– bedömningar och förslag
4.2 En nationell digital infrastruktur
Utredningen bedömer: Politiken för digital förvaltning bör ut-formas mot bakgrund av dess roll i den nationella digitala infra-strukturen. En prioriterad fråga är vilket som ska vara det offent-liga åtagandet i denna infrastruktur, både i principiella termer och vilka tjänster som det offentliga ska tillhandahålla.
För digitalisering och statlig e-förvaltning har riksdagen beslutat om vissa mål och regeringen om andra.
Målet för den statliga förvaltningspolitiken är en innovativ och samverkande statsförvaltning som är rättssäker och effektiv, har väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet och som därigenom bidrar till Sveriges utveckling och ett effektivt EU-arbete.11
Målet för it-politiken är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.12
11 Prop. 2009/10:175, bet. 2009/10:FiU38, rskr. 2009/10:315.
12 Prop. 2011/12:1, utg. omr. 22, bet. 2011/12:TU1, rskr. 2011/12:87.
Handling C, KSAU 2017-05-16 94 av 341
Ett samlat ansvar – bedömningar och förslag SOU 2017:23
98
För det it-politiska målet finns två delmål beslutade av riksdagen.
Det ena delmålet är att elektroniska kommunikationer ska vara effektiva, säkra och robusta samt tillgodose användarnas behov. De elektroniska kommunikationerna ska i första hand tillhandahållas genom en väl fungerande marknad, men staten ska ha ett ansvar på områden där allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av mark-naden.13
Det andra delmålet är att Sverige ska ha bredband i världsklass.
Alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband.14
E-delegationen föreslog ett vidgat begrepp för e-förvaltningen.
Produktivitet och effektivitet skulle även fortsättningsvis vara viktiga utgångspunkter i e-förvaltningen, men den politiska målsättningen borde breddas till att innefatta samhällets samlade utvecklings-förmåga och innovationskraft. En förvaltning med hög omställnings-förmåga och flexibilitet skulle eftersträvas. Den skulle ha en omställnings-förmåga att kontinuerligt utvecklas efter medborgarnas, företagarnas, EU:s och regeringens behov. E-förvaltning, menade delegationen, borde inte längre betraktas som en intern angelägenhet för myndigheterna, utan som en gemensam resurs som bör ställas till förfogande för den övergripande samhällsutvecklingen.
Den ökade internetkompetensen hos medborgare och företag i kombi-nation med myndigheternas vilja att samverka med tredjepartsaktörer, samt dessa aktörers efterfrågan och kapacitet för att återutnyttja offentlig information och offentliga e-tjänster, pekar i riktning mot en utökad samverkan mellan olika typer av aktörer med det gemensamma syftet att utveckla e-tjänster. /---/
I en sådan utveckling ses medborgare och företagare inte bara som
”skattebetalare” eller ”kunder” utan som kompetenta medborgare – i samma betydelse som medarbetare eller medverkare.15
Delegationen föreslog att begreppet den tredje generationens e-för-valtning skulle användas på detta utvidgade perspektiv.
Den dåvarande regeringen tog fram en digitaliseringsstrategi. I dokumentet It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige valde regeringen att skilja på hård och mjuk digital infrastruktur.
13 Prop. 2014/15:1, utg. omr. 22, bet. 2014/15:TU1, rskr. 2014/15:86.
14 Prop. 2009/10:193, utg. omr. 22, bet. 2009/10:TU18, rskr. 2009/10:297.
15 SOU 2009:86, Strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning.
Handling C, KSAU 2017-05-16 95 av 341
SOU 2017:23 Ett samlat ansvar – bedömningar och förslag
99
Vid sidan om den hårda infrastrukturen, t.ex. kommunikations-nät, behövdes, enligt regeringen, resurser i form av information som gjorts tillgänglig, grundläggande tjänster och funktioner. Den mjuka infrastrukturen är ett fundament för att uppnå interoperabilitet, dvs.
att få system, organisationer eller verksamhetsprocesser att fungera tillsammans och kunna kommunicera med varandra genom att över-enskomna regler följs. Regeringen avsåg här bland annat standarder såsom ledningssystem för informationssäkerhet.
