Eleverna anländer med buss ca 9.00. De är pratiga, förväntansfulla och utrustade med mycket packning. Medvetet stoppar pedagogen (P) på Hörjelgården eleverna innan de kommer in på den fyrlängade korsvirkesgården och ber dem sätta sig ner på några stockar lagda i fyrkant. De får en frukt av klassföräldrarna och P låter dem vara ifred i sitt fruktätande en stund. När en av eleverna har ätit sin frukt far en äppelskrutt upp i luften över stängslet. P tar genast upp frågan om de vet vad en kompost är och berättar att de inte har någon sophämtning på
Hörjelgården. Det blir en diskussion om vad man kan och vad man inte kan lägga i en kompost.
P signalerar redan från början att hon förväntar sig att eleverna kan en hel del. Hon lär sig också snabbt namnen på eleverna. Speciellt namn på de pojkar som är mest ivriga och
dominerande. P skapar snabbt relationer till flera i klassen. Stämningen är glad och pratsam. P börjar med att fråga eleverna vad de vet om Hörjelgården och hur mycket de varit på läger tidigare. Hon nappar hela tiden på det eleverna säger och låter uppriktigt intresserad av vad de har att säga. De diskuterar fram gemensamma regler för vistelsen och grundar dessa regler på Omständigheter, som att det inte finns är någon lokalvårdare som är anställd på gården. Allt som sägs motiveras.
Eleverna installerar sig och en väldig aktivitet sätter igång. Friden på gården är bruten.
Klockan 10.00 börjar en cirka timmes lång vandring runt i markerna som omger
ut i omgivningen. Rundvandringen är uppdelad i två omgångar. Dag 1 tittar de på utmarken (se bilaga 1), betesmarken och dammarna. Dag två går de runt på inägorna d.v.s. den odlade marken samt i ängsmarkerna. Så här i början av lägret dominerar pojkarna mycket. Flickorna märks knappt. Men efter ett tag frågar P några flickor direkt. Flera flickor blir mer och mer aktiva efter detta.
P frågar vad som är gammalt och nytt. Eleverna får titta sig omkring och ge förslag. Eleverna förslår korsvirke, stengolv, bjälkar m.m. som exempel på gamla saker. Deras förslag är fokuserade kring gårdens byggnader. Hon frågar också om det är något på platsen som lever nu som också levde på 1700-talet. En elev säger träd och P spinner vidare på detta som en inledning till rundvandringen. Hon förklarar också att vi är vana att titta på gamla saker på museum men inte vana vid att titta på landskap och marker från förr.
De går ut på en gräsbevuxen mark som är full av blommande maskrosor. P uppmanar eleverna att titta på marken och fundera på vad man använder denna till. När eleverna ger något förslag frågar hon oftast varför de tänkt som de gjort. Det blir en intensiv diskussion om vad en äng är, vad hö är, hur man ser att det gått djur på marken m.m. Eleverna enas till sist om att det är en betesmark. Sedan kommer frågan om det är en ny eller gammal betesmark och en ny diskussion bryter ut. De flesta tror att den är gammal. Antagligen beroende på att de är på Hörjelgården och är inställda på att allt ska vara gammalt. P ber dem blunda och rösta på huruvida det är en ny eller gammal betesmark. Istället för att avslöja svaret så säger P att vi måste ta reda på mer och de går vidare till en mark som är mer ojämn och stenig och här finns både träd och taggiga buskar. Diskussionen fortsätter om huruvida denna mark är en gammal eller ny betesmark. Nu blir eleverna konfunderade och tycker att det är den mark som de har framför sig som är gammal. De får rösta igen och nu har många ändrat uppfattning. Nu kräver eleverna svar på vilken av betesmarkerna som är den gamla. Majoriteten av eleverna är med. Det är en intensiv stämning. P uppmuntrar hela tiden eleverna och berömmer dem för att de har så många tankar och idéer. Hon sammanfattar diskussionen med att befästa vad som är gammal och ny betesmark. Näktergalen omger oss med sina toner. Ingen kan undgå den. P stannar upp och får oss alla att lyssna på näktergalen. Hon smyger in kunskapen. Samtliga är uppmärksamma i lyssnandet.
om orkidéerna och hur de fått sina namn från bibliska getalter. P växlar hela tiden mellan en pedagogik som bygger på frågandet och en som är mer narrativ. De kommer in på varför vissa växter är fridlysta och en elev föreslår att orkidéerna ska stå kvar så att de kan bli flera. De kommer in på hur växter befruktas och sprids.
Vandringen går vidare i samma anda och de passerar dammar med lövgrodor och resonerar om hur det kunde vara att vara vallpojke eller vallflicka på 1700 - talet. Hela tiden ställs det mot vår tids villkor. Vad det är för skillnad mellan att vara barn idag och på 1700-talet.
