Som beskrevs i bokens inledande kapitel utgör en ökad sorte- ring efter partilinjer en central aspekt av polarisering. Även om ideologiska avstånd mellan aktörer inte förändras kan det ändå äga rum en sortering där vissa egenskaper får en ökad ten- dens att uppträda tillsammans. När partilinjer blir mer synliga och mer betydelsefulla för aktörers positionering i specifika sakfrågor eller samvarierar starkare med aktörers egenskaper och attribut kan man tala om en ökad sortering. Statistiskt kan alla egenskaper som gör det lättare att gissa en väljares partitillhörighet eller partisympati komma i fråga för analys av sortering. Det som dock ligger närmast till hands i det svenska fallet är förstås människors åsikter i viktiga politiska sakfrågor. Växer det i Sverige fram tydligare samband mellan åsikter och partisympati som skulle kunna skvallra om ökad polarisering som sortering?
Ett bra mått på styrkan i en partipolitisk uppdelning av väljargrupper (partisan sorting) är eta-måttet. Det är ett korrelationsmått som beräknas genom att separera den to- tala variationen i två delar: inomgruppsvariation och mellan- gruppsvariation. Grupperna kan exempelvis vara olika väl- jargrupper. Ju mer grupperna som studeras skiljer sig från varandra, desto större blir mellangruppsvariationen. Och ju mer sammanhållna grupperna som studeras är, desto mindre blir inomgruppsvariationen. Måttet kan variera mellan 0 och 1, där 0 betyder att det inte finns några skillnader alls mellan undersökta grupper och 1 att det inte finns någon överlapp- ning överhuvudtaget mellan grupperna (jämför Bartels 2013;
26. En del av förändringarna mellan 2014 och 2018 kan bero på förändrad metodologi: under perioden 2014–2018 bytte Valforskningsprogrammet datainsamlingsmetod i Valundersökningarna från intervjuer per telefon och genom besök till postala enkäter och webbenkäter. Systematiska metodtester med hjälp av experiment, jämförelser mellan Europaparlamentsvalundersök- ningen 2014 och Valundersök- ningen 2018 samt studier av paneldata mellan valen ger oss ändock mycket starka skäl att tro på en ökad variabilitet – en ökad polarisering – när det gäller inställningen till framtida samhällen. Det har blivit något större skillnader mellan medborgares ideologiska värderingar i närtid, under perioden 2014–2018, som bara delvis kan förklaras av förändringar i Valundersökning- arnas metodologi. Precis som för sakfrågeåsikterna tidigare handlar det dock inte om några stora förändringar.
se även Andersson och Oscarsson 2020a).
I figur 5.11 redovisas för några utvalda vänster–högerfrågor och kulturella värderingsfrågor sambandet mellan partisym- pati och åsikt bland väljarna under perioden 1986–2020. Ju högre värden, desto större sortering av partisympatisörer med avseende på deras ställningstaganden i de aktuella sakfrågor- na.
Resultaten visar att medborgarnas självplaceringar längs en femgradig skala från vänster till höger alltjämt har ett myck- et starkt och mycket stabilt samband med partisympati. Vårt korrelationsmått eta varierar mellan .75 och .80 under hela un- dersökningsperioden och visar inte några tecken på att försva- gas. Svenska folkets ideologiska vänster–högeridentifikation fortsätter att vara en av de starkaste förklaringsfaktorerna vi har till att de sympatiserar med de partier de gör.
Självskattade vänster–högerpositioner är en sak, men hur är det med ståndpunkter i mer konkreta vänster–högerrela- terade sakfrågor? Resultaten visar att medborgarnas åsikter i klassiska vänster–högerfrågor – här exemplifierat med frågor om privatiseringar och syn på den offentliga sektorns storlek – inte heller har minskat över tid (den övre grafen i figur 5.11). När det gäller polarisering mätt som graden av partipolitisk sortering efter sakfrågeåsikter kan vi varken se starkare eller svagare sortering för vänster–högerrelaterade frågor. Sorte- ringen är härvidlag stabil. Vänster–högerdimensionen bibe- håller sin sorterande kraft.
