Metodologisk analys

I detta avsnitt kommer vi att diskutera resultatet utifrån ett metodologiskt perspektiv. Med det menas att vi kommer analysera hur studiens empiriska metod påverkat det empiriska resultat som uppnåtts. Experiment där nudging testas har varit kritiserade utifrån dess bristande reliabilitet, varför det är viktigt att i denna studie ta hänsyn till just detta. Forskare anger att det finns en risk för att nudging är kontextbaserat och påverkar människor olika beroende på vilka de är och var de befinner sig då de utsätts för nudgen (Mont, Lehner & Heiskanen, 2014; Lin, Osman & Ashcroft, 2017). Således

finns det risk att just denna studiens specifika kontext och sätt att införa nudgen haft en påverkan på resultatet. Nedan kommer vi därför utveckla våra resonemang bakom de metodologiska faktorer som kan orsakat det resultat som studien kom fram till.

6.2.1 Effektiviteten av nudgen

Ett metodologiskt problem som har uppstått under studiens gång är frågan om huruvida vår typ av nudge stärker respondenternas attityd gentemot SRI eller inte. Som tidigare diskuterat kan nudging utformas på flera olika sätt och utformningen av nudgen beror på om man vill att denna ska vända sig mot människans system 1 eller system 2. Vår nudge bygger på användandet av frågor och påståenden, vilka ämnar att stimulera system 2 och skapa en vilja hos människan att agera i enlighet med sin kognitiva konsonans. Men frågan är om denna metod fungerade effektivt, då resultatet inte visar att nudgen hade någon märkbar skillnad. Nedan diskuteras utformningen och kontexten hos nudgen och hur detta kan påverkat dess bristande effektivitet.

6.2.1.1 Nudgingmetoden

I experimentenkäten användes totalt åtta frågor och ställningstaganden till påståenden som ämnade att stärka respondentens attityd mot social hållbarhet. Sex påståenden besvarades via likertskala och resterande enkät bestod av en flervalsfråga och en öppen fråga. Möjligtvis kan dessa ställningstaganden och frågor varit för få och gick inte in tillräckligt på djupet för att stimulera någon form av tankeverksamhet som styrde respondenternas attityder mot något mer hållbart. Som tidigare diskuterat anses nudging av vissa fungera mest effektivt då de vänder sig mot system 1, eftersom beteende är enklare att förändra än värderingar och attityder (Mont, Lehner & Heiskanen, 2014). Detta antagande stöds av V-A-B hierarkin (Se avsnitt 3.5.1), vilken betonar beteenden som flyktiga och värderingar och attityder som mer bastanta och orubbliga. Med detta i åtanke tar det

möjligtvis längre tid att nudga människor genom att vända sig mot deras system 2. Detta resonemang stöds av Lin, Osman & Ashcroft (2017) vilka argumenterar för att system 1 nudges må fungera bättre i stunden, men att system 2 nudges kan få en mer hållbar effekt på längre sikt. Problemet med vår nudge kan således vara att den inte lyckades stimulera system 2 tillräckligt för att påverka de attityder som präglar människans beteende.

Utrymmet för fler och djupare frågor och påståenden var dock sannolikt inte optimalt då enkäterna delades ut i ett klassrum där ljudnivån var hög p.g.a.

samtal mellan studenterna samt att respondenterna endast hade kort tid på sig att fylla i enkäten. Risken som medkommer med denna kontext i vilken enkäterna fylldes i kan vara en negativ påverkan på deras system 2. Som bekant kräver system 2 djup koncentration och fokus på en uppgift. Den kontext som klassrummet och den korta svarstiden innebar är inte gynnsamma för att försätta respondenterna i system 2. Därav har de möjligtvis inte blivit lika påverkade av nudgen som teorin förutsatt att de skulle bli, då respondenterna befann sig i system 1 under tiden de fyllde i enkäterna. Som Bassen et al. (2019) påvisade i sin studie påverkades de respondenter som befann sig i system 1 också mer av en system 1 nudge än de som befann sig i system 2. Det kan således även fungera omvänt, dvs. att system 2 nudges också endast fungerar effektivt på de som befinner sig i system 2 under tillfället då de blir nudgade.