Under rundvandringen ställer P hela tiden frågor till eleverna. I början av rundvandringen är det cirka 5 av klassens 24 elever som är aktiva, men ju längre tiden går blir desto fler av eleverna aktiva. P använder hela tiden knep för att aktivera eleverna som t.ex. att de ska blunda och rösta om olika frågor för att få med fler och fler. Även P:s sätt att respektera och spinna vidare på varje elevförslag gör att fler och fler vågar uttrycka sin åsikt. Många av hennes frågeställningar finns det inte ett entydigt svar på.
Efter rundvandringen är det lunch som serveras av föräldrarna. Under lunchen går P även igenom eftermiddagens aktiviteter med föräldrar och lärare som då ska fungera som handledare. Att föräldrar och klassens pedagoger kan fungera som handledare möjliggör arbete och samtal i mindre grupper. Gruppstorleken blir i dessa aktiviteter sex till sju elever. I bästa fall har föräldrar läst på innehållet i de olika aktiviteterna på hemsidan före lägerskolan. Det har inte dessa föräldrar gjort. Men det går ändå. En förälder ska ha hand om linberedning, två andra om tovning av ull, en lärare om håvning och P själv ska arbeta med en
fågelboaktivitet. Föräldrarna är påtagligt nervösa vid genomgångarna men blir lugnare efterhand. Eleverna blir uppdelade i fyra grupper och grupperna alternerar mellan de olika aktiviteterna.
Jag följer med en grupp som håller på med linberedning och en annan grupp som arbetar med fågelbo.
Eleverna börjar eftermiddagens aktiviteter med en samling. P berättar om hur de flesta i deras ålder inte gick i skolan på 1700 - talet. P undrar vad som var viktigast att kunna på 1700-talet. De jämförde med varför man går i skolan idag. Stämningen är lugn och koncentrerad.
Samtalet avslutas med att gruppen blir överens om att det bl.a. var viktigt, att kunna olika hantverk som att tillverka tyg och att känna till vanliga växter och djur för sin överlevnad.
Eftermiddagens aktiviteter skall handla om detta. Under linberedningen får eleverna prova på att få fram rena linfibrer ur en bunt linplantor. De får prova på olika moment som bråkning, skäktning och häckling. De flesta blir mycket förundrade över hur en hård växt, genom de olika beredningarna, kan utvecklas till en mjuk lintuss. Samtalet kopplas till hur vi tillverkar kläder idag.
Fågelbogruppen går iväg med P till en liten glänta som de passerat under rundvandringen. De sätter sig ner på sittunderlag väldigt nära varandra och stämningen blir snabbt förtätad och förtroendefull. P fångar upp elevernas erfarenheter av fågelbo och dessa är många. Samtliga är aktiva. P utmanar dem med frågor som, varför de flesta fåglarna slutar sjunga efter midsommar, vad fåglarna sjunger om o.s.v. Hon lyckas få eleverna att identifiera sig med fåglarna och en flicka och en pojke bildar ett ”fågelpar” utan protester vilket först förvånar mig. De får sedan välja ägg och bygga fågelbo.
Ett intensivt samarbete äger rum och samarbetet verkar inte påverkas negativt av att det är en pojke och flicka som samarbetar. Bobyggandet handlar om vanliga svenska fåglar som bofink, koltrast och gulsparv. De blir fascinerade över hur olika deras fågelbon ser ut och hur svårt det är att få ihop ett fågelbo. Det blir mycket kommunikation och nya begrepp genom övningen. I instruktionerna om deras fåglars bomaterial finns många ord som mossa, lav, tagel, späda rottrådar m.m. Eftersom de ska leta upp detta material måste de identifiera det. P fungerar som handledare. När de pratar om vad en lav är berättar P hur lång tid det tar för laven att växa och alla förstår att de ska ta väldigt lite av denna. Övningen avslutas med resonemang kring hur vi kan hjälpa fåglarna där vi bor och på skolgården.
Cirka 16.00 är dagens övningar slut och P har gjort sitt för dagen. För eleverna blir det fri tid, huggande av ved, eldning och grillning m.m.
Dag två
Dag två börjar ca 9.00 vid samlingsplatsen. P frågar eleverna vad de gjort när hon varit borta och vad de minns från dagen före. Lövgrodan, betesmarker, orkidéer, näktergalar är ord som dyker upp.
De fortsätter snabbt med ”Hörjelberättelsen” från dagen före. De börjar vid eldstaden där de grillat kvällen före och resonerar om elden. Sedan går de vidare till åkern (inägan) och P ber dem jämföra det de ser framför sig med hur en modern åker ser ut idag. De får fundera på varför åkrarna var så små, hur åkerns storlek var beroende av hur mycket säd de hade kvar efter vintern och hur mycket gödsel man hade. Ofta blev det långa och komplicerade orsakssammanhang.
