Det ökande nyhetsutbudet från såväl mer som mindre eta- blerade källor kan antingen ses som en demokratisk potential för lättillgänglig information och möjlighet för människor att själva bidra med innehåll och kommentarer eller som ett demokratiskt hot då människor väljer bort nyheter till förmån för annat innehåll. Man talar om nyhetssökare och nyhetsund- vikare (Prior 2007; Trilling och Schoenbach 2012; Webster 2014), där undvikarna utgörs av dem som i liten utsträckning tar del av nyheter.
Det råder inte någon enighet om vare sig begreppet ny- hetsundvikare eller tolkningen av detsamma. Ofta avses en låg nyhetskonsumtion över en längre tid. Skovsgaard och Andersen (2020) identifierar två typer av nyhetsundvikande: avsiktligt (konsumenten styr själv, till exempel baserat på ett ogillande av nyheter) och oavsiktligt (konsumenten föredrar annat medieinnehåll och sållar bort nyheter). Det avsiktliga undvikandet innebär inte enbart en bedömning av nyheter som negativa eller tråkiga, här finns också grupper som väljer bort nyhetsmedier för att de har en kritisk syn på journalistiken (Song, Jung och Kim 2017). Flera studier i västvärlden bekräf- tar att unga människor, personer med lägre utbildning, perso- ner som generellt är mer intresserade av underhållning än av information och inte är särskilt intresserade av politik utgör en betydande del av nyhetsundvikarna (Strömbäck, Djerf-Pierre och Shehata 2013; Trilling och Schoenbach 2012).
Ett annat sätt att se på den samlade nyhetskonsumtionen handlar om att vissa grupper har spridit ut sin användning på flera olika plattformar medan andra har en fördjupad an- vändning av ett färre antal (Ksiazek, Malthouse och Webster 2010). Dessa olika sätt att använda nyhetsmedier kan inverka på människors kunskap och attityder.
Huvudskälet till en växande skara nyhetsundvikare kopplas till medieutvecklingen och det faktum att valfriheten ökar. Med ett stort medieutbud får, menar vissa forskare, indivi- duella preferenser ökad betydelse i valet av medieinnehåll. I en tid när i stort sett alla tittade på tv-nyheter, antingen för att de var intresserade av nyheter eller av tv-tittande, hade individuella preferenser marginell betydelse för nyhetskon- sumtionen. I dagens medielandskap kan de med lägre grad av politiskt intresse välja att ta del av annat innehåll än nyheter (Prior 2007). Men det finns också belägg för ett visst mått av kompensation genom att det i de flöden en person har på nätet i olika forum och andra sammanhang dyker upp nyheter som kan kompensera för att den reguljära användningen av etablerade nyhetsmedier minskar (Elvestad, Blekesaune och Aalberg 2014).
I relation till politisk polarisering är det gapet mellan ny- hetssökare och nyhetsundvikare som är intressant. Det finns
studier som pekar på att gapet mellan de båda grupperna skulle ha ökat över tid (Prior 2007; Strömbäck, Djerf- Pierre och Shehata 2013) och det finns studier som pekar på en delvis annan utveckling (Elvestad, Blekesaune och Aalberg 2014), samt på att det finns stora skillnader mellan olika länder (Blekesaune, Elvestad och Aalberg 2012; Elvestad, Blekesaune och Aalberg 2014).
Att forskningen kommer till så olika resultat beror sannolikt på att mätningarna som resultaten baseras på har ställt olika frågor, medtagit olika nyhetskällor eller på andra sätt skiljer sig åt. Det är, som nämnts ovan, extremt svårt att göra heltäckan- de studier av människors nyhetsanvändning eftersom antalet nyhetskällor är i det närmaste oändligt och uppträder i olika skepnader och på olika plattformar. Beroende på hur snävt eller brett enskilda undersökningar definierar nyheter varierar såväl gruppen sökare som gruppen undvikare stort. Att helt och hållet vara nyhetsundvikare i dagens medielandskap torde vara mer eller mindre omöjligt. Med mobila medier, sociala nätverksmedier och möjligheten att som individ dela innehåll med andra sprids nyheter även till dem som kanske inte själva valt att söka upp informationen. Den oavsiktliga konsumtion av nyheter som kommer i människors flöden i sociala medier talar emot att icke-användningen är särskilt utbredd.
I Sverige är det SOm-institutets årliga undersökningar som bredast fångar människors nyhetskonsumtion över tid. Av fi- gur 4.5 framgår att andelen nyhetsundvikare är mycket liten, men också att andelen har ökat över tid. I 2019 års mätning definierades 6 procent av befolkningen i åldern 16–85 år som nyhetsundvikare jämfört med noll i mätningen 1999. Andelen nyhetssökare minskade under samma period med 16 procent- enheter från 59 till 43 procent. I indexet för nyhetsanvändning ingår etablerade nyhetsmedier, och användningen av dessa följer en tydlig nedåtgående trend.
Ur ett polariseringsperspektiv kan vi alltså se ett ökat gap mellan de som mycket frekvent använder etablerade nyhets- medier och de som mer eller mindre undviker nyheter (se figur 4.5). Man bör ha i minnet att utvecklingen kan se olika ut för enskilda medier och att så kallade alternativa nyhetskällor inte ingår i analysen. Den totala bilden av befolkningens ny- hetskonsumtion kan alltså skilja sig från den som presenteras här. En sådan bild är emellertid mycket svår att åstadkom- ma eftersom det inte finns någon tydlig definition av vare sig nyhetsmedier, användning eller undvikande. Det finns inte heller någon studie som undersöker ett brett spektrum av nyhetskällor, vilket skulle kunna bidra till en heltäckande bild.
