Statskontoret om E-delegationen

I oktober 2013 fick Statskontoret i uppdrag att utvärdera den verk-samhet som E-delegationen, enligt regeringens direktiv, hade bedri-vit under åren 2009–2013. Statskontoret skulle beskriva och analy-sera hur E-delegationen hade utfört sitt uppdrag, beskriva och ana-lysera myndigheternas nytta av E-delegationens stöd, beskriva och analysera effekten av E-delegationens arbete samt hur E-delegatio-nens sammansättning, vald organisationsform, arbetssätt och meto-dik, hade fungerat i relation till uppdraget. Baserat på resultaten från utvärderingen skulle Statskontoret, vid behov, lämna förslag för att åstadkomma ett effektivare e-förvaltningsarbete.

Statskontoret konstaterade³⁶ att E-delegationen i viss utsträck-ning hade utfört de uppgifter som regeringen angett i direktiven.

Delegationens resultat bedömdes vara bättre i de delar av uppdraget som hade en mer operativ inriktning, såsom arbetet med vägled-ningar och riktlinjer. De mer principiella utredningsuppgifterna, bland annat kravet på att ta fram förslag på hur interoperabilitet inom statsförvaltningen kunde åstadkommas och kravet på uppfölj-ning av e-förvaltuppfölj-ningens konsekvenser för medborgarna och företa-gen, hade däremot inte utförts med samma resultat. Statskontoret bedömde att genomförandet delvis försvårats av det mångfacette-rade uppdraget som inneburit svårförenliga roller och otydligheter i ansvar och uppgifter, både inom E-delegationen och i relationen till Regeringskansliet.

De vägledningar och riktlinjer som E-delegationen hade tagit fram användes i statsförvaltningen och hade därmed fyllt en funk-tion som stöd och kunskapskälla i myndigheternas arbete. Däremot hade kontakten mellan E-delegationen och övriga statsförvaltningen varit liten. Förhållandevis få myndigheter hade deltagit i delegation-ens aktiviteter. Vidare ansåg flertalet myndigheter att

35 SOU 2015:66, En förvaltning som håller ihop, slutbetänkande av E-delegationen.

36 Statskontoret 2014:12, Delegerad digitalisering. En utvärdering av E-delegationen.

Handling C, KSAU 2017-05-16 68 av 341

SOU 2017:23 Från datapolitik till digital förvaltning

71

nen hade liten eller ingen betydelse för utvecklingen av e-förvalt-ningen i den egna myndigheten. Sammantaget bedömde Statskon-toret att myndigheternas nytta av E-delegationen främst realiserats genom ett visst praktiskt stöd. Utifrån myndigheternas samman-tagna arbete med e-förvaltning tycktes detta stöd ha varit begränsat.

Statskontoret ansåg att effekterna av E-delegationens arbete var svåra att bedöma, delvis eftersom många av de projekt och för-studier som E-delegationen drivit inte implementerats fullt ut. Den översiktliga bedömningen var att det direkta resultatet utgjordes av konkreta e-tjänster och publikationer, samt ett ökat engagemang och en ökad samverkansvilja inom delegationens myndigheter. E-delegationens resultat i form av tjänster och samverkansvilja hade begränsats till främst myndigheterna inom delegationen och hade i betydligt mindre utsträckning nått övriga delar av statsförvaltning-en. Syftet hade dock varit att de förvaltningsgemensamma tjänsterna på längre sikt skulle kunna användas av hela statsförvaltningen.

E-delegationen hade hjälp till med centralt underlag inför inrät-tandet av vissa konkreta gemensamma e-förvaltningsinsatser, såsom e-legitimationslösningen för den offentliga sektorn och gemen-samma administrativa stödtjänster som Statens servicecenter har till uppgift att tillhandahålla.

Statskontoret konstaterade att regeringens styrning av E-dele-gationen brustit i flera avseenden. Den statssekreterargrupp som skulle fungera som mottagare av E-delegationens förslag hade i praktiken inte fyllt denna funktion. Därför fanns det inte en funge-rande hantering av E-delegationens förslag.

Genomslaget för e-förvaltningsfrågorna hade, enligt Statskon-toret, missgynnats även genom att de skiljts från förvaltningspoliti-ken. E-delegationens uppdrag var omfångsrikt, disparat och otydligt.

Styrsignalerna från den ansvariga enheten i Regeringskansliet hade varit otillräckliga och motstridiga. Regeringen hade inte heller, i jäm-förelse med Danmark eller Finland, avsatt särskilda medel för verk-samheten. Regeringen hade brustit i att tydligt avgränsa ansvar, roller och prioriteringar för E-delegationen. En tydligare avgränsning av uppdraget hade förbättrat förutsättningarna för E-delegationen att uppfylla sitt uppdrag.

Statskontoret fann att E-delegationen tillvaratagit driv- och ut-vecklingskraften hos de myndigheter som ingick i delegationen.

Delegationens arbete hade bidragit till att ha kvar och utveckla

nät-Handling C, KSAU 2017-05-16 69 av 341

Från datapolitik till digital förvaltning SOU 2017:23

72

verk och kompetensgemenskaper i e-förvaltningsfrågor inom den offentliga sektorn. Denna utvecklingskraft hade legat bakom flera av E-delegationens främsta förtjänster, såsom vägledningar och rikt-linjer för e-förvaltningsarbetet, samt de förvaltningsgemensamma projekten.

Statskontoret bedömde att potentialen i ökad samverkan mellan statlig, kommunal och landstingskommunal nivå i e-förvaltnings-frågor fortfarande i stora delar var outnyttjade. Delegationen hade inte i tillräcklig utsträckning förmått redogöra för hur samverkan mellan staten och kommuner och landsting kunde förstärkas, bland annat beroende på att kommunernas och landstingens representa-tion i delegarepresenta-tionen var för svag. De statliga myndigheter som är centrala för kommuner och landsting, såsom vård och skola, ingick inte i delegationen.

Statskontoret bedömde att det kvarstod ett behov av att stärka den samlade besluts- och genomförandekraften inom e-förvalt-ningsområdet och att det kunde göras på följande sätt:

– Digital samverkan i förvaltningen som helhet, mellan sektorer och mellan förvaltningsnivåer måste utvecklas mer.

– Förutsättningarna för ökad interoperabilitet inom statsförvalt-ningen och hela den offentliga sektorn måste utredas mer.

– Riskerna med e-förvaltning i form av bristande informations-säkerhet eller inskränkningar av den personliga integriteten be-höver också ytterligare belysning.

– Mer kraftfulla finansieringsmodeller för e-förvaltningsinitiativ av större format måste tas fram.

– Fortsatt kompetensstöd och behov av vägledning i frågor som rör it-utveckling inom förvaltningen såväl vad gäller tekniskt som juridiskt, men även frågor relaterade till nyttorealiseringen av e-förvaltningsprojekt.

– Tydliggörande av regeringens samlade prioriteringar för e-för-valtningsområdet, då frågor om e-förvaltning är centrala för den offentliga sektorns utveckling, och inte kan reduceras till av-göranden på tjänstemannanivå.

Handling C, KSAU 2017-05-16 70 av 341

SOU 2017:23 Från datapolitik till digital förvaltning

73