När uppmärksamheten dalar byter P:s pedagogik. En elev blir såningsman och använder sig av en såningskorg. P fantiserar kring hur den aktuella eleven legat i såningskorgen som barn. Att kombinera vagga och såningskorg gjorde man för att främja fruktsamheten. Snart blir stämningen munter och uppmärksamheten bättre. Tidvis ställer P frågor till föräldrarna och lärarna men oftast är de på samma nivå som barnen och jag fick aldrig någon känsla av att någon blev förlägen för att de inte kunde svara eller över osäkra spekulationer. Återigen slås jag av att vi har det vi pratar om framför oss och hur P sätt att fråga får oss alla att fundera och hur vi känner att det inte finns ett svar utan många.
Vi går förbi hamlade träd som visar på hur man använde blad från lövträden när fodret tröt på vintern och sedan vidare till ängen. P frågar om eleverna tycker att det ser ut som en äng. Det tycker de inte och då frågar hon genast varför. Deras bild av en äng är en mark med högt gräs och massor av olika blommande växter. Här tycker de att det är för mycket stenar, för mycket buskar och för blött. Buskarna är skott som kommer från stubbar. Detta är en stubbskottsäng.
P frågar vad människor på 1700 - talet kunde använda skotten till. Eleverna förstår snart att dessa var bra till stängsel och redskap. De kommer in på höets stora betydelse. Mycket hö gjorde att man kunde ha många kor, vilket gjorde att man kunde få mycket gödsel och mycket gödsel möjliggjorde stora åkrar.
Rundvandringen går mot sitt slut och P försöker sammanfatta intrycken från markerna runt Hörjelgården. Hon försöker få eleverna att tänka efter vad som skiljer markerna från de marker de har runt staden där de bor. Inga ängar, få orkidéer och lövgrodor, få näktergalar är svar som dyker upp från eleverna. P undrar om det betyder något för oss att dessa inte finns där vi bor. Hon försöker få igång eleverna men de har svårt att se att detta landskap som finns här på Hörjelgården är hotat. Det finns ju här. De flesta menar att alla växter och djur ska få
finnas men har svårt att argumentera för det. Det gäller även de vuxna. P betonar att det beror på vilka beslut vi fattar idag vilka landskap vi får i framtiden.
När jag pratar med P efter lägerskolan säger hon att hon tycker att denna klass var ovanligt svår att få igång i denna diskussion. Klasser brukar enligt henne vara mer aktiva här.
Klassen går tillbaka till samlingsplatsen. Lärarna har sedan valt en aktivitet som kallas
”Absolut Antikt”. Det går ut på att de gruppvis får ett gammalt redskap som de ska fundera på vad det använts till. De ska sedan hitta på tre olika förklaringar där ett av dem ska vara rätt och sedan ska resten av klassen lista ut vilket som är rätt. P fungerar som handledare i grupperna. Klassens pedagog och föräldrar bildar egen grupp.
Här lämnas grupperna friare och en del av grupperna har svårt för att diskutera och ena sig om förslag. P går här in och stöttar deras diskussion.
Efter städning och lunch är det dags för sista arbetspasset som handlar om vättar. P inleder med att man på bibliotek kan ta reda på en del om hur man tänkte förr. Hon berättade om hur man på 1700-talet berättade sagor för varandra och att någon så småningom tecknat ner dessa. P berättar att man förklarade många händelseförlopp som man inte hade någon vetenskaplig förklaring på med hjälp av olika väsen. Även här kopplar P till vår tid då vi också hittar på förklaringar på det vi inte har några orsakssammanhang till. Hon kopplar det också till vårt behov av spänning. Vi får via en speciell ingång ge oss in i vätteskogen där eleverna ska hjälpa vättarna att bygga boplatser. Vättarna tycker inte om moderna saker och ville ha det ungefär som på 1700 - talet.
En stor aktivitet sätter igång. Fantasi blandat med den kunskap de skaffat sig på lägerskolan hjälper eleverna när de skapar ”vättebon”. Sedan går hela klassen runt och beskådar varandras verk. P ställer hela tiden frågor till eleverna om vad de använt för material och vilka syften de olika konstruktionerna har. Utan att de vet om det blir aktiviteten en sammanfattning av vad de gjort under dagarna och många naturvetenskapliga begrepp används.
Lägerskolan går mot sitt slut. P samlar klassen runt samlingsplatsen en sista gång och ordet går runt och varje elev får säga något som de speciellt minns och tagit intryck av under dagarna.