Människors erfarenheter av den politiska världen är i hög grad medierad. Användningen av nyhetsmedia och exponering- en för nyhetsrapportering är därför central för att förstå hur människor lär sig om politik och samhällsfrågor och också hur människor uppfattar den politiska verkligheten. Vi vet sedan tidig medieforskning att kunskapen om samhällsfrågor och politik är ojämnt fördelad som en konsekvens av olika utbild- ningsnivåer, olika sociala förhållanden och också delvis olika syn på den status som själva kunskapen har. Samtidigt kan ny- hetskonsumtion bidra till att i viss mån jämna ut kunskapsskill- nader mellan olika grupper i befolkningen (McQuail 2019). Polarisering skulle i det här sammanhanget kunna beskrivas som gapet mellan de som får och de som inte får kunskap om politiska skeenden genom regelbunden nyhetskonsumtion. Kunskapsskillnader av det slaget är ett relativt normalt till- stånd för många människor i många situationer (Tewksbury och Rittenberg 2012).
Mediepubliken blir allt mer fragmenterad när människor successivt får ett större utbud av nyheter att välja mellan. Innehållsspecialisering är i det närmaste oundviklig i dagens mediesystem. Det finns mer innehåll än någonsin som kon- kurrerar om uppmärksamheten, och synen på vad som är en trovärdig källa eller nyhetsförmedlare har förändrats. Poten- tiellt kan människor konsumera en relativt smal sorts informa-
tion (Tewksbury och Riles 2015), vilket kan bidra till att deras världsbild förstärks och i förlängningen till att människor får väldigt olika världsbilder (Spohr 2017). Ett ökande och lätt tillgängligt utbud ger en klar möjlighet till ett polariserat an- vändande, som skulle kunna innebära att färre människor re- gelbundet följer ett bredare nyhetsinnehåll (Dahlgren 2021; Tewksbury och Rittenberg 2012). Grupper kan dras isär ge- nom sitt val av nyhets- och informationsinnehåll. En konse- kvens av en sådan polariserad nyhetsexponering mellan olika grupper i samhället kan vara polarisering i attityder.
I forskningen talar man om selektiv exponering när man beskriver benägenheten att välja källor som stödjer ens eg- na åsikter. Selektiv exponering har signifikant betydelse för polarisering, enligt Spohr (2017). Denna kan ses dels som egna val i termer av att välja och följa olika källor i det digitala medielandskapet, dels som en konsekvens av att algoritmer ut- ifrån de egna valen skräddarsyr innehållet i de digitala flödena. Forskning indikerar att individens egna val har större effekt på att begränsa exponeringen för olika typer av innehåll än vad al- goritmer har (Bechmann och Nielbo 2018). Men forskningen om det egna och de digitala systemens val är långt ifrån enig. Ett småskaligt experiment med holländska ungdomar visade till exempel att chatbottar – automatiserade diskussionsdel- tagare – kan vara effektiva verktyg för nyhetsdistributörer att engagera människor att ta del av nyheter som innehåller mot- stridiga åsikter (Zarouali m.fl. 2020).
Svensk och internationell forskning visar på komplexiteten i att mäta människors samlade val av nyhetskällor. Det finns inga tydliga eller enhetliga definitioner av vad som är »nyhe- ter«, »alternativa källor« eller andra centrala begrepp i de en- käter som används. Det har också gjorts relativt få studier som innefattar ett större antal nyhetsmedier och nyhetskällor. Det visar sig i de mer samlade mätningar som gjorts att männi s kors nyhetskonsumtion som regel är sammansatt av flera olika käl- lor (Ksiazek, Malthouse och Webster 2010; Papathanasso- poulos m.fl. 2013; Yuan 2011). Denna sammansättning kan bestå antingen av överlappande källor som bekräftar en viss bild eller av olika källor som ger en bredare bild. Traditionel- la, etablerade mediers publiceringar, framför allt tv-nyheter, attraherar generellt sett en stor publik medan exempelvis en- skilda politiska webbplatsers publik är mycket liten.
Det finns, och har alltid funnits, ett stort gap i valet av nyhetskällor beroende på bland annat ålder och generation. Unga har en större mångfald, en större mix av källor, me- dan personer i 60-årsåldern fokuserar mer på tv-nyheter även om de har tillgång till kabelkanaler och andra medier. Andra faktorer som över tid fått ökande betydelse för användningen av flera olika nyhetskanaler är socioekonomisk status (Berg- ström, Strömbäck och Arkhede 2019) och politiskt intresse (Strömbäck, Djerf-Pierre och Shehata 2013). Studier som
fokuserar på de här förklaringsfaktorerna mäter dem dock i relation till specifika källor, och inte till den totala nyhetsan- vändningen över flera plattformar, kanaler och källor.