Resultaten innebär att svenska väljare fortsatt är sorterade på ungefär samma höga nivå i vänster–högerrelaterade frågor (se Oscarsson 2017). Det finns i själva verket inga tecken på att grupper av partisympatisörer skulle bli mer lika varandra när det gäller ställningstaganden i klassiska fördelningspoli- tiska sakfrågor som rör exempelvis skatter, offentlig sektor, privatiseringar och inkomstskillnader. Tvärtom ser vi en för- bluffande stor stabilitet när det gäller vänster–högerfrågornas förklaringskraft. Att gissa vilka sakfrågeåsikter en medborgare har enbart med hjälp av information om partisympati går lika bra i dag som för 35 år sedan. Populära föreställningar om att vänster–högerdimensionens strukturerande kraft skulle vara i avtagande kan helt enkelt inte beläggas empiriskt.
Vad gäller den kulturella värderingsdimensionen ser vi dock en dramatiskt starkare sortering framför allt sedan år 2000 (se den undre grafen i figur 5.11). Den allt starkare sakpolitis- ka sorteringen i väljarkåren handlar om migrationspolitiska frågor: inställning till mångkultur, flyktingmottagning, slöj- bärande, arbetskraftsinvandring och så vidare.
Eftersom vänster–högersakfrågor betyder lika mycket som tidigare, och frågor som rör kulturella värderingar betyder avsevärt mer för partipolitisk grupptillhörighet i dag, innebär det totalt sett att den partipolitiska sorteringen har vuxit i Sverige sedan 2000. När det gäller polarisering som ökad
0 0,20 0,40 0,80 1,00 Eta-värde Eta-värde 0,60
Minska den offentliga sektorn
Låta privata företag svara för äldreomsorg Subjektiv vänster–högerplacering 1986 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 0 0,20 0,40 0,80 1,00 0,60
Öka arbetskraftsinvandringen till Sverige Förbjuda ansiktstäckande slöja på allmän plats Ta emot färre flyktingar i Sverige
1986 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020
Figur 5.11 Graden av partipolitisering av medborgarnas sakfrågeåsikter i fördelningspolitiska vänster–högerfrågor och sociokulturella värderingsfrågor, 1986–2020 (eta-värde).
Kommentar: Tidsserierna visar utvecklingen av styrkan i sambanden (eta) mellan partisympati och sakfrågeåsikter/vänster–högerplace- ringar. Korrelationsmåttet eta varierar mellan 0 och 1. Ju högre värde, desto tydligare är grupper av partisympati- sörer sorterade med avseende på inställning i sakfrågor. Källor: De nationella SOM- undersökningarna 1986–2019 och SOM-undersökningen om coronaviruset 2020.
sortering är resultaten för ovanlighetens skull mycket tydliga: vi ser en ökad polarisering. Den ökade polariseringen beror på att sakfrågor som har med den kulturella värderingsdimensio- nen att göra har lyfts fram av politiska aktörer och gjorts till föremål för politisk strid. Väljarkårens partipolitiska sortering efter åsikt har ökat.
En viktig utveckling att ta hänsyn till i sammanhanget är att det sakpolitiska innehållet utifrån vänster–högerdimensionen hela tiden befinner sig i förändring. Fenomenet att nya kon- flikter tenderar att absorberas och införlivas i den traditionella uppdelningen mellan vänster och höger är sannolikt på väg att hända i Sverige. Vi vet från tidigare analyser att sakfrågor som inte hittills definierats som vänster–högerfrågor, exempelvis miljöfrågor (Jönsson 2019) och migrationspolitiska frågor (Oscarsson 2017), över tid har börjat korrelera allt starkare med vänster–högerdimensionen. Det betyder att det blir allt vanligare att gröna åsikter sammanfaller med vänsteråsikter och att migrationskritiska åsikter sammanfaller med höger- åsikter. Åsiktskombinationer blir mindre vanliga och gång- bara, till exempel att samtidigt vara emot flyktingmottagning och höjda skatter eller att samtidigt vara positiv till vindkraft och gilla rUt-avdrag. För närvarande tycks det vara störst pro- blem att definiera vad det innebär åsiktsmässigt att vara höger. Det finns just nu många sätt att vara höger (many ways to be
right), för att citera Noam Gidron (2020). I det svenska par- tisystemet orsakar som bekant vitt skilda ställningstaganden utifrån den kulturella värderingsdimensionen, eller gal–taN om man så vill, stora utmaningar för möjligheterna att ena en svensk borgerlighet (eller de forna allianspartierna) under en och samma ideologisk flagg.