha rätt att bevilja interimistiska beslut om hemlig dataavläsning utom såvitt gäller tillgång till rumsavlyssningsuppgifter eller i fall som avser särskild utlänningskontroll. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att de brottsbekämpande myndigheterna i vissa fall snabbt behöver kunna få tillstånd till hemlig dataavläsning. Vissa remissinstanser bl.a. Säkerhets-

och integritetsskyddsnämnden, Datainspektionen, Sveriges advokatsam- fund, Svenska Journalistförbundet och Dataskydd.net invänder mot utred-

ningens förslag att tillåta interimistiska beslut. Emellertid är det så att utan möjlighet till interimistiska beslut riskerar hemlig dataavläsning att bli utan verkan när verkställighetsåtgärder behöver vidtas med mycket kort varsel, något som bekräftas av Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

151 För att interimistisk åklagarprövning ska kunna tillåtas är det nödvändigt

att beslutet omgärdas av starka rättssäkerhetsgarantier. De rättssäkerhets- garantier som behandlas i avsnitt 12 och som föreslås gälla för hemlig dataavläsning i allmänhet bör också gälla när åklagare ger interimistiska beslut. Regeringen gör bedömningen att dessa krav är tillräckliga. Det bör därför införas en möjlighet för åklagare att bevilja interimistiska tillstånd till hemlig dataavläsning. Förutsättningarna för interimistisk åklagarpröv- ning bör vara desamma som för befintliga tvångsmedel. Åklagarens pröv- ning bör således vara underkastad samma krav och innehålla samma överväganden avseende proportionalitet och potentiella integritetsintrång som ett domstolsbeslut. Det finns därmed inte skäl att, som Civil Rights

Defenders föreslår, föreskriva särskilda regler för beslut som ges av åkla-

gare. Regeringen ser inte heller skäl att skärpa kravet för när ett interimis- tiskt beslut kan aktualiseras, vilket Sveriges advokatsamfund föreslår.

Eftersom det inte finns någon rätt för åklagare att ge interimistiska beslut vid hemlig rumsavlyssning bör det inte heller finnas någon sådan möjlig- het när hemlig dataavläsning ska avse rumsavlyssningsuppgifter. Möjlig- heten bör inte heller finnas vid hemlig dataavläsning i LSU-fallen, eftersom åklagaren där inte har någon roll vid handläggningen.

Det finns inte några avgörande skäl mot att åklagaren även i inhämt- ningslagsfallen ska få ge interimistiska beslut om uppgifterna behövs omgående, t.ex. konkreta uppgifter om en nära förestående terroristattack, åtgärden är proportionerlig och uppgifterna inte går att hämta in på något annat rimligt sätt. Utredningen lämnar dock inte något uttryckligt författ- ningsförslag om att det i dessa fall ska vara möjligt för åklagare att fatta interimistiska beslut om hemlig dataavläsning trots att utredningen lämnar en motivering till varför åklagare bör ha en sådan beslutanderätt. Att utredningens författningsförslag uttryckligen endast inrymmer möjlighet att fatta interimistiska beslut för att förhindra brottslig verksamhet (och inte även för att förebygga och upptäcka brottslig verksamhet) måste därmed närmast vara ett redaktionellt förbiseende. Ingen remissinstans invänder mot utredningens motivering till att interimistisk beslutanderätt bör finnas även i inhämtningslagsfallen. Även regeringen anser att en sådan beslutanderätt bör införas.

Slutligen, vad gäller Säkerhetspolisens synpunkt om beslut om tillträ- destillstånd, kommer det med regeringens förslag inte att finnas något som hindrar en sökande från att komplettera en ansökan om hemlig data- avläsning i efterhand, till exempel med en ansökan om tillträdestillstånd, och få den prövad av domstol. Kompletterande beslut om tillträdestillstånd bör också kunna ges interimistiskt av åklagare. Även för sådana beslut gäller de rättssäkerhetskrav som uppställs i övrigt.