Vad visar då forskningen om människors benägenhet att välja smalt och ensidigt? Enligt Tewksbury och Rittenberg (2012) finns det endast svaga bevis för ämnes- och kun- skapspolarisering. De menar att tanken om en polariserad nyhetskonsumtion ännu så länge karaktäriseras av idéer sna- rare än empiriska belägg. Vi ska hålla i minnet att svenskarnas tidningsval genom hela 1900-talet i hög grad var ett politiskt sådant. Människors ideologiska orientering har, i de fall det funnits möjlighet, varit en bidragande faktor till tidningsva- let. Så är det inte i någon större utsträckning i dag, och i det avseendet kan man tänka att den politiska polariseringen i termer av nyhetskonsumtion har minskat. I USa visar modern forskning att valet av kommersiella tv-nyheter är ideologiskt färgat (Spohr 2017), och att stabila och i viss mån polariserade användarmönster kunde uppmätas under en längre period under 00-talet (Kim och Webster 2012). Kim och Webster (2012) reser frågan om man bör betrakta polarisering som ett stabilt mönster, en pågående process som precis startat eller ett fenomen som varierar mellan olika kulturer. I Sverige har det exempelvis aldrig funnits någon stark ideologisk positio- nering hos tv-kanalernas nyheter.
När internet kom fanns stora förhoppningar om att det skulle bli en kommunikationsteknik som skulle öppna upp världen och leda till fri kommunikation och utbyten mellan människor. Detta har kanske till viss del infriats genom den enorma tillgången på information och genom utvecklingen av sociala nätverksmedier. Men med de digitala nätverken kom också farhågor för att enskilda människors sociala nätverk skulle bli homogena och att selektiv exponering skulle kunna leda till polarisering. Åtminstone två saker talar mot detta: för det första är det inte främst ideologiska faktorer som är drivan- de när det gäller selektiv exponering, för det andra innebär se- lektiv exponering inte att man undviker vissa typer av nyheter. Exponering för nyheter vars ideologiska ståndpunkt man inte stödjer tycks inte bidra till ökad polarisering (Dahlgren 2021). Forskningen är splittrad när det gäller de sociala nätverks- mediernas inverkan på politisk opinion. Viss litteratur visar att kontakter med oliktänkande grupper kan utmana stereo- typa uppfattningar och öka sannolikheten för politisk kom- promiss. Annan litteratur visar att människor som exponeras för kontrasterande budskap genom argumentation blir varse skillnader mellan grupper, vilket i sin tur gör att de blir mer övertygade i sina egna ståndpunkter (se Bail m.fl. 2018 för en sammanställning).
Det finns undersökningar som visar att användare av sociala medier utsätts för mer oavsiktlig exponering än icke-använ- dare och att så kallade ekokammareffekter varit mycket mo-
desta så här långt. Enstaka studier visar till och med att poli- tisk polarisering snarast uppstår i grupper som inte alls eller i mycket begränsad omfattning använder sig av internet och sociala medier (Boxell, Gentzkow och Shapiro 2017). Ytliga och perifera bekanta i nätverken tycks också bidra till att an- vändare får information med olika ideologiska ståndpunkter i sina sociala nätverksflöden (Bechmann och Nielbo 2018). I samma studie finner man förvisso att det finns användare som befinner sig i vad som skulle kunna kallas för bubblor men att de utgör en liten del (10 procent) av befolkningen. Den här gruppen karaktäriseras främst av att de har färre vänner, ingår i färre grupper och följer färre sidor än övriga. Noterbart är att studien enbart undersöker Facebook och inte tar hänsyn till andra källor på nätet, andra källor i traditionella medier eller människors sociala umgänge vid sidan av medier. Just det senare kan ses som en brist i många av de studier som mäter selektiv exponering. De tar enbart hänsyn till användningen av ett eller några sociala nätverksmedier och bortser från att människors nyhetskonsumtion och grunden för politiskt ställ- ningstagande innefattar betydligt mycket mer än bara sociala nätverksmedier eller medier överhuvudtaget (Groshek och Koc-Michalska 2017).
Även analyser från amerikanska Pew Research understryker svårigheten att leva i en ideologisk bubbla i dagens samhälle även för dem som så skulle vilja. De flesta människor förlitar sig på en lång rad källor när det gäller politiska nyheter och hör också olika typer av åsikter i sin vardag (Pew Research 2014). Starkt konservativa personer är mer benägna att vända sig till faktamässigt tvivelaktigt innehåll, inte sällan spritt via Facebook, och också att uppmärksamma politiska budskap som är i linje med den egna uppfattningen, medan detta är mindre utbrett bland personer med starka liberala åsikter. Den här typen av sajter utgör emellertid en liten del av människors samlade nyhetsdiet och konsumeras av en mycket liten del av den amerikanska befolkningen (Guess m.fl. 2020).
Sammantaget tycks just styrkan i den politiska åsikten på- verka viljan hos människor att släppa in och ta del av andra avvikande åsikter på Facebook: ju mer intensiva åsikter, desto mindre är benägenheten att exponera sig. Men skillnaderna mellan mer och mindre övertygade partianhängare är för- hållandevis små, och precis som i studien som beskrevs ovan (Bechmann och Nielbo 2018) är enbart Facebook undersökt i Pews studie. Det är naturligtvis möjligt att övertygade par- tianhängare även i Sverige skulle kunna uppvisa tendenser till snävare användning av källor som ligger i linje med den egna åsikten. Här behövs emellertid fler empiriska studier för att kunna dra sådana slutsatser.