I betänkandet Så enkelt som möjligt för så många som möjligt – den mjuka infrastrukturen på väg skrev E-delegationen att en starkt decentraliserad förvaltning med självständiga myndigheter har stora behov av förvaltningsgemensamma funktioner för att möjliggöra att existerande myndighetsspecifika informationssystem kan kom-municera med varandra. En mer standardiserad nationell mjuk in-frastruktur skulle leda till besparingar eftersom varje myndighet inte behövde utveckla egna funktioner eller tjänster. Den nya mjuka infrastrukturen sågs som en nödvändighet för att förvalt-ningen skulle kunna erbjuda privatpersoner och företagare tjänster anpassade efter deras behov. Det vill säga tjänster baserade på livs-händelser snarare än förvaltningens interna organisation. En sådan infrastruktur skulle även underlätta för Sverige att leva upp till sina åtaganden inom EU.
Konsultföretaget Ramböll har haft Regeringskansliets uppdrag att bl.a. ta fram en definition och en kartbild för den nationella digi-tala infrastrukturen. Ramböll föreslog följande definition av natio-nell digital infrastruktur, NDI:
Den nationella digitala infrastrukturen (NDI) är de digitala lösningar och standarder som regeringen beslutat ska utgöra grunden för hur det offentliga Sverige utbyter information och tillhandahåller digitala tjäns-ter. NDI skapar långsiktiga förutsättningar för offentliga och privata aktörer att arbeta effektivt, samordnat och innovativt i utvecklingen av det digitala Sverige. Ytterst syftar NDI till att göra vardagen enklare för medborgare och företag.16
Ramböll föreslog att de bärande principerna för NDI ska vara lång-siktighet i styrning och finansiering, med tydligt utpekat utvecklings- och förvaltningsansvar samt förstärkning av den personliga integrite-ten genom krav på hög tillgänglighet, transparens och
16 Dnr. Fi2016/03059/DF.
Handling C, KSAU 2017-05-16 96 av 341
Ett samlat ansvar – bedömningar och förslag SOU 2017:23
100
säkerhet. Inriktningen bör vara att möta hela eller stora delar av för-valtningens behov, betydande besparingar eller kvalitetsförbättringar för förvaltningen och samhället i stort, samt utformning i överens-stämmelse med EU:s strategi för den digitala inre marknaden.
Utredningen menar dock att det finns anledning att invända mot Rambölls definition. För det första är det alltför begränsande att låta begreppet nationell digital infrastruktur enbart omfatta av regeringen beslutade lösningar. För det andra är det inte heller rim-ligt att, givet de av riksdagen beslutade it-politiska målen, begränsa begreppet till att enbart avse vad som är politiskt beslutat.
En stor del av såväl den hårda som den mjuka infrastrukturen har etablerats av aktörer på marknaden. BankID, som grundar sig på ett samarbete mellan bankerna, är i dag den dominerande leve-rantören av e-legitimation inom såväl den privata som den offent-liga sektorn. E-postboxen var en lösning för säker e-post, skapad av Posten 2001, men som lades ned på grund av bristande efterfrågan.
Den digitala brevlådan Brevo startades främst för att skapa en kanal för att säkert sända meddelanden om kreditupplysning till konsu-menterna. Företaget köptes sedermera upp av Kivra som för när-varande är den största leverantören av digitala brevlådor.
Enligt utredningen behöver inte en funktionellt användbar de-finition av nationell digital infrastruktur vara precis, snarare tvärt-om. Om definitionen ska överensstämma med det i verkligheten observerbara och vara en grund för politiska prioriteringar måste den ge utrymme för marknadsaktörer och även innefatta sådant som inte är politiskt beslutat.
I stället för att införa en politisk definition av vad som ska anses ingå i den nationella digitala infrastrukturen är det angeläget att be-skriva vilka roller offentliga aktörer ska ha och vilka digitala tjäns-ter de ska erbjuda samt, inte minst viktigt, vad som ska ingå i det offentliga åtagandet beträffande den nationella digitala infrastruk-turens komponenter.
I den nationella digitala infrastrukturen har den statliga förvalt-ningen vissa roller, samt kommunala och privata aktörer andra. Det kan vara praktiskt att betrakta vissa funktioner snarare som en del-mängd i form av en statlig infrastruktur som främst har andra stat-liga aktörer som brukare. En annan delmängd är offentlig infra-struktur som är gemensam för staten och kommunerna. Nationella digitala tjänster är därmed att se som sådana tjänster som är en del
Handling C, KSAU 2017-05-16 97 av 341