I detta avsnitt ska jag undersöka hur förvaltningsprocessens utformning påverkar medborgarnas möjligheter att tillvarata sina rättigheter. De stora processrättsliga förändringarna gör att en jämförande analys av ”före – efter” karaktär inte låter sig göras. Det finns flera invändningar mot att göra en sådan analys. Teoretiskt sett var det först efter införandet av tvåpartsprocessen som frågan om juridisk representation aktualiserades på allvar. Domstolen fick nu en reducerad aktivitet i processen och intog istället en ställning av opartisk tvistelösare (Halila 2001:63). Lagrådet ansåg t.ex. att behovet av juridiskt ombud borde – mot bakgrund av de processrättsliga förändringarna – bli större nu än vad som tidigare varit fallet (Stendahl 2003:127). Framstående rättsvetare har också kritiserat ordningen, och menat att förändringarna stärkt myndighetsintresset (Vahlne Westerhäll 2002:196). På samma sätt har frågan om betydelsen av myndighetens aktivitet aktualiserats genom att bindningen mellan myndighen och
domstolen har minskat. Det är först när myndigheten uppträder som part som dess aktivitet kan påverka den enskildes möjligheter att få rätt i domstol. En annan invändning är att de materiella reglerna för rätten till förtidspension har förändrats så mycket att det är svårt att avgöra vad som är en effekt av regeländringar och vad som är en effekt av de processrättsliga förändringarna.
Istället för en jämförande analys kommer jag därför att studera hur väl den nya processen lever upp till sina egna ideal om opar-tiskhet och rättssäkerhet. Ytterligare en metodologisk anmärkning är nödvändig. Till skillnad från tidigare kapitel måste vi nu sätta informationen som finns i domsluten inom parantes. Tidigare godtog jag presentationen av det individuella fallet så som det var beskrivet i domslutet, t.ex. i termer av vilka läkare som hade sagt vad. Det var då på grundval av dessa ”fakta” domstolen antogs fatta sina beslut. Nu måste vi tänka ett varv till och ifrågasätta den in-formation som finns tillgänglig i domslutet. Den inin-formation som finns, eller inte finns, i det transkriberade domslutet kan vara ett uttryck för den enskildes förmåga eller oförmåga att föra sin talan. Den information som finns i domsluten betraktas i det följande därför delvis som en effekt av individens förmåga att tillföra information till domstolen.
För att studera hur väl den nya processen lever upp till sina egna ideal om opartiskhet och rättssäkerhet har jag skapat en modell som innehåller de ”procedurvariabler” som diskuterats ovan, samt en rad variabler som kan vara indikatorer på ”resurser”. Den beroende variabeln som används består av domstolens avgörande. Variabeln är dikotom och kan anta värdet (1) när individen får rätt eller delvis rätt och värdet (0) när domslutet går mot den enskildes önskan.
De första tre variablerna i Modell 8:1 är skapade för att mäta om processen lever upp till sina egna ideal om opartiskhet och rättssäkerhet. Den första variabeln mäter om individens chanser att få rätt i domstol ökar eller minskar när han/hon har juridisk repre-sentation (1: facklig, 2: Annat, 3: Ingen (ref.)). Den andra variabeln avser att mäta betydelsen av att den enskilde respektive myndigheten står som klagande (0: Myndigheten, 1: Individen). Slutligen har jag konstruerat en variabel som mäter betydelsen av
vad överklagandet gäller (0: Individen vill ha (högre grad av) för-tidspension, 1: Individen vill inte ha förtidspension).
Övriga fyra variabler inkluderades i modellen för att utreda vad resursmässiga skillnader kan tänkas ha för effekt på den enskildes förmåga att framgångsrikt föra sin talan i domstol. Den första re-sursvariabeln är härkomst (0: svenskfödd, 1: utlandsfödd). I de fall det uttryckligen konstaterades att en person hade invandrat till Sverige har jag kodat dem som invandrare. Övriga behandlas som svenskfödda. Att ha invandrat till Sverige och att inte ha svenska som sitt modersmål kan tänkas påverka en persons möjligheter att framgångsrikt föra sin talan i domstol. Det kan här gälla såväl svårigheter med att förstå regelverket som att uttrycka sin egen ståndpunkt. Kön har även förts in, för att testa om män och kvin-nor behandlas på samma sätt av domstolen (0: män, 1: kvinkvin-nor). Den tredje resursvariabeln är yrke. Variabeln talar om för oss vilket yrke individen har eller har haft under sin yrkesverksamma tid. I den yrkesklassificering (SSYK) som använts är utbildningsgrad inbyggd. Yrkeskoden kan alltså tänkas vara ett relativt gott mått på någon typ av humankapital (1: Ledning (ref.), 2: service och om-sorg, 3: arbetaryrken, 4: ingen uppgift). Ålder har också förts in i modellen eftersom de kan tänkas avspegla positioner i samhället (1: 18-30 år, 2: 31-40 år, 3: 41-50 år, 4: 51 eller över (ref)). Slutligen har diagnos (1: övriga (ref.), 2: psykiska, 3: muskel) förts in, då den kan tänkas påverka människors förmåga att förstå regelverk och för att föra sin talan.