Det går även att ifrågasätta användandet av frågor och påståenden som ett sätt att påverka individers attityder och värderingar. Anledningen till att frågor och påståenden användes som ett nudgingverktyg är att de ämnade att stimulera ett djupare system 2 tänkande. Alternativen hade varit att använda enklare nudges i form av “förhandsval” eller “gröna etiketter” men dessa valdes bort p.g.a. risken för att de inte hade stimulerat system 2. Utifrån teorin ska en förändring av beteende komma till stånd från ett obehag av att göra placeringsvalet emot sina attityder. Tanken är således att stimulera ett

system 2 tänkande för att avgöra vilket val som borde göras utifrån rådande attityder. Däremot så finns det sannolikt alternativ som hade kunnat fungera som en påminnelse om individers attityder och värderingar men som inte behöver vara just frågor och påståenden. T.ex. hade påminnelsen kunna bestå utav djupa diskussioner eller att kolla på dokumentärer inom hållbarhetstemat för att sedan göra ett placeringsval.

Men frågan är var gränsen för att det ska klassas som en nudge och inte en normbildningskampanj ska dras. Hansen (2016) argumenterar exempelvis för att tillhandahållandet av information inte kan anses utgöra en typ av nudge.

Börjar man såldes röra sig utanför de traditionella gränsdragningarna för vad som kan utgöra valarkitektur är det inte längre nudging som utförs utan snarare normbildning. Tanken med nudging ska just vara enkla och snabba moment i vardagen som kan leda människor till ett visst val och denna typ av nudging verkar fungera mest effektivt då den vänder sig till vårt automatiska och snabba tankesystem, dvs. system 1 (Mont, Lehner & Heiskanen, 2014).

Frågan är då om system 2 nudges verkligen bör implementeras före system 1 nudges. Kanske bör vi istället fokusera på att hålla nudging till system 1 och istället påverka system 2 genom långvarig normbildning. Enligt Verplanken och Wood (2006) är trots allt ca. 45% av människors val i vardagen ogenomtänkta rutiner, vilket talar för en stor potential av system 1 nudges.

6.2.1.2 Tillfället för nudgen

Som det resonerats tidigare om i analysen så är det inte heller helt säkert att tiden var tillräcklig mellan nudgen och själva placeringsvalen, vilket är både en metodologisk men även en teoretisk fråga. Kanske är det så att nudgen borde gjorts en tid innan själva placeringsvalet. T.ex. hade man kunnat tänka sig att frågorna kunde ha ställts en tid innan valet för att dessa ska hinna rota sig in i system 2 och få en påverkan på sikt. En system 2 nudge ska stimulera de mer analytiska delarna av hjärnan och de är ju mer långvariga (Lin, Osman & Ashcroft, 2017). Därav kanske det hade krävs att de förs fram i

respondentens medvetande en tid innan. De kanske även borde ha förts fram vid flera tillfällen för att stärka attityden gentemot hållbarhet i investeringar.

6.2.1.3 Brist av riktiga pengar

Ett annat problem är att experimentet utfördes utan användandet av riktiga pengar, vilket är en metodologisk fråga. I enkäten fick respondenterna välja att göra placeringsvalet utifrån premissen att placera fiktiva pengar.

Camacho-Cuena et al. (2004) har visat på problematiken med detta då risken finns att socialt accepterade val görs. Risken är med andra ord att man valt att placera mer i Greener Pastures än vad man hade gjort ifall valet riskerar att drabba respondentens egna privatekonomi.

Förutom att mer socialt accepterade svar kan tänkas ges då respondenter inte riskerar sin egen privatekonomi så går det dessutom att resonera utifrån att respondenter inte är villiga att lägga ner samma typ av analys före placeringsvalet som om pengarna hade varit riktiga. Då djupgående analyser sannolikt kan orsaka en krävande tankeverksamhet så gör man sannolikt inte detta i onödan. Detta försvårar att styra respondenter in i ett system 2 tänkande vilket sannolikt kan ha satt upp en slags barriär för att få nudgen att fungera.