Inom den etablerade, professionella nyhetsjournalistiken har det skett en konvergens under de senaste decennierna. Ägan- det koncentreras, journalister har en allt mer homogen yrkes- identitet och det politiska innehållet i etablerade nyhetsmedier är förhållandevis likt. Mycket av den här utvecklingen hänger samman med en allt mer ansträngd ekonomisk situation för många nyhetsmedier, framför allt vad avser dagstidningar. Re- sultatet av en ökad konkurrens från kommersiella och digitala nyhetsmedier är snarare konvergens än polarisering.
Bland de icke-etablerade nyhetskällorna, ibland kallade
alternativa medier, kan man tänka sig att det finns en lite
tydligare sortering än bland de etablerade. Dessa källor är sannolikt lättare att urskilja på basis av bakgrund, värderingar och åsikter. De har inte på samma sätt en gemensam bas eller gemensamma mål, och man måste komma ihåg att variatio- nen är stor. Vissa alternativa aktörer utnyttjar berättelsen om skillnader jämfört med etablerade aktörer och jobbar för att vara, eller upplevas som, annorlunda. Att sticka ut kan vara en affärsidé. Andra aktörer har helt andra bevekelsegrunder för sin verksamhet.
Sammantaget tycks det finnas en potentiell divergens och sortering mellan den etablerade journalistiken och alternativa medier. På producent- och innehållssidan kan vi fastställa att det finns en uppsjö av olika aktörer som publicerar politiskt innehåll längs hela den ideologiska linjen. När det gäller an- vändningen vet vi emellertid väldigt lite. Många forsknings- studier vittnar om att människor har en förhållandevis allsidig mediediet av nyheter och att etablerade nyhetsmedier domi- nerar. Men kunskapen om mixen mellan etablerade och alter- nativa nyhetsmedier är liten och förtjänar utrymme i framtida forskning. Vi bör också diskutera om och hur man kan och ska jämföra dessa två typer av aktörer med avseende på ägande, ideologisk positionering, journalistiska ambitioner, innehåll och användning. I eventuella jämförelser bör man också ta med graden av professionalisering och kopplingen till jour- nalistiska ideal. Vi bör heller inte se olika aktörers positioner som etablerade eller alternativa som fasta. Snarare befinner de sig i ett kontinuum och kan snabbt röra på sig och ibland också byta plats.
Genomgången i kapitlet visar tydligt att det visserligen finns vissa skillnader mellan etablerade och alternativa nyhetskäl- lor som potentiellt skulle kunna ha betydelse för polariserade åsikter på medborgarnivå. Men skillnaderna är små. En effek- tiv grogrund för ökad polarisering förutsätter att människors nyhetsanvändning är ensidigt selektiv, något som inte kan beläggas i svenska eller internationella studier. De allra flesta medborgare förlitar sig inte på en enda nyhetskälla. De har en bred repertoar av nyhetsmedier i sin vardag, varför det är
svårt att utläsa någon divergens i medborgarnas nyhetskon- sumtion. Så länge vi inte med exakthet vet hur enskilda med- borgares samlade nyhetsdiet ser ut eller vad olika alternativa källor faktiskt innehåller är det svårt att säga om en eventuell sådan divergens har någon reell betydelse för ideologisk po- larisering. Det är sannolikt att en bred repertoar ger ett brett spektrum av underbyggda åsikter, medan en smal repertoar leder till ensidiga åsikter i specifika frågor. Det är uppenbart att studier av relationen mellan medborgares politiska åsikter och deras mediekonsumtion behöver inkludera den samlade informationskonsumtionen, men också vilka mellanmänskli- ga nätverk som individen befinner sig i. Politiska åsikter upp- står i ett komplext sammanhang där såväl medier som mel- lanmänsklig kommunikation är betydelsefulla. Att tillskriva sociala medier eller alternativa nyhetskällor någon stor eller pådrivande roll för en ökad politisk polarisering är att starkt begränsa verkligheten.