Re sult at
Ur modell 8:1 kan vi utläsa att chansen eller oddset (Exp (B)), för att en individ som har facklig representation ska få rätt mot försäkringskassan är 6 gånger så stor som om han/hon inte haft någon juridisk representation (1). Det går emellertid inte att fast-ställa någon signifikant skillnad mellan dem som har annat ombud och dem utan ombud. Att chanserna att få rätt i domstol ökar markant om den enskilde har hjälp av ett fackligt juridiskt ombud ställer frågan om socialförsäkringsrättens ”jordnära” frågor på sin spets.
Modell 7.1 Lo gi s ti sk reg re s sion: individens chans a t t få ”rät t” B (S.E) Exp (B) Constant Biträde: Inget (ref.) Fackligt Annat 1,941 (,979) ,345 (,761) 1 6,964** 1,411 Klagande: Individ 1,846 (,748) 6,332*** Klagan gäller:
Ind. vill inte ha ftp. -,900 (0,851) 0,407 Härkomst: Invandrare ,402 (,775) 1,495 Kön: Kvinna ,813 (,631) 2,255 Yrke: Tjänstemän(ref.) Service & omsorg Arbetare Ingen uppgift -,002 (,934) 1,611 (,936) -1,825 (,234) 1 ,998 ,200* ,161** Ålder: Över 51 (ref.) 18-30 31-40 41-50 -2,15(1,496) 1,213 (,848) -,446 1 ,117 3,365 ,640 Diagnos: Övriga (ref.) Psykiska Muskel -,948 (,835) -,368 1 ,388 ,692
(Hosmer & Lemeshow) p=0,606, (Omnibus test of model coefficients) p=0,040, (Cox & Snell) 0,272 (Nagelkerke) 0,365, (Omnibus Test model coefficients) p=0,040, *** signifikant på 1 %-nivå, ** på 5 %-nivå, * på 10 %-nivå.
Skillnaderna i chansen att få rätt tyder på att juridisk representation är av avgörande betydelse för individens möjligheter att på ett framgångsrikt sätt föra sin talan. Detta tyder i sin tur på att socialförsäkringsrättsliga frågor kan vara av sådan art att den en-skilde behöver hjälp för att förstå och för att framgångsrikt kunna artikulera sin position. Det faktum att så pass få faktiskt har
juridiks representation väcker även frågor om likabehandling. Vissa människor (framförallt svenskfödda män) har oftare tillgång till ett fackligt juridiskt ombud, vilket i sin tur ökar deras chanser att få rätt i domstol. Risken finns därför för att kvinnor, invandrare och icke fackligt anslutna systematiskt missgynnas i processen. Att till-gången till juridiskt ombud inte gäller alla medför således att olika grupper behandlas olika. En annan fråga som aktualiseras av resultatet är hur väl övriga juridiska ombud uppfyller sin uppgift. Resultaten tyder på att de fackliga ombuden gör ett betydligt bättre jobb än sina privata kollegor.
I föregående stycke kunde det konstateras att det blivit avsevärt mycket vanligare att myndigheten står som klagande i kammar-rätten. Myndigheten har då överklagat länsrättens beslut och fått prövningstillstånd i kammarrätten. Jag menar att denna utveckling kan tas till intäkt för att myndigheten har intagit en mer aktiv partsroll i den nya tvåpartsprocessen. Försäkringskassan är beredd att strida för sin tolkning av lagen. I modell 8:1 kan vi se att indi-videns chanser att få rätt i domstol ökar med 6 gånger om han/hon själv står som klagande. Vad som inte går att utläsa av modell 8:1 är att myndigheten alltid har större chans att vinna än vad den enskilde har. Försäkringskassan har större chans att vinna om den står som klagande (69 %) än vad den enskilde har om han/hon står som klagande (54 %). Det är alltså inte så lätt som att den som står som klagande alltid får rätt. Det beror också på vem det är; myndighet eller enskild. Myndigheten har alltid lättare att få rätt. Detta resultat tyder på att myndighetsintresset fortsatt är stort i förvaltningsprocessen. Den sista processrelaterade variabel som förts in i modellen var tänkt att mäta effekten av individens önskan, dvs. om individen vill ha högre, lägre eller ingen förtidspension. Exp (B) värdet för denna variabel blir inte signifikant varför vidare tolkning är överflödig.
Slutligen kan vi se att det bara är en av resursvariablerna som får signifikanta exp (B) värden. Det gäller här yrkesbakgrund. Övriga variabler påverkar inte den enskildes möjligheter att vinna på ett statistiskt signifikant sätt. Vad gäller yrke kan vi se att de med arbetaryrken (odds 0,200), när de jämförs med tjänstemän (odds 1), har betydligt svårare att få rätt i domstol. Det samma gäller för dem där inget yrke uppgivits i domslutet (odds 0,161). Även