den digitala förvaltningen – en tillbakablick För att få en bakgrund till utredningens förslag om hur
3.2 Regeringens organisering för stöd och utveckling av den digitala förvaltningen
3.2.4 Verket för förvaltningsutveckling – Verva
I april 2005 lämnade utredningen om regeringens stabsstöd sitt betänkande Regeringens stabsmyndigheter.29
Utredningen föreslog att Statskontorets uppgifter skulle renodlas.
Statskontoret skulle inte längre lämna stöd i e-förvaltningsfrågor utan i stället vara regeringens och Regeringskansliets utrednings-, uppfölj-nings- och utvärderingsmyndighet. Ekonomistyrningsverket skulle, enligt utredningens förslag, bland annat ta över ansvaret för den övergripande statliga inköpssamordningen och inköpssamordningen inom informations- och kommunikationsteknikområdet (IKT). Där-utöver skulle en ny förvaltningspolitisk myndighet bildas. Myndig-heten skulle bistå regeringen i arbetet med att realisera de förvalt-ningspolitiska målen och skulle också vara delaktig och stödja reger-ingen när det gällde att forma politiken för en fortsatt utveckling och förnyelse av statsförvaltningen, däribland ansvaret för utvecklingen av den elektroniska förvaltningen.
Verket för förvaltningsutveckling, Verva inrättades den 1 januari 2006. Verva tog över Statskontorets tidigare uppgifter inom ADB-området, Nämnden för elektronisk förvaltnings uppgifter m.m.
Verva skulle bl.a.
– främja användningen av enhetliga kvalitetskrav och riktlinjer för användningen av informationsteknik och utveckla användbar-heten av och tillgängliganvändbar-heten till elektronisk information och elektroniska tjänster. Verva skulle utföra dessa uppgifter genom att samverka med myndigheter samt erbjuda samverkan med landsting och kommuner,
– ansvara för förvaltning, utveckling och marknadsföring av elek-tronisk samhällsinformation och rättsinformation samt fullgöra de uppgifter som framgår av rättsinformationsförordningen,30 – svara för samordnad upphandling för offentlig förvaltning inom
området informationsteknik, verka för bästa möjliga villkor för anskaffning och användning av informationsteknik inom offent-lig förvaltning och se till att den offentoffent-liga förvaltningen använde gemensamma funktioner och lösningar samt beakta intresset av innovationer och teknikneutrala lösningar.
29 SOU 2005:32, Regeringens stabsmyndigheter.
30 Rättsinformationsförordningen (1999:175).
Handling C, KSAU 2017-05-16 64 av 341
SOU 2017:23 Från datapolitik till digital förvaltning
67
Verva fick föreskriftsrätt i fråga om standarder eller liknande krav som skulle vara gemensamma för elektroniskt informationsutbyte för myndigheterna under regeringen.31
Vervas andra och sista instruktion trädde i kraft den 1 januari 2008. De nya uppgifterna i denna instruktion var att Verva skulle:
– samordna myndigheternas it-arbete för att utveckla den elektro-niska förvaltningen och säkra en hög effektivitet och god hus-hållning i statens samlade verksamhet, och
– säkerställa att myndigheterna hade tillgång till en ändamålsenlig infrastruktur när det gäller standarder eller liknande krav som skulle vara gemensamma för elektroniskt informationsutbyte.
Verva skulle dessutom skapa förutsättningar för samverkan mellan statliga myndigheter, mellan staten och kommuner och mellan stat-liga myndigheter och näringslivet. Vidare skulle myndigheten verka för informations- och erfarenhetsutbyte inom sitt verksamhets-område. Myndigheten skulle samverka med Statskontoret och Eko-nomistyrningsverket för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig statsförvaltning.
En av Vervas publikationer var Vägledningen för 24-timmars-webben som offentliga organisationer råd om hur de skulle utveckla sina webbplatser.
För att återigen effektivisera stabsmyndighetsorganisationen och dess verksamhet beslutade regeringen i februari 2007 att till-kalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av Eko-nomistyrningsverket, Kammarkollegiet, Statskontoret och Verva.
Utredningen, som lämnade sitt betänkande i mars 2008,32 be-dömde att Verva hade fått ett svårt uppdrag. Konstruktionen med en renodlad ”utvecklingsmyndighet” hade enligt utredningen inte gett rätt förutsättningar för att möta de krav som ställdes på myn-digheten. Utredningen konstaterade att det hade varit svårt för Verva att – som en förhållandevis liten sidoordnad myndighet – på allvar komma in i ett löpande internt utvecklingsarbete som drevs av andra och avsevärt resursstarkare myndigheter.
31 3 § förordningen (2003:770) om statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte.
32 SOU 2008:22, Ett stabsstöd i tiden, betänkande av Stabsutredningen.
Handling C, KSAU 2017-05-16 65 av 341
Från datapolitik till digital förvaltning SOU 2017:23
68
Enligt utredningen borde de stora effektiviseringsvinsterna i stället kunna uppnås, både ekonomiskt och verksamhetsmässigt, om de utfördes i andra organisatoriska former. Detta blev, enligt utredning-en, särskilt tydligt inom utvecklingen av e-förvaltningen.