En central fråga kring relationen mellan etablerade och al- ternativa nyhetskällor är hur de påverkar varandra och vad det i förlängningen kan få för konsekvenser för samhällsrapporte- ringen. Med bland annat teknisk och ekonomisk utveckling kommer förändrade journalistiska normer som påverkar så- väl journalistkåren som det journalistiska innehållet. Ökande konkurrens leder, som redan nämnts, till mer kortfattade ny- heter på bekostnad av fördjupad kunskap (Ekström 2020). Andersson Schwarz (2020) pratar om en populistisk logik som innebär att mängden »likes«, delningar och kommenta- rer inverkar på vad som ges utrymme, lyfts fram och tillskrivs värde: »Det som får störst folklig resonans blir också det som återförs till folket som ’det gällande’« (s. 89). Ett ökat fokus på lönsamhet har också bidragit till en allt mer populistisk stil och ökat fokus på populister, i betydelsen förenklade motsats- bilder av verkligheten, bland europeiska nyhetsmedier (Wells m.fl. 2020).
När man pratar om politisk polarisering i relation till nyhets- konsumtion är det viktigt att beakta vilka politiska system och vilka mediesystem som råder. Inte sällan blir det amerikanska samhället måttstocken för hur exempelvis digitaliseringen går till, hur medievanor förändras och vilken inverkan sociala medier har på nyhetskonsumtion och politiska åsikter. Vi tror att det är ett stort misstag att dra generella slutsatser från det amerikanska exemplet: En ny komparativ studie av polarise- ring bland politiskt aktiva Twitteranvändare i olika länder visar att i denna begränsade kontext är polariseringen högre i länder med tvåpartisystem och lägre i länder med flerpartisystem och proportionerlig röstning. Polariseringen i den amerikanska Twittersfären befanns vara extrem, och resultaten pekar mot att amerikanska studier av polarisering och sociala medier har begränsad generaliserbarhet (Urman 2020).
polarisering bland medier, journalister och i nyhetsanvänd- ning ett entydigt nej om vi avser etablerade, professionella nyhetsmedier. Inga data från svenska förhållanden tyder på ökad ideologisk divergens varken mellan grupper av nyhets- medier eller mellan nyhetsanvändare. Vad vi däremot kan se en antydan till är att det finns ett gap mellan dessa etablerade medier och den typ av nyhetskällor som lite slarvigt läggs sam- man och kallas alternativa. Vi har emellertid inte tillräckligt omfattande data för att med säkerhet säga hur stora eventuella gap är eller om de har ökat eller minskat över tid. Det sak- nas data om förekomsten av icke-etablerade nyhetsmedier, skillnader i innehållet beroende på graden av professionalism, ideologisk orientering och publiceringssätt samt när det gäller människors sätt att använda de mer etablerade och de mindre etablerade nyhetsmedierna. Givet det stora intresset att lära mer om medieanvändningens betydelse för graden av ideo- logisk polarisering är bristen på forskning alltjämt betydande.
hUVUdFrågeStällNINgeN för det här kapitlet är om det kan sägas äga rum en politisk polarisering bland medborgarna i Sverige. Hur tar sig polariseringen i så fall uttryck? Bygger den bara på upplevelser och känslor eller har den även en grund i växande ideologiska skillnader bland väljarna? Vi in- leder analysen av medborgarna med en kort diskussion om de grundläggande förutsättningarna för en starkare polari- sering i väljarkåren, mot bakgrund av närmare sju decennier av forskning om hur sociala och politiska skiljelinjer tar sig uttryck i väljares åsikter, värderingar och politiska beteende. Vi studerar sedan hur medborgarna själva har valt att posi- tionera sig längs viktiga konfliktdimensioner. Med hjälp av långa serier av frågeundersökningar undersöker vi bland annat om medborgarna har blivit mer intensiva och polariserade i sina politiska åsikter, om det finns tecken på ökad affektiv polarisering i den svenska valmanskåren, i vad mån det finns åsiktsdimensioner som har blivit mer politiserade av de poli- tiska partierna och om väljarna själva tycker att de ideologiska avstånden mellan partierna har blivit större.