Jag har valt att göra en undersökning byggd på hermeneutisk vetenskapsteori. Då läggs fokus på hur världen uppfattas och tolkas. Vi ser, tolkar och förstår världen utifrån den punkt vi befinner oss utifrån personliga och kulturella förutsättningar (Gustavsson, 2003).
Forskningsmetoden är observationer av pedagogiska processer i större och mindre grupper samt kvalitativa intervjuer med pedagoger och elever. Både vid observation samt vid intervjuer har jag använt mig av videoinspelning.
Observationerna skedde dels i hel klass och dels i mindre gruppkonstellationer. De kvalitativa intervjuerna skedde i grupper om tre elever, förutom intervju med pedagog på Hörjelgården.
Vid både observationen och de kvalitativa intervjuerna var min ambition att videoinspela dessa. Videoinspelning möjliggör att inte bara registrera det talade språket utan även kroppens språk. Det blir också lätt att avgöra vem som säger vad vid en videoinspelning, speciellt när man observerar en större grupp, kan det annars vara svårt att följa vad som sker i gruppen. Fördelen med videoinspelningen är att man kan spela upp den observerade situationen gång på gång och att man på det sättet kan göra observationen säkrare.
9.1.1 Observation
Här motiverar jag varför jag valt observation som metod samt problem jag upplevt med denna metod.
Eftersom de elever jag valt att intervjua är ganska unga, elva år och går i skolår fem, och eftersom lägerskolan till stor del är inriktad på olika aktiviteter, tyckte jag att det var bra att komplettera mina intervjuer med att vara närvarande under själva lägerskolan som observatör. Genom att själv vara ett mätinstrument som tittar, lyssnar och registrerar olika intryck ville jag komma åt både verbala och icke - verbala beteenden. Jag önskade på detta sätt få tillgång till den kunskap som ofta är outtalad, svårformulerad eller enbart kroppslig (Ambjörnsson, 2004). Genom direkt observation är det lättare att förstå sammanhanget då lärandet äger rum. Att vara närvarande vid undervisningstillfället tillåter också intervjuaren att vara mer öppen
och induktiv. Det blir lättare att ta upp saker som kanske försvunnit för deltagarna vid intervjutillfället. Intervjuaren kan eventuellt också se saker som deltagare eller personal vill prata om under en intervju. På det sättet kan man som intervjuare få information som annars inte skulle vara tillgänglig (Patton, 1980).
En stor del av Hörjelgårdens pedagogik är inriktade på frågandet och på att hela tiden ha en dialog med eleverna. Detta ville jag studera under mina observationer. En annan bakgrund till mitt val av metod är att jag valt det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt. I det sociokulturella lärandet är samtalet centralt och därför har jag under mina observationer fokuserat på vilken kommunikation som ägde rum under lägerskolan. Observationerna var tänkta som ett sätt att skaffa bakgrundskunskap för att få ut så mycket som möjligt av de kvalitativa intervjuerna. Förutom kommunikationen mellan pedagog - elev och elev - elev, har jag fokuserat på hur pedagogen på Hörjelgården fångar elevernas uppmärksamhet och för ”Hörjelberättelsen” vidare.
9.1.2 Kvalitativ intervju
Jag är intresserad av elevernas upplevelser och tolkningar kring det som ägde rum på lägerskolan. För att få fram detta valde jag att göra kvalitativa intervjuer. Av praktiska skäl valde jag att göra intervjuerna med eleverna i deras skolmiljö. De genomfördes några veckor efter att lägerskolan ägt rum. Detta för att eleverna skulle kunna distansera sig från
lägerskolevistelsen.
Eftersom jag valt det sociokulturella perspektivet och ser samtalet mellan individer som viktigt i läroprocessen valde jag att intervjua elever i grupp. Jag valde en gruppstorlek på tre elever för att kunna hinna med och kunna styra samtalet så att det inte avlägsnade sig alltför mycket från fokus (Trost, 1997). Jag ville skapa möjlighet till interaktion i gruppen och kanske på detta sätt få uppslag som jag inte fått vid enskilda elevintervjuer. Deltagarna kan då i bästa fall bygga vidare på varandras resonemang.
Men det finns enligt Jan Trost (1997) risker med gruppintervjuer. Risken finns att någon i gruppen dominerar över de andra och att man på det sättet inte får fram de synpunkter som
annars skulle ha kommit fram. Eftersom det är svårare i en gruppintervju att hålla reda på vad som sägs videoinspelade jag även intervjuerna.
När jag förberedde intervjuerna valde jag Steinar Kvales (1997) modell som innebär att man först tänker igenom vilka teman man är intresserad av. De teman som jag koncentrerade mig på byggde på de frågeställningar jag har i min undersökning. Sedan gjorde jag en
intervjuguide (se bilaga 3). Min intervjuguide bestod av ganska öppna frågor där jag ville vara flexibel och hela tiden skulle kunna ställa följdfrågor, om något i mitt tycke intressant kom upp. Jag försökte vid intervjuerna förstå eleverna och sätta mig in i hur de tänker, känner, resonerar och handlar.
Enligt Kvale (1997) är det mycket viktigt att vara konkret när man intervjuar barn. Han menar att det genom det konkreta går att avläsa känslor. Min ambition var att försöka vara så konkret som möjligt när jag genomförde intervjuerna. Jag ställde frågor som: ”vad gjorde ni då; vad betyder det att…”. Jag använde mig också av bilder för att konkretisera intervjuerna (bilaga 4).
Det är vidare viktigt att skapa en förtroendefull atmosfär enligt Kvale (1997). Detta försökte jag göra genom att ha utvecklat relationer vid lägerskolan samt skapa en trivsam miljö i klassrummet där intervjun genomfördes.
Om fokus för min undersökning hade legat på hur varje enskild elev hade utvecklat sin kunskap, så borde jag kanske ha kompletterat med enskilda elevintervjuer. Då hade jag kanske fått en klarare uppfattning om hur de enskilda eleverna internaliserat de olika begrepp som togs upp. Genom gruppintervjun har jag kunnat studera deras samspel och delvis deras egen uppfattning om lägerskolan.