Utredningen menade vidare att det torde stå klart för de flesta att en ensam stabsmyndighet knappast själv kunde axla regeringens an-svar och roll när det gäller att styra mångdubbelt större och resurs-intensiva myndigheter. Utredningen menade vidare att stabsmyn-digheten kan hamna i rollen att själv försöka styra statsförvaltningen snarare än att ge regeringen stöd att styra.
Utredningen ansåg att den organisatoriska struktur som reger-ingen valt för samspelet mellan regerreger-ingen/Regeringskansliet, myn-digheterna generellt och Verva inte gav goda förutsättningar för ut-vecklingen av svensk e-förvaltning. Särskild betydelse hade i detta avseende de större och resursstarka myndigheternas roll. Dessa myndigheter behövde inte stöd utan ”koncernstyrning” av regering-en. De mindre myndigheterna däremot, som svarar för en mycket liten del av såväl it-kostnader som de direkta medborgarkontakterna, behövde insatser som snarare borde beskrivas som stöd för utveck-ling än styrning.
Som ett resultat av Stabsutredningens förslag lades Verva ned den 31 december 2008. Delar av Vervas verksamhet togs över av Stats-kontoret, Domstolsverket och det nyinrättade Kompetensrådet för utveckling i staten, KRUS.
3.2.5 E-delegationen
Stabsutredningen föreslog att Verva skulle ersättas av en delegation för e-förvaltning. Delegationen skulle, i nära samverkan med Reger-ingskansliet, driva arbetet med e-förvaltningen. På så sätt skulle myndigheternas samlade kompetens och resurser lättare kunna sam-ordnas. Därigenom skulle även samordningen mellan myndigheterna och regeringen kunna stärkas. Stabsutredningen lyfte särskilt be-hovet av att skapa en samverkansstruktur genom vilken regeringen skulle kunna interagera med myndigheterna. Den digitala förvalt-ningen eller, e-förvaltförvalt-ningen skulle dock fortfarande förverkligas genom delegerat beslutsfattande på myndigheterna.
Handling C, KSAU 2017-05-16 66 av 341
SOU 2017:23 Från datapolitik till digital förvaltning
69
Utredningen menade att det fanns skäl att överväga om ningen på e-förvaltningsarbetet borde präglas av en federativ inrikt-ning där de stora och resursrika myndigheterna, som Skatteverket och Försäkringskassan i nära samverkan med Regeringskansliet, skulle bilda stommen i utvecklingen.
I budgetpropositionen för 2009 anförde så regeringen att det in-om e-förvaltningsin-området behövdes ett förstärkt stabsstöd sin-om gav underlag för myndighetsövergripande beslut och operativt stöd.
Regeringen avsåg därför att inrätta en e-delegation för att förverk-liga regeringens handlingsplan för e-förvaltning. I mars 2009 beslu-tade regeringen att tillkalla en delegation med uppdrag att samordna myndigheternas it-baserade utvecklingsprojekt och skapa goda möj-ligheter för myndighetsövergripande samordning.33 Ett år senare utökades uppdraget med uppdrag om vidareutnyttjande av offentlig information och riktlinjer för myndigheters användning av sociala medier.34
E-delegationen leddes av en ordförande och bestod av myndighets-cheferna från sexton myndigheter (Bolagsverket, Migrationsverket, Jordbruksverket, Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Skatte-verket, Riksarkivet, Lantmäteriet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Transportstyrelsen, Kammarkollegiet, Tillväxtverket, Tull-verket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Pensionsmyndig-heten) och SKL. Delegationen biträddes av ett sekretariat (kansli).
Delegationen skulle stödja såväl regeringens som myndigheter-nas utvecklingsarbete samt öka samspelet mellan regeringen, myn-digheterna, kommunerna, landstingen och näringslivet. Utgångs-punkten var att utvecklingen av elektronisk förvaltning skulle göra det enklare för medborgare och företag att utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter samt ta del av förvaltningens service.
I E-delegationens uppgifter ingick bland annat att följa upp och samordna myndigheternas it-baserade utvecklingsprojekt, så att målet om enkelhet för medborgarna och företagen skulle kunna nås. Vidare skulle delegationen fortlöpande föreslå hur nya frågor om ansvars- och uppgiftsfördelning borde hanteras, prioritera pro-jekt inom e-förvaltningen, samordna it-standardiseringen inom sta-ten, och säkerställa att kalkylerade besparingar realiserades.
33 Dir. 2009:19.
34 Dir. 2010:32.
Handling C, KSAU 2017-05-16 67 av 341
Från datapolitik till digital förvaltning SOU 2017:23
70
Delegationen överlämnade sammanlagt tretton betänkanden till regeringen varav slutbetänkandet – En förvaltning som håller ihop35 – lämnades i juni 2015.