Vi har också analyserat nyhetssökares och nyhetsundvika- res medelvärde på den politiska vänster–högerskalan (figur 4.6). En mycket liten, och inte statistiskt säkerställd, skillnad framträder så till vida att nyhetssökarna befinner sig något mer till höger än vad nyhetsundvikarna gör. Vi ser alltså inte
någon signifikant skillnad i valet att söka eller undvika etable- rade nyhetsmedier som skulle bero på ideologisk orientering. Däremot kan vi se att en större andel av nyhetsundvikarna (37 procent 2019) än av nyhetssökarna (26 procent 2019) inte tar ideologisk ställning åt vänster eller åt höger, utan väljer svars- alternativet varken vänster eller höger. Om andelen nyhets- undvikare, så som de mätts här, skulle öka kan man tänka sig en ökad divergens i ideologiskt ställningstagande som korrelerar med användning av etablerade nyhetsmedier.
Antalet nyhetsundvikare under den studerade perioden är litet, och fördjupade analyser av gruppen blir därför osäkra. Materialet visar en tendens att nyhetsundvikarna har en sva- gare ideologisk orientering än vad nyhetssökarna har, men skillnaderna är små och statistiskt osäkra. Nyhetsundvikarna tar också i mindre utsträckning ideologisk ställning genom
0 20 40 70 60 50 30 10 43 6 58 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 1999 Nyhetsundvikare Nyhetssökare Procent av befolkningen 0 20 40 70 60 50 30 10 43 6 58 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 1999 Nyhetsundvikare Nyhetssökare Procent av befolkningen
Figur 4.5 Andelen nyhetssökare och nyhetsundvikare 1999–2019 (procent av befolkningen).
Kommentar: I de årliga SOM-undersökningarna tillfrågas respondenterna om sin nyhetskonsumtion. Frågorna berör dels vilka medier de konsumerar, dels hur ofta de tar del av dessa nyhetsmedier. För att klassificeras som nyhetssökare gäller att respondenten minst fem dagar i veckan ska konsumera både en morgon-/ kvällstidning och något etermedium. Nyhetsundvikare är de respondenter som uppgett att de mer sällan än en gång per vecka tar del av någon morgon-/ kvällstidning eller något etermedium. Som morgon- eller kvällstidning räknas den tidning som respondenten själv uppger som sin mest lästa tidning, antingen i pappersform eller på internet. I samma kategori inkluderas även hur ofta respondenten tar del av Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och/eller lokala morgontidningar på internet. Till etermedier hör Aktuellt, Rapport, TV4-Nyheterna och Ekonyheterna.
att välja varken-eller-alternativet i fråga om vänster–höger- placering.
Ett annat sätt att analysera skillnader i nyhetskonsumtion är att studera genomsnittligt antal kanaler i olika grupper. Antalet kanaler är något fler bland personer som är mycket in- tresserade av politik än i befolkningen som helhet – ett stabilt mönster som noteras under hela 2000-talet. Mätt på det här sättet är nyhetskonsumtionen liknande oavsett om människor har en tydlig ideologisk orientering – klart till vänster respekti- ve höger – eller inte. Genom analyser av de nationella SOm-un- dersökningarna mellan 1999 och 2019 kan konstateras att det genomsnittliga antalet kanaler är något högre bland personer som står klart till höger än bland personer som står klart till vänster. Skillnaderna beroende på ideologisk orientering är dock mycket små. 0 20 40 70 60 50 30 10 43 6 58 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 1999 Nyhetsundvikare Nyhetssökare Procent av befolkningen
Figur 4.6 Nyhetssökares och nyhetsundvikares ideologiska vänster–högerorien- tering (genomsnitt). 1 2 4 5 3 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 1999 Nyhetsundvikare Nyhetssökare Klart till höger Klart till vänster
Kommentar: I de årliga SOM-undersökningarna tillfrågas respondenterna om sin nyhetskonsumtion. Frågorna berör dels vilka medier som konsumeras, dels hur ofta respondenterna tar del av dessa nyhetsmedier. För att klassificeras som nyhetssökare gäller att respondenten minst fem dagar i veckan ska konsumera både en morgon-/kvällstidning och något etermedium. Nyhetsundvikare är de respondenter som uppgett att de mer sällan än en gång per vecka tar del av någon morgon-/kvällstidning eller något etermedium. För utförligare information om hur detta index skapats, se kommentar till figur 4.5. Frågan om ideologisk vänster– högeridentifikation lyder: »Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster–högerskala. Var någonstans skulle du placera dig själv på en sådan skala?« med svarsalternativen: klart till vänster (1), något till vänster (2), varken vänster eller höger (3), något till höger (4) och klart till höger (5).
En slutsats är att det vid mätningar av användningen av de etablerade nyhetsmedierna framkommer mycket små varia- tioner mellan olika grupper beroende på politisk vänster–hö- gerorientering när vi studerar såväl omfånget av nyhetskana- ler som skillnader mellan personer som kan benämnas som nyhetssökare respektive nyhetsundvikare. Någon ideologisk polarisering i traditionell nyhetskonsumtion kan inte skönjas.